De enkla vildmarksäventyren.

Tänkte ge er min syn på hur man kan vara i vildmarken utan att krångla till det. läser om folk som behöver utrymme för Buchkraft och vill leva i ensamhet ibland till och med på vad naturen har att bjuda. Man vill ha avskildhet. Då diskuteras det allemansrätt nationalparker och ömtåliga fjäll samt att det känns för folktätt till och med i Sarek. Mitt förslag är följande. Välj ut en traktt exempelvis I östra Jämtland eller västra Medelpad. Kanske Bergs kommun eller Ånge kommun. Titta ut en plats som ligger en bra bit från större byar. kolla efter sjöar åar och bäckar där det finns fiskekort. Exempelvis Handsjöns fiskevårdsområde eller övre hoans fiskevårdsområde. Detta är platser med modernt skogsbruk en hel del skogsbilvägar men också Tät stam av Björn, ett av Sveriges mer örnrika områden, stam av skogslevande järv och lo, ibland varg. Ärg skogsfågel, ugglor, ni förstår vart jag vill komma.... skogen består av små spillror gammelskog djungler av contorta och svenstall med inslag av gran, mycket lövskog och stora myrar. Stora hyggen också förstås och det är där bushkraft kommer in. Mycket kvistar , demolerade små träd etc att bygga av och att elda. till detta kommer fiskrika vatten med framför allt gädda och abborre men nog finns där även öring. det fina är att det går att köpa fiskekort till allt detta för en rimlig peng. när man kommer till en skogsbilväg går man rakt över och är i skogen igen. Största fördelen av denna vildmark som förvisso inte är naturskog eller urskog Är att man har den för sig själv. Förutom i älgjaktstider. Kanske lära sig att locka älg och ta lite fina fotografier. kanske ser man någon människa lite sporadiskt under en flerveckors period men i det stora hela kommer man att vara ensam i naturen. elda förnuftigt, fiska med måtta, byt läger ibland och gå på toaletten med förstånd så har jag svårt att tro att någon kommer misstycka.

Bosse
 
Jag trummar på lite grann angående mitt favoritämne. Enkelt uteliv. Som ni kanske förstår har jag lokalkännedom i området som jag beskrev ovan.
Området är relativt lätt åtkomligt med allmänna kommunikationer från södra delarna av Sverige . exempelvis kan man använda busslinjen härjedalingen för att ta sig till Överhogdal eller Rätan. Lite beroende på hur man tänker sig att gå ut i skogen kan det vara 300 m eller 3 km till obebyggda trakter. Och då menar jag och obebyggda trakter. naturen är ganska lätt tillgänglig och det enda större hindret är Ljungan. Bilbro eller packraft används efter eget huvud. Säg att du stiger av bussen i Rätan, tar taxi till bilbron över Ljungan på väg mot Ånge. Gå där upp i området som kallas nordkölen. Du är nu precis på kanten av ett jättelikt område där inga människor bor. Det finns småbyar längs Ljungan samt upp mot Storsjön men åtminstonde finns där fyra kvadratmil ödemark att vara på. Min hemby Digerberget ligger förvisso i mitten men den är extremt liten med endast fyra bofasta personer. Det finns gott om friskt vatten aldrig längre bort än någon kilometer. Det finns skogsbruksavfall att ta med sig och elda, och det finns lättillgängligt fiske. Jag vistas mycket i denna skog och det kan jag säga att det är ovanligt att jag stöter på någon av en slump på den skogen. På något ställe står det vindkraft och på något annat ställe är det väl helt nyverkat men det är bara att svänga lite på promenaden. Behöver man något mål för sin utfärd Kan man ju gå bakom handsjöberget och krusen och komma fram vid Överturingen och där ta bussen mot Sundsvall. Eller gå upp via losjön och nällsjön till svenstavik eller gå till svenstavik rakt över Nordkölen längs med E45 fast en halv mil ifrån. Detta är turer på mellan fyra och sju mil. Vill man gå längre är det lika enkelt. Visst kommer man att passera en och annan skogsbilväg men det är vägar av den typen som stora delar av året totalt saknar trafik.

Som ni förstår är det här ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Jag är även i jämtländska och lappländska fjäll mycket men jag kan faktiskt lova er att mina största ödemarks upplevelser har i mitt hembyggds skogar.

Bosse
 
Eller ta exemplet att göra en vintertur i detta område. Det är djupsnö långt före jul och håller sig rejält snöigt och kallt Till slutet av mars början på april. Snödjup om 1 m är inte ovanligt och det är orörda trakter. När jag vistas i nationalparken kring Marsfjället är det inte ovanligt att se skoterspår som antingen är tjuvkörda eller spåren efter naturbevakare. På Nordkölen är det betydligt ovanligare med skoterspår. Visst körs lite grann närmast byarna och längsefter någon myr eller fram och tillbaka till nåt fiskevatten men i det stora hela är inte många som vistas här på vintern. Snön är sällan vindpackad utan håller sig djup fram till vår skaren kommer senare delen utav mars. Man får titta lite på kartan inför skidturer i området eftersom det är rätt kuperat.

Släpper nu exemplet med mitt område. Tog det för att det var lätt att beskriva. Antar att det finns 100 såna här platser i Mellansverige dit det är lätt att ta sig, glesbefolkat och där naturen/ödemarken har en karaktär som tål lite användning utan att för den skull förstöras.

Kartor ihop med exempelvis Google map med någorlunda aktuella bilder på vart nya hyggen och så vidare finns ger goda möjligheter att planera en tur längt myrar, sjöar, över berg och genom skog med god marginal från bebyggelse. Kräver förstås en del vana eftersom att området helt saknar hjälptelefoner värmestugor vägvisning etc. på en hel del platser saknas även mobiltäckning.

Som kuriosa för sommaren kan nämnas att EUs jordbruksregler de senaste två årtiondena främjat Fäboddrift. Därav finns något femtiotal kor i skogen under två sommarmånader. Dessa har trampat upp härliga stigar på det sätt som jag inte sett sedan barndomen i skogen. Detta gäller alltså lättgågna stigar iSkogsbruksproduktiv natur.


Bosse
 
En trevlig monolog ;)
Jag kan bara instämma, jag börjar mer och mer förstå att man ska undvika de erkända "vildmarkerna" då de inte är vilda längre och mycket välbesökta av turister.
Förra året vandrade jag på Artfjället, ett litet okänt fjäll vid Hemavan. Det är det mest öde jag någonsin upplevt, jag såg inte en människa på 8 dagar och knappt ett spår heller förutom renvaktarstugor. Även smålands skogar erbjuder mycket ensamhet, jag har nog aldrig stött på en annan människa när jag varit ute och pyrschat med kamera eller hajkat hemmavid trotts att jag är ute mycket ofta. Jag skulle säkert kunna vara ute i en vecka utan att råka ut för ofrivilliga kontakter.
 
Det är både fint och folktomt precis som du skriver. Har befunnit mig i närheten flertalet gånger och bl a åkt på småvägarna mellan Rätan och Rörön. Trodde aldrig vi skulle komma fram... Åkt skoter till Storbacksjön, men skoterljud är inte lika fridfullt kanske :)
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...