Vingpaddelns detaljer

Hej!

Jag har sökt på utsidan och litet på nätet samt frågat en och annan kunnig människa, men jag har fortfarande inte fått klart för mig vad alla parametrar på en vingpaddeln påverkar.

Hoppas att jag kan få lite kunniga svar, kanske kan denna info vara till gagn även för andra. Själv undrar jag då jag tänker uppgradera vingpaddel så småningom och vill veta mer om funktionen.

Det jag undrar över är hur vingen påverkas av den vikta kantens avstånd till paddelns centrumaxel. (Jag menar nu alltså ej vinkeln som bladet sitter i skaftet med - denna är som jag förstår det för att få ytterligare någon centimeter räckvidd vid isättet vid fötterna samt bättre vinkel mot vattnet)

På en del vingpadllar sitter den böjda kanten (närmast kajaken) ungefär på samma avstånd från centum i paddelskaftet som den släta kanten, på en del vingpaddlar ligger den böjda kanten närmre centrumaxeln.

Om någon även kan förklara för mig varför en större skruv i vingen ger högre effektivitet men kräver bättre teknik vore jag tacksam även för detta.

High paddel på er alla!

/Marcus

Vingar för pengarna

Bootshaus har en bra sida som försöker förklara hur vingpaddeln och dess delar funkar:
http://www.bootshaus.se/NYSIDA-wjyO.html

Bra info från Bootshaus, men kör ni verkligen med så långa vingpaddlar som i rekommendationen? Själv är jag 190cm, och hamn ar på runt 213-15cm med min Bracsa IV. Ser inte någon i klubben som ligger upp emot 220cm, förutom de som har kvar sina träpaddlar till VKV100...

Tack! Hade missat den sidan. Bra info om än lite kort. Tack.

Hälsningar,

Marcus

Om det är din första vingpaddel, rekommenderas att skaffa en populär modell, kanske Bracsa IV eller Epic Midwing eller någon kopia av dessa för lägre kostnad, och prova. Teorierna bakom vingpaddeln är inte helt vetenskapliga, och det ursprungliga tänket gav bra resultat, men kanske inte riktigt som det var tänkt. Testa en eller ett par modeller och bilda dig en uppfattning. Bara en kort provpaddling räcker inte, eftersom man tenderar till att anpassa paddeltekniken efter paddeln för vingar, speciellt isättningen.
Tror inte att det går att välja en optimal paddel baserat på teoretiska studier, eftersom teorierna inte är stringenta.

Hur resonerar ni när det gäller vinkeln mellan bladen på en vingpaddel?

Thure

För mig, mindre än jag haft på plattpaddel. Jag gick ner till så lågt som 30-35grader, men har nu gått tillbaka till drygt 60 grader enligt markeringen på paddeln. Som Bootshaus skriver, vänstra paddelbladet (för högervridna paddlar) skall sättas i neutralt utan att behöva vrida paddeln med påskjutshanden mer än vridningen som uppstår naturligt.
Jag justerade tillbaka efter en instruktionskväll med Anna Carpenter (jorå, hon har kloka ord även till gubbarna i klubben) att jag skulle dra draghanden längre bak efter upptag, för att få bättre utnyttjande av rotationen vid nästa isätt. Det påverkade min isättsvinkel, blev konstigt, och hon undrade vad jag sysslade med, någon konstig vridning vid isättet för att få i bladet rätt. Bättre att justera paddeln. Svårt att förklara enkelt med ord, känns dock helt rätt på vattnet.

thureb sa:

Hur resonerar ni när det gäller vinkeln mellan bladen på en vingpaddel?

Thure

Klicka för att se resterande...

Vridningen av paddeln skall vara så naturlig som möjligt. Jag har sett sprinters använda allt från 0->90 grader.

Längden

Beror mycket på hur lågt du sitter. Är själv 180cm och kör på 218-220. Kör med hög sits när jag paddlar.

Vinkel och längd

thureb sa:

Hur resonerar ni när det gäller vinkeln mellan bladen på en vingpaddel?

Thure

Klicka för att se resterande...

Som Kjell säger ovan; för sprint rekommenderas att du har sådan vinkel att du i princip inte aktivt behöver vrida paddelskaftet för att få rätt isättsvinkel. Det här funkar bäst om du har riktigt hög paddelföring, vilket också ger bäst "return on investment" (verkningsgrad) för vingpaddlen.
För de flesta innebär det här att vridningen mellan bladen blir större än vad man normalt tycker känns bra vid lägre paddelföring och traditionell vridning av paddeln.

En hög/aggressiv paddelföring ger av sig själv också att optimal längd på paddeln blir kortare. Å andra sidan kör man inte så gärna riktiga långpass med hög föring, så man ser ganska ofta att händerna hamnar betydligt närmare båten när paddlaren börjar bli trött. Det här är en anledning till att majoriteten av de som tävlar med vingpaddel har delbara skaft med steglös justering av vinkel...

Men om man bara kör långpass i makligt distanstempo kan man faktiskt ifrågasätta om vinge är rätt val.

Apebrain sa:

En hög/aggressiv paddelföring ger av sig själv också att optimal längd på paddeln blir kortare. Å andra sidan kör man inte så gärna riktiga långpass med hög föring, så man ser ganska ofta att händerna hamnar betydligt närmare båten när paddlaren börjar bli trött. Det här är en anledning till att majoriteten av de som tävlar med vingpaddel har delbara skaft med steglös justering av vinkel...

Klicka för att se resterande...

Är detta något som kommit på senare tid eller är det någon speciell typ av tävlingar? Menar du att de justerar vinkeln steglöst under pågående tävling eller att de stannar upp och justerar vinkeln?

Arneri sa:

Är detta något som kommit på senare tid eller är det någon speciell typ av tävlingar? Menar du att de justerar vinkeln steglöst under pågående tävling eller att de stannar upp och justerar vinkeln?

Klicka för att se resterande...

Nope, var nog lite otydlig... Snarare så att de som är petiga med detaljer har olika längd och/eller vinkel beroende på om de ska köra ett aplångt distanspass (tänk 2-4 timmar...) eller om de ska köra 150-meters "all-out"-sprinter. (Eller så har de helt enkelt minst två olika paddlar för olika användningsområden.)
Vissa, speciellt yngre, kanotister har väldigt svårt att bestämma sig för paddellängder och vinklar och det är inte ovanligt att se dem pilla med inställningarna många gånger under ett pass. Vissa tränare har också nästan gjort det till en "konstform" att förorda längd/vinkelförändring så fort något inte funkar 100% med tekniken.