Hur många oförberedda (förstemans)fall har ni säkrat?

[GustavOh]

Hej.

Som ett sidospår till tråden "Händerna vid ledklättring" undrar jag hur många gånger ni som säkrings-hen hållit helt oväntade fall, hur det gick och hur det kändes.
(Dvs inte föregångna av något "Ta hem!" "passa mig nu!" eller ens er egen reflektion att "Oj, nu ser det skakigt ut, bäst jag är med." eller "Där är kruxet, nu gäller det")

För min del är antalet två. En gång inomhus och en gång på is (hu!). Säkrade med ATC Guide i båda fallen.
Inga problem vid något av tillfällena. Rycktes med mer (eller mer okontrollerat) än annars men jag upplevde inte att det var någon risk att jag skulle tappat kontrollen.

Båda gångerna kände jag efteråt en skön bekräftelse på att systemet fungerar. Att alla de fall jag hållit då jag VAR beredd inte bara var just därför.

[Mezzner]

Svår fråga, det är ju lätt att som Bror Duktig säga att man alltid är beredd...

Jag har nog bara säkrat ett någorlunda våldsamt och inte helt förutsägbart fall.
Det var nog med en vanlig ATC och jag väger 90 och hon som föll vägde nog inte mycket över 50. Det hände liksom ingenting annat än att hon fick börja om från strax över insteget.

[kjpil]

Har säkrat ganska många fall, bland annat Mike_c hände en grej för några veckor sedan i Chamonix då jag inte såg klättraren. Jag visste att han borde vara på kruxet, jag hade bra fokus. det var inget långt kraftigt fall, men jag började ge ut rep eftersom jag trodde att det handlade om ett klipp och inte ett fall. Så jag hann ge en utmatning rep innan förstman var på en hylla strax under. Inga skador då det var så nära hylla. Tyckte i efterhand att det var otäckt, sannolikt gjorde jag missbedömningen just för att det var ett kort fall med en del rep och repdrag i systemet :/ det var också svårt att kommunicera på just det stället

[achtminus]

Naturligtvis har jag säkrat massa helt oväntade fall, när förste stått och vilat eller medan hen klippt eller på mycket lätta delar. Det har väl alltid gått bra, men några gånger har jag släppt förste allt för långt för att det skall kännas bra

[monkeywrench]

Rejält fall, helt oväntat och plötsligt, inte grigri. Kan komma på tre sådana tillfällen. När jag hade gamla Reverson med plattor. Gick hur bra som helst att hålla fallet varje gång. Men det har varit en hel del rep ute, på långtur och man sitter och säkrar lite ouppmärksamt.

Edit: Med rejält fall menar jag några meter. Inte bigwall fall a la Bridwell.

[pecall]

Ett antal fall. Det har blivit så då en av mina mesta klätterkompisar, Kent, aldrig har varit rädd för att logga flygtid, utan har pressat sig väldigt nära sin gräns.
Ett faktor två-fall har det blivit, i Tremadog i Wales. Blank vägg, inga säkringar, foten halkar. Ni fattar. Fall på 5-6 meter taget med en gammal hederlig Stichtbroms. Det gick bra det med.

[GustavOh]

Ursprungligen postat av Mezzner

Svår fråga, det är ju lätt att som Bror Duktig säga att man alltid är beredd...

Sant. Beredd ska man alltid vara, givetvis. Fast de allra flesta fall jag tagit har varit väntade, dvs jag var inte bara beredd på att klättraren kunde falla utan att klättraren skulle falla just nu.

[lyckegard]

Jag förstår inte riktigt frågan. Det är klart jag inte är hundra på om klättraren kommer eller inte kommer att trilla, men med lite erfarenhet så går det att läsa av om man ska vara mer eller mindre beredd. Står klättraren på en bra vila och ser sjukt avslappnad ut, då knyter jag näven och kollar i backen. Händer det ännu mindre, då kan jag till och med med knuten näve sätta mig ner eller gå i en liten cirkel. Men är det aktion och klättraren ser ut att ladda för ett riktigt tungt move, då blir jag så klart mer beredd, planerar hur jag ska kunna dämpa fallet eller justerar mängden slack så det blir mer exakt. Jag vet inte om jag är "oföredd" i något av dessa tillfällena, överraskande kanske, men knappast oförberedd.

Dessutom vägrar jag tro att det är lönt att stå på helspänn hela tiden som säkringsperson, då tröttar man bara ut sig och rätt som det är så är man mindre beredd när det väl gäller. Istället bör man följa klättraren och vara mer beredd när man förväntar sig att det kan skita sig, och bara hålla ett ordentligt grepp om passiva änden när man inte tror det skiter sig.

(I andra tråden skrev de om utmatningstekniker, då måste jag säga att om den som klättrar vill ha rep så ska han eller hon få rep så fort det bara är möjligt. Ju mer meck eller desto längre den som klättrar väntar på att du ska mata ut repet på ett säkert sätt desto större chans att han eller hon trillar och du inte är beredd.. Alltså, ge ut rep fort och därefter var beredd på vad som kan hända sen. Mina 2 cents i den tråden.)

[GustavOh]

Ursprungligen postat av lyckegard

Jag förstår inte riktigt frågan. Det är klart jag inte är hundra på om klättraren kommer eller inte kommer att trilla, men med lite erfarenhet så går det att läsa av om man ska vara mer eller mindre beredd.

Naturligtvis. Frågan var egentligen hur ofta det hänt er att den "avläsningen" var fel, dvs att fallet kom som en överraskning. (Tydligaste fallet för mig var när klättraren såg ut att ha en bra stans och var i färd med att sätta en säkring när en istapp plötsligt brast.)

Att hålla ett fall när man är på helspänn är ingen konst. Konsten är att ha en sådan rutin att du håller fallet även om du just då inte hade 100% uppmärksamhet.

[johnliungman]

Det har hänt några gånger. Mest markant en gång med en ganska stor kompis på lead. Jag reagerade av något skäl felaktigt och greppade med vänsterhanden ovanför bromsen (andra handen var där den skulle vara) och brände mig lite. Men kunde snabbt vräka på med vatten så det gick bra.

[Mezzner]

Faktiskt så säkrade jag ett fall under den gångna helgen, som jag hade glömt. Det var oväntat, men med mycket rep ute och en hel del repdrag så jag minns i efterhand inte ens att jag bromsade, det sker ju automatiskt och i det här fallet så var det inget större ryck i bromsen.

Samma person har jag dock säkrat på sport, vid fall efter 6:e eller 7:e bulten på Vårkåt. Det var så väntat att jag till och med fick en förvarning, och ett "nu" vid själva hoppet/fallet.
Jag gjorde dock lite som John ovan, och höll vänsterhanden lite vid repet ovanför bromsen och trots den låga fallfaktorn så var repet så rakt och repdraget litet, så jag brände mig nånstans mellan fingrarna på vänsterhanden. I övrigt inga problem, men jag minns det som ett rätt hårt fall i all sin korthet.

[www.dangerzone.se]

Massor av gånger, både på trad och sport. Några ggr då grepp/steg har gått sönder, några ggr när jag precis har matat ut rep, någon gång när grepp eller steg visat sig vara blöta. Men det har alltid gått bra.