Ensamvandring

[spaceromancer]

Det tar runt tre dagar för kroppen och hjärnan att aklimatisera sig. Jag tror att under kortare ensamvandringar än fem dagar, så är det svårt att få de naturupplevelser som vissa ibland beskriver i nästan religiösa termer.

[eyck]

Ursprungligen postat av eastman

Tack för svaren... är väl inte så de kryllar av folk i området... Men tillräkligt för att inte behöva ligga hur länge som helst... sedan är det ju så att ett första förband skall vara med... sedan skall man ha kunskap om att använda första förbandet...
Ang, vad och dylikt är man ju alltid försiktig med... van vandrare vill jag inte påstå att jag är men är van vandrare...
Det är ett tag kvar, så jag skall fortsätta och fundera om vilken dragning av vandringen som jag skall gå...

Beroende på var du ska vandra tycker jag att du ska överväga att antingen köpa en PLB (Personal Locator Beacon) som du kan aktivera om du skulle bryta en fot eller dylikt ELLER hyra en satellittelefon. Ingetdera behövs väl om du t.ex. vandrar Kungsleden eller andra områden där det går mycket folk, men eftersom Sarek kom upp i tråden i ett annat inlägg kan det vara idé att tänka på hur man klarar något som inte behöver vara värre än en stukad fot.

Inför min första ensamvandring i Sarek skaffade jag en PLB och med tanke på att jag på den turen under en period inte såg en levande själ på 5 dagar trots att jag gick en "vanlig" väg kändes det som en bra investering. Vidare är karta och kompass självklart - och att man kan hantera dem.

PLB:

http://www.cordland.se/plb.html

Hyra satellittelefon:

http://www.satrent.se/phones/inmarsat.html

Ibland rekommenderas SPOT-sändare - jag går inte in i den diskussionen igen men hänvisar till de inlägg jag har gjort tidigare:

http://www.utsidan.se/forum/showpost...1&postcount=74

I övrigt har du fått fina råd av andra i tråden - riskminimering är det viktigaste. Och att njuta

/Mats

[seobserver]

När turer förvandlats från apelsintur till skarp överlevnadsövning för bekannta turer av mig närstående och ego, så har solovandringar varit den avgörande skillnaden. Detta är ingen avrådan men konsekvenserna av en fotled, tandvärk eller felorientering kan bli avgörande. Somligt som sjukdom hinner man inte märka förän man hunnit ut.
Soloturer kan vara magiska, men man går väsentligt närmare kanten.
Normalt säkerhetstänk, följ meddelade färdplanen, och ha en god tur.

[skogsfia]

En visselpipa runt halsen är bra om man skulle ramla och skada sig. Man orkar vissla i en sådan längre än man orkar ropa. Det förutsätter förstås att det då och då kommer någon annan vandrare inom hörhåll. Men som andra redan påpekat, det viktiga är dina egna överväganden och beslut. Om vägvalet känns osäkert, ta ett annat. Det är ingen katastrof att tvingas vända och gå tillbaka, det har jag gjort åtskilliga gånger i fjällen när min tänkta väg visade sig vara besvärligare än jag trodde. Stanna i tid för vila och mat. Du fattar klokare beslut om du är pigg. Planera inte in för långa dagspass, stress kan orsaka att du tar onödiga risker.
Jag hoppas att du får en fantastiskt tur på fjället med hunden!