Om scouters utrustning

Frågan ställdes i en annan tråd:

GustavOh sa:

Nu blir jag lite nyfiken, nermander.
Har någonting hänt på utrustningsfronten bland scouterna de senaste 15-20 åren eller är det t-spritstrangia, birkerödstält och tunga press-vindskydd som dominerar fortfarande?

Klicka för att se resterande...

Tyvärr hänger det väldigt mycket traditionellt kvar tror jag.

Men i vår kår kör vi numera primärt "lätta" vindskydd (de är i alla fall lättare än de gamla), vi har köpt "prasselpressar" som golvpress till våra patruller (i min avdelning alltså, hur de andra avdelningarna gör vet jag inte). Våra patruller har dessutom egna kök (med gasolbrännare). Vi använder oftast gasol till köken numera just eftersom det är så mycket enklare och mindre slabb. Men kåren har fortfarande många kök som saknar gasolbrännare (det kostar ju att köpa in och oftast så används inte alla kök samtidigt).

Vi använder dessutom ofta tältstänger till vindskydden (då måste de spännas hårt så de inte säckar på mitten).

Men bågsåg, yxa och spade får stackarna ofta släpa på. Och sisal används flitigt (jag har föreslagit att vi ska fixa vettigare linor till patrullerna, om varje person i patrullen har en 2-3-meters lina så kan den användas till mycket, men det har inte blivit av än).

Tält använder vi bara på läger och då är det klassiska Gilwelltält. Fast till patrullscouterna kör vi numera tältkåta. Och seniorerna har ju sitt kameltält.

Jag försöker lobba för lättare grejer men det är svårt när så många andra sitter fast i "det ska vara rejäla grejer". Men det går sakta framåt i alla fall. Men sen är det ju så att mycket av den utrustning som används idag köptes in för många år sen, det blir dyrt att byta ut allt på en gång. Och det är inte alltid det funkar bra att byta bara lite i taget heller. När vi bara hade två lätta vindskydd och resten tunga så var det ofta sura miner och avundsjuka...

Spontant känner jag: vad trist att det ska behöva vara sådär, att de (nästan) enda som får med sig ungarna ut i skogen organiserat ska behöva dras med gamla tunga grejer. Man kan ju tro att det är en viss procent av ungarna som inte behåller sitt friluftsintresse pga av detta, särskilt när de kanske ser andra som har nya fina grejer.

öringen;324822 sa:

Spontant känner jag: vad trist att det ska behöva vara sådär, att den (nästan) enda som får med sig ungarna ut i skogen organiserat ska behöva dras med gamla tunga grejer. Man kan ju tro att det är en viss procent av ungarna som inte behåller sitt friluftsintresse pga av detta, särskilt när de kanske ser andra som har nya fina grejer.

Klicka för att se resterande...

Jag får intrycket att det är fråga om "tradition" men också att det kan bero på att man gör annat än bara friluftar. Jag var fältbiolog mellan 13 och 18 år...där är man medlem i en "klubb" dvs lokalförening med egen styrelse. Det är alltså en förening där medlemmarna i åldern 12-18 bestämmer vad som ska göras för pengarna (föreningsbidrag).

Vi köpte följande utrustning till "klubben": ett Fjällräven G66-tält och ett Hilleberg Keb (ryggås). Båda tälten var top-of-the-line på 70-talet. Dessutom ägde klubben en tubkikare för fågelskådning. Övrig utrustning som t ex ryggsäckar, sovsäckar och spritkök svarade man för själv (i princip all personlig utrustning). Fältbiologerna ägnade sig åt traditionellt friluftsliv med inriktning på t ex fågelskådning eller kryptogamer .

Av någon anledning köper scouterna in stora tält i gammal brittisk kolonialstil hellre än moderna lättviktstält...bara tradition...eller ett uttryck för att man bedriver en verksamhet som innehåller mer än "bara" friluftsliv..? Fast varför då inte köpa kåtor istället...Eller jättelika kerontält ?

//J

Jag tror att det till viss del även handlar om att saker måste tåla en hel del stryk. Utrustningen i en scoutkår är för många den första kontakten med friluftsutrustning. Är man inte säker på hur den används blir det lättare skador. Jag har också en känsla av att det är lättare att reparera "äldre" saker än nyare.

Självklart är det också en kostnadsfråga, speciellt som de flesta scoutkårer i Sverige har ett vikande medlemsantal. Då är det kanske inte alltid så lätt att satsa på inköp av ny utrustning när den gamla fortfarande fungerar. Sedan är det skillnad på vilken utrustning som används när. På ett stort läger, där man ligger på en plats hel tiden följer tyngre saker med, klassiska tält, spadar osv. På hajker där man rör sig följer lättviktsvindskyddet med istället. Så är det åtminstone i min kår.

öringen sa:

Spontant känner jag: vad trist att det ska behöva vara sådär, att den (nästan) enda som får med sig ungarna ut i skogen organiserat ska behöva dras med gamla tunga grejer. Man kan ju tro att det är en viss procent av ungarna som inte behåller sitt friluftsintresse pga av detta, särskilt när de kanske ser andra som har nya fina grejer.

Klicka för att se resterande...

Vet inte jag... Det fanns en del jag tyckte (och om inget ändrats: fortfarande tycker) var knepigt med scoutrörelsen men tyngden på utrustningen hörde inte dit. Och även om vindskyddet vägde, så svalde det ju sex-sju personer eller så. Hyfsat lättvikt per person faktiskt. En bågsåg och en yxa fördelat på en patrull är knappast så tungt det heller.
(Och fotogenlykta! Jag glömde den eviga fotogenlyktan!)

Nä det jag funderade över i den andra tråden var snarast den likriktning i utrustning som verkade finnas.
Ingen körde "bättre" utrustning, men heller inte "primiivare". All "lägerbyggnad" förutsatte att rullen med sisalgarn var med och att man hade god tillgång till slanor...

Som jag skrev så handlar det mycket om att det går inte att förnya allt på en gång.

Vi är sveriges största kår, vi har en rejäl mängd gamla Gilwelltält (uppemot 30 stycken). Att ersätta alla dem med nyare tält skulle kosta en massa pengar. Betänk också att många av de tälten är 20-30 år gamla, lagade många gånger, men fungerar fortfarande. Går nåt sönder så repareras det.

Likadant med trangiaköken, vi har många buckliga gamla kök som varit med sen jag var liten scout. De har fått delar utbytta. Men gasolbrännare har vi avverkat bra många eftersom de är ömtåligare.

Det är ju också så att när man är många som delar på utrustningen så känns det inte om "mina grejer" och då är man inte rädd om grejerna. Går nåt sönder så slänger man in det i förrådet och låter nån annan fixa. Nästa gång man ska ut så tar man ju nåt som är helt (det finns ju mycket att ta av).

I min avdelning försöker vi efter hand köpa in så varje patrull har egna grejer och slipper "dela" grejerna i förrådet med andra. Vi har fyra patruller i avdelningen och de har alla egen yxa, egen såg, egen, spade, egen toalettspade (Fiskars trädgårdsspade i plast!), två egna trangiakök, egna "köksredskap" i plast, egen golvpress till vindskyddet. Och säkert lite till. Egna vindskydd har de inte, ännu. Men det skulle ju gå att köpa in varsin "prasselpress" till dem att använda.

Tanken med det är att de skall få känslan av "det är mina grejer". Men tyvärr fungerar det inte ritkigt... efter senaste hajken så kom de med halvdåligt diskade kök och frågade "duger det?". De såg måttligt glada ut när jag sa "Det bryr jag mig inte om, det är ert kök, det är ni som skall laga mat i det nästa gång. Ingen annan kommer att diska det åt er". Men jag tror att de diskade det lite bättre

Men det är inte bara på scouterna jag ser den där mentaliteten, det syns även på andra ställen tycker jag. Har man sönder nåt så struntar man i det och låtsas som det regnar. "Nån annan" får laga det.

Jag har aldrig varit scout, men antar att det finns vissa scoutkonster man ska lära sig och kunna.

Sisalgarn har säkert en viktigt del i dessa konster osv...

Kanske är det då så att ledarna gärna fortsätter att lära ut sina klassiska konster, och tillämpar samma regler som alltid, efter som det har varit det rätta sättet och det har varit nåt man många gånger motivera och argumenterat för, när det kommer nynörjare med en massa konstiga ideér om hur man istället kan göra. 95% av såna idéer är ju antagligen bara dumma, så det är inte konstigt om pedagogiket till sist baseras på ett antal mantra.

Måste ju samtidigt erkänna att det är en viss konst att kunna klara sig med så gammal utrustning, men nu snarare som en försvårande omständighet än den smartaste metoden.

Det är ju lite fel om det ändamålsenliga traditionella har blivit partytrick istället för rationellt.

Naturligtvis går jag kanske för långt i mina spekulationer, har ju ingen aning om hur det är på en hajk...

ED: nu hann det visst komma nåt från vår scoutledare under tiden jag skrev...

Vi skall kanske vara glada för att scoutrörelsen trots allt utvecklats sedan BPs dagar, t ex har geväret utgått ur utrustningen!
Men visst känns det illa när man känner igen grejorna sedan 45 år sen eller mer, var på Rinkaby i sommras och tittade. Det var inte mycket till nytänk där....
Det kraftiga och rejäla verkade vara gällande överallt och vad det kan intressera för framtiden vet inte jag. Men jag kommer ihåg att scoutstugans cykelkärror var nerdragna till stationen när vi skulle gå den knappa halvmilen till stugan och de behövdes, för alla orkade inte bära veckoändessäcken med den personliga utrustningen....
En kamrat till mig hade fått en lätt CampTrail ryggsäck från Amerika, den var inte tillräckligt rubust i bedömmarnas ögon, min från året efter hängde länge med tills tidens tand sade sitt.
Om det skall bli en framtidsrekrytering måste vi nog fixa till den snart!
//J

Det duger väl...

Jag måste säga att jag tycker att det är väldigt skönt att inte den allmänna prylhysterin har nått scouterna än...
Jag kan lätt konstatera att det är många ggr mysigare att sova alla tillsammans i en enda stor hög i ett vindskydd, än uppdelade tre-fyra i varje tält. Det blir högre maffia-faktor i ett vindskydd!

Jag (min familj) har två lättviktstält (Hilleberg Nallo 3 GT) som vi inte använder på scouterna. Det krävs kraftigare saker, vi snackar eldning dygnet runt med kringflygande gnistor, juniorer som sliter & drar...
Jag vet inte hur det är i andra kårer, men vi har aldrig haft en regelrätt vandringshajk där vi tagit allt med oss. Det mesta kommer utkört med bil, mat, press och Murikka.

Vid "speciella" tillfällen (typ kruthornet i Södertörn) har vi riktiga, mer eller mindre lättviktiga tält och naturligtvis ingen Murikka. Men då är det inte mysigheten och stämingen som är i fokus heller.

//Karolina
seniorscout som tycker det är bra som det är

Joicy sa:

Det mesta kommer utkört med bil

Klicka för att se resterande...

Vad lär man sig som scout av det?

Joicy sa:

Jag måste säga att jag tycker att det är väldigt skönt att inte den allmänna prylhysterin har nått scouterna än...
Jag kan lätt konstatera att det är många ggr mysigare att sova alla tillsammans i en enda stor hög i ett vindskydd, än uppdelade tre-fyra i varje tält. Det blir högre maffia-faktor i ett vindskydd!

Jag (min familj) har två lättviktstält (Hilleberg Nallo 3 GT) som vi inte använder på scouterna. Det krävs kraftigare saker, vi snackar eldning dygnet runt med kringflygande gnistor, juniorer som sliter & drar...
Jag vet inte hur det är i andra kårer, men vi har aldrig haft en regelrätt vandringshajk där vi tagit allt med oss. Det mesta kommer utkört med bil, mat, press och Murikka.

Vid "speciella" tillfällen (typ kruthornet i Södertörn) har vi riktiga, mer eller mindre lättviktiga tält och naturligtvis ingen Murikka. Men då är det inte mysigheten och stämingen som är i fokus heller.

//Karolina
seniorscout som tycker det är bra som det är

Klicka för att se resterande...

Instämmer helt !!! Själv inte scout, Alla tre barnen är. Dock inte i svedala. Men varför måste utrustningen vara ny?

Åtminston såsom scoutrörelsen bedrivs i Schweiz har har den inget (litet) med vandring och lättvikt att göra. Det handlar om basläger och kanske en hajk där man sover under bar himmel och eller i vindskydd. Den scoututrustning i form av tält ellr tarp som köps är ROBUST. Scouterna betyder uteaktiviteter och lägerliv. Till det behövs framförallt FANTASI.

Beträffande bilen, varför inte? Vad är falskt med att transportera 100 - 200 kilo utrustning med bil när resten tar tåget och vandrar.

Jag tycker ärligt talat att det är väldigt tydligt att scouterna har militären som förebild. Rejäla grejor, basläger och uniform...

Definitivt mer kultur av lägerliv än av de uteaktiviteter som vi oftast pratar om här.

När det gäller prylhysteri så vet jag inte... På min tid fanns det definitivt "rätt" prylar bland scouter också, fast det var inte riktigt samma som de "rätta" civila prylarna. Armébyxor var ett måste t.ex.