”Nya regler för borrbultning. All bultning ska anmälas till länsstyrelsen.”. Ungefär så skrev tidningen Bergsport för ett par nummer sedan.
Det var inte riktigt sant.
Upprinnelsen till artikeln berodde dock inte bara på dålig faktakontroll. Naturvårdsverket har på sin hemsida publicerat en kraftigt missvisande text om miljöbalkens konsekvenser för klättrare. Här är ett utdrag ur texten:
”Bultade klätterleder kräver samråd
När du gör i ordning klätterleder, särskilt borrbultade, kan det skada klippan. Innan du gör en klätterled måste du därför först göra en anmälan om samråd till Länsstyrelsen.
Miljöbalken (12 kap. 6 §) reglerar samrådsplikten. Skyldighet att samråda gäller alla aktiviteter och verksamheter som väsentligt kan påverka naturmiljön, alltså sådant som bestående kan skada eller störa djur, växter eller mark. Du kan därför vara skyldig att samråda även när du till exempel ska rensa leder, det vill säga att ta bort växtlighet, lösa stenar, grus med mera.
Skyldighet att samråda innebär att du som verksamhetsutövare måste ta kontakt med länsstyrelsen i aktuellt län och anmäla den planerade aktiviteten. Det räcker alltså inte med markägarens tillstånd.
Både en enskild klättrare , klätterarrangör eller klubb kan vara verksamhetsutövare – det varierar från fall till fall.
Om du som enskild klättrare gör i ordning en ny led – då är du ansvarig verksamhetsutövare och måste anmäla det till länsstyrelsen. Men om du ”bara klättrar” och alltså använder dig av befintliga leder, är du inte skyldig att anmäla detta. Om din klättring däremot ger upphov till skada eller störning på naturmiljön på något annat sätt måste du anmäla det.
Ansvarar klubben för att göra i ordning lederna, då är klubben skyldig att anmäla för samråd.
Kontakta Länsstyrelsen om du är osäker på om samråd krävs.”Och här är felaktigheterna:
a/ Man måste inte alls göra en anmälan om samråd till Länsstyrelsen innan man gör en bultad nytur. Det finns inget konkret lagstöd för påståendet.
b/ Man är inte skyldig att samråda när man ska rensa leder. Det finns inget konkret lagstöd för påståendet.
c/ Om klättringen ger upphov till skada eller störning på naturmiljön är man sannolikt inte skyldig att anmäla detta annat än i extrema undantagsfall.
Det är emellertid korrekt att samrådsplikten regleras i miljöbalken 12 kap 6 §. Detta är en slaskparagraf vars syfte är att fånga upp grov miljöfarlig och skadegörande verksamhet som inte täcks in av övriga paragrafer i lagen. Lagrummet omfattar verksamheter eller åtgärder som kan komma att ”väsentligt ändra naturmiljön”.
Enligt lagkommentarerna rör det sig t ex om ”större schaktningar och dräneringar, upptagande av ledningsgator, förvandling av åkermark till skogsmark, skydds- och kompensationsdikning, uppförande av radio- och telemaster, tippning av schakt- och rivningsmassor samt vägprojekt”.
I nämnda situationer är man alltså skyldig att samråda med länsstyrelsen. Gör er egen lagtolkning, tror ni att en domstol skulle bedöma att ett antal små borrhål omfattas av samrådsplikten?
Visserligen ska lagen bedömas strängare om situationen för flora eller fauna är känslig och/eller om verksamheten sker i organiserad eller kommersiell form, men jag kan fortfarande inte förstå hur borrbultar kan utgöra en väsentlig ändring av naturmiljön med tanke på lagkommentarernas definierande exempel.
Om man tänker ett steg längre inser man orimligheterna i Naturvårdsverkets hemsidestext. En villaägare i Bohuslän med en liten 7-meters klippa på tomten skulle följaktligen inte kunna borra ett par bultar i berget utan att först kontakta länsstyrelsen för samråd.
Häromdagen slog jag en signal till en av juristerna på Naturvårdsverket och frågade honom hur borrbultar kunde likställas med större schaktningsarbeten.
Juristen berättade att han och hans jobbarkompisar hade diskuterat borrbultning och huruvida miljöbalken 12 kap 6 § möjligen kunde vara tillämplig. Dessa kreativa samtal ledde på oklart sätt fram till den skarpt formulerade texten på hemsidan. Naturvårdsverket har inte fattat några som helst beslut och inte utfärdat någon form av föreskrift i borrbultsfrågan. Däremot tyckte juristen att ”det är ju bra om man alltid kontaktar länsstyrelsen först".
Juristen lovade att se över hemsidan och återkomma.
En intressant avslutande reflektion är hur SKF har hanterat nyheten som publicerades i förbundets tidning. Om uppgifterna hade varit korrekta skulle ”de nya reglerna” ha inneburit en synnerligen ingripande och inskränkande reglering av svensk klättring. Vilken annan organisation som helst hade blåst upp till strid och omedelbart börjat slåss för en lagändring.
Det var inte riktigt sant.
Upprinnelsen till artikeln berodde dock inte bara på dålig faktakontroll. Naturvårdsverket har på sin hemsida publicerat en kraftigt missvisande text om miljöbalkens konsekvenser för klättrare. Här är ett utdrag ur texten:
”Bultade klätterleder kräver samråd
När du gör i ordning klätterleder, särskilt borrbultade, kan det skada klippan. Innan du gör en klätterled måste du därför först göra en anmälan om samråd till Länsstyrelsen.
Miljöbalken (12 kap. 6 §) reglerar samrådsplikten. Skyldighet att samråda gäller alla aktiviteter och verksamheter som väsentligt kan påverka naturmiljön, alltså sådant som bestående kan skada eller störa djur, växter eller mark. Du kan därför vara skyldig att samråda även när du till exempel ska rensa leder, det vill säga att ta bort växtlighet, lösa stenar, grus med mera.
Skyldighet att samråda innebär att du som verksamhetsutövare måste ta kontakt med länsstyrelsen i aktuellt län och anmäla den planerade aktiviteten. Det räcker alltså inte med markägarens tillstånd.
Både en enskild klättrare , klätterarrangör eller klubb kan vara verksamhetsutövare – det varierar från fall till fall.
Om du som enskild klättrare gör i ordning en ny led – då är du ansvarig verksamhetsutövare och måste anmäla det till länsstyrelsen. Men om du ”bara klättrar” och alltså använder dig av befintliga leder, är du inte skyldig att anmäla detta. Om din klättring däremot ger upphov till skada eller störning på naturmiljön på något annat sätt måste du anmäla det.
Ansvarar klubben för att göra i ordning lederna, då är klubben skyldig att anmäla för samråd.
Kontakta Länsstyrelsen om du är osäker på om samråd krävs.”
a/ Man måste inte alls göra en anmälan om samråd till Länsstyrelsen innan man gör en bultad nytur. Det finns inget konkret lagstöd för påståendet.
b/ Man är inte skyldig att samråda när man ska rensa leder. Det finns inget konkret lagstöd för påståendet.
c/ Om klättringen ger upphov till skada eller störning på naturmiljön är man sannolikt inte skyldig att anmäla detta annat än i extrema undantagsfall.
Det är emellertid korrekt att samrådsplikten regleras i miljöbalken 12 kap 6 §. Detta är en slaskparagraf vars syfte är att fånga upp grov miljöfarlig och skadegörande verksamhet som inte täcks in av övriga paragrafer i lagen. Lagrummet omfattar verksamheter eller åtgärder som kan komma att ”väsentligt ändra naturmiljön”.
Enligt lagkommentarerna rör det sig t ex om ”större schaktningar och dräneringar, upptagande av ledningsgator, förvandling av åkermark till skogsmark, skydds- och kompensationsdikning, uppförande av radio- och telemaster, tippning av schakt- och rivningsmassor samt vägprojekt”.
I nämnda situationer är man alltså skyldig att samråda med länsstyrelsen. Gör er egen lagtolkning, tror ni att en domstol skulle bedöma att ett antal små borrhål omfattas av samrådsplikten?
Visserligen ska lagen bedömas strängare om situationen för flora eller fauna är känslig och/eller om verksamheten sker i organiserad eller kommersiell form, men jag kan fortfarande inte förstå hur borrbultar kan utgöra en väsentlig ändring av naturmiljön med tanke på lagkommentarernas definierande exempel.
Om man tänker ett steg längre inser man orimligheterna i Naturvårdsverkets hemsidestext. En villaägare i Bohuslän med en liten 7-meters klippa på tomten skulle följaktligen inte kunna borra ett par bultar i berget utan att först kontakta länsstyrelsen för samråd.
Häromdagen slog jag en signal till en av juristerna på Naturvårdsverket och frågade honom hur borrbultar kunde likställas med större schaktningsarbeten.
Juristen berättade att han och hans jobbarkompisar hade diskuterat borrbultning och huruvida miljöbalken 12 kap 6 § möjligen kunde vara tillämplig. Dessa kreativa samtal ledde på oklart sätt fram till den skarpt formulerade texten på hemsidan. Naturvårdsverket har inte fattat några som helst beslut och inte utfärdat någon form av föreskrift i borrbultsfrågan. Däremot tyckte juristen att ”det är ju bra om man alltid kontaktar länsstyrelsen först".
Juristen lovade att se över hemsidan och återkomma.
En intressant avslutande reflektion är hur SKF har hanterat nyheten som publicerades i förbundets tidning. Om uppgifterna hade varit korrekta skulle ”de nya reglerna” ha inneburit en synnerligen ingripande och inskränkande reglering av svensk klättring. Vilken annan organisation som helst hade blåst upp till strid och omedelbart börjat slåss för en lagändring.
Senast ändrad:
