Vada Tarraälven? Går det?

Jag sitter och funderar kring en av årets fjällturer. Just nu lutar det mot att göra en solo-tur med start i Staloluokta och mål i Kvikkjokk. Möjligen kommer den att innehålla lite närmare utforskning av Kaisekietj-tjåkkåh (öster om Sulitelma) och Tarrekaise (VNV Kvikkjokk). Färdvägen mellan dessa båda områden skulle jag helst vilja lägga genom Fierrovagge eller uppe på höjderna precis norr om denna.

Det innebär att jag kommer fram till Tarraälven mitt emellan broarna. Måste jag antingen ner till bron vid Tarraälvshyddan eller upp till bron vid Tarraluoppal?

undrar HåkanF

PS Tar gärna emot tips och idéer på vandringen i stort.
 
Jag sitter och funderar kring en av årets fjällturer. Just nu lutar det mot att göra en solo-tur med start i Staloluokta och mål i Kvikkjokk. Möjligen kommer den att innehålla lite närmare utforskning av Kaisekietj-tjåkkåh (öster om Sulitelma) och Tarrekaise (VNV Kvikkjokk). Färdvägen mellan dessa båda områden skulle jag helst vilja lägga genom Fierrovagge eller uppe på höjderna precis norr om denna.

Det innebär att jag kommer fram till Tarraälven mitt emellan broarna. Måste jag antingen ner till bron vid Tarraälvshyddan eller upp till bron vid Tarraluoppal?

undrar HåkanF

PS Tar gärna emot tips och idéer på vandringen i stort.

Intressant turidé. Jag har solo-vandrat från Sulitelma till Kvikkjokk via Gájlavágge och Vaimok. Det är ett mäktigt stycke fjällområde.

Nyligen läste jag Sten Selanders Lappland (1948) och önskar att jag gjort det innan jag besökte området. Boken är sprängfylld med litterära betraktelser och reseberättelser från framförallt södra Padjelanta och Kvikkjokksfjällen. Selanders kärleksförklaring till Jiegnáffo var till exempel en så pass stark läsupplevelse att jag måste tillbaka dit - så snart det är möjligt.

Så till din fråga: går det att vada Tarraälven? Jag har själv inte gjort det, men i en dramatisk passage i Selanders Lappland beskriver han hur en av hans medvandrare tvingades till just det. Exakt var han vadat framgår inte, men det verkar som om vadet skett i höjd med Fierrovágge.

Jag citerar från boken [Sten Selander har med två vänner legat några dygn i den östra mynningen till Fierrovágge och väntat på att hans vän Karl-Åge ska ansluta från Kvikkjokk] :

Efter två dygn började vi bli oroliga: om Karl-Åge inte kommit till nästa dag, måste vi ut och leta efter honom. Men gudskelov, på morgonen stod hans lilla enmanstält rest bredvid vårt. Han hade haft en färd som frestat på till och med hans björnkrafter. Först hade vi räknat fel på hans packning, så att han bar bortåt fyrtio kilo. När han sedan skulle ro över Tarraure, välte båten i stormen. Han måste därför vada över Tarraälven, där vattnet gick honom till midjan. Då han kom upp på Kåtnjunjes, hade han hunnit torka; men just i det laget började det störtregna och snöa, och han var lika dyblöt igen.

Så, enligt vad Karl-Åge berättade för Sten Selander i början av 1940-talet är Tarraälven vadbar, förmodligen någonstans i höjd med Fierrovágge (Kåtnjunjes som nämns i texten ligger den östra mynningens södra del).
 
Senast ändrad:

Lästips

De liftar och ploggar igenom Europa: ”Alla hjälpsamma får oss att orka”

Utsidan mötte upp Michaela och Jiří Dolan under deras Stockholmsbesök, och plockade skräp på ett lite annorlunda sätt – från kajak.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.
Som jag fattat det går det inte att vada Tarraälven (Tarraätno) nedströms, ungefär i höjd med övre Sommarlappa typ, och nedåt Tarrekaisehållet.

Jag har gått på den sidan. (den andra). Det var 1993. Det var väldigt torrt och lågt vatten då, men det gick ändå inte att ta sig över älven ändå hur mycket jag än ville över. Tro mig, jag försökte på ett antal platser och har en benhård vilja men det var tji. Det gick inte att komma över.
Jag plågade mig igenom jobbiga videsnår längs älven och gropig mark.. Det var dessutom väldigt backigt överallt ned till älven för att kolla platser.
I och med torkan det året kunde jag heller inte frossa i någon ‘Selander-isk’ blomsterprakt av någon form på dessa fjäll vid Kartevare och dylikt.. Jag orkade inte det.

Det finns en gammal stig här som du nog säkert vet. Den följer älven. Padjelanta är fullt av gamla roliga stigar hit och dit.
Gamla kartor är väldigt bra att kolla.
Du kan alltså inte, komma över, vid gamla lappvistet vid Kartevare och till den moderna Padjelantadelen.
Uppe vid sjön ände eller början, uppe vid Tarraluopal kan du vada, inte så djupt eller svårt. Där är det säkert.
Ska du då ändå styra kosan upp till Tarrekaise så måste du ju upp dit ju...

Det blir lite långt här om jag går in på alla detaljer Håkan....

Här, är dock en bild på en lite mer luftig tältplats uppe vid sjön 1022.(ovanför Kuratjåkka) Den visar faktiskt vilka ‘skönhetsvärden’ det finns på den andra sidan..


Om jag skulle råda dig ,så går du norrut efter, Fierrovagge och upp mot sjön 945 och sedan vadar du Tarraätno där om det går. Det är just där, detta ‘Kåtnunjes‘, ligger. Och om inte den vadplatsen funkar (det var för djupt även för mig på den tiden-93) ja, då får du då gå två kilometer till uppströms , till Tarraluppalsjön vada där, sedan får du traska upp mot ’hyllan’ dvs. ‘Gamla Prästvägen’ och på så sätt komma in i Tarrekaise ifrån det hållet..
Kul va?

Jag kan bara instämma om att det här är en toppenvandring att gå där du nu tänkt. Dessutom kan du ju nu göra en utflykt till Silbatjåkkå-gruvan (Läs då Abrahamssons bok före) och sedan har du verkligen precis som Thomas skriver en jättefin vandring framför dig!
 

Bilagor

  • imm-079.jpg
    imm-079.jpg
    50.7 KB · Visningar: 1,544
Nyligen läste jag Sten Selanders Lappland (1948) och önskar att jag gjort det innan jag besökte området. Boken är sprängfylld med litterära betraktelser och reseberättelser från framförallt södra Padjelanta och Kvikkjokksfjällen. Selanders kärleksförklaring till Jiegnáffo var till exempel en så pass stark läsupplevelse att jag måste tillbaka dit - så snart det är möjligt.
Den boken har jag fått referenser till även tidigare. Dags att uppsöka ett antikvariat eller två.
Jiegnaffo finns lite vagt med i tankarna. Var det Selander som utnämnde toppen till världens vackraste plats?

Håkan
 
Det blir lite långt här om jag går in på alla detaljer Håkan.... (...) Dessutom kan du ju nu göra en utflykt till Silbatjåkkå-gruvan (Läs då Abrahamssons bok före) och sedan har du verkligen precis som Thomas skriver en jättefin vandring framför dig!

Snälla! Gå in på alla detaljer! Till exempel: vilken bok av Abrahamsson handlar det om?

Håkan
 
Den boken har jag fått referenser till även tidigare. Dags att uppsöka ett antikvariat eller två.
Jiegnaffo finns lite vagt med i tankarna. Var det Selander som utnämnde toppen till världens vackraste plats?

Håkan

Sid 115:
För att hålla mig varm knallade jag upp nordtoppen [...] Det var här jag fann Sveriges vackraste punkt

Därefter följer en hyllning av platsens skönhet som är så livfull och genuin att jag tror mig ha läst Sveriges vackraste fjäll-litterära stycke.
 
Var det Selander som utnämnde toppen till världens vackraste plats?

Håkan



..Sveriges vackraste.. (och det var således bara Nordtoppen..) Så, bara du lyckas komma upp på den så behöver du inte fjällvandra mer..
Sedan måste du till Allak, förstår du.....
Du kan göra en hel ‘Sten Selander-tour’ om du spelar dina kort rätt Håkan!


Amen, bäste vän.. Det är ju 'Drömmar om Silver' jag pratar om ju. Den får du helt enkelt gå ut och köpa nu.

Okej.. Bara lite tips får du...en karta kan jag rita åt dig.
 

Bilagor

  • Karta1 (2).jpg
    Karta1 (2).jpg
    136.5 KB · Visningar: 1,760
utan att ha provat gå över;starkt tips att du måste gå till endera bron.
Har provat gå över strax ovan Akkam-fallet nedan den nedre av tarra-sjöarna.Lågvatten,men strömt och slipprigt;gav upp.
Läste ett reportage i utemagasinet av Berggren/Hjorth där de passerade genom Tarrasjön vid lågvatten.
 
Det innebär att jag kommer fram till Tarraälven mitt emellan broarna. Måste jag antingen ner till bron vid Tarraälvshyddan eller upp till bron vid Tarraluoppal?

Spännande tur, Tarradalen är en pärla. Du är full av intressanta idéer, Håkan!

Jag kommer att tänka på Såmmarlappastugan där jag vill minnas att det för några år sedan fanns en roddbåt som var kopplad till en vajer. Stugvärden använde båten att hämta och lämna vandrare från andra sidan älven. Den borde ju finnas kvar nu också (om jag inte har drömt alltihop) men används väl bara de perioder när stugvärden är där. STF borde kunna svara på det.

Nu kanske du verkligen vill vada och inte åka båt, men vid Såmmarlappastugen är det simtur som gäller. Simmar du fort så hinner du nog... ;)

Jiegnáffo vore roligt att bestiga. På en fjällexpedition jag deltog i på 70-talet gjorde man dagliga turer upp på högsta toppen söderifrån. Då passerade man på en ytterst smal glaciärkant, och det var inknytning i rep som gällde. Dumt nog följde jag aldrig med på en sådan tur, det har jag ångrat. Kanske är det betydligt lättare att gå upp från väster.
 
Jag gick förra året solo från Kvikkjokk via Vaimokstugan, Fierrovagge, norr om Råvvejaure, dagtur upp till Jeknaffojekna, Varvekbron, Miehttjevágge, Sårjåsjaure och avslut i Staloluokta.
Fortsatte iofs till Saltoluokta för att äta upp mig lite innan återfärd, men det räknas väl inte?
Från Vaimok tll Sårjåsjaure såg jag inte en enda människa. Skönt på ett sätt men också lite riskfyllt.

Har ingen information att ge angående vadning av Tarrasälven. Jag följde Nordkalottleden och bron över älven.
Men jag kan kanske bistå med andra tips längst rutten om så önskas. Har GPS-spår (från Vaimok) och massa bilder.

Jag gjorde inte något försök att nå Jeknaffojekna toppen utan nöjde mig med att nå snöområdet nära glaciärisen. Ville inte utsätta mig för några risker när jag gick solo.

/Ulf Bäckvall
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips