Logga in
Aktuellt: En vandring på gamla stigar i Mölndal
|
|||||||
| Lättpackning Allt om att packa lätt |
Forumet drivs i samarbete med
Fjäderlätt
|
![]() |
|
|
Ämnesverktyg | Betygsätt ämne | Visningsalternativ |
|
#1
|
|||
|
|||
|
Finns det nån skillnad mellan begreppen lättpackning och UL?
Själv tycker jag såklart det – annars skulle jag ju inte ha övergett ”UL” för ”lättpackning”. Korfattat ser jag det som att lättpackning är ett medel, medan UL är ett mål. Långfattat har ni det här: http://www.fjaderlatt.se/2007/04/ltt...r-inte-ul.html Vad tycker ni? |
|
#2
|
|||
|
|||
|
Nja, medel och mål kanske inte ger en korrekt distinktion.
Det känns väl som om det handlar om grader och helt enkelt hur långt man går i sin strävan. UL sker på högre bekostnad av pris och komfort, medan lättpackning då skulle kunna var ett begrepp som betyder att man ansträngt sig rimligt; dvs man har kanske inte kasserat hela sin befintliga utrustning när man börjat sin strävan mot lätt packning - utan valt att tänka efter en gång extra så att man med enklare medel uppnår stora förändringar. Lite 80-20-tänk, typ. |
|
#3
|
|||
|
|||
|
Jag är helt klart en lättpackare, tar med mig det jag behöver, men tänker självklart på vad jag tar med mig, om det finns alternativ till prylen samt om man kan göra prylen lättare. Sitter dock inte och sågar i tandborsten, den får vara intakt
![]() Kommer snart med min utrustningslista så får ni ge lite förslag // Jocke, 5,5 kg med riktigt tält, sovsäck och bensinkök ![]() |
|
#4
|
|||
|
|||
|
Tycker nog att det ligger lite i Nordesjös mål/medeldistinktion. Ofta ser man ju referenser till att UL-packare har vissa målvikter som man ska klara sig under, vilket jag tycker antyder att lättpackandet just blivit ett mål i sig snarare än ett medel för att åstadkomma trevlig tillvaro i naturen. Och det är förstås inget fel i det, det är väl en hobby så god som någon; dessutom har den ju positiva sidoeffekter för oss andra i form av smarta idéer o tips.
Samtidigt kan ju förstås en målvikt vara ett hjälpmedel för att motivera sig till ytterligare rationaliseringar i syfte att få en trevligare tur... Själv ser jag det som ett medel, nu inför sommaren kommer jag t ex få förmånen att bära inte bara mina egna grejer utan även min sons. Det gör att ju hårdare jag kan pressa vikten desto trevligare tur blir det. Samtidigt är komforten viktig, mest för hans skull. Själv har jag inget emot att ligga inblåst och -regnad i mitt GoLite Trig2, men med honom blir det nog Nallot, helt enkelt för att man enklare kan tillbringa tid där; t ex kan båda sitta upp samtidigt. Dessutom växer en 8-åring, så man vill inte investera för mycket pengar i kläder eftersom risken finns att de bara används under nån enstaka längre tur. Ju mer av (de tyngre) vardagskläderna man kan ta desto bättre. Återkommer evt med en packlista inför den turen... |
|
#5
|
|||
|
|||
|
Citat:
Jag lutar nog åt ditt håll här...jag ser lättviktspackning som en kompromiss mellan funktion och vikt - man väljer den utrustning som ger den säkerhet och marginal man behöver på sin tur (varierande med årstid och terräng), t ex multifuel på vintern istället för gas, större tält, kraftigare pannlampa, kraftigare stormställ. UL uppfattar jag däremot som ett paradigm som utgår från att det lättaste alltid är det bästa = vikten är målet och går före funktionen eller turens syfte. För egen del tycker jag att ett sådant paradigm blir alldeles för stelbent i tillämpningen, om man alltid under alla omständigheter ska tillämpa det. Själv reserverar jag mitt UL-ande till korta snabba turer med löparyggsäck och tarp, där paradigmet verkligen kommer till sin rätt. För övriga turer är jag mer flexibel och tar det som jag tycker fungerar bäst, även om det är några gram tyngre. //J |
|
#6
|
|||
|
|||
|
Finns verkligen 'lättpackning' som företeelse som utskiljer sig från andra företeelser bland mäniskor packar grejor i en säck och ger sig ut i markerna?
Jo, förutom UL, där jag ser distinktion från allt det övriga. Alla försöker vi väl komma så lätt undan som möjligt inom våra uppställda ramar så som budget.. Är man inte uttalad tungpackare så är man per definition lättpackare. I alla fall tills det finns uppställda och godtagna kriterier för vad som ska få klassificeras som lättpackning |
|
#7
|
|||
|
|||
|
Citat:
Lättpackning = Lightweight Backpacking UL = Ultralight Backpacking Bara olika prioriteringar på Komfort<->Mobilitet -skalan. Båda är medel, målen kanske skiljer sig lite. |
|
#8
|
|||
|
|||
|
Citat:
Jag bruykar t ex numera alltid låta provväga alla detaljer jag köper. Nu har jag ALDRIG burit riktigt tungt som UL-packarna ofta gjorde i början, eftersom tanken alltid verkat så skrämmande. Knappast över 20 kg. När jag på allvar satsade på att göra mina fjällturer i Norge till *rena* tältturrer (1999 blev det så av en slump) fick jag (efter diskbråcket 99) börja fundera över en del detaljer. År 2000 bytte jag ner tältets vikt med 0.5 kg, även om det primära var ett kopplat tält. Samtidigt bytte jag ned sovsäcken med sådär 6 hg, och det var väl en början. 02 tappade jag en lägersko på Korsika - jag saknade aldrig lägerskor på den följande turen i Havsalperna så då var ännu 0.8 kg borta. Folk undrar genast hur jag kan vara utan vadarskor. Jag svarar att jag fortsätter att vada i mina kängor (dessutom är vad ngt jag brukar kyckas undvika). Men ännu i Jotunheimen samma år, 10 dagar, bytte jag kläder på lägret - snart insåg jag dock att jag inte behövde det för att hålla mig torr. Så till nästa år rök 1 kg. Till nästa år bytte jag ryggsäck, ned 1.1-1.2 kg (den nya satt bättre!) samt kök (det gamla hade börjat läcka)och en del mindre saker. Sen essa har jag så gott som aldrig burit mer än 16 kg, och den skillnaden märks, kan jag lova. Mitt viktsmedvetande kommer som sagt av ryggbesvär (sedan 1999), hälsena (sedan 2003) och knän (sen förra året). Yngre tänker inte på sådant förrän det kanske är försent. Jag träffar inte SÅ många i min ålder (snart 63) som går långvandring med tält. Vad som bromsar nedåt är t ex ryggbesvären (ryggsäckens vikt är INTE allt) och frågan om vindsäkert boende (gärna lite värme också), därav det relativt tunga tältet (1.7 kg). En UL-are kapar glatt ett kilo på vardera av dessa detaljer - eftersom han inte har mina bekymmer. Därför har jag faktiskt inte så lätt att ställa upp på beskrivningen av UL som mål. Just nu är jag rätt nöjd om jag får ned startvikten till 15 kg, även om idealet vore 13. Den är i fjällen, för 10 dagar, kanske 15.5-16 kg. Söderut nåt liknande, men med mindre mat, eftersom jag t ex bär fler kartor. För södern är min plan att satsa på fler och kortare turer, eftersom jag då inte behöver proviantera vid varje möjlighet. Kanske jag också lämnar stegjärnen hemma, en detalj som jag använt 2 gånger på tre år, en gången bra men knappast nödvändigt, andra gången kanske direkt fel. |
|
#9
|
|||
|
|||
|
Citat:
Så som begrepp tenderar att göra påverkar "lättpckning"/"UL" sättet man ser på saker och ting, och för vissa av oss får det konsekvenser för de val vi gör. Definitioner kan man förstås tvista om i evighet. |
|
#10
|
|||
|
|||
|
Det är klart att lätt är inte ultralätt, men onekligen ger lättare fler fördelar än vad tungvikt ger och gör.
Om prioriteten är grammen kan inte plånbok och verklighet stå emellan en lättast möjlig packning. En gång gick jag en flerdagarstur med en riktig ULare, hans packning bestod av en plastpåse med hygiengrejor, ett par ombytesstrumpor en tröja och ett välfyllt kreditkort. Själv hade jag både bl a ombyte och kamera med mig utöver hans spartana utrustning. En tidig morgon gick vi upp på en topp nära spåret och inväntade soluppgången, han gillade min frukost som tillagades över enkelt bensinkök, men hävdade att han inte frös i morgondimman trots att han blivit genomblöt. Nästa dag låg han i förkylning med frossa... Antagligen för att hans utrustning inte var optimerad för turens krav. En militär bekanting jag hade for iväg en och halv vecka med tandborste, tjänstepang och ett par rena strumpor. Efter genomfört uppdrag fick han låna en uppsättning rena kläder och påstod att han inte saknat något...f-n trot! En pensionär jag mötte på ett museum nere på kontinenten hade sitt ombyte i axelremsväskan med nessecären av minsta format och påstod att han aldrig saknade något, 170 resdagar om året. Men att komma under 10 kg kräver disciplin och provianteringsställen längs vägen, helst täta. Åtminstone innan jag har sytt en hel UL-garderob. go tur |
|
#11
|
|||
|
|||
|
2005 övernattade jag på Boca Sud-stugan i Pyreneerna,
tämligen halvvägs på min 31 dagar lång tur. Jag kom i samspråk med en tysk som gick kust till kust på kanske halva den normala tiden (som är sådär 45 dagar). Han hade inte tid till annat. han fick förlita sig helt på stugor, på en minutiöst utarbetad tidsplan och en packning som nog mest bestod av extremt slimmade kartutdrag. Han anmärkte aningen melankoliskt att han nog inte hann uppleva och se SÅ mycket på vägen. Något av detta kanske kan överföras på de UL-are (alltså just de) som har som främsta syfte att gå mycket långt på sina turer. Nog för att jag tror man ser en del, men det vore aningen melankoliskt att vara så extremt beroende av planering. |
|
#12
|
|||
|
|||
|
Själv slimmar jag packningen tills jag tycker att det är nog, det räcker. Mina första packningar knakade i remmarna, nu ligger jag på under 8 kg bas (räknar in gaskannan i det). Några förbättringar till kan kapa något ytterligare kilo, vet inte exakt.
Nåväl, det som slår mig att UL knappast kan definieras utifrån kilo, tex under 5 kilo. Det beror ju på vad man gör. Tre dagar på sommaren i sydsverige eller två veckor i fjällen på hösten ställer helt olika krav. Det som är UL i syd kan vara livsfarligt i norr. |
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | Betygsätt det här ämnet |
|
|