Använda brygga?

KLAGER sa:

Hur hade du tänkt att en ev. ägare bevisar att hen verkligen är ägare? Det krävs ju i princip en ny gränsutvisning av lantmäteriet!

Klicka för att se resterande...

Medborgarna får väl helt enkelt lita på varandra och inte förlita sig på vanföreställningar.

Om sunt förnuft får råda (vilket jag i allmänhet tycker), så hade jag efter en plurrning (eller något motsvarande läge i kajak sommartid) nog valt att använda bästa möjliga plats för att byta om (eller akut-reparera något). Detta helt oavsett privat brygga/område eller inte. I anslutning till tomt eller inte. Och då förklara för eventuell upprörd ägare varför. Vilket TS också gjorde. Man kan inte göra så mycket mer. Lämpligheten att dessutom ta fika i anslutning kan väl diskuteras. Det kan ju uppfattas som ren provokation.
Sen uppfattar väl jag alla skyltar med privat som en provokation - rätt eller fel - men det är ju jag det...

Jag tycker nog att bryggägaren i fallet verkar vara oresonlig men man vet ju inte hur många tidigare "gäster" han haft och vad de har ställt till med.

Lag och juridik i all ära men man ser ju inte var tomtgränser går och det är ju sällan styrkt om det verkligen är ägaren man har dialog med osv.

mvh thomas

Kal-P-Dal sa:

Om sunt förnuft får råda (vilket jag i allmänhet tycker), så hade jag efter en plurrning (eller något motsvarande läge i kajak sommartid) nog valt att använda bästa möjliga plats för att byta om (eller akut-reparera något). Detta helt oavsett privat brygga/område eller inte. I anslutning till tomt eller inte. Och då förklara för eventuell upprörd ägare varför. Vilket TS också gjorde. Man kan inte göra så mycket mer. Lämpligheten att dessutom ta fika i anslutning kan väl diskuteras. Det kan ju uppfattas som ren provokation.
Sen uppfattar väl jag alla skyltar med privat som en provokation - rätt eller fel - men det är ju jag det...

Jag tycker nog att bryggägaren i fallet verkar vara oresonlig men man vet ju inte hur många tidigare "gäster" han haft och vad de har ställt till med.

Lag och juridik i all ära men man ser ju inte var tomtgränser går och det är ju sällan styrkt om det verkligen är ägaren man har dialog med osv.

mvh thomas

Klicka för att se resterande...

Håller med i stort. Nöden har ingen lag och (tomt)gränser är omöjliga i nästan samtliga fall att urskilja.
Okunnigheten går dock inte att skylla på vid upplysning. Okunnighet som övergår till försumlighet - då har man brustit i "ej störa - ej förstöra".

Mitt intryck är att Naturvårdsverket blivit tydligare i sina publikationer på senare år för att stötta rörligt friluftsliv gentemot privata markägare.

Beträffande skyltar skrev professorn,
f d justitierådet Bertil Bengtsson 2004 http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-8161-6.pdf?pid=3915 så här på sidan 23-24

"Kan markägaren
utestänga allmänheten?

Skyltar
Ibland försöker markägare på olika sätt skydda sig
mot både bil- och gångtrafik. Han kan markera det
område där han vill slippa främlingar med skyltar
(”Privat område”, ”Privat badplats”, ”Tillträde
förbjudet” etc). Sådana skyltar får man emellertid
inte ha uppsatta utan tillstånd av kommunen
(byggnadsnämnd eller motsvarande), utom när det
är alldeles klart att allmänheten inte får passera.
Det gäller till exempel utan tvekan i fråga om en
tomt eller en plantering. Man får också sätta upp
skylt som ”är behörig av något annat skäl”; den
kanske varnar för en verklig fara, till exempel en
brant eller en arg tjur. (Se 5 § lag med särskilda bestämmelser
om gaturenhållning och skyltning).
En skylt spelar i och för sig ingen roll för rätten
till gångtrafik, om inte de faktiska förhållandena
ger ägaren stöd för förbudet. Förbud att beträda
ett område som inte utgör tomt, plantering etc. behöver
alltså besökaren egentligen inte respektera.
Om markägarens ståndpunkt verkar någorlunda
rimlig – det ligger till exempel en sommarstuga i
närheten, fast på något längre avstånd än här har
angetts som tomtområde – gör man dock klokast i
att rätta sig efter förbudet; tomtbegreppet är så
pass oklart att främlingen bör ha en viss säkerhetsmarginal.
Framgår det av skylten att kommunen
har tillåtit den, bör man avgjort hålla sig borta från
området. Då har markägaren antagligen rätt att
förbjuda tillträde.
Om någon har en sådan skylt uppsatt utan laglig
rätt till det, riskerar han att myndighet förelägger
honom att ta bort den obehöriga skylten (12 § i
den nämnda lagen)."

Se också http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6492-1.pdf?pid=3800 Tillträde förbjudet!
En utvärdering av kommunernas arbete med privata
förbudsskyltar

Thure

Jag är kategorisk motståndare till skyltar. Om en hävdanderätt från markägare är så vag att den måste förtydligas i text är den oftast irrelevant eller otillåten.

Jag stöter ofta på 'arga markägare' inom ramen för mitt jobb där jag oftast har järnkoll på gällande gränser i sammanhanget. Argast är alltid de som är fel ute, t.ex. ställer upp sin båt på kommunens mark/ håller brygga utan lov/ byggt bastu vid stranden utan lov/ hävdar hemfridszon flera hundra meter från byggnad eller liknande..

Merparten av markägare är ju trevliga typer som ser på sin plats i världen på ett sansat sätt, och om alla parter närmar sig varandra med respekt blir det ju sällan problem.
Jag håller med andra i tråden om att fikat som förlängning av ombytet var att gå för långt om man ska prata om respektfullt beteende. Sen verkar det ju som att markägaren inte själv var särskilt respektfull, vilket kanske förtjänar ett likvärdigt bemötande om man inte är buddist eller så.

För många år sedan skulle en markägare visa mig var jag fick fiska på hans vatten. När vi gick efter stranden kom en argsint gubbe utspringandes från ett närliggande hus och bad oss dra åt helvete eftersom det var "privat område". Markägaren i mitt sällskap svarade att "jag vet att det är privat - det är jag som äger marken...".
Den argsinte gubben smet snabbt in med svansen mellan benen...

Tyvärr finns också personer som tar till fysiskt våld.

Finns ett sånt exempel norr om Svartsö slott.

Thure

Om strandskyddet gäller vid sjön kan det nog bli än svårare att hävda att bryggan är privat. 100 meter kan vara en ganska lång sträcka ibland.

UteMats sa:

För många år sedan skulle en markägare visa mig var jag fick fiska på hans vatten. När vi gick efter stranden kom en argsint gubbe utspringandes från ett närliggande hus och bad oss dra åt helvete eftersom det var "privat område". Markägaren i mitt sällskap svarade att "jag vet att det är privat - det är jag som äger marken...".
Den argsinte gubben smet snabbt in med svansen mellan benen...

Klicka för att se resterande...

Men läget var ju glasklart eftersom ägaren konfronterade inkräktarna!

Skulle säga att det är ingen tvekan om att det är okej att använda en privat brygga som nämnts ovan.

1.Nöd - ta sig i land och rädda livhanken och byta om gäller även om det så vore på tomtmark.

2.I detta fallet var bryggan som jag tolkar det inte på en tomt, då gäller allemansrätten och strandskyddet som ska säkra allemansrättslig tillgång till strandområden. Har markägaren lagt en brygga där tråkigt för honom, då får andra fika där. Under förutsättning att de inte rubbar hans besittning till bryggan (dvs hindrar honom från att använda den) eller så klart förstör och skräpar ner.

Ytterst är det upp till domstol att pröva ärendet. Men tror min tolkning skulle hålla långt.

Kontakta kommunen och hör dig för om strandskyddet vid sjön.
Om strandskyddet gäller, anmäl.

KLAGER sa:

Men läget var ju glasklart eftersom ägaren konfronterade inkräktarna!

Klicka för att se resterande...

För det första vet vi inte om det var markägaren, det var nån som påstod sig vara markägare.

För det andra så kan en markägare som sagt var inte förbjuda allmänheten tillträde utan giltiga skäl. Det är ju det som är hela poängen med allemansrätten. Och det finns inget här som indikerar att (den påstådda) markägaren hade giltiga skäl att förbjuda allmänheten tillträde.