Everest base camp?

[JohanKris]

Ursprungligen postat av goser

Nja... det tangerar påståendet att man skulle ha bättre chanser som ung och frisk , vilket inte riktigt stämmer. God kondition gör inte att man har mindre chanser att utveckla AMS , och femtioplussare får det mera sällan . I varje grupp som flyger direkt in till 3000+ så kommer det finnas dom som börjar utveckla höjdsjuka , 12 % av nyinryckta kinesiska soldater som flygs in till Lhasa får nån form av medicinsk vård och 2 % börjar utveckla lungödem. Därav den allmäna rekommendationen att använda Diamox om man flyger direkt in till den här höjden .

Låter både märkligt och emot mina erfarenheter, förstås mina empiriska observationer säger ju väldigt lite i det stora hela. De rökare jag läst eller sett har dock alla fått problem.

[soderkisen]

Ursprungligen postat av JohanKris

Låter både märkligt och emot mina erfarenheter, förstås mina empiriska observationer säger ju väldigt lite i det stora hela. De rökare jag läst eller sett har dock alla fått problem.

Är man ung, frisk med god kondition brukar man alltför ofta vara FÖR snabb uppför eftersom man orkar. Detta innebär sämre acklimatisering och förhöjd risk för höjdsjuka. Äldre tar det oftast lugnare, därav bättre statistik. Mina fem ören!

Vad det gäller rökare så tror jag det inte spelar någon större roll heller. Har träffat på åtskilliga ryska alpinister som är storrökare, de verkar inte ha några problem med höjden, snarare tvärtom. Även jag rökte lite i mina tidiga dagar som bergsklättrare, och inte har jag märkt några större förbättringar vad det gäller acklimatiseringen (utöver konditionen) sen jag slutade. Så min erfarenhet är helt annorlunda än din.

[goser]

Rökningen kan man ju diskutera , men förmodligen finns det en anledning till att det inte beskrivs som en riskfaktor för AMS i några guidelines . Är man tillräckligt inskränkt i sin andning av det för att bli kallad lungsjuk (KOL ) är det förstås en faktor. Har bl.a. mött en japan som rökte på sista metrarna upp till Gosaikhund i Nepal , och det kan ju kännas orättvist att det inte var han som mådde sämst nästa morgon.

Kondition i allmänhet som en icke-faktor är alla höghöjdsmedicinare bedövande enhälliga om , se t.ex. guidelines från CDC ( skrivna av Hackett , Everestklättrande doktor och en av grundarna av Himalayan Rescue Association och Shlim , baserad i Kathmandu ) :

Risk is not affected by training or physical fitness.

Jag har vid två tillfällen fått bära ut en medpassagerare ur fordon i Pang (4510 m.ö.h.) , på vägen till Leh : båda var max trettio år gamla och i god form ... innan.

En annan sak som inte fungerar , tvärsemot internetsanningarna , är att kolka i sig kopiösa mängder vatten. Kör man den lösningen tillräckligt långt kan framkalla exakt samma symtom som allvarlig höjdsjuka . Tragikomiskt exempel här :

http://vistet.posterous.com/karlstad...mento-lhasa-72

[larsanden]

Hej!

Jag besökte området ifråga runt jul/nyår tillsammans med tre kompisar (runt 30 år). Vi är iofs vältränade men det är absolut ingen förutsättning för att klara av uppgiften. Klart är dock att det inte är fel att ha lite allmän kondition. Det har dock inte så mycket att göra med acklimatisering annat än att man skall undvika att ta ut sig för mycket när man är på gränsen för sin acklimatisering. Försöker man hänga med personer som är starkare utan att ta hänsyn till hur man mår, vare sig det beror på sin form eller acklimatisering, så kan det bidraga till att man mår dåligt. Överlag gäller det att hålla sig frisk och kry, det är mycket svårare att bli av med magproblem, luftrörsinfektioner etc. Lyssna på kroppen och drick mycket varm dryck.

Min egen upplevelse var mycket positiv. Jag älskar området, människorna mm och min förhoppning är att komma tillbaka, helst mer än en gång.

Vi råkade ut för en hel del saker, borttappat bagage på flyget, magsjuka i Katmandu, kängor som gick sönder osv. Gör man en längre resa, speciellt till ett fattigt område måste man vara förberedd på att oförutsedda saker inträffar. Det bästa sättet att hantera sådana problem är naturligtvis att ha planerat generöst med tid. Eftersom vi just hade/fick ont om tid så är jag extra sugen på att komma tillbaka och göra en längre vandring.

Vår vandring planerade vi själva. Tanken var att inte ta någon hjälp av guide/bärare. På grund av att en av mina vänner hämnade på sjukhus på grund av magsjukan så tänkte vi om och ordnade en bärare/guide i Lukla som tog kompisens ryggsäck. Vi tänkte initialt att det bara skulle röra sig om två dagar men vi beslöt sedan att behålla honom för att det gav många andra fördelar - hjälp att planera dagsetapperna eftersom vi inte var vana vid terrängen, hjälp att välja boende/matställe (guidens kompisar, men bra), insyn i lokala vanor etc. Dessutom var det en trevlig kille!

Som jag nämnde inledningsvis vandrade vi efter högsäsongen vilket innebar mycket mindre folk vilket kan vara skönt men också kallare väder. Jag tror att fördelarna överväger nackdelarna för mig. När vi startade från Lobuche kl 04:30 för att gå upp på Kala Patar samt besöka EBC var det -20 grader... Lobuche - Kala Patar - EBC - Lobuche under en dag var ordentligt tufft vilket gjorde att det påverkade upplevelsen av EBC. Det är inget som jag rekommenderar om man inte är ute efter en strapats eller är riktigt bra acklimatiserad. Jag mådde bra efter en natts god sömn men vissa andra var tagna av den föregående dagen.

Jag har lagt upp en mängd bilder från resan på nätet, tyvärr har jag inte hunnit skriva så mycket kommentarer till bilderna ännu.

http://gitz.smugmug.com/Travel/Indien-Nepal-Dubai

Lycka till med resan!
Lars

[tomhylsan]

Tråden är nog i fel forum. Everest Base Camp ligger inte i fjällen...

Ett tips är att läsa Into Thin Air av Jon Krakauer innan avresan för inspiration. Och för att förstå farorna.

[Yoka]

jag är på väg till nepal, Lukla... april den 16:e
tänkte vara där 3.veckor.
är lite närvös för höjdsjukan.
har tränat löpning under ett år, och kört lite backträning.
har ingen som hänger på men tänkte mig en bärare på Lukla.
Som SVT hade gjort från Nepal, och deras lite galna attack på toppförösk har jag inte tänkt mig.
men dock skulle vara kul o tälta som dem.
Island Peak, är det något som ni vet ett svårt berg annars att ta sig upp på?
Är berget nära Everest?

mvh Eddie

[Fjällvinden]

senaste nr.....

[rispalt]

Jag och min flickvän var i området förra hösten. Det var jobbigt men hanterbart. Det är mest en tidsfråga. De allra flesta kommer nog upp om de tar och har den tid som krävs. Så ha rejält med marginal, lyssna på kroppen.

Ett tips är att läsa några av Anneli Wester's fantastiska artiklar här på forumet. Lärorikt och intressant. Från henne lär man sig också att man ska tillåta sig att ta tid för bestigning vandra på höjd. Med mkt tid för aklimatisering så möjligör du inte bara din resa - du får större behållning. Du blir starkare! Även om det är jobbigt känna att du ligger på "+" relativt övriga i din omgivning bara genom att ta det lite lugnare. Inte fel att känna sig stark

Som övriga var inne på, läs på om hög höjd så att ni känner er säkra på symtomen och hur ni ska agera. (man kan tex inte träna mot höjdsjuka, en superatlet kan ha mer känning än en otränad pensionär - däremot är bra att vara vältränad av alla andra anledningar...(!) )

Tyvärr behöver du även marginal för att flyga hem från Lukla. Förra hösten var sämre än på länge, vi satt fast i en vecka pga av dåligt väder/dimma. Väder kan man inte styra över men det kaos som råder i Lukla vid dessa tillfällen är inte kul. Har ni gott om tid så slipper ni en hel del frustration.

Ps. jag tyckte packat och klart filmen var kul att se, men jag håller defninitvt med om att de skulle sagt mer om säkerhetsaspekten och tydligjort detta mer. Reportaget är väldigt nedklippt för att rymmas på <30 minuter. Vandringen borde rimligen varit omkring 20 dagar och resan minst 25dagar inklusive "aklimatiseringsdagar", det syns inte i reportaget och det kan ge ett sken av att det är enklare än det är. Det går dock inte, tycker jag, att säga att hon har eller inte har höjdsjuka baserat på att hon sluddrar. Man kan sluddra av utmattning på Kala Patar Jag tror med mitt resonemang att de hade fler "aklimatiseringsdagar" än vad som framgick. Får man hoppas iallafall
ds.

[goser]

Ursprungligen postat av rispalt

Det går dock inte, tycker jag, att säga att hon har eller inte har höjdsjuka baserat på att hon sluddrar.

I sammanhanget , när Näslund omedelbart innan beskriver att henne som "sjuk" och med huvudvärk , så är det långsökt att anta att det inte skulle vara det. Värt att citera i sammanhanget , från ISMM´s "grundkurs" :

This simply cannot be emphasized too much. If you have symptoms of AMS, do not ascend any higher. Violating this simple rule has resulted in many tragic deaths.

If you ascend with AMS you will get worse, and you might die. This is extremely important - even a day hike to a higher elevation is a great risk.
- - -
GOLDEN RULE I
If you feel unwell at altitude it is altitude illness until proven otherwise.
GOLDEN RULE II
Never ascend with symptoms of AMS.

Ursprungligen postat av rispalt

Reportaget är väldigt nedklippt för att rymmas på <30 minuter. Vandringen borde rimligen varit omkring 20 dagar ... Jag tror med mitt resonemang att de hade fler "aklimatiseringsdagar" än vad som framgick. Får man hoppas iallafall
ds.

Se svaret från SVT på min blogg : Näslund säger själv "cirka tolv dagar". I programmet nämner dom minst två tillfällen när dom går utanför guidelines : första dagen från Lukla sjuhundra meter upp, och sen vid Island Peak : Base Camp eller High Camp ? givetvis High Camp direkt. Jag har för mig att det blir värre när man läser hans två bloggar oxå - förutom trött , full & utmattad kommentaren.

[goser]

Jag letade upp Näslunds bloggar igen : den svenska arrandir.se har blivit rensad på allt ( inte bara Himalaya ) innehåll utom länkar , på den engelska freediving.biz så finns det kvar :

On day 9 we climbed Kalla Pathar to 5450 meter. ...... Sleeping was often irregular with frequent onsets of sleep apnea.

On day 14 we set out to climb a 6000 meter mountain. Higher than any peak in Australia, Africa or Europe. That night we camped at 5600 meter - - -
We reached 6000 meters feeling totally exhausted, experiencing a drunken feeling and a slow mind.

[C.E]

Det första du bör tänka på och som du kommer märka av först är slutet på vandringen oavsett hur långt du kommit.

Se till att du inte får skavsår, Ett skavsår sänker alla oavsett.

Resten kan du hantera i din takt, flåset blir bättre efter redan 2 dygn.

[Hensch]

Hej Tobias

Jag gjorde vandringen från Jiri till Everest Base Camp ungefär 10 år sedan. Då hade jag samma förutsättningar som dig själv, hade aldrig fjällvandrat eller dylikt. Den enda träningen jag gjorde innan var att under ett par månader gå 2-3 gånger per vecka med ryggsäck( då jag inte hade någon bärare under min resa) för att vänja rygg och axlar.

Även om du flyger in till Lukla så är det en fantastik resa, landskap och utsikter är otroliga. Din första vy av de "höga" bergen kan du få redan från utsiktspunkten ovanför Namche en tidig morgon.

Här är mina reflektioner över ämnet hög höjd och höjdsjuka.

Läs på om ämnet, lär dig vilka symtomerna är och vad du kan göra för att överkomma dem.
Regeln "go high, sleep low" är väldigt bra, dock kan den vara svår att åstakomma men en tur från Lukla till EBC, däremot vilodagar hjälper till att vänja kroppen vilket de brukar vara duktiga på att lägga in på trekker i Nepal.
Jag har för mig att det finns mediciner att ta som skall hjälpa till, har dock inte provat dem själv och är ingen förespråkare av dem. Vad som hjälpte mig var att dricka väldigt stora mänger vatten, från Namche och uppåt så är det vanligen endast halvdagar som man går, så jag spenderade varje eftermiddag med att dricka (stundtals tvinga i mig) 5-6 liter vatten ( inte så trevligt på min tid då jag använde mig av klortabletter för rening av vattnet)
Använd gärna vandringsstavar eller en vandringskäpp, att hänga på mellan stegen när tröttheten sätter in.

Angående fysik och rökare kontra icke-rökare så kan jag endast beskriva en kille som gick samma väg och på samma schema som mig själv från Namche. Det var en amerikan, runt 25 år gammal, han spenderade kvällarna och nätterna med att dricka den lokala ölen, och dag tid med att röka diverse konstiga substanser och han trippade upp för bergen med en oförskämd hurtighet utan några problem eller känningar(åtminstonde inga som han delgav)

Den närmsta iden jag har om att "simulera" vandring på höjd är att hitta en lång uppförsbacke(ju brantare dessto bättre) sätt på en näsklämma och andas genom en snorkel.

Hoppas du får en fantastik resa, Nepal är absolut ett av de resmål jag skulle vilja åka tillbaka till.

/Henrik