Naturreservatet Mörrumsåns nedre dalgång är ett 157 hektar stort naturreservat längs en 7 kilometer lång sträcka av Mörrumsån mellan Svängsta i norr och Mörrum i söder. Ån följer en väl framträdande sprickzon i berggrunden, med inslag av branter som höjer sig upp till 25 meter över ån. Från Mörrum i söder utbreder sig en mäktig, sandig deltaavlagring, som är av högsta geologiska klass och av stor vikt för förståelsen av istida skeenden i området.

Inom naturreservatet faller Mörrumsån 25 meter på sin väg från Svängsta ner till Mörrum. De grusiga-steniga bottnarna, med inslag av block och sand, domineras av näckmossor längs forssträckor och långskottsvegetation i mer lugnflytande delar. Mörrumsån är ett av Sveriges mest artrika vattendrag och har stor betydelse som livsmiljö och framtida spridningskälla för flera känsliga arter som idag har minskat eller försvunnit på många andra håll i landet. Samtliga inhemska limniska stormusslor förekommer i ån, liksom drygt hälften av Sveriges arter av sötvattenfisk. Vid bottenfaunainventeringar inom naturreservatet har mer än 100 arter noterats, varav flera som är renvattenkrävande och försurningskänsliga. Bland rödlistade eller i övrigt naturvärdesintressanta arter kan bland annat nämnas cyanobakterien näcköra, dagsländan Baetis liebenauae, nattsländan Setodes punctatus, vattenfis, tjockskalig målarmussla, flodpärlmussla, lax (älvegen stam), ål, lake, bergsimpa, drillsnäppa, kungsfiskare och utter. Utmed ån finns utbredda bestånd med safsa, en karaktärsart för ån, och i svämzonen kan hårklomossa påträffas.

Åns svämplan och låglänta öar domineras av svämlövskogar med inslag av sjöstrandsnår och högörtvegetation. Dalsidorna karaktäriseras av ädellöv- och tallskogsbeklädda branter och sluttningar, med en rik kryptogamflora som visar på höga naturvärden och lång skoglig kontinuitet, bland annat de rödlistade arterna bronssopp, kandelabersvamp, koralltaggsvamp, bokkantlav, bokvårtlav, stiftklotterlav, liten sönderfallslav och ädellav. På några platser i dalgången tränger kraftiga källflöden fram, som övergår i aldominerade översilningsskogar på sin väg ner längs dalsidorna. Här finns bland annat dunmossa, källpraktmossa, bäckbräsma, dvärghäxört och småvänderot.

Naturreservatets marker karaktäriseras också av trädbärande och öppna, hävdade gräsmarker, med arter som svinrot, axveronika, jungfrulin, vårstarr, knägräs och backsippa i fältskiktet, samt gammelekslav, grå skärelav, gul dropplav, matt pricklav, oxtungsvamp och sommarsopp på hagmarksträden. I norr ligger en tidigare sandtäkt med inslag av blottade sandytor och småvatten. Här växer bland annat knutört, dvärglin, gullklöver, borsttåg och rödlånke. Öppen sand är viktiga livsmiljöer för många insekter, inte minst pollinerare, och i området har bland annat storfibblebi påträffats.

Mörrumsån har under lång tid varit viktig för människor, som en födokälla med sitt rika laxfiske, som transportled och som en källa till vattenkraft. Inom naturreservatet finns ett stort antal spår och lämningar i form av bland annat stenåldersboplatsspår, husgrunder, stenmurar, äldre färdvägar och stenbroar, lämningar efter fasta fisken, flottnings-, kvarn-, såg- och laxodlingsanläggningar samt stenrensade områden i ån och på odlingsmarker. På senare år har restaureringsåtgärder utförts i ån, för att återskapa mer naturliga strukturer och funktioner efter tidigare rensningar och kanaliseringar.

Mörrumsån inbjuder till ett rikt friluftsliv med bland annat vandring och fiske. Inom naturreservatet finns väl utbyggda stigsystem längs Kronolaxfiskets fiskesträckor, samt parkeringar och rastplatser. Karlshamns kommuns vandringsled Laxaleden löper också utmed ån längs hela sträckan Mörrum-Svängsta och vidare längs Mörrumsån ända upp till länsgränsen Blekinge-Kronoberg.

Länsstyrelsen i Blekinge län

IV, Habitat/Artskyddsområde (Habitat/Species Management Area)

113,83

25,25

131,50

156,74