|
I filmen "På gränsen" ger Anthony Hopkins ett tänkvärt citat, som litet fritt översatt och omvandlat blir ungefär:
"De flesta som dör i liknande situationer dör av skammen. De gör inget åt saken, utan sätter sig ner och skäms över hur de kunnat klanta till det. Sen sitter de där tills de dör."
Den här mannen gjorde ju en del åt saken, men jag tycker citatet är tänkvärt och jag tror det är lätt hänt att bara göra "fel" när man hamnar i en sådan situation.
Jag tycker själv det är märkligt att man kan gå omkring så länge utan att korsa en väg. Samtidigt är det säkert lätt hänt, om man är stressad och osäker, att man går åt ett håll, för att sedan får för sig att man har gått för långt åt fel håll. I det fallet kanske man vänder tillbaka.
Resultatet av detta blir att man tror sig ha letat i ett stort område, när man egentligen bara har cirkulerat i ett mindre.
Det har hänt mig ett par gånger under skogsinventering att batteriet i handdatorn (med karta och gps) tagit slut. Man gått där i sicksack och ritat in gränser på kartan, mätt och donat, osv., och inte lagt 1% av hjärnkapaciteten på att memorera vägen. I förebyggande syfte har man kompass samt lagt på minnet åt vilket håll man har bilen, men man hinner likt förbannat hetsa upp sig och tänka "fan" den där sekunden innan man kommit ihåg att det är 500m åt NO man har bilen.
Har inte lagt på minnet var man har utgångspunkten, samt saknar kunskap om vart solen står vid givna punkter på dygnet, hur man tar riktmärken, hur man räknar avverkad distans etc., då kan jag tänka mig att man lätt blir helt förståndshandikappad.
|