gå ner i vikt efter julmaten.

Är man helt otränad så kanske energiförbrukningen vid motion ligger på i storleksordning 4-5 kcal per min, medan en elitidrottare kan ligga på i storleksordning 20-25 kcal per min, vilket innebär att den otränade får motionera i 8-10 timmar för att komma upp i ca 2500 kcal/vecka medan en elitidrottare fixar det på ca 1,5 tim.

Men tanken är ju inte att man ska lösa hela underskottet med motion. För nån som är överviktig kan det räcka med att motionera bort 500 kcal i veckan och minska energiintaget med 2000 kcal.

Motionen ger ju en massa positiva bieffekter, framförallt blir man ju starkare och får bättre kondition (vilket ökar grundförbränningen). Det svåra för folk är inte att gå ner i vikt, det är att behålla vikten sen. Och det är DÄR motionen blir viktig.

Motion är alltså inte primärt viktig för att få ner vikten, utan mer för att behålla den.

Sen handlade väl tråden här om att bli av med julfläsket, den som ätit lite mycket under julen är knappast så dåligt tränad att det inte blir meningsfullt med motion.
 
Om man lägger till typ 2 timmars cykling och promenad per dag och förbrukar runt 500-600kcal genom detta dagligen så är det naturligtvis stor skillnad vid en viktnedgång eftersom man inte behöver dra ner på maten lika mycket för att få det undetskottet (500-600 kcal) Det är lättare att gå ner i vikt om man intr behöver känna sig hungrig.
 
Känns lite olyckligt när diskussionen styrs till att antingen handla om träning eller kost. Det går så klart inte att ifrågasätta det ena eller det andra då de båda är så direkt kopplade till balansen i energiomsättningen.

Den som ger sig hän att gå ned i vikt med enbart kostkorrigering kan så klart göra det, men det blir svårare.

Den som ger sig hän att gå ned i vikt med enbart träning kan så klart göra det, men det blir svårare.

Ett tips till den som är sugen på att komma igång är att bli kritisk i vart man hämtar information. Som så ofta är det främst de som inte har en aning om vad de snackar om som blir väldigt specifika i sina råd. En överviktig person som ska gå ner i vikt behöver inte specifika detaljknep utan en överblick av helheten, följt av en period då man tålmodigt provar sig fram och försöker hitta kost och aktiviteter som man kan trivas med på sikt. Förväntar man sig för mycket i början blir man bara frustrerad och riskerar att ge upp innan man ens kommit igång.

Varför inte köpa en lärobok i gymnasiets biologi 2, eller kanske läsa kursen på distans. Då får man en helt neutral och lagom detaljerad bild av vad som händer i kroppen när vi konditionstränar kontra styrketränar, samt vad de olika beståndsdelarna i maten åstadkommer i kroppen. Med några få kapitel i ryggen vet man mer än 99% av alla de som tyvärr bara bidrar med en massa förvirring i pressen nuförtiden. Det är skrämmande låg kvalitet rakt igenom, även när man läser mer nischade facktidningar.
 
Är man helt otränad så kanske energiförbrukningen vid motion ligger på i storleksordning 4-5 kcal per min, medan en elitidrottare kan ligga på i storleksordning 20-25 kcal per min, vilket innebär att den otränade får motionera i 8-10 timmar för att komma upp i ca 2500 kcal/vecka medan en elitidrottare fixar det på ca 1,5 tim.

Vad artikelförfattaren kanske borde fokuserat på istället är det faktum att soffpotatisen har fantastiskt bra utsikter för att bättra på den siffran på ganska kort sikt.

Är man helt otränad kommer både kurvan för basförbränning och för energiomsättning vid arbete att stiga stadigt ganska länge. Ingen har så bra förutsättningar för att göra skillnad som den som i dagsläget inte tränar alls.
 
Gammal tråd, men jag är också en bantare, så jag vill hänga på.

Det må vara så att en elitidrottare förbränner mycket mer, men för oss vanliga dödliga är det nog inte så att man förbränner mer/tidsenhet ju mer tränad man blir. Man förbränner snarare mindre. Kroppen blir nämligen effektiv på det den är van att göra.

Börjar man, helt otränad, en ny aktivitet, långpromenader, cykling, simning, whatever, märker de flesta en ökad viktnedgång i början. Sedan planar det ut och man förbrukar obetydligt mer innan man började motionera. För att behålla utveckling skulle man behöva öka volymen motion i all oändlighet. För antagligen når man aldrig i närheten av intensiteten på elitnivå.Det är heller inget att stå efter. Inte direkt hälsosamt att köra så hårt så ofta som de gör.

Det jävulska är att slutar man motionera går man däremot lätt upp. Fick jag erfara när jag råkade ut för en skada för ett par år sedan. Kämpar fortfarande med att bli av med det fläsket.

Vill också säga att som föreslogs i början gå runt en mil per dag är en väldigt dålig idé för någon som är kraftigt överviktig, som TS var. Det kommer att göra ont. Och man får vara glad om det bara gör ont och man inte får skador eller förslitningar. Välj en aktivitet där inte övervikten skapar så stor belastning på leder och annat. Cykling och simning är väl det man tänker på i första hand.

Är också lågkolhydratare. Jag går dock inte ner enbart av att äta LC. Måste hålla igen också. Men jag kan ligga på en betydligt högre kalorinivå än om jag åt normalkost. Och framför allt mår jag bra på den kosten, så den är förutsättning för mig också, även om jag ändå måste dra åt svångremmen.

Summa summarum håller jag med om vad flera sagt. Kosten (typ av kost + mängd av densamma) är grunden för att gå ner i vikt. Motion är bara lite bonus. Men ger givetvis många andra fördelar och ökat välmående. Så uteslut absolut inte motion, men grunda inte planen på det om du är rejält överviktig. Är det frågan om ett par kilo för att komma i baddräkten till sommarn så funkar nog motion.
 
Jag har alltid trott att en tung kropp behöver mera energi.

Så ju mer du går ned, destu mindre kcal förbränns "naturligt".

Om man t ex väger 150kg så har jag alltid trott att man måste ligga på ett kaloriöverskott för att ligga kvar på den vikten. Att en överviktig person alltså kan äta "normalt" och gå ner på vikt på det viset, då en 150kg person bränner mer enbart av att leva.

När den överviktiga personen sen närmar sig normalvikt, sjunker farten av viktminskningen.
 
Du har alldeles säkert rätt, en tung kropp kräver mera energi för att förflyttas. Problemet är kanske att den tunga kroppen uppstått pga att kroppen har förflyttats i alldeles för låg grad. Motion kan medföra att man går ned fortare (mätt i kilo) än vad en smal person gör. Dessutom gör ju motionen att man har mindre tid kvar att sitta och stoppa i sig mat.

(Kommentar från en litet lönnfet gubbe.)
 
Jag tror (baserat på vad jag sett runtomkring mig) att överviktiga tenderar att hålla ett lugnare tempo och undvika extra ansträngningar. Tar hiss eller rulltrappa istället för trappa, står still i rulltrappan istället för att gå, sitter ner och väntar vid busshållplatsen istället för att stå, vänder sig inte om lika mycket om man pratar med dem osv.

Men visst, om man rör på sig lika mycket så borde en tyngre kropp kräva mer energi.
 
De har kanske inget val om det handlar om rejäl övervikt. OP vägde 147 pannor.
Smart val att ta hissen i det läget antagligen. Det handlar inte bara om att komma till nästa våning. Det handlar om att klara hela dan. Jobba, handla, diska, dammsuga. Hela tiden med vikten av en människa till på ryggen. Mycket mer än vad som anses för tungt att bära i en rygga här.

Även om det är frågan om måttlig övervikt som inte är hindrande i sig, får man tänka på att den småmulliga personen KAN ha andra problem också som kanske inte är lika synliga. Ett dåligt knä kanske.

Hoppas det gick/går bra med viktnedgången för OP förresten!
icon7.gif
 
Ägget eller hönan

Jag tror (baserat på vad jag sett runtomkring mig) att överviktiga tenderar att hålla ett lugnare tempo och undvika extra ansträngningar. Tar hiss eller rulltrappa istället för trappa, står still i rulltrappan istället för att gå, sitter ner och väntar vid busshållplatsen istället för att stå, vänder sig inte om lika mycket om man pratar med dem osv.

Men visst, om man rör på sig lika mycket så borde en tyngre kropp kräva mer energi.

Ja så kan det vara. Eller också är det så att övervikten/fetman hindrar dom från att hålla fullt tempo.
Dom som väger uppåt 150 kg måste ju ha en fantastisk muskelmassa under fetman för att kunna förflytta sig. Tänk om man kunde skala av fettet men inte musklerna!
 
Jag har alltid trott att en tung kropp behöver mera energi.

Så ju mer du går ned, destu mindre kcal förbränns "naturligt".

Om man t ex väger 150kg så har jag alltid trott att man måste ligga på ett kaloriöverskott för att ligga kvar på den vikten. Att en överviktig person alltså kan äta "normalt" och gå ner på vikt på det viset, då en 150kg person bränner mer enbart av att leva.

När den överviktiga personen sen närmar sig normalvikt, sjunker farten av viktminskningen.

Vad som är överskott bestäms självklart av hur varje person reagerar dvs i ditt exempel så kommer personen att gå upp om den ligger på överskott. Sen finns det faktorer som kan göra att en fet person har en lägre förbrukning i förhållande till kroppsvikten och att detta tyvärr också finns kvar efter en viktnedgång.
 
Man måste inte ligga på ett överskott för att behålla vikten. Gör man det går man ju upp. Det räcker med kalorjämvikt. Det är därför det är svårt att banta. Underskott = hunger.
 

Liknande trådar


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...