mobil räddade man

Läste i dagens Corren att en skridskoåkande man plurrade i Axmarsbruk söder om Söderhamn på nyårsdagen. Han kunde från vaken ringa ett telefonsamtal till frun. När räddningstjänsten senare drog upp honom var han knappt kontaktbar och starkt nedkyld. Han saknade isdubbar och åkte uppenbarligen ensam. Mobiltäckningen i områden är dåligt.
Det är för mig fascinerande hur många som varje år hamnar i nöd efter att missa den viktigaste säkerhetsdetaljen av alla: åksällskap.

Människan slutar aldrig att förvåna. Som att ta men reservdäck utan att ta med "fältkorset"! Ja ja, bra att han klarade sig..

Effekter av massförsäljningen av lfsskridskor i kombination med klubbarnas oförmåga att absorbera de intresserade? Vart tar man vägen i dag som relativt ny lfsskrinnare? Kanske blir man ensamåkare utan dubbar?

Popularisering

En ökad popularisering ökar riskerna för att okunniga ska ge sig hän. Därför tycker jag att det är viktigt, att arrangörer för s k långlopp är tydliga med varför viss skridsko på säkra isar kan företas utan tillbörlig utrustning. Jag har ofta funderat över olika reklaminslag för långlopp på naturis, där arrangören gärna återger arrangemanget med bilder av hastighetsåkande personer iklädda endast fantomen-dräkt och skridskor. Under nyårshelgen var jag till Orsa-sjön och mötte flera personer med endast skidstavar med sig: Jag tror att väldigt många skidentusiaster utan någon is-kunskap kommer ut på isarna nu när det saknas snö.

Möjligen skulle gamla Anslagstavlan på TV göra susen: Fem minuter information om normalt isvett. Jag tror att man gjorde så förr.

Det vore säkert bra med ett inslag på Anslagstavlan. Den finns ju faktiskt kvar fortfarande om än lågfrekvent.
Annars håller jag med om att inget är viktigare än en åkkamrat. Eller egentligen är det tokigt att gradera; kamrat isdubbar/lina är väl inte nåt att välja mellan utan nödvändiga var för sig. Vattentätt ombyte osv är förstås också oundgängligt om det handlar om turåkning.

Telefon är jättebra, men viktigt är förstås vattentät förvaring och helst inte i den lite svårtillgängliga ryggsäcken.

Jag paddlar "alltid" med telefon, och har den då i fodral med mig på kroppen - inte i kajakens utrymmen. Det gäller att veta att man säkert kommer åt telefonen även efter oförutsedda händelser.

Isdubbar och pik räcker om det är inte mera än 5-10km till bilen/värme.

pekvirk; sa:

Isdubbar och pik räcker om det är inte mera än 5-10km till bilen/värme.

Klicka för att se resterande...

Är -20 grader inräknat i prognåsen?

pekvirk; sa:

Isdubbar och pik räcker om det är inte mera än 5-10km till bilen/värme.

Klicka för att se resterande...

För all del, det finns ju även exempel på folk som klarat sig utan isdubbar också...

Fast om man tittar på alla plurrningar under en vinter kan man antagligen konstatera att det t o m är få som tagit sig upp med isdubbar, och att de är glada för att lina fanns till hands som komplement. Liksom att många i efterhand insett att det var tur att de fick hjälp med ombytet efter plurrningen för att de var för kalla för att plocka med grejerna själv.

Jag har själv assisterat vid plurrning, och det var odramatiskt. Jag drog faktiskt upp kompisen med hjälp av piken för att det kändes enklast under de gynnsamma förhållandena.
Isen var tjock fram till vaken. Det var vindstilla och +2, men min kamrat var glad att få kaffe och torra kläder som jag hade med, och som han chansat utan.

Stadan; sa:

Effekter av massförsäljningen av lfsskridskor i kombination med klubbarnas oförmåga att absorbera de intresserade? Vart tar man vägen i dag som relativt ny lfsskrinnare? Kanske blir man ensamåkare utan dubbar?

Klicka för att se resterande...

MYCKET bra poäng!! Kommentar från de skridskoklubbskonservativa??

Kom ihåg att Stadan tillhör en klubb som du nog skulle kalla konservativ.

Jag föreställer mig att ett lite nyanserat svar lyder;

Det är inte i bara en viljesak; om man ska ta hand om nya åkare på ett ansvarsfullt sätt så finns det en gräns uppåt för hur många man klarar av per säsong.

Fast detta är ju förstås Thures replik och inte min...

Själv tycker jag ju att var och en måste ta ett visst ansvar och ha ett visst omdöme själv. Med lite fantasi inser man ju att vinterbad kan vara förenat med risker, och antingen surfar man runt lite eller så läser man en bok innan man ger sig ut på sjöisarna - om man nu inte blir guidad av duktiga veteraner.

Dessa försiktighetsmått finns det säkert de som tycker är otillräckliga, men det blir i alla fall svårt att hitta en hemsida eller bok där det står att det är OK att åka ensam och utan isdubbar...

Mezzner; sa:

Kom ihåg att Stadan tillhör en klubb som du nog skulle kalla konservativ.

Klicka för att se resterande...

Tja,

man skall inte blåsa ut den låga av hopp som trots allt fladdrar, eller hur?

Mvh Håkan B

Ju mindre av något desto mer av något annat

Kunskap - Redskap - Sällskap
Om man plurrar eller faller har man uppenbart för lite kunskap. Och sånt händer ju. Återstår övriga två.
Att välja mobiltelefon före isdubbar är okonventionellt. Det finns massor med bra utrustning för isbad - överlevnadsdräkt med integralhjälm vore ju optimalt. Jag väljer andra redskap.
Åka ensam är riskfyllt, men det är tråkigt att sitta hemma då isen ligger. Delad glädje är dubbel glädje, sanning som håller.
Om man har lite av endera kunskap-redskap-sällskap vill det till att sänka utmaningarna/riskerna i proportion till bristen. Återstår bara att kunna bedöma riskerna....