Bortom Ural

17 år sedan Rating:

Plus: Känslan.

Minus:_Alla_ detaljer om författarens nattliga drömmar är inte intresanta.

Kommentar: Den här boken är den bästa reseskildring jag läst. Förvisso har jag inte läst så många. Här får du ta del av ett Sibirien som i viss utsträckning inte längre finns. Sovjet är borta, Gulag är inte längre i färskt minne hos lokalbefolkningen, och Tundran har börjat smälta bort.

Möt evenker, guldletare, kålodlare, väderstationspersonal, schamaner, före detta lägeröversyningsmän, jägare, renskötare, ryska fordonsmekaniker, och andra helt vanliga människor.

Jag kan inte riktigt beskriva den här boken. Den lämnar läsaren med helt unika intryck. Jordan blir mycket personlig och redogör detaljerat för sina tankar, och även drömmar. Ibland drunknar man i hans ord. Kampen för att hitta de rätta orden redogör han för övrigt för i förordet.

När jag läst den här boken känns det som om jag har varit i Sibirien. Och som om jag en dag måste återvända dit.

Måste bara avsluta med att citera ett stycke ur inledningen till denna bok som jag rekomenderar alla som får en chans att läsa den.

"Det kallas även Mammutlandet. Det skulle kunna vara hela världens mausoleum, ty i sitt sköte bevarar det natur och mänsklighet för eviga tider; i dess underjordiska inre kan hela vår värld konserveras.
Bygg ett hus på denna jord och ni kommer att se hur den sakta börjar sjunka. Ett bostadshus är som ett varmt djur som kurat ihop sig på isen - det smälter den och sjunker långsamt ner i den, som en ruvande fågel sjunker ner i sitt rede. Kansje är det så de jakutska sjöarnas kalla reden kommit till. Vi vet ännu inte vad som sover på dess botten. En grupp geologer hade träffat på ett sjöodjur vid en av sina resor. Ismassornas väldiga bok är ännu inte slutläst. Vi vet bara att vi trampar på nedfrusna mammutgravar och att det här och var ligger valar utströdda under oss."