Abborrtjärnbergshuvudet ligget i norra delen av Bodens kommun. Det är ett 417 ha stort naturskogsområde som formats av flertalet skogsbränder och brandspår går att finna i hela området. I nordväst rinner Långhedträskbäcken in i naturreservatet och mynnar ut i sjön Långhedträsket. Sjön övergår i sin tur till Långhedträskmyran som innehåller höga naturvärden enlig länsstyrelsens våtmarksinventering. Berget Abborrtjärnbergshuvdets västra topp har en drumlin-liknande form och ingår till viss del i naturreservatet. Naturreservatet består till största delen av urskogsliknande skog med stor variation, rikligt med gamla tallar, lavdraperade granskogar och rika aspkloner. De största skogliga naturvärdena ligger i den imponerande tallurskogen med mängder av 400-500 åriga tallar. Vissa med upp till fem brandljud, vilket är unikt i Norrbotten. Tallskogen består till stor del av torr ristyp med varierande lavinslag men i lika hög omfattning av frisk blåbärs- eller lingontyp, men vegetationen varierar mycket inom naturreservatet. I de friskare, fuktigare partier varierar vegetationstypen från frisk blåbärstyp till lågörtstyp eller fuktig starr-fräkentyp. På och i sluttningarna av Abborrtjärnbergshuvudet är skogen urskogsartad och karaktäriseras av tallöverståndare, stor skiktning i höjd och grovlek samt massor av död ved i olika grovlekar och förmultningsstadier. Här hittades flera tallar med multipla brandljud från flertalet bränder. Flera av dessa tallar såg ljuset för första gången kring 1550 och brandljuden vittnar om en lång och dramatisk historia. Dom återkommande bränderna och att skogen har lämnats orörd har även gett skogen en tät, klen karaktär med en stor andel döende träd, en så kalla stavakaraktär. Det är senvuxna bestånd där självgallring genom snöbrott, törskateangrepp och konkurrens pågår kontinuerligt. Fortsätter man sydöst parallellt med myren har ett ca 10 ha stort område av stavatallskogen blivit gallrad. Sjön Långhedträsket omges främst av tallskog av varierande ålder. Marken är blockrik och närmast sjön sticker kala stenar upp. Förutom tallskog runt sjön finns en örtrik aspklon, en lövbränna och tallklädd myr. Vid sjöns västra strand och på myren i söder finns äldre timringar där stockar fortfarande sticker upp ur vegetationen. Runt myren som sträcker sig sydöst från sjön växer senvuxen lövrik barrblandskog med varierat inslag av gamla överståndare. Även här finner man brandspår bland annat på gran och björk. Området runt den bäck som fungerar som avrinning av myren är bitvis översvämningspåverkad. Marken är näringsrik, fuktig till blöt och här växer ekbräken, ormbär, skogsnäva och även den gulblommande kabbelekan. Även om naturreservatet är tydligt talldominerat finns särskilt i den östra flacka delen betydande inslag av frodiga granpartier där vissa innehåller grov asp. Så även om naturvärdena knuten till tall varierar just här så kompenseras de genom höga gran- och aspvärden. Detta ger starka kontraster mellan karga blockrika tallmarker alldeles intill örtrika högbonitetsskogar med 25 m höga granar och grova högresta aspar. Här finns det bitvis gott om 200-300 årig tallar samt gransumpskog med 250 åriga granar. I dom frodiga granskogarna är det gott om död ved och det finns möjlighet att hitta sälgar med lunglav. Hela naturreservatet har varit föremål för varierande grad av plockhuggning De fuktiga och låglänta granpartierna samt den verkligt gamla tallskogen i väster är områden som påverkats minst av tidigare skogsbruk.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

316,85

14,56

402,87

417,38