Nenävuoma
Beskrivning
Naturreservatet Nenävuoma är en myr-skogmosaik belägen i det flacka, myrrika
landskapet mellan Tärendö och Pajala. Reservatet utgör en mindre del av det stora
våtmarkskomplexet Ahvenvuoma. Berggrunden i området består av sura till
intermediära intrusivbergarter samt basiska vulkaniska bergarter.
Myrarna är i skiftande grad trädbevuxna. Speciellt i de centrala och västra delarna av
området täcks myrarna av gamla, plattkroniga myrtallar och rikliga mängder torrfuror
vilka ger landskapet en gråaktig ton. Fastmarksholmarna är drumliniserade från söder
mot norr, vilket betyder att den yngsta isrörelseriktningen ger sig tillkänna.
Skogarna består till största delen av granskog med stort björkinslag som bitvis övergår i
björkdominerad skog. Mestadels är skogen mycket gammal, senvuxen och fuktig eller
sumpig. Gränsen mellan den hänglavsdraperade myrgranskogen och den mer produktiva
skogen på de låglänta holmarna är vanligen diffus. Vegetationstypen utgörs till stora
delar av starr-fräkentyp men bitvis finns också partier med frisk mark. Vridna, 250-350åriga granar är ett vanligt inslag i bestånden, liksom glasbjörkar som är cirka 200 år
gamla. I östra delen av reservatet finns större partier med gammal björk- och asprik blandskog på frisk mark. Delar av lövskogen har uppkommit efter avverkning men huvuddelen har föryngrats efter skogsbränder som skedde för cirka 150 år sedan.
Merparten av skogen har i varierande grad plockhuggits för cirka 60-100 år
sedan. Trots påverkan från plockhuggning har skogarna i området överlag höga eller
mycket höga naturvärden och är tydligt urskogsartade. Död ved i form av rötbrutna granlågor, torrträd och högstubbar förekommer spritt i de flesta bestånden. Detsamma gäller lövved i formerna av stående döda björkar, björkhögstubbar och björklågor. Mängden död ved varierar men bitvis finns det gott om död ved och framförallt av björk. Utanför myrtallskogarna förekommer gamla grova tallar med pansarbark och plattkronig karaktär, men sällan mer än som spridda, enstaka träd. Detsamma gäller för tallågor och torrakor.
Myrarna i reservatet har genomgående klassats som våtmarker med höga eller mycket
höga naturvärden i en våtmarksinventering genomförd av länsstyrelsen. Flera mindre
rikkärr finns i en del av området, med rikärrsindikerande arter som guldspärrmossa,
lappnycklar och gräsull.
De delar som tillkommit i och med utökningen av reservatet består till stor del av liknande miljöer som det befintliga reservatet, det vill säga en stor del myrmark som blandas med sumpskog och torrare partier. Det större området som skär in i det befintliga reservatet norrifrån utgörs till stor del av myr, trädbevuxna kärr och lågproduktiva sumpskogar. Där finns även en frodig bäckmiljö som omges av gammal, produktiv och örtrik gransumpskog. Skogen domineras av gran med inslag av gammal, grov björk. Lappranunkel förekommer så rikligt att den fläckvis blir marktäckare. Luftfuktigheten är mycket hög och på gamla stubbar i området finns bl. a en rik förekomst av brunpudrad nållav. Hela denna del har påverkats av ett stort uttag, sannolikt under beredskapsåren på 1940-talet. Området har därefter fått utvecklas fritt. Utökningen längre söderut ligger helt inneslutet i det befintliga reservatet och utgörs nästan uteslutande av myr med bara några få hektar produktiv skogsmark.
Reservatet utökas även i nordost med en gammal granskog med stort lövinslag, främst av björk. Inom området finns flera både större och mindre diken som har påverkat produktiviteten. Trots dikespåverkan hyser denna del höga naturvärden med en stor örtrikedom och en rik mängd gamla träd. Granar med brandljud och högt upphissade grenar vittnar om att skogen brunnit, och i vissa delar finns även inslag av tallar med tydliga brandskador. Det finns gott om lågor och torrträd av gran och lövträd och granarna är ofta draperade med garnlav.
landskapet mellan Tärendö och Pajala. Reservatet utgör en mindre del av det stora
våtmarkskomplexet Ahvenvuoma. Berggrunden i området består av sura till
intermediära intrusivbergarter samt basiska vulkaniska bergarter.
Myrarna är i skiftande grad trädbevuxna. Speciellt i de centrala och västra delarna av
området täcks myrarna av gamla, plattkroniga myrtallar och rikliga mängder torrfuror
vilka ger landskapet en gråaktig ton. Fastmarksholmarna är drumliniserade från söder
mot norr, vilket betyder att den yngsta isrörelseriktningen ger sig tillkänna.
Skogarna består till största delen av granskog med stort björkinslag som bitvis övergår i
björkdominerad skog. Mestadels är skogen mycket gammal, senvuxen och fuktig eller
sumpig. Gränsen mellan den hänglavsdraperade myrgranskogen och den mer produktiva
skogen på de låglänta holmarna är vanligen diffus. Vegetationstypen utgörs till stora
delar av starr-fräkentyp men bitvis finns också partier med frisk mark. Vridna, 250-350åriga granar är ett vanligt inslag i bestånden, liksom glasbjörkar som är cirka 200 år
gamla. I östra delen av reservatet finns större partier med gammal björk- och asprik blandskog på frisk mark. Delar av lövskogen har uppkommit efter avverkning men huvuddelen har föryngrats efter skogsbränder som skedde för cirka 150 år sedan.
Merparten av skogen har i varierande grad plockhuggits för cirka 60-100 år
sedan. Trots påverkan från plockhuggning har skogarna i området överlag höga eller
mycket höga naturvärden och är tydligt urskogsartade. Död ved i form av rötbrutna granlågor, torrträd och högstubbar förekommer spritt i de flesta bestånden. Detsamma gäller lövved i formerna av stående döda björkar, björkhögstubbar och björklågor. Mängden död ved varierar men bitvis finns det gott om död ved och framförallt av björk. Utanför myrtallskogarna förekommer gamla grova tallar med pansarbark och plattkronig karaktär, men sällan mer än som spridda, enstaka träd. Detsamma gäller för tallågor och torrakor.
Myrarna i reservatet har genomgående klassats som våtmarker med höga eller mycket
höga naturvärden i en våtmarksinventering genomförd av länsstyrelsen. Flera mindre
rikkärr finns i en del av området, med rikärrsindikerande arter som guldspärrmossa,
lappnycklar och gräsull.
De delar som tillkommit i och med utökningen av reservatet består till stor del av liknande miljöer som det befintliga reservatet, det vill säga en stor del myrmark som blandas med sumpskog och torrare partier. Det större området som skär in i det befintliga reservatet norrifrån utgörs till stor del av myr, trädbevuxna kärr och lågproduktiva sumpskogar. Där finns även en frodig bäckmiljö som omges av gammal, produktiv och örtrik gransumpskog. Skogen domineras av gran med inslag av gammal, grov björk. Lappranunkel förekommer så rikligt att den fläckvis blir marktäckare. Luftfuktigheten är mycket hög och på gamla stubbar i området finns bl. a en rik förekomst av brunpudrad nållav. Hela denna del har påverkats av ett stort uttag, sannolikt under beredskapsåren på 1940-talet. Området har därefter fått utvecklas fritt. Utökningen längre söderut ligger helt inneslutet i det befintliga reservatet och utgörs nästan uteslutande av myr med bara några få hektar produktiv skogsmark.
Reservatet utökas även i nordost med en gammal granskog med stort lövinslag, främst av björk. Inom området finns flera både större och mindre diken som har påverkat produktiviteten. Trots dikespåverkan hyser denna del höga naturvärden med en stor örtrikedom och en rik mängd gamla träd. Granar med brandljud och högt upphissade grenar vittnar om att skogen brunnit, och i vissa delar finns även inslag av tallar med tydliga brandskador. Det finns gott om lågor och torrträd av gran och lövträd och granarna är ofta draperade med garnlav.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
899,27
Areal vatten (ha)
0,00
Areal land (ha)
2 583,80
Areal totalt (hektar)
2 583,84
(Logga in för att skriva en kommentar)
