Trött på att vara singel i fjällen!

Hm bra ide, någon som även testat & lyckats på dejtingsidor att finna någon intressant eller kanske resekompis?

Mikkes sa:

Hm bra ide, någon som även testat & lyckats på dejtingsidor att finna någon intressant eller kanske resekompis?

Klicka för att se resterande...

Jag sökte efter vandringssällskap här på utsidan och stämde träff med en kille som nappat, för att se om vi skulle kunna hitta på något ihop.
Det var kärlek vid första ögonkastet och sen dagen efter första träffen så har vi varit tillsammans.
Men givetvis krävs det nog lite tur.... jag vinner aldrig på lotto, så jag måste ha tur i kärlek och detta var verkligen högsta vinsten för mig <3

Ensamvandrande kvinnor

Tillgängligheten på kvinnor som vandrar själva skulle jag säga är relativt god, starka självständiga kvinnor med egen utrustning är kanske inte överrepresenterade, där leder nog heteronormen, par i tvåsamhet. Relationsstatusen är det kanske inte helt lätt att ta reda på men i fjällen finns ju färre konkurrerande aktiviteter och mer tid så möten mellan människor kanske blir mer spännande? Håll utkik efter oss -som går själva. Plötsligt händer det.

johanniska sa:

Har vaknat upp lite chockartat och insett att jag vill ha sällskap på mina turer i fjällen, och kanske resten av tiden också. Var är ni alla tjejjer med samma intresse som jag?

Klicka för att se resterande...

En klen tröst, men i alla fall;
Gräset är inte grönare på andra sidan. Har själv levt ensam de senaste 15 åren och med mina erfarenheter av det (o)täck(t)a könet, måste jag säga att jag är ganska nöjd med min situation.

Jag gör som jag vill, när jag vill utan att behöva kompromissa eller förklara mig. Har en massa planer för framtiden och tycker singellivet är ganska behagligt.

Men man vet aldrig, kanske blixten slår ner, även om jag håller det som osannolikt. Dessutom är jag snart inne på mitt 51:a år, så möjligheterna (och urvalet) blir ju inte större med åren.

I vart fall som helst, gör det bästa av situationen och lev livet. Detta är generalrepetitionen och det går inte i repris. Avslutningsvis och återigen; gräset är inte grönare på andra sidan.

Koga Signature sa:

En klen tröst, men i alla fall;
Gräset är inte grönare på andra sidan. Har själv levt ensam de senaste 15 åren och med mina erfarenheter av det (o)täck(t)a könet, måste jag säga att jag är ganska nöjd med min situation.

Jag gör som jag vill, när jag vill utan att behöva kompromissa eller förklara mig. Har en massa planer för framtiden och tycker singellivet är ganska behagligt.

Men man vet aldrig, kanske blixten slår ner, även om jag håller det som osannolikt. Dessutom är jag snart inne på mitt 51:a år, så möjligheterna (och urvalet) blir ju inte större med åren.

I vart fall som helst, gör det bästa av situationen och lev livet. Detta är generalrepetitionen och det går inte i repris. Avslutningsvis och återigen; gräset är inte grönare på andra sidan.

Klicka för att se resterande...

Kanske inte grönare... Men det är skönt med någon som hjälper en att klippa gräsmattan
Och hittar man någon som är lik en själv så behöver det inte bli så komplicerat. Det viktiga är att man vet vad man själv vill innan man träffar någon. Sen lurar man ut vad den andre vill och så ser man om man har liknande mål.
Anledningen till varför man ska lura ut det är för att det finns människor som är lite halvt desperata(?) och säger det man vill höra. Det slutar aldrig bra. Kvinnor är inte av ondo. Är båda ärliga så kan det vara fantastiskt härligt!
Men självklart ska man inte välja bort sina drömmar för en annan person. Livet går inte i repris som du säger, men har man hittat rätt så borde personen kunna anpassa sig...
Och givetvis vill inte alla ha en relation, men det verkade ändå som att Johanniska var sugen på sällskap

Nog är det tråkigt att vara singel i fjällen.
Saknar även en som vill göra turer i sommar eller vinter både i fjällen och i skogsmiljö.
Ibland är det skönt att gå ensam men roligare om man är två för då blir turen lättare.

Jag var i Schweiz förra året (själv) och i en stuga mitt i Bernese Oberland åt jag lunch med ett äldre par och de berättade om alla vandringsresor de hade gjort tillsammans. De har sett allt från Nepal till Nya Zeland, från Appalachian Trail till Aconcagua. De hade rest tillsammans innan de fick barn, med sina barn och nu är de själva igen. Jag måste erkänna att i just den stunden var jag lite avundsjuk.

Nu är jag separerad, och om jag någon gång blir ihop med någon igen, har jag som enda krav att den mannen delar min vandringsintresse och är lika nyfiken på vår fantastisk planet som jag är.

@Vickans sa det jättefint: man ska inte välja bort sina drömmar för en annan person.

såg sa:

Nog är det tråkigt att vara singel i fjällen.
Saknar även en som vill göra turer i sommar eller vinter både i fjällen och i skogsmiljö.
Ibland är det skönt att gå ensam men roligare om man är två för då blir turen lättare.

Klicka för att se resterande...

Skulle nog aldrig ensamvandra om jag tyckte det var tråkigt

Vill man vandra organiserat finns en uppsjö av alternativ både i sverige och utomlands. Det kan även vara ett sätt att finna en partner med gemensamt intresse.

SOTO sa:

Skulle nog aldrig ensamvandra om jag tyckte det var tråkigt

Vill man vandra organiserat finns en uppsjö av alternativ både i sverige och utomlands. Det kan även vara ett sätt att finna en partner med gemensamt intresse.

Klicka för att se resterande...

Nu är det väl inte så svart och vitt som att det. För mig är en solo vandring verkligen en berg och dalbana. Ibland går det lätt och allt är frid och fröjd, får att sedan så känns det bara jävligt jobbigt mentalt. Man tänker vad fan gör jag här ute i mitten av Sarek, flera dagar av vandring bort från närmsta stuga. Måste ju vara korkad som gör detta frivilligt själv.

Men sen blir man på rätt humör igen pch allt är värt det.
Jag kan personligen säga att jag skulle vilja ha sällskap om det gick 90% av turerna jag gick. Tyvärr så är förhållandena lite annorlunda, snarare så att jag går själv 90% .

Kanske ska kika in på dessa STF turer... Men de är ganska dyra, typ från 8k för en vecka

Vandringssällskap....för en liten promenix.

Hejsan,
Jag gick GR20 2014, själv. Det var en mycket lärorik upplevelse och i år är det dags för en promenad igen för en lite längre promenix. Tänkte starta v.33 och har drygt 3 veckor att disponera. Frågan är bara vart jag ska gå, har lite lätt beslutsångest.

Vandringssällskap vore kanonkul, vem vet. det skulle med rätt person (kvinnlig) kunna utvecklas till en gemensam och äventyrlig fortsättning på livet =)

Tveka inte...precis som sagts ovan, Man ska inte välja bort sin passion för någon annan...och därmed vill jag lägga till: Men man ska inte heller dölja sin längtan efter att träffa någon likasinnad

Toppar därför av med ett litet alster som jag skrev när jag tog mig en natt under stjärnorna tidigare i veckan:

Lev här lev nu
Vi lever alla på lånad tid
Lev här lev nu
lev så att du när tiden är slut med ett leende kan vila i frid

Lev här lev nu
Krama dina barn, dina nära och dina vänner
Lev här lev nu
berätta vad Du i ditt hjärta tycker, tänker och känner

Lev här lev nu
se solen stiga i öst
Lev här lev nu
låt solens strålar skänka glädje, värme och tröst

Lev här lev nu
le mot och hjälp så väl barn som gamla
Le här lev nu
hjälp och stötta dem som i mörker famla

Lev här lev nu
dämpa eller döva inte dina sinnen
Lev här lev nu
skapa endast kristallklara minnen

Lev här lev nu
strunta i vad andra skall tycka
Lev här lev nu
Du är ansvarig för Din egen lycka



Av. J. Rosander

Vem startar Facebook gruppen "Vandrande singel"?

Bra där Mikael... låter som du anmälde dig som ansvarig självmant