Jag hade tänkt 3 dagar, eftersom jag är osäker om vad mina knän tål. Det blev fyra etapper, varav en mycket kort, av skäl jag inte orkar gå in på. Som vanligt, när det gäller lågland, var lägren den huvudsakliga behållningen. Jag märker tilltagande svårigheter att röra mig i skogsterräng, såhär i början av mitt 80e levnadsår. Det blev dock bättre vartefter.
Tog tåg och buss till Olshammar, övernattade där i herrgårdsmiljö, stort rymligt rum och DIY- frukost. Tidig höjdpunkt några km från starten, ystert utlopp från sjö, där det en gång varit en kvarn. Ungefär där Munkastigen går över i Bergslagsleden blev jag förvirrad av markeringarna eftersom jag inte observerat att det är en rundslinga där. Därför blev det en omväg fram till Alebacken, en underbar rastplats, av samma höga klass som Stigsjöleden i Borensberg.
Jag fick sällskap av ett ungt tyskt par som verkligen inrättade sig (de gick i flera omgångar till bilen och hämtade saker) . De grillade korv öppen eld som förhöjde stämningen, och jag gladdes åt möjligheten att få tala en del tyska.
ALLA turister jag mötte var f ö tyskar. Verkar som att sommar-Sverige är väl dokumenterat på deras språk.
Den kortaste etappen ledde till och förbi Gråmon. Jag ville hellre tälta vid Grytsjön än vid ett vindskydd. PÅ kvällen dök det upp en dam som undrade lite över mitt ärende, om det inte var väl kallt att tälta och om jag verkligen var frisk.
Nästa etapp gav den bästa vandringen och de bästa utsikterna, fram till Kråksjön, nära ett naturreservat, men med anslag som tydligt förklarar att tältning är tillåtet en natt.
Avslutningen kändes längre än jag kunde utläsa av kartan, men jag märkte att bena och knäna vant sig. När jag närmade mig E20 kändes det som jag faktiskt varit borta från civilisationen dessa dagar. Jag ringde ett taxiföretag där en inspelad röst uppmanade mig att lämna meddelande, så skulle de återkomma. Då föll ögonen på en hållplatsskylt för Länstrafiken, och jag kunde snabb googla fram en tidtabell. Ett par minuter försenad kom buss mot Laxå, där hade jag tur. Laxå är en oroligt sömnig ort, men jag kunde äta gott där. Därpå tåg Laxå-Hallsberg-Mjölby-Linköping.
Jag är glad att ha gjort den här turen, med tre utenätter i tillägg till sommarens sex(?) tidigare, men jag ser ingen fortsättning på mitt vandrarliv, om jag ens lever nästa sommar.
Tog tåg och buss till Olshammar, övernattade där i herrgårdsmiljö, stort rymligt rum och DIY- frukost. Tidig höjdpunkt några km från starten, ystert utlopp från sjö, där det en gång varit en kvarn. Ungefär där Munkastigen går över i Bergslagsleden blev jag förvirrad av markeringarna eftersom jag inte observerat att det är en rundslinga där. Därför blev det en omväg fram till Alebacken, en underbar rastplats, av samma höga klass som Stigsjöleden i Borensberg.
Jag fick sällskap av ett ungt tyskt par som verkligen inrättade sig (de gick i flera omgångar till bilen och hämtade saker) . De grillade korv öppen eld som förhöjde stämningen, och jag gladdes åt möjligheten att få tala en del tyska.
ALLA turister jag mötte var f ö tyskar. Verkar som att sommar-Sverige är väl dokumenterat på deras språk.
Den kortaste etappen ledde till och förbi Gråmon. Jag ville hellre tälta vid Grytsjön än vid ett vindskydd. PÅ kvällen dök det upp en dam som undrade lite över mitt ärende, om det inte var väl kallt att tälta och om jag verkligen var frisk.
Nästa etapp gav den bästa vandringen och de bästa utsikterna, fram till Kråksjön, nära ett naturreservat, men med anslag som tydligt förklarar att tältning är tillåtet en natt.
Avslutningen kändes längre än jag kunde utläsa av kartan, men jag märkte att bena och knäna vant sig. När jag närmade mig E20 kändes det som jag faktiskt varit borta från civilisationen dessa dagar. Jag ringde ett taxiföretag där en inspelad röst uppmanade mig att lämna meddelande, så skulle de återkomma. Då föll ögonen på en hållplatsskylt för Länstrafiken, och jag kunde snabb googla fram en tidtabell. Ett par minuter försenad kom buss mot Laxå, där hade jag tur. Laxå är en oroligt sömnig ort, men jag kunde äta gott där. Därpå tåg Laxå-Hallsberg-Mjölby-Linköping.
Jag är glad att ha gjort den här turen, med tre utenätter i tillägg till sommarens sex(?) tidigare, men jag ser ingen fortsättning på mitt vandrarliv, om jag ens lever nästa sommar.
