Vår syn på naturen

Många gånger kan man i frilufts- och äventyrssammanhang se formuleringar likt att man ska "besegra" eller "övervinna" naturen. Just nu finns det en nyhet här på Utsidan som pratar om att man "utmanar" naturen. Missförstå mig inte: jag tycker att projektet som nyheten talar om är jättebra. Jag vänder mig bara mot tanken att vi människor ska utmana, tävla mot och besegra naturen.

Egentligen är det ganska dubbelt. Vi friluftsmänniskor brukar ju engagerat tala om hur vi mår bra och blir stärkta till kropp och själ av att vara i naturen. Det handlar mer om ett samspel än en tävling. Varifrån kommer då denna föreställning om att vi "spelar mot" naturen. Rent idéhistoriskt skulle man kunna hävda att det kommer från Bibeln. Naturen var något som skulle betvingas och tjäna oss människor. Andra förklaringar skulle kunna vara att naturen (läs skogen) var en mörk och mystisk plats som dolde allehanda väsen och hemskheter. Men, i och med, romantikens insteg, så kom vår "nutida" syn på naturen, dvs. att det fanns energi och kraft att hämta där.

Jag tycker att det är sorgligt att vi människor fortfarande bär på föreställningen att vi ska tävla mot naturen. Och än värre är att vi tycks tro att vi dessutom kan besegra den. Speciellt inom alpinismen förekommer det ofta uttalanden om att man "besegrar" berg. Jag har skrivit om detta på min blogg. Förstå vilken hybris det rör sig om. Om nu naturen, t.ex. bergen, hade ett medvetande och visste att vi människor "tävlar" mot den, så skulle hela alpinistkåren förintas inom loppet av en sekund. Tur då att naturen inte bryr sig i våra futtiga utmaningar.

Syftet med detta inlägg är helt enkelt att belysa frågan. Naturen är inget vi tävlar mot, utan snarare samspelar vi med den. Sedan tror jag att många egentligen menar att de utmanar och övervinner sig själva. Precis som i nyheten. Det är något helt annat samt att det görs med naturen i ett positivt sammanhang. Ett synsätt som kanske bättre beskriver friluftsmänniskans relation till naturen.

Mvh /Joel
 
Hej, du tar upp frågor som nog alla har en åsikt om.

Att se naturen i ett större perspektiv än bara friluftsliv, gör vi nog redan. Vi har teknik, samhällsutveckling och princip allt av naturen. Vi är en del av den.
Det du skriver om i din fråga- Separationen av ‘Natur och Samhälle‘- och att du ställer det mot den friluftssyn vi har idag, har att göra med det samhälle vi lever i. Frågan du ställer relaterar sig mer till dig själv, mer än vad kanske du söker svar på.

Du påstår sedan att vi ‘tävlar’ mot Naturen. Nej, så är det inte. Naturen finns ändå, bara för att vi kallar det för ‘natur’ Det vi tävlar ‘om‘, och bygger upp, i denna vår tävlan är det, som kallas: Humanism. Humanismen i sin tur består av: Idrott, samhälle, kultur och politik, religion, osv..

Att jamsa och krångla till begrepp är en del av 1900 talets egenheter.

Att klättra på berg och bestiga alpina toppar är väl inget konstigt? Jag tror till skillnad mot dig att det är väldigt viktigt att just besegra Naturen.
När vi kan det, utvecklas vi som människor.

Med vänlig hälsning Anders
 

Lästips

Europas okända pärlor – 10 vandringar bortom turiststråken

Sugen på att packa väskan och vandra utanför Sverige? Då är den här listan för dig!

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.
Det du skriver om i din fråga- Separationen av ‘Natur och Samhälle‘- och att du ställer det mot den friluftssyn vi har idag, har att göra med det samhälle vi lever i. Frågan du ställer relaterar sig mer till dig själv, mer än vad kanske du söker svar på.

Hm, jag vet inte om jag separerar natur och samhälle, såsom du påstår. Dock får du gärna utveckla vad du menar med att frågan mer relaterar till mig.

Du påstår sedan att vi ‘tävlar’ mot Naturen. Nej, så är det inte. Naturen finns ändå, bara för att vi kallar det för ‘natur’ Det vi tävlar ‘om‘, och bygger upp, i denna vår tävlan är det, som kallas: Humanism. Humanismen i sin tur består av: Idrott, samhälle, kultur och politik, religion, osv..

Att jamsa och krångla till begrepp är en del av 1900 talets egenheter.

Blir inte detta lite motsägelsefullt? Dels huruvida det finns de människor som uppfattar att de "tävlar" mot naturen eller ej, dels att det jamsas och krånglas med begrepp medan du själv börjar prata om humanism. Definitionen på begreppet humanism kan ju absolut diskuteras.

Att klättra på berg och bestiga alpina toppar är väl inget konstigt? Jag tror till skillnad mot dig att det är väldigt viktigt att just besegra Naturen.
När vi kan det, utvecklas vi som människor.

Jag påstår ingenstans att det är konstigt att vi klättrar på berg eller bestiger alpina toppar. Jag är själv en hängiven utövare av just denna sportform. Däremot håller jag absolut inte med dig i att det är viktigt att vi ska besegra naturen. Jag tror människor utvecklas när de får utmana och övervinna sig själva.

Mvh /Joel
 
Jag tror människor utvecklas när de får utmana och övervinna sig själva.

Mvh /Joel
Ja, så är det.

När den moderna människan ger sig ut i terränglådan eller på havet så måste ju bla. mode-ordet "äventyr" tas fram till varje pris, jag håller faktiskt på att smälla av på detta supertöntiga uttryck för vad är det för "äventyr" att tälta i naturen, paddla på havet och i sjöarna, gå i fjällen och åka lite skidor eller skridskor? Det är ju sånt människan gjort i alla tider och med avsevärt sämre grejer än vi har idag och definitivt i sämre väder och väglag.

Alla dessa mode-ord, "äventyr", "besegra" mm. låter bara så töntiga och ger iaf. mig en fadd smak i munnen för vad är det för "äventyr" att paddla till nån ö, övernatta där och paddla hem igen, eller gå en rösad stig med GPS-en i hand och omöjligt kunna gå vilse?
 
Många gånger kan man i frilufts- och äventyrssammanhang se formuleringar likt att man ska "besegra" eller "övervinna" naturen. Just nu finns det en nyhet här på Utsidan som pratar om att man "utmanar" naturen. Missförstå mig inte: jag tycker att projektet som nyheten talar om är jättebra. Jag vänder mig bara mot tanken att vi människor ska utmana, tävla mot och besegra naturen.

Egentligen är det ganska dubbelt. Vi friluftsmänniskor brukar ju engagerat tala om hur vi mår bra och blir stärkta till kropp och själ av att vara i naturen. Det handlar mer om ett samspel än en tävling. Varifrån kommer då denna föreställning om att vi "spelar mot" naturen. Rent idéhistoriskt skulle man kunna hävda att det kommer från Bibeln. Naturen var något som skulle betvingas och tjäna oss människor. Andra förklaringar skulle kunna vara att naturen (läs skogen) var en mörk och mystisk plats som dolde allehanda väsen och hemskheter. Men, i och med, romantikens insteg, så kom vår "nutida" syn på naturen, dvs. att det fanns energi och kraft att hämta där.

Jag tycker att det är sorgligt att vi människor fortfarande bär på föreställningen att vi ska tävla mot naturen. Och än värre är att vi tycks tro att vi dessutom kan besegra den. Speciellt inom alpinismen förekommer det ofta uttalanden om att man "besegrar" berg. Jag har skrivit om detta på min blogg. Förstå vilken hybris det rör sig om. Om nu naturen, t.ex. bergen, hade ett medvetande och visste att vi människor "tävlar" mot den, så skulle hela alpinistkåren förintas inom loppet av en sekund. Tur då att naturen inte bryr sig i våra futtiga utmaningar.

Syftet med detta inlägg är helt enkelt att belysa frågan. Naturen är inget vi tävlar mot, utan snarare samspelar vi med den. Sedan tror jag att många egentligen menar att de utmanar och övervinner sig själva. Precis som i nyheten. Det är något helt annat samt att det görs med naturen i ett positivt sammanhang. Ett synsätt som kanske bättre beskriver friluftsmänniskans relation till naturen.

Mvh /Joel

Gillar dinn inställning och en bra frågeställning för oss alla
Mestadels naturfolk har aldrig slagits mot naturen enbart levt efter dens villkor
 
Besegra och övervinna

Kanske därför det nu finns 7(?)miljarder av oss,på bekostnad av andra arter.
Levde vi helt med naturen skulle vi vara färre,och jag skulle inte kunna skriva detta inlägg.
På ett närmare plan är väl expeditionen/äventyret/besegrandet ett tecken på att de flesta av oss inte är speciellt hemmastadda i "naturen",och ett sätt att visa de än mindre hemmastadda hur häftig man är som törs ut i den farliga "naturen".
 
En annan grej med det här med uteliv är ju att man får frågan "vem låtsas du att du är när du är ute på äventyr" och sen kommer det "jag brukar låtsas att jag är Ola Skinnarmo (eller annan valfri person) när jag är ute och äventyrar",,,,,,,,,,GAAAAH!,,,,,,,,,,,,jag får allergiska utslag av sånt j*vla trams, räcker det inte med att vara sig själv? Sen har jag också fått frågan om VARFÖR jag gör vissa saker, om jag har bekräftelsebehov eller vad det nu är, dom kan inte tänka sig att jag gör vissa saker just för att jag tycker om det och gör det för egen del. Jag dyker, jag fiskar, jag tältar och campar, jag paddlar mm. och till 99% gör jag det helt själv just för att jag trivs med det och tycker det är rogivande och avkopplande och jag behöver definitivt inte bevisa någonting för någon, inte ens för mig själv.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips