Dödsfall på Lidingö. Verkar va lite riskabelt att va ute nu. Se vidare på:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=366065&previousRenderType=1
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=366065&previousRenderType=1
Dödsfall på Lidingö - varning utfärdad
- Trådstartare hakan_l_borg
- Start datum
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Åkte skridskor enligt SVD:
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_8923564.asp
"Åka skridskor" är dock ett ganska vitt begrepp. Får nog avvakta SLS utredning.
-Palle
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_8923564.asp
"Åka skridskor" är dock ett ganska vitt begrepp. Får nog avvakta SLS utredning.
-Palle
2a och 3ehandsuppgifter om den tragiska olyckan
Jag har fått in lite uppgifter från personer som kände den skridskoåkande mannen och från några som var på isen men inte hann fram i tid för att kunna assistera.
Han hade isdubbar men ingen flythjälp, inga pikar. Inte medlem i någon skridskoklubb och ingen större erfarenhet av långfärdsskridskoåkning. Han sjönk i en vak 3 meter från land och hittades på 2m djup av räddningstjänsten men återupplivningsförsöken var resultatlösa. Någon skall ha kastat en räddningslina som inte nått fram.
Det var landlöshet på platsen täckt av icke bärig nyis. Bäckutlopp i närheten.
Förloppet lär ha varit snabbt. Man kan undra om mannen slog sig vid plurrningen eller om han blev inkapabel att ta sig in till land/tillbaka mot den bäriga isen av någon anledning som hjärtinfarkt hjärnblödning kallvattenchock etc.
Det verkar vara ett parallellfall till dödsolyckan på Lundsjön i Saltsjöbaden för något år sedan.
Vår säkerhetsansvarige i SSSK ser avsaknad av flythjälp som allvarligare än avsaknad av isdubbar, livlina och pikar!
Thure Björck
Jag har fått in lite uppgifter från personer som kände den skridskoåkande mannen och från några som var på isen men inte hann fram i tid för att kunna assistera.
Han hade isdubbar men ingen flythjälp, inga pikar. Inte medlem i någon skridskoklubb och ingen större erfarenhet av långfärdsskridskoåkning. Han sjönk i en vak 3 meter från land och hittades på 2m djup av räddningstjänsten men återupplivningsförsöken var resultatlösa. Någon skall ha kastat en räddningslina som inte nått fram.
Det var landlöshet på platsen täckt av icke bärig nyis. Bäckutlopp i närheten.
Förloppet lär ha varit snabbt. Man kan undra om mannen slog sig vid plurrningen eller om han blev inkapabel att ta sig in till land/tillbaka mot den bäriga isen av någon anledning som hjärtinfarkt hjärnblödning kallvattenchock etc.
Det verkar vara ett parallellfall till dödsolyckan på Lundsjön i Saltsjöbaden för något år sedan.
Vår säkerhetsansvarige i SSSK ser avsaknad av flythjälp som allvarligare än avsaknad av isdubbar, livlina och pikar!
Thure Björck
Re: 2a och 3ehandsuppgifter om den tragiska olyckan
Tre meter orkar man normalt bryta is, om inte annat inträffar som axel ur led, benbrott eller hjärtproblem. Låter som han drabbades av något sådant.
I en vak tre meter från land, och någon kastade en lina som inte nådde fram!? Varför hoppade den som kastade inte själv i?thureb; sa:
Tre meter orkar man normalt bryta is, om inte annat inträffar som axel ur led, benbrott eller hjärtproblem. Låter som han drabbades av något sådant.
Utan att spekulera närmare i det specifika fallet så är det väl det som är det farliga med plurrningar.
Med rätt förutsättningar är det inga större problem. Men å andra sida krävs så lite för att situationen ska bli mycket dramatisk eller rent av tragisk.
Jag har två gånger badat ofrivilligt i kallare vatten än vad som var behagligt. Den ena gången blev jag påkörd av en motorbåt i samband med kappsegling och blev även överkörd av motorbåten. Bröt nyckelbenet, men förundrades över hur bra jag klarade mig (simmade en bra bit). Den andra gången blev jag däremot förvånad över hur svårt jag hade att hålla mig flytande, eftersom andningen antagligen inte funkade helt normalt (omedvetet).
Marginalerna är små helt enkelt, om nåt gör att man inte har grepp om läget (skada, inandning av vatten eller panik) så är situationen genast livsfarlig och man är beroende av assistans.
Jag fegar därför och paddlar i princip inte ensam under vintermånaderna, även om jag rimligen kan utgå från att jag inte kommer att plurra. OM jag plurrar är det genast en så pass dålig situation så att det s a s överväger den låga sannolikheten.
Jag riktar ingen kritik mot vare sig den som förolyckades på Lidingö eller någon av de som var i närheten, utan uppmanar bara till försiktighet, där jag tror att sällskap och lina är de viktigast (effektivaste) säkerhetsdetaljern. Som sagt, flythjälp är mycket väsentlig och naturligtvis även isdubbar (särskilt om alla/flera plurrar). Känns dock som om isdubbar är otillräckligt.
Med rätt förutsättningar är det inga större problem. Men å andra sida krävs så lite för att situationen ska bli mycket dramatisk eller rent av tragisk.
Jag har två gånger badat ofrivilligt i kallare vatten än vad som var behagligt. Den ena gången blev jag påkörd av en motorbåt i samband med kappsegling och blev även överkörd av motorbåten. Bröt nyckelbenet, men förundrades över hur bra jag klarade mig (simmade en bra bit). Den andra gången blev jag däremot förvånad över hur svårt jag hade att hålla mig flytande, eftersom andningen antagligen inte funkade helt normalt (omedvetet).
Marginalerna är små helt enkelt, om nåt gör att man inte har grepp om läget (skada, inandning av vatten eller panik) så är situationen genast livsfarlig och man är beroende av assistans.
Jag fegar därför och paddlar i princip inte ensam under vintermånaderna, även om jag rimligen kan utgå från att jag inte kommer att plurra. OM jag plurrar är det genast en så pass dålig situation så att det s a s överväger den låga sannolikheten.
Jag riktar ingen kritik mot vare sig den som förolyckades på Lidingö eller någon av de som var i närheten, utan uppmanar bara till försiktighet, där jag tror att sällskap och lina är de viktigast (effektivaste) säkerhetsdetaljern. Som sagt, flythjälp är mycket väsentlig och naturligtvis även isdubbar (särskilt om alla/flera plurrar). Känns dock som om isdubbar är otillräckligt.
Re: 2a och 3ehandsuppgifter om den tragiska olyckan
Jag gick på SSSK's teorikväll med islära i december, där Helge Karlsen pratade. Han poängterade att ispiken var det viktigaste av alla säkerhetsredskapen: viktigare än isdubbar, flythjälp och livlina. Hans motivering var att de andra redskapen hade man bara nytta av då man plurrat -- ispiken var det enda redskapet som förebyggde plurrning.
Och nu säger du att SSSK's säkerhetsansvarige anser att flythjälpen är viktigast.
Råder det oeninghet bland SSSK's "isrävar" om hur pass viktiga de olika säkerhetsredskapen är?
thureb; sa:
Jag gick på SSSK's teorikväll med islära i december, där Helge Karlsen pratade. Han poängterade att ispiken var det viktigaste av alla säkerhetsredskapen: viktigare än isdubbar, flythjälp och livlina. Hans motivering var att de andra redskapen hade man bara nytta av då man plurrat -- ispiken var det enda redskapet som förebyggde plurrning.
Och nu säger du att SSSK's säkerhetsansvarige anser att flythjälpen är viktigast.
Råder det oeninghet bland SSSK's "isrävar" om hur pass viktiga de olika säkerhetsredskapen är?
Jag ska inte beröva Thure möjligheten att svara, men egentligen är det en rätt hopplös fråga.
Känns lite som att fråga vilken skridsko som verkligen är viktigast: högerskridskon eller vänstern?
Om man åker på sjöis (möjligen med undantag av sån som är plogad med traktor...) så är det väl inte så att man måste välja antingen dubbar, flythjälp eller ispik?
Skridskorna kommer väl f ö på fjärde plats efter dessa utrustningsdetaljer.
Om det sedan är så att man åker i ett större sällskap så kanske man kan tycka att någon eller några kan hålla sig i kön, och åka utan ispik, fast då har man ju tillgodosett den preventiva funktionen genom att nån annan åker först.
Känns lite som att fråga vilken skridsko som verkligen är viktigast: högerskridskon eller vänstern?
Om man åker på sjöis (möjligen med undantag av sån som är plogad med traktor...) så är det väl inte så att man måste välja antingen dubbar, flythjälp eller ispik?
Skridskorna kommer väl f ö på fjärde plats efter dessa utrustningsdetaljer.
Om det sedan är så att man åker i ett större sällskap så kanske man kan tycka att någon eller några kan hålla sig i kön, och åka utan ispik, fast då har man ju tillgodosett den preventiva funktionen genom att nån annan åker först.
Mezzner; sa:
Synen på vad man ska ha med sig för säker isvistelse har ju ändrats en del under åren. Hittade i somras en bok om friluftsliv på ett antikvariat. Boken var skriven på 1940-talet och innehöll även ett kapitel om långfärdsskridskoåkning. Då rekommenderades det att man skulle ta med en ispik per åkgrupp! Och idag rekommenderas varje individ ha dubbelpik eller pik med extrastav...
Det gamla rådet är väl inte helt ologiskt.
Man kan å andra sidan minnas att det ansågs helt OK att barnen i baksätet satt utan bälte (eller klängde omkring lite hur som helst kanske var närmare sanningen...).
Mina föräldrar är väl hyfsat försiktiga, men jag hade själv inte bälte eftersom baksätet ansågs så skyddat.
Saker ändras med tiden, även "fakta"...
Man kan å andra sidan minnas att det ansågs helt OK att barnen i baksätet satt utan bälte (eller klängde omkring lite hur som helst kanske var närmare sanningen...).
Mina föräldrar är väl hyfsat försiktiga, men jag hade själv inte bälte eftersom baksätet ansågs så skyddat.
Saker ändras med tiden, även "fakta"...
Mezzner; sa:
Då är det väl fel att kalla det fakta - det är ju i själva verket åsikter om vilka risker man vill ta, eller ens är medveten om.
Förr i tiden var också trafiken mycket mindre än idag. Och det var fri fart på i stort sett alla vägar utanför tätorter - även små vägar. Men den tidens bilar kunde ju inte köra så fort. Det fanns t.o.m. ett vägmärke som betydde "hastighetsbegränsning upphör" (ett runt märke med ett svart streck snett över gul botten). I och med högertrafikomläggningen 1967 blev det slut med den fria farten på svenska vägar.
Att dina föräldrar lät dig krypa omkring utan bilbälte i baksätet kan ha haft en enkel förklaring: förr i tiden hade bilarna inga säkerhetsbälten i baksätet! Idag har man säkerhetsbälten på alla sittplatser - men airbags däremot finns bara för framsätet, inte för baksätet, av samma orsak: baksätet anses mer skyddat.
För att nu återvända till vistelse på is: även där är ju säkerhetsreglerna åsikter, inte fakta. Inte ens regeln "man ska alltid bära isdubbar vid vistelse på naturis" är universell. Det var ett gäng som åkte till Mongoliet och där åkte skridskor för nåt år sen eller två. Mongolerna hade lite svårt att förstå varför det behövdes isdubbar - deras isar var ju metertjocka. Gruppen anpassade sig efter förhållandena där och åkte sen utan isdubbar.
pausch; sa:
Ursäkta urspårningen, men här har jag en invändning om "fakta"
Det anses inte mer skyddat, det anses sakna ratt.
Krockkudde finns på förarplats för att man inte ska slå i ratten vid krock - en verklig risk.
Krockkudde finns vid passargersidan för att vi konsumenter tror att det behövs. Om du har säkerhetsbälte behövs den inte, eftersom du inte kommer att slå i någon ratt. Däremot riskerar du att slås ihjäl av en eventuell passagerarkrockkudde om du sitter på nåt annat sätt än "rakt upp och ner".
Krockkudde i baksätet behövs inte heller, eftersom du inte heller där har någon ratt att slå i.
(Sidokrockkuddar är en anna sak)
