Rangordna svårighetsgraden av Trepassleden

Hej,
Jag funderar på nästa års vandring och behöver hjälp att rangordna svårighetsgraden på Trepassleden. Själv har jag rangordnat lederna jag har gått följande:
1 (Relativ lätt): Kungsleden från Abisko till Kvikkjokk (3 Etapper)
Padjelanta
Karhunkierros Trail (Olanka NP i Finnland)

2 (Lite svårare): Alla 4 etapper av Nordkalottleden (Kautokeino till Sullithelma)
Laugavegur (Landmannalaugur till Skogar)
Jotunheimen (inkl. Besseggen, Bukkelagret). Skulle kunna klassas som svårt men jag upplevde det ändå inte som lika jobbigt som Rago NP. Det kan bero på att jag inte behövde ha en tung packning med mig när jag vandrade Besseggen och Bukkelagret.

3 (Svårt): Rago NP

4 (Mycket svårt): Enligt mig tillhör Sarek till den gruppen= men har inte vandrat där.
Även sträckan Mårma till Vistas klassar jag som mycket svårt men har inte vandrat denna led heller (något jag bara har hört att den ska vara mycket jobbigt).

Jag skulle vilja vandra Trepassleden (innan jag blir för gammalt). Turen fanns beskriven i något magasin, kom inte ihåg om det var i Ute Magasinet eller i den senaste Turisttidningen. Finns ju också rätt mycket info här på Utsidan om Trepassleden. Till min fråga: Hur skulle ni rangordna svårighetsgraden av Trepassleden enligt ovan? Jag har läst att någon kvinna skrev här på Utsidan att hon tyckte det var dumdristig att vandra den ensam och jag vill inte vara dumdristig. Det finns ju en del andra kanske lättare turer kvar som jag kan tänka mig också. Jag kan inte skylla på min ålder för jag har aldrig varit av den sportiga och viga sorten. Är nog mera klumpigt av mig men drivs av en envishet. Men visst märker man att med varje år orkar man mindre. Därför undrar jag om jag skulle klara av att vandra Trepassleden. Jag antar att den är markerat? Jag har höjt ribban av svårighetsgraden inför varje år men det känns att jag har nått gränsen i år. Rago NP tog musten ur mig, det var aldrig något direkt lättgången avsnitt där man kunde ”vila”. På Nordkalotten fanns det också mycket jobbiga avsnitt men de var ofta korta och i övrigt ändå rätt så lättgången.
Mvh Veni

Har gått nerför Besseggen med tung packning i blöt (och hal) väderlek och jag skulle rangordna den som betydligt tuffare än en vandring genom dalarna i Sarek (undantaget passagen upp till Snávvávágge), som jag har passerat två gånger.

Har inte gått trepassleden men kan tänka mig att svårighetsgraden varierar ganska mycket mellan olika tillfällen, framförallt beroende på om det finns barsmält is som måste passeras elller ej.

Vad jag vet är inte trepass-/jojoleden en markerad led.

Varför jag rangordnade Sarek som mycket svårt är på grund av att inga markerade leder finns. Om Trepassleden är ej markerat så kan jag glömma den. Som ensamvandrare vill jag vandra en markerat led men behöver ej vara upptrampat.

Äsch, svårighetsgraden när det gäller Trepassleden beror inte på att den inte är markerad utan på branta lutningar, snö (is) och stenskravel. Om det är för svårt får du avgöra själv. Det skadar ju inte att gå dit och titta, men planera in tid för att hinna gå runt. Tror att du kan få en fin tur i dessa trakter oavsett om du går Trepassleden eller inte.

Här är en ganska gammal färdbeskrivning, glaciärstorleken har nog minskat en del sedan dess.

Även när det gäller Sarek ligger inte svårighetsgraden i att det är omarkerat. Här är det oftast något vad som sätter svårighetsgraden. Går man i någon av huvuddalarna så kan man egentligen knappast gå fel (det brukar bli väldigt brant då). Visst kan det vara lite stenskravel eller videsnår att passera ibland men ofta finns stigar att följa. När det gäller vaden så är det viktigaste att man har gott om tid på sig och att man har kikat lite på kartan så att man har någon alternativväg i bakhuvudet om ett vad skulle vara omöjligt.

Om du inte vill satsa på Trepassleden/Kebnekaisefjällen nästa år så tvekar jag inte att rekommendera en tur till Sarek istället. Med tanke på dina tidigare färdrapporter är jag säker på att du mer än väl har den erfarenheten och det omdömet som krävs. Största skillnaden mot dina turer efter Nordkalottleden blir nog att du kommer att träffa på lite mer folk.

Tack för svaret Tobbe. Att gå från en markerad led till en omarkerad är ett stort steg för mig och jag vet inte om jag är mogen. Jag behärskar inte riktig det där med karta & kompass, så osäkerheten är stor. Sedan är det så om man vandrar ensam och det skulle hända något, hur kan man vara säker på att just vid det stället kommer någon förbi? Vid en markerad led kommer iallafall för eller senare någon förbi. Får se, jag kanske hittar någon som skulle vilja hänga med till Sarek eller Trepassleden.

Trepassleden är inte markerad med rösen. Däremot är det ganska självklara vägval. På snöpartierna är det bara att följa tidigare fotspår.
Jag måste också opponera mig när du skriver att Sarek är mycket svårt. Med rudimentär orienteringsförmåga är det tvärtom - ganska lätt - så länge du håller dig till de tydliga dalgångarna.

HåkanF

Mårma - Vistas.

Jobbigt - javisst.
Svårt - nej inte alls.
Stenigt - javisst

Då pratar jag om bra väder. I regn misstänker jag att det blir en rätt nervpåfrestande vandring med blöta hala stenar och i dimma utan bra sikt kan det bli lika nervpåfrestande.

Vandring 2013 i sol och då var det rel. lätt
http://www.everytrail.com/view_trip.php?trip_id=2239719

Vid regn och halt är det betydligt tuffare

Tror kanske att steget mellan att gå orösat längs vanliga färdvägar och att gå på en dåligt upptrampad led som Nordkalottleden är mindre än du tror. När det gäller de vanligaste dalgångarna i Sarek och ganska säkert även Trepassleden så passerar det mer folk där än på de ensligare delarna av Nk-leden. Se till att ha med dig visselpipa som en säkerhetsdetalj.

Något som gav mig extra självförtroende att knata solo långt bortom där människor vanligen färdas var när jag skaffade mig en PLB (Personal Locator Beacon), en liten pryl som man kan larma efter hjälp med via sattelit. De går även att hyra.

Prova gärna att navigera med karta och kompass hemomkring några gånger i höst/vinter/vår Här finns en instruktionsvideo med grundläggande tips. Träna också gärna både hemomkring och på nästa fjälltur att följa med på karta var du är och att hitta olika landformationer på kartan.

I slutändan skulle jag vilja påstå att det viktigaste för ens fjällsäkerhet inte är navigationskunskaperna utan ens förmåga att hålla sig varm torr, mätt och glad även om vädret inte är det bästa samt att man har en känsla för när det är dags att vända om, avbryta eller slå läger.

Lycka till och hoppas att du får en fin fjällsommar nästa år!

>> hur kan man vara säker på att just vid det stället kommer någon förbi?

Jag kör Spot som skickar punkter var jag är och som jag kan larma med och det funkar halvbra. Vandrade ensam för 2 veckor sedan mellan stugor i Vindefjällen och det känns bra att ha med en sådan. Dagen innan jag kom hade en äldre dam ramlat och brutit benet och fick flygas ut från Serve. Den här gången gick det bra eftersom

• dom var flera och någon hjälpte henne med ryggsäcken
• det var rel nära STF Serve stugan
• det fanns en stugvärd som skötte kommunikation fjällräddningen
• nästa dag kom en ambulanshelikopter och hämtade henne

Serve olyckan http://www.vk.se/1265303/kvinna-skadad-i-fjallen-2

Min vandring i Vindefjällen
http://www.everytrail.com/view_trip.php?trip_id=2969624

Förstår

din tveksamhet. Skulle inte välja att gå trepassleden ensam (gått Tarfala-Kaskasavagge sommartid och Tarfala Unna Räkta mm vintertid) T ex en vrickad fot kan bli knepig att klara själv. Besseggen (som jag inte gått) är säkert mera exponerad i och för sig.

Thure

Tack för alla svar. Förstår att det finns väldigt olika åsikter om vad som rankas som svårt. För mig är ändå något som är mycket jobbigt lite synonym med svårt. Att ta sig över stora stenblock klassar jag som svårt andra kanske som bara jobbigt. Bifogar en bild om vad jag tyckte som jobbigt = svårt. Kände att jag inte skulle vilja göra om denna passagen. Om det hade varit dåligt väder kanske till och med farligt. På bilden ser det ändå rätt så snäll ut men vissa stenblock var meterhöga och mellan blocken vatten. Sjön är rätt djupt ifall man skulle ha fått bakvikt och ramlat i. Jag fick spänna av säcken, paxar upp den på stenen och sedan tog jag mig upp, ner på rumpan och glider ner och upp igen...
Kan tänka mig att sådana passager finns i Sarek och vid Trepassleden. Lite stenskravel får man alltid räkna med men inte att klättra över stora stenblock.