Fler som gjort "throughwalk" av HK-leden?

Jag avslutade min "throughwalk" av HK-leden (Högakustenleden) igår. Började i onsdags 30 sep 2015 kl 11.00 och kom i mål i Övik kl 18:00 igår lördag den 3:e Okt.

Total tid 79 timmar (3 nätter).

13,4 mil sa min GPS när jag stannade nere vid MAX i Övik

Jag gjorde en "self-sufficient" vandring, dvs jag bar med mig allt jag skulle ha för hela leden. Frestades inte att handla/äta i Docksta eller Ullånger, vatten tog jag i bäckarna längs vägen och sov inte i någon av stugorna utan under tarp. Ska skriva en utförligare rapport här på sidan när jag har landat i vardagen igen.

Nu skulle jag vilja veta om det är fler här som gått hela leden i ett svep?

Mig hade du redan hittat såg jag som kommentar på mitt vandringsinlägg. Har inte varit inne på ett tag och såg nu att jag fått kommentaren.

Tycker det är en relativt lätt vandring. Vad bra att du hittade vatten hela vägen, när jag gick för många år sedan var det uttorkat på många ställen. Vad vägde din packning? Sov du i tält eller på annan plats? Jag växlade ju mellan tält och vindskydd och stugan i Tärnettvattnet (mysigaste ställe jag varit på). Hade du br väder? Förhoppningsvis bättre än mitt ösregn sista dagen. Hu vad jag frös när jag ramlade ut i Övik.

Tänk att jag tyckte det var ganska långt att gå HKL nu när jag ser tillbaka efter flera långvandringar på mallan 44 och 112 mil i Spanien i ett streck så är det ju inget alls

Jag sov under bar himmel alla nätter, hade två dagar ok väder och två dagar med regn varav dagen genom Skuleskogen var storm och regn. Jag gick med blöta käder och såg bara till att hålla mina "sovkläder" torra. Allt som allt 8 sockbyten gick åt och jag tappade två tånaglar.

Packningen inkl allt vägde 17 kilo med 2 liter vatten vid start. Gick med Berghaus Vulcan 100 literssäck moddad till 80 liter.


Ja HK-leden är inte lång om man jämför med Santioago-leden eller East pasific trail. Sen beror det ju på hur man går, om man stannar och sover under tak, tar längre pauser/vilodagar och äter på restauranger under vägen.

Jag ser min vandring som meditation, jag vill ha smärta, kyla och lidande, skulle aldrig kunna tänka mig att gå på sommaren så det inte finns överhängande risk för minusgrader och regn.

Livet är så mycket underbarare när man äntligen kommer fram.