Hur blir man känslomässigt bekväm med att sova i tält?

dabac sa:

+1 den överväldigande mängden mänsklig aktivitet sker längs vägar och stigar. Det krävs väldigt lite för att "försvinna" från nästan allas ögon.
Så snart man är utom räckhåll för hundrastarna har man världen för sig själv.

Enda gångerna jag varit orolig har varit vid stadsnära camping, då risken finns att man får sällskap av fyllecampare som är ute och "festar".

Klicka för att se resterande...

Ja och sen en bra bit från farbara öde grusvägar även om dom är inom många mils omkrets så slipper man störa några som skall gräva ned narkotika,vapen,rånbyten eller gräva ned en fixad snubbe.Finns mycket intressant i skogar man vill undvika , välj den sämsta möjliga terrängen så långt från en väg eller stig för att minimera risken.

Då har man exkluderat ett hot men då har man fått ett annat runt halsen i form av eventuella sabotageförband som vill gömma sig och tänker på samma sätt - men den risken anses väl normalt vara relativt låg - haha.

Har tamig fan sett det mesta.

Att inte campa vid sjöar ökar ytterligare möjligheterna till ensamhet. Kanske kan du hitta någon bergknalle som det är besvärligt att ta sig upp på. Där får man också stora möjligheter till ensamhet.

TROY GARNER sa:

Ja och sen en bra bit från farbara öde grusvägar även om dom är inom många mils omkrets så slipper man störa några som skall gräva ned narkotika,vapen,rånbyten eller gräva ned en fixad snubbe.Finns mycket intressant i skogar man vill undvika , välj den sämsta möjliga terrängen så långt från en väg eller stig för att minimera risken.

Då har man exkluderat ett hot men då har man fått ett annat runt halsen i form av eventuella sabotageförband som vill gömma sig och tänker på samma sätt - men den risken anses väl normalt vara relativt låg - haha.

Har tamig fan sett det mesta.

Klicka för att se resterande...

Nåja, sååå vanligt är det väl ändå inte med skurkar som smyger runt i skogen med ljusskygga planer. Mitt tips för att bli bekväm i sitt tältande är att sålla lite bland de svar man får här på utsidan

I övrigt håller jag med tidigare svarande, en hund är nog inte så dumt om man inte vill ha en kompis med sig.

//A

Vi har sovit med barn 8-10 nätter per sommar i tält på campingplatser senaste 5 åren. Utan en endaste incident. Då har vi även råkat krocka med motorveckan i Rättvik. Ok livebandet i öltältet 50m bort störde möjligen insomnandet något. Men överdriv inte risken kring att testa på camping.

Smogz sa:

Vi har sovit med barn 8-10 nätter per sommar i tält på campingplatser senaste 5 åren. Utan en endaste incident. Då har vi även råkat krocka med motorveckan i Rättvik. Ok livebandet i öltältet 50m bort störde möjligen insomnandet något. Men överdriv inte risken kring att testa på camping.

Klicka för att se resterande...

Får nog hålla med om detta också. Har nog sovit minst 100 nätter på camping i olika länder och inte ens förstått att det är något man ska vara skraj för. Inte en incident av det otrevligare slaget, ingen känsla av otrygghet.

Att tälta är nog helt enkelt en väldigt trygg syssla. Men tråden handlar väl om psykologi, inte reella faror. Full respekt för att det kan kännas kymigt ute i höstmörkret.

Anders

Minst tre inlägg säger att man inte ska testa för att vänja sig på campingar. Jag håller inte med, campingar är perfekt för just det. Att testa. Dessutom i min erfarenhet väldigt säkra. Känns det inte bra kan man ju alltid gå till en upplyst servicebyggnad. Eller om man har bil, packa ihop och åka hem.

Det som slår mig efter att ha skummat igenom svaren är att ingen (kanske inte ens OP) verkar ställa sig frågan: vad är det som OP är obekväm med egentligen?

Utan svar på den frågan är det nog inte möjligt att hitta en vettig lösning. Att utan den bakgrunden diskutera huruvida det är bäst att försöka vänja sig på en kamping eller i ödemarken kan vara meningslöst.

När man vet svaret på detta skall man kanske börja med att fråga sig om det är en rationell eller irrationell rädsla eller obehagskänsla. Eller rättare sagt i vilken utsträckning det är rationellt. Det är ju först när man förnuftsmässigt inser att det inte är något att vara rädd för eller känna obehag inför som man kan/bör ta itu med själva känslan.

Vindskydd

Bara någon enstaka har nämnt vindskydd som en bra inkörsport till utomhussovande. Det förvånar mig. Jag gillar själv inte tält nämnvärt. Instängt och obekvämt. Vindskydd däremot är öppet och fritt och ändå fullt skyddande. Utomhuskänslan är total och vaknar man och hör ett ljud så ser man ju att man fortfarande är ensam och trygg vid lägerplatsen. Iallafall sommartid, hösten är ju mörkare. Man kan ha eld framför sitt vindskydd och är vädret ruskigt när man vaknar smyger man upp o tänder den igen och sen ligger man i sin sovsäck och vaknar till vid en eld istället för i ett morgonfuktigt tält

Är det känslan av instängdhet som är problemet i tält, ja, då är mitt råd att provsova i vindskydd, se om det känns friare och bättre.

Framförallt ska man sluta gå som katten kring het gröt och istället sticka ut i skogen trots rädslan och sova där en natt (eller helst många nätter). Att psykologisera hela problemet är ett effektivt sätt att försöka fly det. Så sluta med det. Mycket bättre med fananamma och perkele eller valfritt kraftuttryck. Sen gör man vad man ska göra. Tids nog vänjer man sig vid tältandet.

skyking sa:

Det som slår mig efter att ha skummat igenom svaren är att ingen (kanske inte ens OP) verkar ställa sig frågan: vad är det som OP är obekväm med egentligen?

Utan svar på den frågan är det nog inte möjligt att hitta en vettig lösning. Att utan den bakgrunden diskutera huruvida det är bäst att försöka vänja sig på en kamping eller i ödemarken kan vara meningslöst.

När man vet svaret på detta skall man kanske börja med att fråga sig om det är en rationell eller irrationell rädsla eller obehagskänsla. Eller rättare sagt i vilken utsträckning det är rationellt. Det är ju först när man förnuftsmässigt inser att det inte är något att vara rädd för eller känna obehag inför som man kan/bör ta itu med själva känslan.

Klicka för att se resterande...

Själva rädslan eller obehaget är bara ett problem om den kringskär friheten att göra det man egentligen vill (vilket ju verkar vara fallet i och med att OP startat tråden).
Tror inte alls, trots att jag anser mig mestadels förnuftsstyrd, att förnuft och fakta måste vara vägen att övervinna obehag. Alla fobiker, substansmissbrukare och folk med tvångssyndrom kan intyga att de känner till fakta men att fakta väger fjäderlätt mot "demonen".

Seebra sa:

Själva rädslan eller obehaget är bara ett problem om den kringskär friheten att göra det man egentligen vill (vilket ju verkar vara fallet i och med att OP startat tråden).
Tror inte alls, trots att jag anser mig mestadels förnuftsstyrd, att förnuft och fakta måste vara vägen att övervinna obehag. Alla fobiker, substansmissbrukare och folk med tvångssyndrom kan intyga att de känner till fakta men att fakta väger fjäderlätt mot "demonen".

Klicka för att se resterande...

Jag skrev inte att rädslan försvinner för att förnuftet säger att det inte är någon fara. Det jag menar är att det är ett steg på vägen.

Att utmana sin rädsla utan att först för ufttsmässigt inse det ofarliga med situationen verkas inte riktigt förnuftigt. Det finns trots allt ett syfte med rädsla som fenomen - att varna oss för farliga situationer.

Det är mycket ovanligt att bli överfallen och skadad i sitt tält. Det är betydligt högre risk för skador med bilfärder och flyg. För att inte tala om en utekväll med berusade människor - livsfarligt!

Vad som kan dyka upp i tankarna är Appojaure-mordet på det holländska paret. De campade vid en sjö och blev mördade i sitt tält.

Detta hände 1984. Mig veterligen har inte ett liknande mord skett i Sverige sedan dess.

Varför campar vi när vi bor i hus? Människan har sedan urminnes tider sökt olika skydd mot väder och allehanda hot. Camping ute i (mer eller mindre "vild") natur innebär kanske att släppa taget om trygghetssamhällets eskalerande skyddsanordningar.

Den relativt ensamma camping vi ägnar oss åt (d.v.s. familjebaserad - en minigrupp) är nog historiskt sett ganska ovanlig. Men stenåldersmannen Ötzi synes ha varit en ensam campare, på flykt från diverse hot. Ötzi hade blivit jagad och sårad av en pil.

Det moderna samhället hotar och skadar oss på andra sätt. Camping är kanske en artificiell flykt från upplevda hot i trygghetssamhället.