Rago Nationalpark

I Augusti ska vi igen ta baten över Virihaure och vandra fran Norra Padjelanta över gränsen genom Rago Nationalpark och ner till Lakshol och sedan till E6. Finns det nagon som har varit pa den där färdvägen, var är dem finaste platserna i nationalparken - och hur kommer man till Megarden för att ta bussen därifran, utan att ga genom tunnlarna??

Jodå. Jag har gått där ett par gånger... Var dock uppmärksam att läsa kartan ideligen.. bara ett kort glapp i tittandet och du kan lätt komma fel.. och fel här betyder hällmarksbranter som är stupbranta och har det regnat, är det halt.
Du måste på nått vis 'komma rätt in i vandrandet' och det in på den norska leden..ifrån Padjelantadelen..
Just när du gått över Riksgränsen finns det rösen åt åtskilliga håll. Välj noggrant de rösen som du anser vara vettiga och ta det lugnt.
Normalleden har röda kluddar, dvs.dnt-markeringar. 'T' målade. följ dessa!
Det är två.eller tre lite jobbiga nerklättringar men om du är normal-vig klarar du dessa. När du kommit lite mer in i Rago finns det en bra upptrampad stig som är lätt att följa.
Det finns busshållplats ute på E6:an en bit bort och det går bussar lite titt som tätt.

Rago är mycket sevärt.. Försök att hålla dig uppe i parken, för när du väl kommit ner har du ju gått förbi alltihopa och det är knepigt att klättra upp igen.. Tältplatser finns i princip överallt. Landskapet liknar skärgården lite, med hällmarks-kar, med vatten i, annars är det torrt.. dessa kar är som gjorda för att bada i.. Det mesta ser ut som japanska Zen-trädgårdar med hög estetisk design över.. Stanna och njut.

Rago är en mäktig upplevelse.

Jag lämnade en kortare reseberättelse i denna tråd efter att ha vandrat där 2006. Klipper in den nedan. Möjligen får du några av dina frågor besvarade.

"Den södra stigen i Rago, vilken utgjorde vår väg tillbaka till startpunkten (Lakshola) från vandringen runt sjöarna i Padjelanta, blev, på många sätt, en härlig vandring.

Dels utgjorde den vår flyktväg undan myggplågan i Padjelanta. På den fjärde dagen av vår vandring då vi nått Padjelantaleden och Arasluokta, via Ragohytte och Vastenjaures norrsida, nådde nämligen även ett flämtande högtryck fram till oss. Detta bidrog till att jag fick tillfälle att för första gången uppleva en premiärmyggkläckning i fjällvärlden. Nog för att jag har erfarenhet av mygg, såsom varandes infödd myr-västerbottning och allt, men då vi var tvungna att söka skydd i ett bastuvarmt tält redan klockan åtta på kvällen och låg och lyssnade på myggornas tältduksdans, som volymmässigt nästintill påminde om ett slagregn, blev den högalpina miljön och återvändandet till Rago nationalpark lite grann av vårt eget uttåg ur Egypten.

Upplevelsen förminskades inte heller av det faktum att stigen erbjuder en bergkams-vandring med kanjon-kuperad storskalighet ständigt i vandrarens norra blickfång. Vi hade dessutom ett högtryck av Guds nåde över oss vilket gav fri sikt in över den sagolika norska alpina miljön. Då vi gick in mot Padjelanta, över Ragohytte, hade vi ett Atlant-lågtryck i hasorna och jag är därför inte i stånd att helt objektivt bedöma stigen över Flatkjölen i relation till den norra Ragohytte-leden, men av av både sikt och kartstudier att döma segrar nog den södra leden då det gäller vyer.

Till slut några varningens ord, i svensk fjällsäkerhetsanda: Vid dålig sikt kan leden över Flatkjölen vara något svårorienterad och rent av farlig då den rör sig längs bergskammar med veritabla stup i nordlig riktning. Vidare kan det vara bra med välpumpade vader då höjdskillnaderna är rätt markanta. Då vi ville tillbaka till Lakshola avvek vi norrut från leden i höjd med Svenskhammaren och nedstigningen mot leden som går längs Litlverivatnet var svår. Någonting jag inte heller direkt skulle rekommendera vid dålig sikt. Ledmarkeringarna är dessutom av norskt snitt, med lite färg smetat på någon sten här och där, vilket bidrar till att vandringen kräver nästintill samma orienteringsinsats som längs orösade leder.

Varningarna till trots kan jag dock med gott samvete rekommendera leden och hoppas att fler får chansen att vandra den under samma förutsättningar som vi hade veckan efter midsommar 2006."

Kan även bidra med en bild. Denna är tagen strax väster om Ragohytte:

Har varit sugen på Rago länge men de beskrivna turerna jag sett har varit långa. Är det någon som skulle kunna beskriva lite mer noggrant vart ni tar av från Padjelantaleden och även beskriva val av leder för att komma bort mot Rago. Vilka kartor täcker området? Vart har ni börjat och slutat era vandringar?

Det måste ju vara mycket kortare från Norska sidan från Fauske

http://ut.no/map/page/maptool/767571
http://ut.no/video/page/show?videoid=576914

Visst är det kortare från Norska sidan men jag vill helst inte börja och sluta på samma ställe. Vill gärna börja i närheten av Ritsem och sen ta mig bort till Rago väster om de stora sjöarna men är osäker på hur lederna går då jag inte hittar några på kartan som täcker Padjelanta och går lite över Norska gränsen.

Fredrik85 sa:

Visst är det kortare från Norska sidan men jag vill helst inte börja och sluta på samma ställe. Vill gärna börja i närheten av Ritsem och sen ta mig bort till Rago väster om de stora sjöarna men är osäker på hur lederna går då jag inte hittar några på kartan som täcker Padjelanta och går lite över Norska gränsen.

Klicka för att se resterande...

Här hittar du en översiktlig kartbild över Rago nationalpark.

Det finns inga leder på svenska sidan. Då du väl lämnat Padjelantaleden får du gå orösat. Jag såg att du tidigare efterlyst information var man lämpligast avviker från Padjelantaleden. Enklast är om du viker västerut vid Njunjása Skájdde och fortsätter därefter längs med Vastenjaures norra sida. Det går också att komma norrifrån, om man vandrar väster om Stibok. Då vadas sjösystemet Njoammejavvre-Sallohaure vid riksgränsen. Detaljerad information om de två infartsvägarna hittar du i Claes Grundstens eminenta guidebok "På fjälltur - Padjelanta Sulitelma".