Råd angående vandringsskor

Jag tänkte i sommar bege mig ut och vandra för första gången. Planen är att först bestiga Kebnekaise och sedan också köra någon lättare vandringstur på ca. en vecka. Därför skulle jag behöva lite råd angående skor.

Ett problem som jag har med mina fötter är att mina fotknölar är lite speciella. Jag vet inte om det beror på att de är ovanligt stora eller bara ovanligt känsliga men jag får ofta ont i fotknölarna om jag väljer för höga skor (som tar vid fotknölarna). Därför brukar jag oftast föredra låga skor. Jag har också ganska små fötter för att vara man (storlek 41/42) och ganska breda fötter.

I förra veckan var jag i en butik för att prova ut ett par vandringsskor. Fick rådet att prova dessa. Jag har nu testat att gå i dem ett par timmar och kan tyvärr konstatera att jag får väldigt ont i fotknölarna av dem, därför tänkte jag ta och lämna tillbaka dem.

Är det rekommenderat att man går med höga vandringskängor om man t.ex. ska bestiga Kebnekaise eller köra längre vandringsturer? Eller fungerar det lika bra med att par låga hikingskor?

Vriststöd viktigt

Jag har inte bestigit Keb (det är nog att betrakta som en bitvis stenig o brant tur, beroende på väg nat.vis.), men vandrat mycket, både på enklare ledsträckningar och i mer utmanande terräng.

Jag skulle aldrig råda ngn att gå i skodon utan vriststöd! Det kanske funkar på spångade leder. Men även på "promenadsträckor" som delar av ledsystemet består av dyker det upp knaggliga, steniga sträckor, där vriststöd är ovärderligt. Med lite högre kängor kan du också över lägre vad vada utan att ta av dig om fötterna.

Har själv två olika Meindlkängor och har inte haft ett skav/tryck/ont i nån av dom. Lite dyrare jo, men värt det.

Ska du bära tungt, har svaga fotleder eller gå utanför vandringslederna är kängor att rekommendera.

Om du tycker det funkar bra att gå längre sträckor hemma i skogen med den packning du tänker ha med ut så bör det inte vara något problem att gå i lågskor och det är många som föredrar detta.

Om du ska gå västra leden uppför Kebnekaise kommer du att stöta på mycket sten, gytja och vattendrag vilket kan påverka valet. Många använder vattentäta sockor i kombination med lågskor. Tjockare sulor på lågskor kan vara skönt när underlaget är ojämt.

Om du ska följa med STF guidade tur uppför Kebnekaise via östra leden misstänker jag att kängor är ett måste då de brukar använda stegjärn och då vill man ha en styv sula på skon. I så fall kan du höra med stationen vad som gäller.

Utöver att testa andra modeller av kängor och att utesluta problem så som fel storlek och sömmar som skaver kan jag bara rekommendera att prova andra sätt att snöra kängan för att minska trycket över ankeln.

Du kan hitta ett par tips på länken nedan men också genom att googla "hiking boot lacing techniques".
http://www.backpacker.com/gear/footwear/hiking-boots/common-hiking-boot-lacing-techniques/

Vandringsskor

Hej.
Du skall se att du kommer få 100 olika svar på den här frågan .
Det är så individuellt och alla är bergsäkra på att just jag har rätt . Jag har träffat en äldre dam som alltid går med sandaler och ullsockar i fjället !?
Precis som du tycker jag inte om höga kängor. Det blir för varmt och skaver. Jag går i Mammut Mercury GTX. De var visst bäst i nån test. Det gör jag oavsett terräng eller hur tung säcken är.
Nu beror det lite på vad du sysslar med till vardags. Går du och bär mycket? Löper i terräng?
Personligen har jag svårt att tro att man kan kompensera svaga fotleder med höga kängor. Men det är bara en gissning.
Mammutskon ovan har goretexmembram. Det fungerar men jag tror det har begränsad livslängd tyvärr. Jag blev inte blöt om fötterna trots att vi klafsade i myrar hela dagar ibland. Skon delar dock nackdelen med alla fodrade skor att dom torkar väldigt långsamt om dom blivit blöt. Då är nog skalkängor typ Lundhags bättre tror jag.
Lycka till

Jag kommer bara på tre skäl till varför man vill ha höga kängor vid vandring:

1. Det skyddar vristerna när man går oledat genom ris eller stenskravel. Det är skönt. Å andra sidan, orienterare håller ju inte på och mesar med höga skaft. Det går ju utan. Man får vara lite försiktig bara.

2. Man måste inte ta av på fötterna vid precis vartenda vad utan kan bara plaska rakt igenom småjokkarna, givet att kängorna är någorlunda vattentäta. Det är ju skönt. Men det går ju att ta av skorna. Eller använda vadarpåsar.

3. Höga, styva skaft ger stöd åt vristen när man bär tungt. Det är skönt. Särskilt när underlaget är ojämnt, vilket det är inte bara uppför Kebnekaise utan även på i princip alla leder i närheten som ofta är upptrampade och därför steniga. Det här ska inte underskattas. Bär man lätt packning blir det inte ett så stort problem. Men bär man tungt, vilket man gör om man t ex går solo och har lite anspråk när det gäller komfort, näring och säkerhet, eller om man inte har råd att köpa den lättaste utrustningen inför första provvandringen, så kan otränade vrister i värsta fall få rejäla problem under en längre vandring. Men det går ju att gå utan höga skaft. Om man bara är lite tränad.

Har man konstiga fötter med fotknölar som gör ont, så har man. Då får man väl jobba runt problemet. Jag hade skaffat ett par låga hikingdojor och sedan gått långa promenader på skogsspår hemmavid med full packning på helgerna inför vandringen för att träna upp vadmuskler och ligament runt vristerna.

Köper man skor i läder bör det väl inte vara omöjligt att gå till en skomakare och lästa ut mer utrymme för fotknölarna?

Piparen sa:

Jag kommer bara på tre skäl till varför man vill ha höga kängor vid vandring: (...)

Klicka för att se resterande...

Tvåan finns bland mina skäl. Ettan och trean gör det inte alls. Men jag har faktiskt ett fjärde, det viktigaste: jag klarar helt enkelt inte blöta = iskalla fötter (och ben).
Skalkängor med mjuka men rimligt höga och "vattentäta" skaft fyller därmed mina behov. För någon annan kan det vara precis tvärtom - ok med blöta fötter, men behov av vrist- och/(eller fotvalvsstöd.
Så visst är vi alla olika, och enda rådet man kan ge TS är att pröva sig fram.

För egen del går jag Salomon Fellraiser från senvår - förhöst. Jag tycker inte jag behöver något vriststöd - även om jag går i obanad terräng med tung packning. Jag burit upp till 38 kg med ovanstående sko på fötterna.
Man får pröva sig fram till vad som funkar bäst för en själv.

Det är ganska många som menar att vriststödet från kängors skaft är överskattat: Om skaftet är tillräckligt styvt för att ge vristen stöd i sidled är det också så styvt att det gör att det blir svårare att gå.

Möjligen kan skaftet begränsa rörelsen så vristen inte vrids för långt när man väl trampar snett, men kängorna gör alltså inte att man trampar snett mer sällan.

I de flesta fall är sulans konstruktion viktigare än skaftet, en tunn men vridstyv sula ger stabilitet.

nermander sa:

Det är ganska många som menar att vriststödet från kängors skaft är överskattat: Om skaftet är tillräckligt styvt för att ge vristen stöd i sidled är det också så styvt att det gör att det blir svårare att gå.

Möjligen kan skaftet begränsa rörelsen så vristen inte vrids för långt när man väl trampar snett, men kängorna gör alltså inte att man trampar snett mer sällan.

I de flesta fall är sulans konstruktion viktigare än skaftet, en tunn men vridstyv sula ger stabilitet.

Klicka för att se resterande...

Det sista är också min erfarenhet.

Men jag tror det är omöjligt att råda någon annan. Ta vad t ex - jag har aldrig sett ngn nackdel med låga skor vid vad eller stengång, andra här hävdar motsatsen. Jag klafsar på bara, och väl i land pressas stora delar av vattnet ut. Ändå vet jag snart inte hur många gånger (speciellt i Norge) som folk jag frågat om vissa etapper påpekat att där eller där måste du ta av skorna. Erfarenhet eller fördom? Jag vet inte. Men det finns ingen ersättning för den egna erfarenheten.

Enda gången mina låga skor känts otillräckliga var i augusti 2014, kort före min 70-årsdag, när jag stötte på ett mycket oväntat och glatt snöfält på 2200 meters höjd (det var dessutom dimma, jag såg knappt över). Där kände mig väldigt osäker och valde att gå tillbaka ett stycke och slå upp mitt tält. Nästa dag valde jag en annan väg. men på samma tur gick jag också över ett brant 2800 meters pass i Posets, Collado de Eriste, utan större problem. Och är stigen täckt av glatt fint grus spelar det ingen roll vad jag har på fötterna. Då får stavaran jobba desto hårdare.

Och jag är alltså snart 72, med sladdriga vrister och exceptionellt dålig balans.

Lågskor med damasker kan vara ett annat alternativ.

Jag tillhör dom som avskyr kängor. Jag kör lågskor oavsett terräng och packning. Sen besväras jag heller inte av blöta fötter. Byter strumpor med jämna mellanrum och fötterna brukar bli varma när jag går. Har alltid ett par lägerskor för kvällen så jag kan vara torr då.

För mig är det också en säkerhetsfaktor. Tycker att jag blir mycket klumpigare med kängor än utan vilket kan bli riktigt farligt när man går över instabila blockhav eller brant nedför med mycket lös sten. Då behöver jag vara smidig. Men allt är ju individuellt. Jag är stor och tung 190+ ca 100kg men med tror jag stabila fotleder efter mycket vandring och löpning i obanad terräng. För andra är kängor en säkerhet för att inte vricka foten. Vissa har även mer behov av dämpning i skorna. För mig är det tvärtom. Jag vill kunna känna underlaget och att fötterna kan röra på sig. Åter igen det här med balans och säkerhet. Sen har alltid stavar också vilket ju avlastar.

Jag inser givetvis att jag tillhör en minoritet på området. Dom flesta föredrar kängor av olika anledningar. Jag vill bara inflika att det är fullt möjligt med lågskor och att det kan finnas fördelar som jag ser det.så får man välja själv.

camoscio sa:

Ändå vet jag snart inte hur många gånger (speciellt i Norge) som folk jag frågat om vissa etapper påpekat att där eller där måste du ta av skorna. Erfarenhet eller fördom?

Klicka för att se resterande...

En tanke som just slog mig är ju kanske att många skor helt enkelt inte mår bra av att bli genomblöta för ofta. Läder mjukas upp och limningar kanske lossnar.

Jag har ju trots allt märkt en viss skillnad mellan mina Techamphibian (heter de väl) och skor jag haft tidigare. De förstnämnda är vattensportskor och alltså gjorda för att användas i blött tillstånd. Inga material som blir mjukare eller löser upp sig vid långvarig väta.

Andra skor blir mer skamfilade om man går mycket med dem när de är blöta. Kanske inte att de fallit sönder, men det märks att de tar en del stryk.