För två veckor sen kom jag hem från första Sarekvandringen. Tre underbara veckor med sol, snö och frost. Inte en enda människa under dom sista två veckorna, under första veckan bara några få längs Rapaselet. Vi har sett paradiset, och längtan kommer att stanna.
-------
I detta inlägg ska jag göra tre saker:
1) Tacka alla som hjälpte i förväg med goda råd här i forumet!!! Era allas tipps bidrog omfattande till att vandringen var så utterst lyckad.
2) Hänvisa på websidorna med kartor och (98) foton. Man delar ju gärna sina passioner... http://www.rapadalen.de. Kartor är även gegografisk index till foton, klick bara på stjärnorna.
3) Några synpunkter på färdvägen. Det blev lite längre, men ändå.
-------
Vägen till Aktse Harry Skarins gammaldags VW-buss som taxi, Lennart Länthas fyrhjulningen och båt funkade utmärkta – fyrhjulningen är en rolig upplevelse, men klä dig varm även om det inte är alltför kallt. Nackdelen är kanske att det är ont om tid att lämna vardagen bakom sig.
Norr om Skierffe Färdvägen som Grundsten beskriver är ganska lättgången, med ett undantag: Gierdogiesjtjåhkkås sluttning är brantare och blockigare. Vi gick på ca 1060 m ö h där det fanns tillräcklig vegetation, inledningsvis en bekväm ’hylla’.
Om man går norr om 1214 (istället för att gå mellan 1214 och 1078) öppnar sig en underbar utsikt mot Ålkatj och platån omkring Buovdajagåsj.
Men håll inte höjden och hamna i besvärlig terräng väster om 1274, vilket vi gjorde. Månlandskapet bakom ryggen tvinger ner ändå, passet öster om 1112 är bekvämare. 1080 och högre upp finns stenbranter. (Det var möjlig att slå upp tältet på en hylla över en 10 meters brant med vyn ner till Rapaselet högre upp, fantastisk. Hård vind nästa morgonen lärde oss att ställen var lite exponerad, men tältet klarade bra. Det var tydligen svårare för oss än för tältet att stå där. Ändå sökte vi skyyd i Lulep Vassjajågåsjs ravin, där det ochså fanns tältmöglighet (ca 1040 m ö h) med vattenfall på andra sidan jåkken, vadställe några 50 meter österut. Det blev vilodag där.)
Nedstigningen längs renvaktarstugan är rejält lättgången och en underbar upplevelse, gåendet mellan kalfjället däruppe och växligheten därnere, fina vyer och bäcken (i vilken vi helt enkelt måste bada och ligga i solen efteråt
).
Rapaselet Tyvärr sökte vi oss inte ner till älvstranden, vi följde stigen istället. Men att gå drekt vid älvstranden lär vara mycket enklare att gå, med bättre kontakt till själva selet. Var lämnar man stigen bäst och går längs stranden?
Snavavagge – Pielaslätten Passagen är brant och delvis blockig. Tur att det var strålande väder, i dimma och regn skulle jag helst inte går där för första gången. I förväg hade jad hört ”det är inget problem alls, det finns ju stig”. Stämmer. Men som stig är det... spännande.
Ahkavagge Det är möjligt att tälta förvånansvärd hög, upp till sidobäcken från dalen mellan Axel Hambergs topp och Skårvatjåhkka. På väg till sjön 1410 är det kanske bättre att gå längs glaciären (eller på själva glacären, beroende på utrustningen). Blockmarken högre upp i AHTs sluttning tillhör till den mer obehagliga.
Jågåsjgaskajiegna Paradiset. Den stora vita platån över vilken Ähpar, Skoarkki och Bielloriehppemassivet tornar tillhör dom mest imponerade passager vi upplevde. Enkelt att gå där (smältvattenbäckar var frysna), snövädret stoppade bakom Kanalberget och AHT. Blå himmel över öss och snöväder runtomkring...
Nedstigningen till Tielmaplatån Möjlig öster om snöfältet vilket finns på karten men fanns inte efter årets sommar. Desto vidare österut, desto enklare.
Dielmajavrasj – Sarvesvagge Nedstigningen är möjlig en aning norr om västra näsan av Tielmaplatån. Svårt, men utan denna nedstigning vore det svårt att besöka Tielmaplatån och amn ska inte forcera Tielmavadet eller Sarvesjåkk. Och det lönar sig! Vyn ner till Rapaselet och till Bielloriehppe på andra sidan dalen i kvällsljuset - jag har inga ord att beskriva vad inte bara ögonen ser. Nere i dalen är det ochså interessant att besöka Ridanjunjesjågåsjs kanjon.
Västra Sarvesvagge – Njoatsosvagge Gå runt Tjågnårisvarasj eller öster om 1207? Vi gick upp, inte alltför ansträngande och fina vyer, inte bara till Padjelanta, ochså ner till Njoatsosvagges pass. Fascinerande landskap uppifrån.
Njoatsosvagge – Jiegnavagge På kvällen innan uppstigningen såg den mycket svår ut, men det är faktiskt bara svettdrivande (eller skulle har varit det om det inte var rejäla minusgrader och 15 cm nysnö däruppe – så blev det låååångsam uppstigning för att inte svettas.) Varianten rekommenderas: Man kan besöka Sarvesvagge, Njoatsosvagge och Jiegnavagge / Luohttolahko på en gång.
Luohttolahko Otrolig skön: vyn Jiegnavagges pass – Pårte, Sveonius glaciär och den på samma tiden alpina och fria känslan. Tältmögligheterna: inte alltfär många. Vi valde att tälta öster om Luohttojavrre nära bäckens mynning i sjön. Denna ställe är lätt att hitta. Normalt rekommenderas sjön 1244; vi passerade norr om denna men kunde inte kolla beroende på snön som låg kvar där.
Lullihajavrre och passet söder om Lullihatjåhkkå Gå helst inte söder om sjön, norrsidan verkar enklare. På södra sidan klättrar man mellan småglaciär och vattnet. Uppstigningen är mycket obehagligt, stora lösa stenar i brant teräng, dolda under nysnö... Själva passet är dock imponerande, och gläciärvandringen på andra sidan enkel och givande. Det fanns stora tvärsprickor i övre delen (bara några få och väl synliga när vi var där, snön hade inte hunnit övertäcka dom), stora glaciärbrunnar nere, djupa smältvattenbäckar. Tältplatser finns på bara några 30 meters avstand från glaciären rakt söder om glaciärjåkken. Stenöknen, men ochså småstenar för tältet.
Vajggantjåhkkås nordvästlig sluttning Videsnår, delvis svårforcerad. Nästa gången skulle jag hålla mig högre än 950 eller strax invid ravinens kant. Att närma sig Rapadalen därifrån är ändå lönande.
Rapadalen mellan Gådokvagge och Litnokstugan överraskande lättgången även där. Södra grenen av Rapaälven var torrlagd. Bekvämare kunde det inte ha varit. Ju närmare man kommer till Litnokstugan, desto tydligare är dessutom stigen längs älven. Den fortsätter vidare österut till Laitauredeltat. Vi avvek dock och vände oss uppåt på Tjahkkeli – är det möjligt att gå längs dess fot i deltan?
Tjahkkeli Uppstigningen från västra sidan sker längs kammen och är brant, men enkelt – om man kommer nedifrån, vill säga. Vid nedstigningen på östra sidan visste vi inte ställen där det är möjligt att komma ner (det fanns flera alternativer, men inte synliga uppifrån). Därför valde vi att gå ner på sydvästsluttningen (ner till 960 m, håll höjden (viktig) österut i brant och delvis blockig terräng, innan det är möjligt att tar sig ner till skogslandet. Själva granskogen är lättforcerad). På toppplatån finns tältmöjlighet 20 meter över sjön söder om 1162.
-------
Jag saknar ord vilka beskriver hur intensiv upplevelsen har varit, därför avstar jag helt.
Lukas
-------
P.S. Jag ber om förlåtelse för felstavningar och syntax- samt grammatikfel.
-------
I detta inlägg ska jag göra tre saker:
1) Tacka alla som hjälpte i förväg med goda råd här i forumet!!! Era allas tipps bidrog omfattande till att vandringen var så utterst lyckad.
2) Hänvisa på websidorna med kartor och (98) foton. Man delar ju gärna sina passioner... http://www.rapadalen.de. Kartor är även gegografisk index till foton, klick bara på stjärnorna.
3) Några synpunkter på färdvägen. Det blev lite längre, men ändå.
-------
Vägen till Aktse Harry Skarins gammaldags VW-buss som taxi, Lennart Länthas fyrhjulningen och båt funkade utmärkta – fyrhjulningen är en rolig upplevelse, men klä dig varm även om det inte är alltför kallt. Nackdelen är kanske att det är ont om tid att lämna vardagen bakom sig.
Norr om Skierffe Färdvägen som Grundsten beskriver är ganska lättgången, med ett undantag: Gierdogiesjtjåhkkås sluttning är brantare och blockigare. Vi gick på ca 1060 m ö h där det fanns tillräcklig vegetation, inledningsvis en bekväm ’hylla’.
Om man går norr om 1214 (istället för att gå mellan 1214 och 1078) öppnar sig en underbar utsikt mot Ålkatj och platån omkring Buovdajagåsj.
Men håll inte höjden och hamna i besvärlig terräng väster om 1274, vilket vi gjorde. Månlandskapet bakom ryggen tvinger ner ändå, passet öster om 1112 är bekvämare. 1080 och högre upp finns stenbranter. (Det var möjlig att slå upp tältet på en hylla över en 10 meters brant med vyn ner till Rapaselet högre upp, fantastisk. Hård vind nästa morgonen lärde oss att ställen var lite exponerad, men tältet klarade bra. Det var tydligen svårare för oss än för tältet att stå där. Ändå sökte vi skyyd i Lulep Vassjajågåsjs ravin, där det ochså fanns tältmöglighet (ca 1040 m ö h) med vattenfall på andra sidan jåkken, vadställe några 50 meter österut. Det blev vilodag där.)
Nedstigningen längs renvaktarstugan är rejält lättgången och en underbar upplevelse, gåendet mellan kalfjället däruppe och växligheten därnere, fina vyer och bäcken (i vilken vi helt enkelt måste bada och ligga i solen efteråt
).Rapaselet Tyvärr sökte vi oss inte ner till älvstranden, vi följde stigen istället. Men att gå drekt vid älvstranden lär vara mycket enklare att gå, med bättre kontakt till själva selet. Var lämnar man stigen bäst och går längs stranden?
Snavavagge – Pielaslätten Passagen är brant och delvis blockig. Tur att det var strålande väder, i dimma och regn skulle jag helst inte går där för första gången. I förväg hade jad hört ”det är inget problem alls, det finns ju stig”. Stämmer. Men som stig är det... spännande.
Ahkavagge Det är möjligt att tälta förvånansvärd hög, upp till sidobäcken från dalen mellan Axel Hambergs topp och Skårvatjåhkka. På väg till sjön 1410 är det kanske bättre att gå längs glaciären (eller på själva glacären, beroende på utrustningen). Blockmarken högre upp i AHTs sluttning tillhör till den mer obehagliga.
Jågåsjgaskajiegna Paradiset. Den stora vita platån över vilken Ähpar, Skoarkki och Bielloriehppemassivet tornar tillhör dom mest imponerade passager vi upplevde. Enkelt att gå där (smältvattenbäckar var frysna), snövädret stoppade bakom Kanalberget och AHT. Blå himmel över öss och snöväder runtomkring...
Nedstigningen till Tielmaplatån Möjlig öster om snöfältet vilket finns på karten men fanns inte efter årets sommar. Desto vidare österut, desto enklare.
Dielmajavrasj – Sarvesvagge Nedstigningen är möjlig en aning norr om västra näsan av Tielmaplatån. Svårt, men utan denna nedstigning vore det svårt att besöka Tielmaplatån och amn ska inte forcera Tielmavadet eller Sarvesjåkk. Och det lönar sig! Vyn ner till Rapaselet och till Bielloriehppe på andra sidan dalen i kvällsljuset - jag har inga ord att beskriva vad inte bara ögonen ser. Nere i dalen är det ochså interessant att besöka Ridanjunjesjågåsjs kanjon.
Västra Sarvesvagge – Njoatsosvagge Gå runt Tjågnårisvarasj eller öster om 1207? Vi gick upp, inte alltför ansträngande och fina vyer, inte bara till Padjelanta, ochså ner till Njoatsosvagges pass. Fascinerande landskap uppifrån.
Njoatsosvagge – Jiegnavagge På kvällen innan uppstigningen såg den mycket svår ut, men det är faktiskt bara svettdrivande (eller skulle har varit det om det inte var rejäla minusgrader och 15 cm nysnö däruppe – så blev det låååångsam uppstigning för att inte svettas.) Varianten rekommenderas: Man kan besöka Sarvesvagge, Njoatsosvagge och Jiegnavagge / Luohttolahko på en gång.
Luohttolahko Otrolig skön: vyn Jiegnavagges pass – Pårte, Sveonius glaciär och den på samma tiden alpina och fria känslan. Tältmögligheterna: inte alltfär många. Vi valde att tälta öster om Luohttojavrre nära bäckens mynning i sjön. Denna ställe är lätt att hitta. Normalt rekommenderas sjön 1244; vi passerade norr om denna men kunde inte kolla beroende på snön som låg kvar där.
Lullihajavrre och passet söder om Lullihatjåhkkå Gå helst inte söder om sjön, norrsidan verkar enklare. På södra sidan klättrar man mellan småglaciär och vattnet. Uppstigningen är mycket obehagligt, stora lösa stenar i brant teräng, dolda under nysnö... Själva passet är dock imponerande, och gläciärvandringen på andra sidan enkel och givande. Det fanns stora tvärsprickor i övre delen (bara några få och väl synliga när vi var där, snön hade inte hunnit övertäcka dom), stora glaciärbrunnar nere, djupa smältvattenbäckar. Tältplatser finns på bara några 30 meters avstand från glaciären rakt söder om glaciärjåkken. Stenöknen, men ochså småstenar för tältet.
Vajggantjåhkkås nordvästlig sluttning Videsnår, delvis svårforcerad. Nästa gången skulle jag hålla mig högre än 950 eller strax invid ravinens kant. Att närma sig Rapadalen därifrån är ändå lönande.
Rapadalen mellan Gådokvagge och Litnokstugan överraskande lättgången även där. Södra grenen av Rapaälven var torrlagd. Bekvämare kunde det inte ha varit. Ju närmare man kommer till Litnokstugan, desto tydligare är dessutom stigen längs älven. Den fortsätter vidare österut till Laitauredeltat. Vi avvek dock och vände oss uppåt på Tjahkkeli – är det möjligt att gå längs dess fot i deltan?
Tjahkkeli Uppstigningen från västra sidan sker längs kammen och är brant, men enkelt – om man kommer nedifrån, vill säga. Vid nedstigningen på östra sidan visste vi inte ställen där det är möjligt att komma ner (det fanns flera alternativer, men inte synliga uppifrån). Därför valde vi att gå ner på sydvästsluttningen (ner till 960 m, håll höjden (viktig) österut i brant och delvis blockig terräng, innan det är möjligt att tar sig ner till skogslandet. Själva granskogen är lättforcerad). På toppplatån finns tältmöjlighet 20 meter över sjön söder om 1162.
-------
Jag saknar ord vilka beskriver hur intensiv upplevelsen har varit, därför avstar jag helt.
Lukas
-------
P.S. Jag ber om förlåtelse för felstavningar och syntax- samt grammatikfel.
