Hela Kungsleden 44 mil i ett svep - med pemmikan som mat

Helt klart en inspirerande läsning och det där med pemmikan är nåt jag ska försöka mej på själv.
Jag var till City Gross idag och frågade om just fett från nöt då de endast sålde svåle från gris i butiken. Det var bara att ringa till köttavdelningen och beställa så fixar dom det till butiken fick jag till svar.
Så efter helgen blir det att torka kött i en "flyttlåda" och smälta fett i ugnen, hoppas att det går att äta så det inte enbart blir hundmat, haha..!

Till "xtrem":
Intressant att City Gross kan ordna talg från nöt, tack för tipset. Där kan Du ju också köpa bra magert nötkött. Visserligen inte kött från djur som bara ätit gräs och örter, men deras kött anses ju vara bra.
Vill göra Dig uppmärksam på att verkligen inte överskrida de temperaturer som jag skriver om i "Pemmikan manualen" (se fliken PEMMIKAN i svante-sundelin.blogspot.com). Torka köttet som skurits i 5 mm smala remsor i idealiska temperaturen 38 - 46 grader Celsius, absolut inte varmare än 47 grader. Smält fettet i 107 - 121 grader Celsius. Om man råkar överskrida dessa temperaturer så försvinner nyttiga näringsämnen.
Lycka till och var beredd på att smaken kan komma att upplevas som något udda. Men ungefär som signaturen origo är inne på: "Pemmikan smakar förbaskat bra när Du är verkligt hungrig och Du inte har något annat att äta".

Tack för tipsen, ska kolla torktempen i lådan innan jag hänger in köttet, jag har en kupévärmare som skall få blåsa in lite varmluft var det tänkt..!
Det där med smaken ska som sagt bli riktigt intressant men jag kommer kanske att röra ihop lite pulvermos och blanda ner en bit pemmikan för att få det lite som Lappskojs eller vad det heter.

Mitt köttintag är idag mycket begränsat då jag enbart äter fisk, skaldjur och vilt. Det innebär att jag större delen av veckan lever helt vegetariskt. Hur svårt tror ni att det skulle vara för någon med min kosthållning att gå över till pemmikan för en period på några veckor?

Jag tänker då helt på hur kroppen skulle reagera. Att jag efter sex-sju år nästan får kräkreflex av den mentala biten av att äta kött får jag helt enkelt hantera.

aronwidforss sa:

Mitt köttintag är idag mycket begränsat då jag enbart äter fisk, skaldjur och vilt. Det innebär att jag större delen av veckan lever helt vegetariskt. Hur svårt tror ni att det skulle vara för någon med min kosthållning att gå över till pemmikan för en period på några veckor?

Jag tänker då helt på hur kroppen skulle reagera. Att jag efter sex-sju år nästan får kräkreflex av den mentala biten av att äta kött får jag helt enkelt hantera.

Klicka för att se resterande...

Erfarenhet av mångåriga icke-köttätare i familjen säger mig, att en så radikal omställning kan bli onödigt jobbig - både fysiskt och mentalt. Jag skulle i ditt ställe överväga att - såvida du inte är nötallergiker - helt eller delvis satsa på den vegetariska motsvarigheten, dvs frön, mandel och nötter. Ungefär samma andel fett och därmed samma energiinnehåll per viktenhet, något högre andel protein och fibrer (sammansättningen av fett- och aminosyrorna är självklart en annan än i animaliska produkter). Hållbart och extremt lätthanterligt - det krävs ju ingen tillagning. Det går dock att åstadkomma variation, om man vill. Man kan blanda och/eller växla sorterna, hacka och rosta till "frukostflingor" (med helfett mjölkpulver eller kokosmjölkpulver till sänker man inte snittet på energiinnehåll/viktenhet), mala till mjöl att baka med, mala än finare till "smör", pressa till "bars" med t ex kokossmör, tahina (sesamfröpasta) eller kakaomassa (finns sockerfri) som bindemedel, med mera.
Möjligen krävs en viss tillvänjning även till en sådan diet, om man äter kolhydratikt och fiberfattigt hemma, men åtmistone för mig som även till vardags äter mycket nötter/frön/mandel, nästan inget kött utöver fisk och skaljur, ingen mjölmat, lite andra kolhydrater och mycket grönsaker, har den funkat helt problemfritt även under längre vandringsturer.

Med detta sagt: jag inser inte vitsen med "ett enda livsmedel"- modellen. Om man nu bevisligen kan proviantera med variation, och ändå hålla samma samma höga snittvärde på dryga 600 kcal/100 g som nötter/frön och/eller pemmican ger, så känns det som en helt onödig uppoffring av trivsel och njutning.

Potatismos i pemmikan

Ursprungligen postat av xtrem:
… … …
"Det där med smaken ska som sagt bli riktigt intressant men jag kommer kanske att röra ihop lite pulvermos och blanda ner en bit pemmikan för att få det lite som Lappskojs eller vad det heter."


Kommentar till xtrem:

Att Du skriver om "pulvermos" och om "lappskojs" tyder (tror jag) på att Du läst boken om pemmikan. Alltså den nyutkomna förnämliga boken som Kjell Lundin skrivit och som heter: "Pemmikan, en hårdkokt historia".
På slutet av 1950-talet fanns i Sverige en läkare Ove Wilson, som kallas för "den siste pemmikanen". Han hade ett pemmikanrecept med potatismos som var hans favorit. Fridtjof Nansen, som dog år 1930, skulle ha känt igen receptet som var väldigt lika den lappskojs han lagade på Nordpolsisen.

Det känns inte som en slump att Du xtrem nämner både potatismos och lappskojs!
För att vara fullständig så kommer här nedan detta recept.
Wilson kom på att potatismospulver och lite vatten blev "en verkligt delikat pemmikanblandning":
Häll 15 g torkad lök i 4 dl vatten och sätt på lågan.
Lägg i 75 g pemmikan.
Sätt till en stor matsked smör och låt koka 2 minuter för lökens skull.
Vispa i 50 g potatismospulver. Klart!

Nej tyvärr så har jag inte läst några böcker utan det var min bror som nämnde något om någon som gjort just så. Men å andra sidan så passar ju pulvermos till väldigt mycket och är dessutom lättlagat, så med pemmikan vore det ju näst intill perfekt.
Tack för receptet, det kanske provas om jag nu får till "Pemmikan verkstan"

imponerad av bedriften, men själv så skulle jag med glädje bära på den frystorkade maten

Till "marja":

Frystorkad mat har förvisso ersatt pemmikan nuförtiden vid strapatser i naturen.
Att jag över huvud taget intresserar mig för pemmikan, beror på att jag inte har hittat någon frystorkad mat
som SAKNAR KOLHYDRATER eller som bara har ytterst lite kolhydrater.
Om man till vardags äter mat med lite kolhydrater: LCHF eller GI t.ex., då vill man inte tvingas byta kost bara för att man ska vandra.

Hoppas att någon tillverkare kommer med sådan frystorkad mat, för nu börjar det bli allt vanligare att folk drar ner på kolhydrater i sin föda.

Att sedan pemmikan gör att det blir halva vikten för samma mängd kcal som frystorkat,
och att maten "aldrig" härsknar - är ytterligare plus som man får på köpet.

Svante S sa:

Till "mountainfox":

Apropå "rovdjur ute i naturen". Jag hade ju ett "rovdjur" med mig hela tiden och det var min Golden Retriever. Ingen hundmat/torrfoder tog jag med mig, för det skulle ha blivit alltför tungt i klövjeväskan: dubbla vikten. Både hunden och jag åt istället pemmikan. Snålvattnet började rinna på hunden så fort det var dags för mat. Hon älskar pemmikan. Dessutom åt jag också lite sötmandel, men det fick inte hunden.
En definition: Notera att det var inte jag som åt hundmat, utan det var hunden som åt min förstklassiga mat (hi) !

Klicka för att se resterande...

Ok, det där var bra info! Klart den gillar pemmikan...