Vandrar du på led eller inte?

Hej!

Här kommer en fråga som jag ruvat på länge, och som ni gärna kan få hjälpa mig att reda ut:

Varför väljer så många att följa rösade och allt för väl upptrampade leder?

Först är väl på sin plats att konstatera att alla får vandra varhelst de önskar, och att jag inte lägger någon som helst värdering i om man följer leden eller inte. Jag är bara nyfiken på era argument för och emot.

Då jag för en massa år sedan genomförde min första fjällvandring följde jag leder och stigar i ganska hög utsträckning. Jag bodde i stugor. Eftersom det var första gången och jag varken hade så mycket kunskap eller utrustning var det ett lämpligt val. Men de sträckor jag vandrade oledat, t ex över berget från Abiskojaure till Kårsavagge, å så vackert, gav blodad tand.

Året efter kände jag mig redo för lite mer äventyr, och mejslade fram en tvåveckors stugvandring i Kebnekaisefjällen - utan att följa markerade leder. Perfekt då jag ännu inte haft råd att köpa tält.

Tredje sommaren hade jag hunnit skaffa tält och annan nödvändig/lämplig utrustning och jag gjorde min första tur i Sarek. Frihetskänslan var så mycket större när jag kunde lägga upp vandringen helt oberoende av stugor och stigar, så jag har svårt att föreställa mig att jag någonsin skulle välja bort tältet och oledat om jag går själv igen.

Så, nu tillbaka till min fråga: varför väljer man att följa lederna? För mig blir leden oftast bara en transportsträcka, jag trampar i någon annans fotspår, jag behöver inte ta så många egna beslut, det är ofta en massa folk som alla ska heja (jag gillar ensamheten på fjället).

Fördelarna med att gå oledat är många tycker jag. Avskildheten. Oförstörd fjällhed är mycket skönare att gå på än söndertrampade stigar. När man själv måste finna bästa vägen genom terrängen och över vattendrag får hjärnan jobba lite också. Djurlivet är rikare. Jag väljer ofta att gå uppe på lite höjd och får på så vis bättre perspektiv och färre mygg. Det är ofta lättare att göra trevliga toppturer.

Hur gör du när du vandrar och vilka är dina argument för att göra så?

Mvh Filip

I början så handlade det, åtminstone för mig, om trygghet. Det var äventyr nog att vara ute i fjällen och vandra, hitta vatten, tälta o.s.v. Då var det skönt att veta att jag kom fram till en stuga efter genomförd dagsetapp, att jag då om inte tidigare på dagen hade både vatten, mat och en vettig tältplats.

Jag kan tänka mig att om man fjällvandrar sällan, går som familj med barn och kanske väljer nya områden de få gånger man är ute, så ger en tur längs en led en ganska stor del av upplevelsen till en ganska liten insats. För många är nog enkelheten ett krav för att ha tid och möjlighet att komma ut.

Men återigen, för mig personligen handlade det om trygghet för att skaffa fjällvana i min egen tak.

Gå på led minskar ansträngningen men också upplevelserna.

En fördel med led är trevliga möten och vid besvärligt väder kroppsskador och liknande är leden säkrare.

Går jag eller åker skidor ensam med hunden i fjällen väljer jag gärna led i varje fall i områden där jag inte är hemtam.

Thure

Vid de tillfällen jag går på leder är det i första hand för påfart eller avfart till/från den riktiga turen. Ofta infinner sig känslan att turen är slut när man ansluter till leden. Det händer också att jag viker ned på en led om saker har varit motiga, vädret särdeles uselt eller att någon har ont någonstans och man vill komma hem så fort som möjligt. Hastigheten ökar ju betydligt på leden och man kan "stänga av hjärnan" och bara trampa på.
På en av turerna i somras fick vi lite snabbt lägga om turen på grund av stort snödjup i den högre terrängen och hamnade då på leden genom Tarradalen. Ganska snabbt blev jag påmind om varför jag inte trivs på leder - se bilden nedan:

Hej
Började även jag med med att gå ihop med kompisar längd leder och bodde i stugor.
Numera blandar jag. Börjar i ensamhet i tält utanför lederna. Frihet, vildare natur, bättre vyer.

Sen efter några dagar brukar jag vilja svänga förbi en stuga. Träffa lite folk och umgås. Basta.

Lederna kan jag vara utan, även om jag använder dom. Brukar varje vandring komma en punkt där jag svär över videsnåren och undrar var närmaste stig finns...

Peter

Tack för era svar. Det verkar som att vi resonerar på liknande sätt, men det hade också varit intressant att höra från någon som håller sig strikt till lederna. Är det av säkerhetsskäl? Osäkerhet beträffande kartläsning? Bekvämlighet? Umgänge med andra vandrare?

Med vänlig hälsning, F

Jag håller mig strikt till lederna när jag går ensam, känns tryggare. Skulle jag ramla och behöver hjälp så vet jag att förr eller senare kommer någon förbi även om det kan ta dagar om man har otur. Händer det något mig i oledat terräng vet jag inte om någon hitta mig. Okay, det finns spot men det har jag inte och vet inte heller om jag egentligen vill ha det. Dessutom känner jag mig inte säkert på karta & kompass. Jag gillar inte heller väl upptrampade leder men ett röse i jämna mellanrum känns tryggt, då får huvudet fortfarande vara med.
Mvh Veni

Jag föredrar egentligen oledat, men:

• då jag går ensam så känns det säkrare på led om olyckan skulle vara framme
• eftersom jag planerar vandringen i grova drag hemma vid köksbordet och ofta inte känner till terrängen ("gångbarheten") så blir det automatiskt så att planeringen i huvudsak innebär följande av leder.

I känt "gångbara" marker skippar jag om möjligt lederna, men eftersom planeringen ofta innebär att gå kända sträckor "A till B" så blir det lätt att man hamnar på lederna i alla fall.

Hej igen!

Säkerheten det innebär att hålla sig till lederna, ifall det händer något, verkar vara ett tungt argument. Men hur ofta händer egentligen sådana olyckor? Den enda incidenten jag hört om är en kille som vred till knät och fick hämtas från Tjäktjastugorna med helikopter. Är det vanligt att folk skadar sig?

Jag går ledat när leden går lättaste vägen åt det håll jag är på väg - om målet är att komma fram. Är omgivningen målet kan det bli oledat. Känner mig trygg med karta och kompass men kan i dåligt väder känna mig tryggare på led. Går också på led om jag känner mig ensam...

Ang att folk gör illa sig på led.... Kanske inte så att folk faller omkull och bryter benet men jag har 5-10 gånger varit med om att folk har blivit hämtade av helikopter vid stugor för att de överansträngt rygg/ben eller för att de blivit sjuka (bla en 5-åring med, vad som visade sig vara, blindtarmsinflammation).

Jag går på leden om det finns en led dit jag är på väg. Dels är det oftast lättast att gå där, dels tänker jag mig att den som har gjort leden har varit där många fler gånger än jag och därmed vet bättre vilket som skulle vara det smartaste vägvalet.

När jag vandrade i Patagoninen var det förbjudet att gå utanför leden, parkvakten kom farandes ur ingenstans och skällde ut folk som gick bredvid stigen. Detta hade att göra med slitaget på marken. Genom att folk håller sig på leden kan slitaget begränsas till vissa områden.

Om jag går på ställen där det inte finns någon led och jag hittar en stig så följer jag gärna den. Det brukar också underlätta vandringen, fast renarna är ibland lite oförutsägbara i hur de gör sina stigar.

På många ställen utan leder finns det ändå små rösen, när jag hittar ett sådant blir jag glad. Då vet jag att det är någon mer än jag som har gjort just det här vägvalet och det känns bra.

Hej!

Jag tror att merparten av alla olyckor och skador sker på lederna och inte utanför dem. Dels för att det är så många fler som går på lederna, dels för att det kanske är där man i första hand håller sig om man är oerfaren eller otränad. Är det någon som kan bekräfta eller vederlägga denna förmodan?

Ett bakomliggande syfte till varför jag startade den här tråden är att jag tror att väldigt många vandrare skulle kunna få ut så mycket mer av sin fjällvistelse om de gjorde avstickare från lederna. Det behöver inte vara alls så dramatiskt. Man skulle t ex kunna gå parallellt med leden några hundra meter bort. Eller varför inte, om man nu får bli väldigt specifik, korsa Tjäktjajohkka vid Sälkastugorna och gå mot Tjäktjapasset på den västra sidan av jokken. Eller från Nikkaluokta till bron över Tarfalajohkka på bergsidan norr om dalen - myggfritt (?!) och fin utsikt. Eftersom lederna allt som oftast går nere i dalbotten kan detta vara ett sätt att variera vyerna.

/ F