Stigen Kvikkjokk-Ruovddevárre och där bortom...

Hur är kvaliten på stigen? Tydlig och lättvandrad eller blöt och snårig?
Hur är terrängen mellan stigens slut och masten på Tjårok?
Kan man räkna med att hitta acceptabel tältplats ovan trädgränsen längs bäcken som kommer uppifrån Tjuollda och rinner mot SO ner i Tjårokjavrre?

Vegetationskartan är lite rörig i dessa trakter...

HåkanF

Hej Håkan! Jag har inte hört talas om någon som använt denna stig i "modern tid". Skulle tro att Björn Sarstad i Kvikkjokk vet något om den, den ser ut att ligga delvis på hans mark.

Jag och Anders G var ganska nära stigen för 1½ år sedan där den passerat Tjuoldajåhkå och går väster om berget. Men vi letade inte efter den. Området är extremt storblockigt och stenigt men jag vet inte om stigen gör att man slipper det värsta. Utan stig var det mödosamt och tidsödande, så lämnar du stigen är det bitvis lika tufft som det allra tuffaste i Sarek. Och i värsta fall är inte ens stigen enklare.

I den blockiga terrängen uppe på Ruovddevárre är tältning i princip omöjlig. Flacka myrområden (en del av de större syns på fjällkartan) ökar chanserna, och vi tältade nära den där bäcken, mellan Tjårokjávrre och Vállásjjavrásj på en torr fläck nära en liten myr. Det var en del letande innan vi hittade en fungerande tältplats.

Nog tycker jag att det borde gå att leta upp en tältplats ovanför trädgränsen, det brukar ju alltid gå. Men det är ju bara en gissning.

fråga Tor Lundberg Tuorda.(kvikkjokk.nu).han har då dokumenterat en del kring stigen.

Bättre över Prinskullen.

Hejsan Håkan,

Jag har rört mig i dessa områden ett gäng gånger. Senast var för två år sedan då vi fick båttjuts av just Björn och då jag var nyfiken om stigen - vi hade övervägt att följa den pga tok-uselt väder - frågade jag honom om den. Han sade då att han tyckte att stigen borde tas bort från kartan helt och hållet, då det idag inte var någon stig astt följa. Men hans främsta, och kanske viktigaste invändning, var att Njoatsosjåhkå var mycket svårvadad. Något som i alla fall jag lätt kan tänka mig med tanke på hur mycket vatten som forsar fram nedanför STF´s stuga.

Så vad det gäller stigen kan jag inte hjälpa dig, men jag har gått över Ruoddvevarre vid två olika tillfällen, se bilden nedan.

Första gången följde vid ungefär den röda linjen och tältade vid det svarta krysset. Vill minnas (detta var 1989....) att terrängen var helt ok och att tältplatsen var kanonfin. Självfallet var det lite bökigt här och där, men det går ju knappt att undvika då man går fram genom skog. Jag gjorde även en dagstur vid det här tillfället upp mot Tjårok och vidare upp mot Tjuollda. Minns inte exakt hur det var, men vi valde medvetet att gå öster om 550 möh sjön, enligt nedan, så jag skulle gissa att terrängen upp mot Tjårok inte var den mest lättvandrade.

Andra gången följde vi den blå linjen. Stort misstag! Terrängen uppe på Vallasjvaratja är bland det enländigaste jag stött på någon stanns i Sarek. Massor av små branta kullar, surhål, manshöga videsnår och tät björkskog.

Så min rekommendation är att gå över prinskullen och sen gå ungefär enligt den röda linjen.

/ Stefan

http://www.utsidan.se/forum/attachment.php?attachmentid=16394&stc=1&d=1398144599

Tack alla för förstklassiga svar.
Det låter som ett område jag inte vill kämpa mig igenom - speciellt inte i slutet av en vandring.
Prinskullen ligger bättre till.

Håkan

undvall sa:

Han sade då att han tyckte att stigen borde tas bort från kartan helt och hållet, då det idag inte var någon stig astt följa. Men hans främsta, och kanske viktigaste invändning, var att Njoatsosjåhkå var mycket svårvadad.

Klicka för att se resterande...

Detta håller jag helt med om, stigen borde suddas ut. Att stigen är utritad så att den går över Kamajokk betyder inte att den är vadbar i verkligheten (annat än möjligen vid extremt lågvatten). Det är båttransport som gäller. Jag hörde berättas om en tysk som trodde att det gick att vada där. Men jag tror någon hann hindra honom i sista stund när han skulle ge sig ut i vattnet.

Tack för uppdateringen

Ja just det, stigen går ju nedströms Tjuoldajåhkå där Njoatsojåhkå bytt namn, klumpigt av mig att missa detta!

När man ändå är inne på detta mycket spännande och sällan besökta område hade det varit intressant att veta om någon forsatt norrut på östsidan av Kamajokk/Njoatsojåhkå. Så vitt jag kan se på kartan verkar Standarjåhkå vara det enda större hindret om man vill gå Njoatsovagge i sin längd. Har bara gått där på vintern, men det vore kul att göra det på sommar/höst också vid något tillfälle, förutsatt att just Standarjåhkå går att vada. Mittdelen av Njoatsovagge mellan Tjoares och Sähkok lär ju vara ett av landets minst besökta områden...skulle jag gissa i alla fall

/ Stefan

undvall sa:

När man ändå är inne på detta mycket spännande och sällan besökta område hade det varit intressant att veta om någon forsatt norrut på östsidan av Kamajokk/Njoatsojåhkå. Så vitt jag kan se på kartan verkar Standarjåhkå vara det enda större hindret om man vill gå Njoatsovagge i sin längd. Har bara gått där på vintern, men det vore kul att göra det på sommar/höst också vid något tillfälle, förutsatt att just Standarjåhkå går att vada. Mittdelen av Njoatsovagge mellan Tjoares och Sähkok lär ju vara ett av landets minst besökta områden...skulle jag gissa i alla fall

Klicka för att se resterande...

Jag har! Och det var så nyligen som förra året, i juni. Här är början på berättelsen:
http://www.utsidan.se/blogs/fowwe/i-sareks-utkanter-1-22-24.htm

Standarjåhkå är mycket riktigt en utmaning, och jag skulle inte rekommendera den vägen. Vid lågvatten går det nog för det mesta, men allt vatten från Påreksjöarna och Sähkokjåhkå samlas upp i vattenfåran så ganska ofta är den säkerligen ovadbar. Eller näst intill. Jag kom över - men jag hade knappast fått med mig många andra på det vadet.

/Hans

Det var tur(?) att jag inte såg den här tråden i våras eftersom jag då kanske avstått från att gå rakt igenom området under sommarens vandring. Jag följde nog ungefär Stefans röda linje upp till Tjårokjávrre vilket måste vara en av de besvärligaste sträckor jag gått. Jag tog mig totalt ca 6km den dagen!

Lokala vägval spelar nog väldigt stor roll eftersom blockigheten i terrängen varierade en del, men där i skogen så har man ingen riktig översikt så man hamnar lite där man hamnar.

Från Tjårokjávrre fortsatte jag (efter en extra vilodag) rakt norrut till den magnifika ravinen i Njoatsosjåhkå som är klart sevärd.

http://parlindh.se/fjallvandring/?A=1408

Tack för din berättelse samt intressanta och fina bilder! Du hade några intressanta vägval, bl.a. att du gick rakt upp till Dielmájávrásj från väster, var det inte otroligt brant? Tur att knäet rättade till sig! Tjuoldajåhkå ser klart respektingivande ut på din bild, även om det verkar vara lågvatten.

Inte minst p.g.a. Björns och Hans skildringar har man nyss suttit och drömt sig bort över en framtida tur förbi Ruovddevárre och genom nedre Njoatsosvágge. Om jag har förstått det rätt verkar det vara lättare terräng öster om Ruovddevárre än på den västra sidan. Precis som Håkan tyckte jag vid en första anblick att uppstigning mot Tjuollda via Tjårok verkade lockande, men efter att ha studerat flygfoton tror jag att även Tjåroks sluttningar är bemängd med en väldigt besvärlig terräng.

Sjielmmágårttje

Fantastiskt Pär - du har varit vid Sjielmmágårttje. Imorgon (4/1-2015) publicerar vi ett nytt avsnitt om Njoatsosvágge - vattenfallens dal. Som Tobbe skriver är västra nedre Njoatsosvágge betydligt lättare än "benknäckarvägen" som du tog. Hoppas att du blir inspirerad att ta dig an denna dal i sin helhet och att du hjälper oss att uppmärksamma, dokumentera och försvara dessa oersättliga platser som ju borde vara en del av nationalparken.
Som vanligt är dina bilder något man njuter av att titta på.

Hälsningar
Björn

Tobbe C sa:

Tack för din berättelse samt intressanta och fina bilder! Du hade några intressanta vägval, bl.a. att du gick rakt upp till Dielmájávrásj från väster, var det inte otroligt brant? Tur att knäet rättade till sig! Tjuoldajåhkå ser klart respektingivande ut på din bild, även om det verkar vara lågvatten.

Klicka för att se resterande...

Backen upp mot Dielmájávrásj är inte så farligt brant så länge man väljer ett lämpligt spår när man står nedanför och har överblick över hela backen. Det är inte brantare än att man kan sätta sig och vila var som helst på vägen. Jag passerade till och med några små hyllor som vore fantastiska att tälta på om det funnits vatten tillgängligt. Att gå nedåt på samma ställe vore nog värre...

Vad gäller knäet så får jag nog erkänna att jag var lite orolig ett tag - det är ju inte direkt världens bästa ställe att fastna på omgivet av branta backar, stora vad och långa avstånd.

Vadet över Tjuoldajåhkå var inget större problem. Inte heller något annat av de 'stora' vattendragen jag passerade bjöd på några problem den här gången. Den enda något besvärliga passagen var faktiskt Rijddanjunjesjågåsj vilket förvånade mig eftersom det varken regnat eller varit särskilt varmt på ett par dagar då.

Bandersson sa:

Fantastiskt Pär - du har varit vid Sjielmmágårttje. Imorgon (4/1-2015) publicerar vi ett nytt avsnitt om Njoatsosvágge - vattenfallens dal. Som Tobbe skriver är västra nedre Njoatsosvágge betydligt lättare än "benknäckarvägen" som du tog. Hoppas att du blir inspirerad att ta dig an denna dal i sin helhet och att du hjälper oss att uppmärksamma, dokumentera och försvara dessa oersättliga platser som ju borde vara en del av nationalparken.

Klicka för att se resterande...

Ja, den där ravinen var verkligen något extra! Jag är uppriktigt sagt förvånad över att den inte syns mer i Sarek-litteraturen och ser fram emot att läsa ditt och Hans' bidrag. Jag följer blogg-serien med stort intresse och tycker att ni gör ett fantastiskt bra jobb med den.

/Pär