Lättare packning från A till Ö

Grejen är ju som sagt var att för att ett skaft ska stödja i sidled (där man vill ha stadga) så måste det i de flesta fall även stödja i längsled (där man tvärtom vill ha rörlighet för att kunna vinkla foten när man går).

Titta på hur såna här stödskenor för fötterna ser ut (såna som används ibland inom vården, vet tyvärr inte vad de heter), de har led/gångjärn i höjd med fotknölarna just för att inte hindra rörligheten i längsled men samtidigt ge maximalt stöd i sidled. Såna leder har jag aldrig sett på vandringskängor.

nermander sa:

Grejen är ju som sagt var att för att ett skaft ska stödja i sidled (där man vill ha stadga) så måste det i de flesta fall även stödja i längsled (där man tvärtom vill ha rörlighet för att kunna vinkla foten när man går).

Titta på hur såna här stödskenor för fötterna ser ut (såna som används ibland inom vården, vet tyvärr inte vad de heter), de har led/gångjärn i höjd med fotknölarna just för att inte hindra rörligheten i längsled men samtidigt ge maximalt stöd i sidled. Såna leder har jag aldrig sett på vandringskängor.

Klicka för att se resterande...

Vet du vad det är för skillnad på fixering och stöd?

Martin Fjäderlätt sa:

Själv är jag rätt nöjd med vetskapen att högre skaft inte är den bästa vägen till stabilare sko. Sulans och hälens konstruktion är viktigare. Resten känns som en akademisk diskussion. Inget ont om såna, men de bör ju vara just akademiska och utelämna känslor och traditioner.

Klicka för att se resterande...

Jag anar en spricka i propagandamaskinens fasad . -Så du anser att Jörgen har fel när han skriver att ett par snörda Meindl Island ger mer vriststöd än ett par motsvarande lågskor? Min erfarenhet säger mig att den som kommer med tvärsäkra uttalanden inte sällan den som vet minst. Efterhand som man ökar sin kunskap inom ett område inser man oftast att det inte finns någon absolut sanning och att allt inte kan mätas (ens med våg).

Jag har beställt din bok från utsidan nu Jörgen!
Jag hoppas att du inte gör mig besviken nu
Ser fram emot läsningen!

Om jag mot förmodan träffar dig någon gång så skall du definitivt få signera den även om det inte kommer ske på SÄCK

//Peter

Martin Fjäderlätt sa:

Själv är jag rätt nöjd med vetskapen att högre skaft inte är den bästa vägen till stabilare sko. Sulans och hälens konstruktion är viktigare. Resten känns som en akademisk diskussion. Inget ont om såna, men de bör ju vara just akademiska och utelämna känslor och traditioner.

Klicka för att se resterande...

I de olika trâdarna som löper just nu verkar det râda lite begreppsförvirring ang. vriststöd, stabilitet etc.

kanske en lite summering vore till nytta:

Stabilitet:
gives av hur hela skodonet är uppbyggt och designat:
- yttersula (material, design);
- bindsula (material, styvhet i flex - och vrid-moment)
- hälkappa (gärna förlängd sàdan)
- ovandelens material (läder/textil/stödmaterial etc).
- etc.

Ett stabilt skodon hjälper användaren att lättare ta sig fram i mer eller mindre oländig terráng, och torde, i jämföresle med ett ostabilt skodon, i praktiken ibland bidraga till att minska energiâtgàngen trots att det väger nâgra gram mer, pà det att anvándaren ej i samma utsträckning behöver ödsla energi pà att koncentera sig pà var han sátter fötterna, parera, spjárna emot etc. etc. (har ingen vetenskaplig avhandling som demonstrerar detta; pàsteendet bygger helt pà emipirisk erfarenhet av den som underskriver detta inlägg)

Rull-sula:
Med hyffsat oflexibel sula med väl studerad kurva rullar man fram i terrángen, , pà stigen eller pà landsvágen, vilket även det torde spara energi, eftersom foten och vristen inte behöver jobba med att flexas i varje steg.


Vriststöd:
jag uppfattar detta som att var till hjälp för att undvika att man viker foten/vristen i sidled i oländig terräng, kanske trampar snett och i värsta fall "vrickar foten". Här har stabiliteten viss inverkan, men den absolut viktigaste komponenten i detta fall är att skodonet är försett med skaft. Utan skaft kan vristen látt vikas i sideled vid feltrampo, medan det med skaft inte vikes lika lätt.

Pâpekas bör att skaftet inte behöver vara särskilt högt för att vara till bra hjälp i denna fràga; det torde rácka med att det gör över en bit över fotknölen, exempelvis en sk. midmodell.

Att pâstâ att skodon med skaft inte kan designas att fâ en i princip motsàndsfri pendelröresle "fram- och tillbaka" torde bygga pà okunskap i denna fràga. Det finns mànga lösningar pà hur detta kan lösas, vilka apliceras i mànga av dagens moderna kängor.

Slutligen: att definiera kángor som ett sammelbegrepp med likanande egenskaper är som jag ofta pâpekat ganska ointresant, eftersom det stâr finns en uppsjö av olika sorter, designer, kvaliteter och inte minst vikter att finna i denna grupp skodon.

Mvh, masse

När jag sätter ner foten framför mig så "lutar" underbenet bakåt relativt fotsulan.

Strax innan jag lyfter foten bakom min så "lutar" underbenet framåt relativt fotsulan.

För att ett högt skaft inte skall hindra fotens rörelse krävs då antingen:

Att skaftet är elastiskt och töjer sig
eller
Att underbenet glider fram och tillbaka inuti skaftet.

Eller finns det nån finess jag har missat?

Man kan prova detta i bara strumplästen. Böjer man t.ex. upp tårna så stramar strumpan bakpå vaden/hälen och korvar sig ovanpå foten. Men som tur är så är strumpan elastisk och hindrar inte rörelsen särskilt mycket.

ROLIGT! Grattis Jörgen

Det är de som skriver ner vad de gör som skriver historia, nog så viktigt att komma ihåg.
Letade efter en gammal fin tråd i ett helt annat ämne idag på aol, men den var rensad och nerlagd, elektroniska minnen blir som åskskyar över havet, blixtrar till och försvinner....Ser fram mot ankomst och läsning.
Efter att ha fått vä knä ganska så ostabilt i samtliga plan har jag under haltandets gång fått mer än en gång funderat på om det är kängskaften eller muskulatur och senor som (vältränade) sköter om stabiliteten....jag är fortfarande böjd att hålla på det senare....även om de flesta av försöken var tämligen smärtsamt påfrestande. Nu nästan utan smärta har jag kommit upp i 15km i måttligt tempo, nästa mål blir i tempo. Lätta grejor och skor sörjer för att det blir möjligt.....snart.

Allt om att packa lätt...det var rubriken

Jag var med i en bergsorienteringstävling för ett par år sedan. Då det var tvåmannalag hade vi delat på den gemensamma utrustningen, kök och tält. Vi bar ungefär lika mycket. Vi hade utrustning och energi för att klara oss i ett dygn. Dessutom skulle vi inte använda oss av reservenergin.

Det jag minns är att ryggan inte alls vägde så mycket som jag trodde, kanske 8 kg. Det var inga problem att hålla på i ett dygn. Självklart var det jobbigt, men jag kommer aldrig mer att släpa på en ryggsäck i fjällen som väger mer än 10-12 kg. Senast jag vandrade vägde min rygga för mycket.

Varför ska man ha med sig så mycket saker???

Det finns ingen anledning.

Vettiga saker ska man ha med sig. Ovettiga saker lämnar man hemma.

Det blir inte jordbävning...det kommer inte 3000 mm regn...det blåser inte orkan när man fjällvandrar.

Däremot ska man ha rätt saker med sig.

Blir att köpa nya prylar. Det är alltid kul.

Malindo sa:

I de olika trâdarna som löper just nu verkar det râda lite begreppsförvirring ang. vriststöd, stabilitet etc.

Att pâstâ att skodon med skaft inte kan designas att fâ en i princip motsàndsfri pendelröresle "fram- och tillbaka" torde bygga pà okunskap i denna fràga. Det finns mànga lösningar pà hur detta kan lösas, vilka apliceras i mànga av dagens moderna kängor.

Slutligen: att definiera kángor som ett sammelbegrepp med likanande egenskaper är som jag ofta pâpekat ganska ointresant, eftersom det stâr finns en uppsjö av olika sorter, designer, kvaliteter och inte minst vikter att finna i denna grupp skodon.

Mvh, masse

Klicka för att se resterande...

Tänk, jag har föreställt mig att det finns en viss poäng i att inte ha full rörlighet framåt i dojan, med
tanke på hälsenorna. 1983, flera år innan jag började vandra, gjorde jag en utflykt från Balestrand i Norge, uppför en tämligen brant slutning. Jag hade löparpjuck eller liknande, och minns att det kändes åtskilligt i hälsenan under uppstigningen - den kändes fullkomligt oskyddad, och ömmade en del efteråt. Nu har jag inte gjort ngn vetenskaplig granskning av mekanismen, men av ngn anledning har jag inte tillnärmelsevis detta problem med fotknölshöga kängor.

Ogillar f ö diktomin skor-kängor lika mkt som du och av samma skäl.
Pjuck som pjuck, ibland är det höjden som skiljer, ibland sulan, ibland allting.
Jag brukar säga "skor" om rubbet.

Malindo sa:

...

Ett stabilt skodon hjälper användaren att lättare ta sig fram i mer eller mindre oländig terráng, och torde, i jämföresle med ett ostabilt skodon, i praktiken ibland bidraga till att minska energiâtgàngen trots att det väger nâgra gram mer, pà det att anvándaren ej i samma utsträckning behöver ödsla energi pà att koncentera sig pà var han sátter fötterna, parera, spjárna emot etc. etc. (har ingen vetenskaplig avhandling som demonstrerar detta; pàsteendet bygger helt pà emipirisk erfarenhet av den som underskriver detta inlägg)

Rull-sula:
Med hyffsat oflexibel sula med väl studerad kurva rullar man fram i terrángen, , pà stigen eller pà landsvágen, vilket även det torde spara energi, eftersom foten och vristen inte behöver jobba med att flexas i varje steg.


Vriststöd:
jag uppfattar detta som att var till hjälp för att undvika att man viker foten/vristen i sidled i oländig terräng, kanske trampar snett och i värsta fall "vrickar foten". Här har stabiliteten viss inverkan, men den absolut viktigaste komponenten i detta fall är att skodonet är försett med skaft. Utan skaft kan vristen látt vikas i sideled vid feltrampo, medan det med skaft inte vikes lika lätt.

...
Mvh, masse

Klicka för att se resterande...

Det som du framför här är ju de argument som används av kängindustrin i många år, i princip oemotsagda. Jag tycker det är intressant att lyfta fram att en mycket erfaren person som Chris Townsend inte håller med om dem. Jag tycker också att det är intressant om det inte verkar finnas några objektiva tester bakom påståendet om stabilitet. Detta är således säljargument som baseras på någons tyckande?

Därmed blir det ännu mer intressant att lyfta fram att någon annan erfaren person (Chris) tycker motsatsen. Sedan kan var och en bedöma vems tyckande de litar mest på. För skobranschen vore det naturligtvis en katastrof om människor fick för sig att man inte behöver ett par specialdesignade skor till varje aktivitet. Produktdifferentiering är ju en bärande faktor i all marknadsföring.

Det tycks mig som att mycket tyckande, inte enbart när det gäller skodon, tenderar att upprepas så många gånger att det uppfattas som en sanning. Ibland undrar jag om häftigheten i reaktionerna när man ifrågasätter sådant inte står i direkt proportion till avsaknaden av något annat än tyckande. Argumenten är klena, man måste höja rösten.

Håller helt med dig om att "kängor" är ett vitt begrepp som behandlas slarvigt. Själv berör jag inte "kängor" hälften så ofta som jag tillskrivs. I en aktuell tråd här har jag desperat försökt hålla diskussionen kring VIKTEN på skodon som en betydelsefull variabel. Detta har inte gått utan andra har blandat in en massa andra variabler och menat att min redovisning av några vetenskapliga artiklar är ett angrepp på kängor. Inte alls, det är ett påpekande om att man betalar ett högt pris för tunga skor. Vad enskilda individer sedan gör med denna kunskap är deras egen sak. Den största viktvinsten når man säkert genom att gå från de tyngsta kängorna till de lättaste kängorna.

Inov-8 har idag mycket lätta kängor med Goretex som en av lättpackningens främsta företrädare, Ryan Jordan på Backpackinglight, andvände på en tur där jag var med. Han var väldigt nöjd med dem. De kängorna väger 390 gram (UK 8)

Att jag sedan föredrar meshskor därför att de enligt mitt förmenande har större flexibilitet och bekvämligt för den typ av vandring jag ägnar mig åt är åtimnstone delvis en annan sak.

Så även framgent kommer jag att lyfta fram information jag kommer över, som inte innebär en upprepning av traditionella argument som bombarderat oss i decennier. Sedan kan varje läsare och en bilda sig en egen uppfattning. Det tycker inte jag är farligt, men eftersom det uppenbarligen är en öm punkt så bevisar detta för mig att det är något som behöver granskas.

Och handen på hjärtat, det är väl inte så vanligt inom svenskt friluftsliv att någon skriver något som inte har stått i tillverkarnas kataloger sedan mycket, mycket länge.

Jörgen

Jörgen Fjaderlatt.se sa:

Så även framgent kommer jag att lyfta fram information jag kommer över, som inte innebär en upprepning av traditionella argument som bombarderat oss i decennier. Sedan kan varje läsare och en bilda sig en egen uppfattning. Det tycker inte jag är farligt, men eftersom det uppenbarligen är en öm punkt så bevisar detta för mig att det är något som behöver granskas.

Klicka för att se resterande...

Det är just det som är problemet. Ni lyfter fram information som passar eran agenda medan ni mörkar resten. Det är inte granskning, det är geschäft.

Hade ni varit lite seriösa hade ni intervjuat expertis som inte håller med er och frågat ut på vilken grund de har för sina ståndpunkter.

Jörgen Fjaderlatt.se sa:

Det som du framför här är ju de argument som används av kängindustrin i många år, i princip oemotsagda. Jag tycker det är intressant att lyfta fram att en mycket erfaren person som Chris Townsend inte håller med om dem. Jag tycker också att det är intressant om det inte verkar finnas några objektiva tester bakom påståendet om stabilitet. Detta är således säljargument som baseras på någons tyckande?

Klicka för att se resterande...

Hur hade du själv tänkt ut att dessa studier skulle genomföras? Är det ens möjligt rent praktist/ekonomisk?