Låssbäcken
Beskrivning
Låssbäcken utgör en djupt nedskuren ravin som mynnar i ett sel i Piteälven, ca 20 km uppströms Piteå. Älvbanken består av grovsilt och finsand. Marken är mycket rasbenägen närmast bäcken och här finns flera aktiva rasbranter och nipor. Området är påverkat av forsdimma och utgör en brandrefug. Skogen består i stora delar av högbonitetsskog av tall och gran med stort inslag av löv, framförallt glasbjörk och asp.
Själva vattendraget Låssbäcken delar upp reservatet i två delar, på den norra sidan av bäcken utgörs skogen på platån av en mycket produktiv, grov och högvuxen grannaturskog. Fältskiktet domineras av frisk ristyp med inslag av lågört. I hela området förekommer spridda lågor och torrakor, men beståndet bär också talrika spår av äldre plockhuggning. Spår av nyare avverkningar saknas däremot. Mindre delar av platån bedöms bestå av skogsbestånd med goda förutsättningar att utveckla höga naturvärden inom en relativt snar framtid. Den övervägande delen av platån har fler skogliga strukturer, som till exempel liggande och stående död ved, med stor betydelse för skyddsvärd flora och fauna. Bland intressanta sällsynta och hotade arter som noterats i denna del av området märks harticka, gammelgranskål, violettgrå tagellav, järpe, tretåig hackspett och talltita. På den södra sidan bäcken utgörs skogen av en trivial, gallrad tallskog på frisk ristyp utan några speciella naturvärden. På grund av att marken vid bäckravinen är så rasbenägen har skogen i denna del av reservatet framförallt en funktion som skyddszon. Det förekommer stora ras i ravinen vilket medför att tillgången på död ved fläckvis är mycket stor. I ravinen har bland annat vedtrappmossa och den väldoftande dofttickan hittats.
Hela ravinen, sidoravinerna samt de minst påverkade delarna av platån är klassade som nyckelbiotop av Skogsstyrelsen. Närmast reservatet men på västra sidan vägen överlappar ett naturvårdsavtal delvis det nyckelbiotopsklassade området. Aktivt skogsbruk bedrivs i direkt anslutning till området och även längre upp längsmed vattendraget.
Låssbäcken hyser även limniska värden bland annat i form av en livskraftig öringstam. Inom reservatets gränser, och framförallt längst ner mot älven, är bäcken kontinuerligt påverkad av ras från ravinsidorna. Detta medför att vattnet grumlas och bottenmiljön täcks av de finkorniga jordarterna. Förutsättningar för flodpärlmussla finns, men framförallt högre upp längs vattenflödet och utanför reservatet där bottnarna är hårdare med större inslag av sten. Övriga arter knutna till vattenmiljön i området är utter som årligen observeras vid Låssbäcken. Natura 2000-området Piteälven som har pekats ut i enlighet med EU:s art- och habitatdirektiv omfattar de limniska delarna av det föreslagna reservatsområdet Låssbäcken.
Själva vattendraget Låssbäcken delar upp reservatet i två delar, på den norra sidan av bäcken utgörs skogen på platån av en mycket produktiv, grov och högvuxen grannaturskog. Fältskiktet domineras av frisk ristyp med inslag av lågört. I hela området förekommer spridda lågor och torrakor, men beståndet bär också talrika spår av äldre plockhuggning. Spår av nyare avverkningar saknas däremot. Mindre delar av platån bedöms bestå av skogsbestånd med goda förutsättningar att utveckla höga naturvärden inom en relativt snar framtid. Den övervägande delen av platån har fler skogliga strukturer, som till exempel liggande och stående död ved, med stor betydelse för skyddsvärd flora och fauna. Bland intressanta sällsynta och hotade arter som noterats i denna del av området märks harticka, gammelgranskål, violettgrå tagellav, järpe, tretåig hackspett och talltita. På den södra sidan bäcken utgörs skogen av en trivial, gallrad tallskog på frisk ristyp utan några speciella naturvärden. På grund av att marken vid bäckravinen är så rasbenägen har skogen i denna del av reservatet framförallt en funktion som skyddszon. Det förekommer stora ras i ravinen vilket medför att tillgången på död ved fläckvis är mycket stor. I ravinen har bland annat vedtrappmossa och den väldoftande dofttickan hittats.
Hela ravinen, sidoravinerna samt de minst påverkade delarna av platån är klassade som nyckelbiotop av Skogsstyrelsen. Närmast reservatet men på västra sidan vägen överlappar ett naturvårdsavtal delvis det nyckelbiotopsklassade området. Aktivt skogsbruk bedrivs i direkt anslutning till området och även längre upp längsmed vattendraget.
Låssbäcken hyser även limniska värden bland annat i form av en livskraftig öringstam. Inom reservatets gränser, och framförallt längst ner mot älven, är bäcken kontinuerligt påverkad av ras från ravinsidorna. Detta medför att vattnet grumlas och bottenmiljön täcks av de finkorniga jordarterna. Förutsättningar för flodpärlmussla finns, men framförallt högre upp längs vattenflödet och utanför reservatet där bottnarna är hårdare med större inslag av sten. Övriga arter knutna till vattenmiljön i området är utter som årligen observeras vid Låssbäcken. Natura 2000-området Piteälven som har pekats ut i enlighet med EU:s art- och habitatdirektiv omfattar de limniska delarna av det föreslagna reservatsområdet Låssbäcken.
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
16,35
Areal vatten (ha)
0,30
Areal land (ha)
16,71
Areal totalt (hektar)
17,04
(Logga in för att skriva en kommentar)
