UL lite som friluftslivets Formel-1

[Avslutatmedlemskapx]

Jag har många gånger noterat hur oerhört hängivna, och i viss mån, extrema vissa UL-fantaster är i sin strävan att minska på vikten. Vissa gånger har jag skakat lätt på huvudet åt UL, då målet i sig verkar vara att få ner vikten så mycket som möjligt, snarare än att få en trevlig (läs komfortabel) friluftsupplevelse. Visst försöker man kapa vikt själv, men är väl en s.k. "lättpackare".

Dock slog det mig att UL:arna faktiskt fyller en viktig funktion för oss övriga, även om vi inte är UL:are. Dels står de för ett nytt, fräsch tankesätt kring friluftsliv, även om man själv stannar vi lättpackning. Dels så går de i bräschen i fråga om att påverka utrustningsproducenter, t.ex. genom att ta fram lättare produkter, ökat utbud, bättre viktmärkning m.m.

Frågan är om vi hade haft den produktutveckling som vi har inom friluftsutrustning, om det inte vore för UL:arna. De driver utvecklingen framåt, och de testar saker som sedan omsätts till en mer normal nivå. Min jämförelse blir helt enkelt att UL är lite av friluftslivets Formel-1. Här testas nya grejer osv. och de kunskaper det genrerar, överförs sedan till våra vardagsbilar (läs ryggsäckar, sovsäckar, kök, kläder osv.)

Vad säger ni, håller mitt resonemang?

Mvh /Joel

Tänk jag tror du har delvis fel! De som mest driver utvecklingen framåt är unga klättrare och tävlande. Deras önskningar resulterar i lättare och minimalistiskare utrustningsdetaljer. Även om de välgjorda hantverksmodellerna sällan når diskarna.
Gamla klättare blir mer eller mindre lättviktssugna därför att det är bekvämare och man går snabbare och längre med mindre last.
Att jämföra friluftsliv med F1 är inte alls adekvat då dagens F1r är många datorer med motor och hjul...
Själv vill jag slippa datorer i naturen, ännu. (Min mobiltelefon åker med ut, avstängd i plastpåse.)
Uppenbart är att kategorin lättviktssugna relativt kapitalstarka seniorer är en god målgrupp i USA och på kontinenten... En av listorna erbjöd mig häromdagen en synnerligen enkel titangryta för futtiga dollar, men lätt var den.
Om vi som gått i tunga och blöta samt långsamt torkande kläder inte gjort våra egna val, hade vi måhända inte kunnat bringa några rop vidare...
Givetvis är det tunnt att vägra 35 kg packning men jag vågar ändå göra det....
Det lättaste är det du vågar lämna hemma! Har det inget med säkerhet, genomförande av övningen fortsätt lämna det hemma....Sälj det eller skänk bort det!
Skaffa en mindre lätt ryggsäck som du trivs med!
Hitta ett lättare sovsystem än det du har.
Minimera köks och säkerhetsprylarna avseende antal och funktion.
Höj din mentala stålbur, pröva våta vandringsturer med övernattning. Välj blåst och regn för kortövningarna...
Uppe i bergen och långt hemmifrån får du ta det väder som du får. Regnstorm långt borta sker när det sker...
Själv har jag upplevt snöstorm i Juli och regnstorm i öken, allt kan ske... Med lite framförhållning kan det gå tämligen väl även då... men för den som blir överaskad kan det bli för mycket...avbruten tur är kanske inte det värsta alternativet...
Välj vandringskamrater som är ute ofta och inte kritiserar att du tvättar din strumpor varje dag etc...
Eller gå ensam....Alla turer man gör behöver inte vara solo i 18 dagar i ingenstans...
Bara för att man kan gå i över 7 km/h kanske man inte behöver göra det jämt...Rast är inte bara bra för kroppen, det är bra för själen oxså...emellanåt kan en lata sig och fotografera/fiska/botanisera dag vara riktigt skön...
Här i Sverige och på Utsidan har jag ännu inte träffat på någon äkta ULare ännu, men måhända finns det några som är ute iställt för att diskutera på nätet...
Att hålla packningen så lätt att friluftlivet blir en njutning är allas plikt inom spridda viktklasser....

go tur

 

[Avslutat medlemskap]

Nu vet inte jag vem du åsyftar med den första anklagelsen, men mitt intryck är att utrustningsdiskussionerna förs av rutinerade vandrare. Att det sedan allt som oftast relateras till svenska fjällen är rätt naturligt, eftersom det är den främsta tillflyktsorten för de flesta av oss. Dessutom erbjuder svenska fjällen (då det friskar i) en extrem miljö som är svårslagen iaf i Europa; håller grejerna på Luottolahko då det blåser 25 m/s, håller de i de flesta andra europeiska bergsområden.

Jag anklagar ingen, bara konstaterar att erfarenheterna
varierar och att man ska vara medveten om att andra
kanske ibland tar för givet att det t ex handlar om svenska fjällen (jag har tältat tre nätter i Norrbottens län). Och även fjällen har väldigt olika karaktär i olika områden och på olika höjder.

Ja, jag frågar ju, för att inte missa
förutsättningarna, och blir lite förvånad när en fråga
betraktas som en invändning.


[Ändrat av marmotta 2007-04-30 kl 18:11]

 

[nermander]

När jag ställde frågan, vad gör du om din tarp blåser sönder
(eller hur jag nu exakt frågade) så fick jag dock inte
det svar man kunde tro, t ex "det gör den inte",
"min är vindtåligare än tält", e.d., utan "det
dör man inte av".

Vad gör du om ditt tält blåser sönder?

I all riskanalys ser man till sannolikhet och allvarlighet.

Om vi börjar med allvarligheten så ser jag det som MINDRE allvarligt att en tarp blåser sönder än att ett tält gör det. Detta eftersom tarpen går att improvisera, den som sover i tarp litar inte lika mycket på tarpens skydd som nån som sover i ett atombombssäkert tält.

När vi sen tittar på sannolikheten så visar det sig i de flesta fall att det inte ens finns tillräckligt underlag för att kunna uppskatta sannolikheten för att ett tält eller tarp går sönder.

 

[Avslutatmedlemskapx]

Det sannorlikaste katastrofscenariot vid uteliv har nog alla upplevt, antingen själva eller genom andra. Att bli blöt och sakna förmåga att bli torr och varm av egen kraft. Faktum är att denna situation som inträffar oftare på lågland än i bergstrakter är precis lika farlig överallt.

Nästa praktiska stora fara som jag sett och upplevt vid friluftsliv, är när skitgrisar sysslar med sin och andras mat efter toalettbesök utan föregående handrengöring med tvål och vatten. Efteråt skylls det på den frystorkade maten. "Man blir så konstig i magen av frystorkat." Troligtvis är det jägarsnuset som i kombination med koliebakterier är den utlösande mixen, handen går automatiskt. Uttorkning genom tarmen leder lätt till ett livshotande tillstånd.

Antalet tält jag sett som blåst sönder är inte större antalet benbrott jag sett under bergsvistelser. Båda innebär slutet på vandringen för den gången.

Men kloka tarpare väljer nog mera skyddade lägerplatser än mitt i blåshålet. De platser som visat mig flest sönderblåsta tält, för andra, är kustnära! Uppe bland bergen gör många klokare val. Sannorlikt är väl matlagning inne i tältet eller absiden farligare än sönderblåsta tält.
Uppbrännt tält eller del därav har i varje fall för min del avbrutit färden en gång för mycket. Av Utsidan har jag förstått att fler haft malörer...

Men att gå ut med en liten packning ser jag inte som racer men väl förtänksamt. De flesta kompletta friluftsutrustningarna jag sett till salu bottnade alla i att knäna och ryggen höll inte längre för långa fjällvandringar med "riktig" fjällpackning....

go tur

 

[Avslutat medlemskap]

Vad gör du om ditt tält blåser sönder?

I all riskanalys ser man till sannolikhet och allvarlighet.

Om vi börjar med allvarligheten så ser jag det som MINDRE allvarligt att en tarp blåser sönder än att ett tält gör det. Detta eftersom tarpen går att improvisera, den som sover i tarp litar inte lika mycket på tarpens skydd som nån som sover i ett atombombssäkert tält.

När vi sen tittar på sannolikheten så visar det sig i de flesta fall att det inte ens finns tillräckligt underlag för att kunna uppskatta sannolikheten för att ett tält eller tarp går sönder.

Det är en bra fråga, och den frågan hade varit ett bra
svar, t ex bättre, men kanske inte lika roligt, än att
man kan lägga sig under en stuga i närheten.

Jag har tänkt igenom en del scenarier,
beroende på t ex tid på dygnet, närhet till civilisation, osv. Vidare, förstås, vad gör jag *nu*,
och vad gör jag sen, ty speciellt på sydliga turer
är avbrott något jag vill gardera mig mot rejält.

Sen har jag väl alltmer övertygats, båe av egna erfarenheter, och sådant jag kunna läsa mig till,
om att mitt tält hör till de vindtåligare.

Nu var inte jämförelsen mellan tarps, tarptents
och tält min huvudpoäng (jag har samlat en del
av andras erfarenheter på nätet) utan inställnigenn
till konsekvenserna. Det kan vara väsentligt att veta
skillnader i anspråken på en tur för att göra sina egna bedömningar.

Sannolikheten för händelser som sätter utrustningen
och det egna humöret på prov må vara svår att bedöma, men den är stor. Jag är numera t ex rätt övertygad om
att ett tält från Biltema eller ett
Supair (som var det första UL-alternativet
jag kände till) skulle klarat en del mina eskapader
dåligt. Jämförelser med Henry Shires' skapelser,
eller Terra-Nova, är dock på en helt annan nivå,
att döma av de recensioner jag läst. Jag försöker göra dem ändå.

 

[Avslutat medlemskap]

1) Det sannorlikaste katastrofscenariot vid uteliv har nog alla upplevt, antingen själva eller genom andra. Att bli blöt och sakna förmåga att bli torr och varm av egen kraft.

2) Nästa praktiska stora fara som jag sett och upplevt vid friluftsliv, är när skitgrisar sysslar med sin och andras mat efter toalettbesök utan föregående handrengöring med tvål och vatten. Efteråt skylls det på den frystorkade maten. "Man blir så konstig i magen av frystorkat."

3) Antalet tält jag sett som blåst sönder är inte större antalet benbrott jag sett under bergsvistelser. Båda innebär slutet på vandringen för den gången.

Men kloka tarpare väljer nog mera skyddade lägerplatser än mitt i blåshålet.

4) Uppbrännt tält eller del därav har i varje fall för min del avbrutit färden en gång för mycket. Av Utsidan har jag förstått att fler haft malörer...

5) Men att gå ut med en liten packning ser jag inte som racer men väl förtänksamt. De flesta kompletta friluftsutrustningarna jag sett till salu bottnade alla i att knäna och ryggen höll inte längre för långa fjällvandringar med "riktig" fjällpackning....

go tur

1) Det är en punkt som för min del innebär åtskilligt
av förberedelser, men också dikterar valet av resmål.
Vått väder är inte vackert och ska bortrationaliseras!


2) Jag har blvit magsjuk fem eller sex gånger på 475 dar, i regel
av skäl (vatten) jag kunnat gissa mig till. Det värsta
var en natt på en tältplats i Spanien år 2005 när jag inte kunde behålla vätska. Det var inte tillräckligt för avbrott. En annan gång var i Norge efter en vadningsolycka - jag gissar att jag fick i mig en
del olämpligt gods med kallsuparna. Jag gick tre dar till, men turen blev kortare än tänkt.

3) För min del är nog sannolikheten för svårare stukning eller benbrott större än för ett sönderblåst tält.

4) En del blir förfärade när jag talar om att jag
lagar frukost och de flesta middagar i tältet,
i det senare fallet med dörren öppen. Jag har
lagat 137 frukostar i absiden. Jag brukar väl svara
att kan jag inte det så är det ingen idé att ge sig ut.

5) UL-Joes site har gett mig ideer som fått ned
startviken med kanske 4 kg, vilket känns.
När jag gått vidare med tält- och ryggsäcksfrågan
kommer jag ändå att kompensera minskad bas med
ökad mat.