Kniven - Ja, en tråd till...

Det hänger alltid en Fällkniven S1 i byxan, och i benfickan ligger en liten Victorinox.

S1an har tyngden att fungera någorlunda som huggare, och dess tjocka blad är suveränt till att spräcka ved. Tro det eller ej, men bladets tjocklek tillåter även att man håller i bladet så att man kan fin-snida med de yttersta centimetrarna av bladet.
Dessutom är den lång nog att lyfta kaffepannan av elden.
På kalfjället kan man ju ifrågasätta, men förutom att jag anser att en rejäl kniv alltid ska vara med så händer det att man vill hugga sig en bunt vide e.d. för att göra upp en eld. Sen händer det ju ibland att vandringen går igenom, eller slutar vid, lågfjäll/fjällskog, och då behövs den igen =)

Lilla fällkniven har praktiska verktyg, som konservöppnare mm. Jag har dessutom en modell med verktyget Pryl, med vilket man kan borra runda hål. Gissa vem som var kung att få fast seglet på barkbåtar som ung =)

Dessa två är mina knivar. Jag har haft dem länge och vi delar alla vedermödor. De förtjänar att följa med oavsett hur onödigt det är att bära så tunga knivar. Varje resa lämnar ytterligare märken i dem, vilka sedan fungerar som minnen.
Jag har många gånger tänkt att Victorinoxen räcker för fjällvandringen, men det slutar alltid med att S1an får följa med ändå =)

skogsbaronen sa:

Lilla fällkniven har praktiska verktyg, som konservöppnare mm. Jag har dessutom en modell med verktyget Pryl, med vilket man kan borra runda hål. Gissa vem som var kung att få fast seglet på barkbåtar som ung =)

Klicka för att se resterande...

Lol, samma här, dock är detta det enda användningsområde jag lyckats hitta för en pryl .

Ayrin sa:

Lol, samma här, dock är detta det enda användningsområde jag lyckats hitta för en pryl .

Klicka för att se resterande...

Ja det är inte ofta man får användning för det, men när man väl behöver göra en lagning med ett runt hål (som är starkare och snyggare än ett fyrkantingt) i en plastdetalj på ryggsäcken kan man skatta sig lycklig över Prylen =)

Dessutom tillför det en ny dimension när man ligger och täljer på en pinne bara för att =)

Prylen har brukats för att reparera havererade ryggsäckar, göra nya hål i livremmar när det var ont om mat. Rymmt upp sömnadshål i trasigt seltyg, nödreparation av mastlik. Kanske därför som den tyska FJ kniven fick en? Engelska och CH fickknivar har det oxså. När vi skrev en önskelista för en armèfällis ingick pryl i önskelistan, givetvis blev det ingen tjänstefällis.
Medförda lilla nageln har ett kort relativt tunnt blad. Brukas mest till att kapa och göra en och annan eldtupp. Alltför lat för att klyva och kapa ved, makeld fungerar utmärkt.

Som lättpackare och knivromantiker får jag ett litet dilemma. Hardcore Ultralättvandrare har inga knivar, utan bara rakblad eller på sin höjd en liten Victorinox. Det räcker tydligen för att öppna förpackningar samt till en av knivens viktigaste uppgifter: Skära korv

Lyckligtvis lever vi idag i en postmodern tidsålder och man kan kombinera olika ideologier efter eget tycke och smak. Oftast har jag en Opinel fällkniv med mig. Den skär korven med stil tycker jag. Ännu mera stilfullt känns det med en Laguiole fällkniv. Observerva orden "Stil" och "Känns". Det är mycket det det handlar om och det ska man inte behöva skämmas för.

När jag förlitar mig på vedköket, eller annars vill elda, får kniven ibland en viktigare uppgift: Att spänta torra stickor när ALLT är blött. Detta har hitills bara verkligen behövts en gång på kalfjället. För sådant jobb vill man ha en riktig stabil kniv. En hederlig gammal Mora duger och är ganska lätt också. Skaftet kunde vara bättre dock. En fin samekniv skulle kännas bättre, men den sparar jag på och har som jaktkniv. Träslidan är ömtålig och har gått sönder en gång.

I de allra flest fall i skogen går det dock alldeles utmärkt att göra upp eld helt utan kniv. Näver, granknaster, lite torrare kvistar av stigande kaliber så är elden igång. Nu är min erfarenhet av vintereldning begränsad, men med rimfrost har eldandet också misslyckats. En yxa hade nog varit fint då.

Sent from my HTC Vision using Tapatalk

Jag har alltid använt knivspetsen för att göra de där hålen som behövs i saker. Genom att "borra" sig igenom genom att rotera kniven mot materialet tycker jag att jag fått precis samma effekt. Nu har det ju naturligtvis handlat om rätt tunna material, där det inte gör så mycket att kniven snabbt blir grövre.

Det är faktiskt bara i nämnda barkbåtar jag behövt ett så smalt och djupt hål att prylen varit motiverad .

Ja, för vandring så är det i princip inte nödvändigt på något sätt. Knappt ens när man ska fixa för brasan. Enda undantaget jag hittar är om man ska tälja, osså det där med att öppna matförpackningar

Av denna anledning brukar jag på mina vandringar numera bära med mig en Mora scout på 50 gram. Simpel, billig, ihärdig och vass. Det är optimalt för mig iaf.

Fast jag måste erkänna att det är jäkligt kul att svinga en machete när kvällsbrasans ved ska förberedas...

För "normalt" ute liv borde min Leatherman micra klara av det mesta, den hänger också alltid med på min nyckelknippa.

Men det blir enklare med knivar som är anpassade till olika användningsområden, fiske, jakt, svampplockning mm.

Vad man ska Ha, kniven till? Det räcker väl med det, att ha den? Titta på, klämma lite, o titta igen.
Vad har folk tavlor till?
Är man intresserad av vissa saker så är det väl bara att handla, ser inget fel i det.
Onödigt? Jo, kanske det, men hur mycket andra onödiga saker har vi inte?
Vad behöver vi egentligen?.
Köp du en riktigt fin kniv som du känner att du vill ha, du är ju sugen, eller hur?

Nej, det är absolut inget fel i det, men det är ju ganska off topic här då TS ställde frågan just kring vilket användande det rörde sig om, inte sant?

Har en bekant som ärvde en fin dubbestudsare, jakt roar honom inte egentligen, så han har gått ut utan ammunition i ett par år och bara mår fint. Säkert finns det knivägare som fungerar likaledes.

OT? Jag var väl ganska tydlig ? Att bara ha den , om man blir lycklig av det, eller?