Paddelteknik vs teknisk paddling - eller en dåres försvarstal

Det låter ju helt sjukt! ;-). Nä alltså "motionspaddling" är väl hyfsat etablerat?

Håller med! Ingen orsak att hitta på nya begrepp när fullgoda sådana redan existerar.

Men begreppet motionspaddling har ju iofs ett problem, man kan ju paddla med vingpaddelteknik även när man tar det tämligen soft, så vill man bara ha en term för energieffektiv framåtpaddling kanske motionspaddling inte är så bra.

Sedan när har termen "motionspaddling" betytt "paddling med vinpaddelteknik"? För mig har det alltid helt enkelt betytt kortare turer i raskare takt ("joggingturer per kajak"). Ger du dig ut på en kortare, raskare tur är det motinspaddling även om du gör det i långfärdskajak, plattpaddel och eländig teknik. Och surrar du fast tält, sovsäck och lite matvaror på akterdäck av en tävlingskajak, och ger dig ut på en övernattningstur med vingpaddel och exemplariskt effektiv teknik, är det långfärdspaddling. I mitt tycke är det paddlingsturens art som bestämmer huruvida det är motionspaddling eller ej, inte utrustingen eller tekniken.

(För mig är det obegripligt hur man kan hålla på och bicepsveva när man långdistanspaddlar, vingpaddelteknik med kraft från ben och bål är ju bättre även om man råkar hålla i en plattpaddel.)

Visst. Men varför kalla det "vingpaddelteknik"? Att trampa med benen och vrida på kroppen var ju den rekomenderade tekniken redan innan vingpaddeln uppfanns.
 
En glömd kategori

är vi riktigt lata som seglar hellre än paddlar med våra lådor och dessutom erkänner att picknick är lika viktigt som att paddla stilla......
 
Men varför kalla det "vingpaddelteknik"? Att trampa med benen och vrida på kroppen var ju den rekomenderade tekniken redan innan vingpaddeln uppfanns.

Jo det var väl kanske en av huvudanledningarna till att vingpaddeln uppfanns, att dra nytta av att paddelbladet rör sig "fel" dvs ut från kajaken istället för parallellt längsefter. Jag kallar det ibland för tävlingsteknik istället, men man kan ju tävla i kanotslalom också :). Slätvattensteknik kanske? Fast surfskis kör ju inte direkt på slätvatten... Hursomhelst vingpaddelteknik kan nog inte missuppfattas. Dessutom, paddlar man med bentramp och kraftig överkroppsvridning finns det ju idag inte mycket till anledning att inte ha en vingpaddel (utom möjligen kostnaden). Gillar man ha mycket kontakt med kajaken är i alla fall min erfarenhet att man inte använder benen mycket alls, de sitter ju liksom fast.

Du har ju rätt i att precis som man kan motionscykla på en militärcykel eller springa i stövlar kan man motionspaddla i en bred rekreationskajak som inte möjliggör fria knän om det bara är svetten man är ute efter :). Men ganska snart börjar man intressera sig för fart... så precis som att man gissar att den som motionscyklar på landsväg har någon slags landsvägshoj är det nog en ganska god gissning att den som motionspaddlar regelbundet använder vingpaddel och någon slags snabbare sorts kajak.
 
Bara för att man tillverkat samma kajak i 80 år behöver inte betyda att den är bäst. Det är skillnad på innerskärgård och ytterskärgård, på västkust och ostkust. På öppet vatten och vassvikar.
Precis som folk har olika båtar. Jämför en Mälar 30 med en Koster!

Om man bor där det aldrig går nån sjö och naturen är den ena vassviken efter den andra, där tidvatten och dyning är okända begrepp är det klart att man helst vill färdas fort och rakt. Om man vill paddla ute i ytterskärgården och snirkla runt kobbar och skär behövs något som är lättsvängt och klarar sjön. Det är inget konstigt med det. Det behövs inte tjatas om eller debatteras. Det har aldrig funnits så många kajaker att välja på som nu. Varför gnälla. Köp ett koger med lämpliga verktyg och ge dig ut och njut!
Jag har samlat på mig dessa: Tahe Ilaga, Waterfield Qaanaaq 512, Point 65 Whisky 16, Tide Race Xplore Hardcore, Boreal Design Inukshuk och en Tahe K2 med 10 år på nacken. Dom funkar fint för våra syften. En annan plats eller annan inriktning hade lett till ett annat upplägg.

Ut och paddla och ha kul vetja.
 

Bilagor

  • Tistlarna 001.jpg
    Tistlarna 001.jpg
    64.4 KB · Visningar: 1,141
Jösses. :D

Kan inte låta bli att känna att jag har visst finger med i spelet av denna tråds skapande. Ser att flera jämför med cykling, det gör jag med eftersom det är vad jag kan. Utifrån hur jag cyklar tror jag mig även vilja paddla, därför är det ganska lätt att peka ut vad jag vill pyssla med. Där ingår varken vingpaddel eller roder. Sorry. ;P
 
Jo det var väl kanske en av huvudanledningarna till att vingpaddeln uppfanns, att dra nytta av att paddelbladet rör sig "fel" dvs ut från kajaken istället för parallellt längsefter. Jag kallar det ibland för tävlingsteknik istället, men man kan ju tävla i kanotslalom också :). Slätvattensteknik kanske? Fast surfskis kör ju inte direkt på slätvatten... Hursomhelst vingpaddelteknik kan nog inte missuppfattas.

Jag skulle riskera att missuppfatta det ;-). I slutet av 80-talet, när vingpaddeln var ny (och jag började använda den), och det diskuterades hur den skulle användas, avsåg "vingpaddelteknik" (i motsats till "vanlig paddelsteknik") det som var specifikt för just vingpaddeln, nämligen att draget skulle gå utåt. Vridningen på kroppen och bentrampet var där med båda paddlarna. Själv har jag bruka tala om "tävlingsteknik", men du har ju rätt i det finns andra sorters tävlingar också. Vad sägs om "effektiv teknik" eller "korrekt teknik"?

Dessutom, paddlar man med bentramp och kraftig överkroppsvridning finns det ju idag inte mycket till anledning att inte ha en vingpaddel (utom möjligen kostnaden).

Jag kan se en anledning till att inte använda vingpaddel: att man inte gillar den höga "utväxling" vingpaddeln innebär. Motions- och racingpaddlare vill ju gärna ha dels kort paddel (för den höga paddelföringens skull), och dels "hög växel" för fartens skull. Men kort paddel ger ju låg utväxling, så då får man fixa den höga utväxlingen på annat sätt => vingpaddel!

Men långfärdspaddlarna har ju ett motsatt problem att lösa: de vill paddla med lite längre paddlar (för den lägre paddelföringens och de bredare kajakernas skull), men, med sina lägre hastigheter och tunga kajaker, låg utväxling. Men lång paddel ger ju redan hög utväxling, och att slå på vingpaddelblad gör inte det problemet direkt mindre ... Och det gäller även med vridning på kroppen och tramp med benen.

Jag har själv, som gammal tävlingspaddlare, fortsatt använda vingpaddel till allt, också långfärdspaddling. Men det har varit bara av gammal vana, inte för att jag trott att vingpaddeln är bra till allt. Tvärtom börjar jag bli allt mer övertygad om att vingpaddeln är alldeles fel för mina långfärdspaddlingsendamål (och har därför just börjat karva en grönlandspaddel åt mig för att se vad den kan tänkas duga till. Men låta bli att vrida på kroppen hade jag inte planerat göra; t.ex. grönlandspaddelfantasten Björn Thomasson rekommenderar ju varmt vridning på kroppen även med grönlandspaddel.)
 
Själv har jag bruka tala om "tävlingsteknik", men du har ju rätt i det finns andra sorters tävlingar också. Vad sägs om "effektiv teknik" eller "korrekt teknik"?

Njae, korrekt teknik låter lite väl självgott :). Bentramp i en lågvolymsgrönlandskajak är nog inte rimligt att begära, eller bentramp i kombination med kontakt med kajaken öht. Största svagheten med tävlingstekniken är ju att man inte har kontakt med kajaken (en fotrem är vad man får i bästa fall) vilket inte är så bra när sjön blir stökig. Men det är ju en steglös övergång från slätvattensracer-sittställningen till vingförsedda stora sittbrunnar till låga tajta grönlandskajakbrunnar.

Jag kan se en anledning till att inte använda vingpaddel: att man inte gillar den höga "utväxling" vingpaddeln innebär.

Med utväxling antar jag att du menar grepp i vattnet. Hela idén med vingpaddeln är ju som bekant att slira mindre i vattnet, förenklat sett inte slira alls så att varje paddeltag resulterar i att endast kanot flyttas framåt, inget vatten bakåt. Med en paddel som slirar fördelar man istället kraften på att förflytta lite kanot framåt och lite vatten bakåt.

Med den slirande paddeln kan man alltså vispa på med paddeln i en högre frekvens än kajaken rör sig.

Här är man alltså inne på att man i vissa sammanhang tjänar på att låta paddeln slira så man kan dra paddeln fortare än kajaken rör sig. Att det är mindre effektivt att slira med paddeln är det nog få som bestrider. Däremot brukar man säga att det är skonsammare för kroppen, det "hugger inte till" som en vingpaddel kan göra. Av samma anledning kan man ha mjuka paddelskaft istället för stenhårda kolfiberskaft. Eller en vingpaddel med mindre bladyta så den slirar om man tar i "för hårt". Detta tror jag dock är mycket individuellt om det har någon stor betydelse eller ej - grejen är ju det att det är ju paddlaren själv det beror på hur hård kraften blir, för att det ska "hugga till" med en vingpaddel måste man aktivt rycka. Är man mycket följsam i sin paddling tror jag att man klarar storbladiga vingpaddlar med stenhårda skaft i sin 100 kg expeditionspackade kajak. Det är ju ingen som tvingar en att vispa med paddeln som man kör i 5 km/h fastän man det bara går 4 km/h, och inte heller behöver man accelerera så snabbt som paddeln tillåter, utan bara ta i med den kraft man känner kroppen klarar i långa loppet. Men det kanske är som du säger, att många har svårt att röra sig lika långsamt som de faktiskt paddlar :).

I stökig sjö blir det svårare att vara följsam och med tunga kajaker blir kostnaden större för varje paddeltag man inte är det, så för många, kanske de flesta, är det kanske vettigt att köra med slirande paddlar. Jag tycker dock själv att det då är bättre om möjligt att köra med en småbladig vingpaddel, som ger bra grepp men slirar när kraften blir för stor. Dock kan småbladiga vingpaddlar ha problemet med att stödet är dåligt eller de känns lynniga. Själv har jag en större paddelyta när jag turpaddlar än när jag motionspaddlar.

Så hur vet man om vingpaddel är rätt för just en själv? Prova paddla långt och tungt och se om man får ont... får man inte ont funkar det, får man ont kan det bero på paddeln, men också på nåt annat....
 
Njae, korrekt teknik låter lite väl självgott :). Bentramp i en lågvolymsgrönlandskajak är nog inte rimligt att begära, eller bentramp i kombination med kontakt med kajaken öht. Största svagheten med tävlingstekniken är ju att man inte har kontakt med kajaken (en fotrem är vad man får i bästa fall) vilket inte är så bra när sjön blir stökig. Men det är ju en steglös övergång från slätvattensracer-sittställningen till vingförsedda stora sittbrunnar till låga tajta grönlandskajakbrunnar.



Med utväxling antar jag att du menar grepp i vattnet. Hela idén med vingpaddeln är ju som bekant att slira mindre i vattnet, förenklat sett inte slira alls så att varje paddeltag resulterar i att endast kanot flyttas framåt, inget vatten bakåt. Med en paddel som slirar fördelar man istället kraften på att förflytta lite kanot framåt och lite vatten bakåt.

Med den slirande paddeln kan man alltså vispa på med paddeln i en högre frekvens än kajaken rör sig.

Här är man alltså inne på att man i vissa sammanhang tjänar på att låta paddeln slira så man kan dra paddeln fortare än kajaken rör sig. Att det är mindre effektivt att slira med paddeln är det nog få som bestrider.

Att säga att jag med utväxling menar grepp i vattnet är ungefär rätt, men jag menar egentligen lite mer än så. Och jag är inte långt ifrån att vilja bestrida att det är mindre effektivt med en paddel som slirar :) Men låt mig förklara hur jag tänker (fast jag är rädd för att det blir långt). Jag är dock som "paddelteoretiker" mer eller mindre självlärd, så kanske jag pratar en massa dumheter här; må bättre vetande rätta mig då de skrattat färdigt åt mitt fåvistka tal.

Antag ett vanligt plattpaddelblad som drages bakåt. Det teoretiska idealet vore att paddelbladet står stilla i vattnet, och kanoten rör sig framåt. I verkligheten kommer bladet dock att röra sig en smula bakåt. Det innebär att kanotens hastighet framåt kommer att vara lite lägre en paddelbladets hastighet bakåt i förhållande till kanoten.

Vad göra om man vill paddla fortare? Man kan använda större paddelblad för att nå närmare det teoretiska idealet. Men längre än till det teoretiska idealet når man inte, så det finns en ganska betydande gräns för hur långt man kan nå med den metoden.

Man kan också öka takten; dra paddelbladet bakåt fortare. Men det finns en gräns för hur fort man kan röra sig, och redan långt innan den gränsen nås blir paddlingen ineffektiv. Såvitt jag förstått når människokroppen bäst verkningsgrad vid ca 60 "varv" (= paddeldragspar) i minuten. Hellst borde därför 60 varv/min ge en den hastighet man vill hålla största delen av tiden

Vidare kan man öka paddelns längd; det ger högre hastighet åt paddelbladet för samma hastighet på kroppsrörelsen. Längre paddel innebär, kort sagt, högre växel. Man kan emellertid inte göra paddeln hur lång som hellst, för då blir man tvungen att trycka paddelbladet väldigt djup ner i vattnet. Det slösar med energi, och ökar risken att paddeln skall dra omkull en. Eller så tvingas man låta draget gå längre ut (=> lägre paddelföring)

Här möter vi en motsättning. Vill man paddla fort vill man ju gärna använda ganska hög paddelföring, eftersom man då får mest kraft i paddeldragen. Men hög paddelföring fungerar ju bäst med kort paddel. Den som vill paddla fort i smal kanot vill allstå å ena sidan ha hög paddelföring => kort paddel, å andra sidan hög utväxling => lång paddel. Men paddeln kan ju inte vara både kort och lång samtidigt. Det är här vinpaddeln kommer in i bilden.

En vingpaddel fungerar ju lite som en fågel- eller flygplansvinge; den genererar en viss "lyftkraft" när den förs ut åt sidan. Det gör att redan paddelbladet självt i bästa fall kan röra sig lite framåt genom vatten, i stället för bakåt. Den teoretiska gräns som sattes för plattpaddeln, att den står stilla i vattnet, har således brutits! Kanoten rör sig därför lite längre framåt per paddeltag än den gör med en plattpaddel.

För att denna lyftkraft skall fortplantas via paddlaren till kanoten, måste paddlaren emellertid dra paddeln bakåt med en kraft lika stor som lyftkraften. Och det är bara för att utnyttja lyftkraften -- därtill måste man lägga till all den "vanliga" kraft som används också med plattpaddel. Paddlaren har således vunnit i väglängd, men tvingas betala genom att använda mer kraft. Vad vingpaddeln mao. gett oss är högre utväxling, utan att paddeln behöver göras längre.

Vingpaddeln är därför en bra lösning på tävlings- och motionspaddlarens problem: att nå hög utväxling trots kort paddel. För långfärdspaddling har man ju däremot ett motsatt problem. Då vill man använda lägre paddelföring, dels för att kanoten oftast är bredare, vilket gör hög paddelföring svårt, och dels för att låg paddelföring är energisnålare. Och låg paddelföring fungerar ju bäst med lite längre paddel. Samtidigt vill man ha lite lägre utväxling på sin paddel, där man paddlar med tung kanot i maklig takt. Långfärdspaddlarens problem är därför att nå låg utväxling trots lång paddel. Att använda vingpaddel i en sådan situation gör ju bara saken värre, inte bättre.

Min slutsats är således följande: Upplever man svårighet att nå tillräkligt hög utväxling utan att göra paddeln opraktiskt lång, använd ving. Upplever man svårighet att nå tillräkligt låg växel (dvs. ens varvtal är rejält lägre än 60) utan att göra paddeln opraktiskt kort, använd inte ving. (Däremellan finns givetvis ett område där vingpaddel inte behövs, men inte heller gör skada.)

En paddel som inte slirar är mer effektiv i bemärkelsen "högre maxeffekt" -- förutsatt att man har kraft nog att unyttja den. Men bara då. Mest effektiv i bemärkelsen "bäst verkningsgrad" ger en paddel som ger bäst utväxlingsförhållande (dvs så man kan paddla med bra frekvens).
 
En paddel som inte slirar är mer effektiv i bemärkelsen "högre maxeffekt" -- förutsatt att man har kraft nog att unyttja den. Men bara då. Mest effektiv i bemärkelsen "bäst verkningsgrad" ger en paddel som ger bäst utväxlingsförhållande (dvs så man kan paddla med bra frekvens).

Äntligen! Där satt den.!

Ett litet tillägg: I riktigt besvärlig sjö, tex. spegelsjö*, är hög frekvens att föredra eftersom man behöver låga stöd ofta. En paddel med smala blad ger högre frekvens.

*spegelsjö= vågor reflekteras mot land och bildar kaotiska vågsystem
 
Mycket intressant inlägg. Jag är tämligen självlärd jag också, så jag är ödmjuk i mina påståenden... inte fel att testa dem här på forumet. Vem vet, man kanske lär sig nåt nytt :).

Att vingpaddeln skulle ha så pass mycket lyftkraft att den rör sig framåt tror jag är en myt, jag har dock inte hittat någon bra referens till faktiska mätningar. Hela flygplansvingesnacket som brukar förekomma i samband med vingpaddlar är lite för förenklat, även om man tänkte i de banorna när man gjorde de första (flygplansvingesnack för just flygplansvingar brukar även det vara alldeles för förenklat, man kan ju googla på hur flygplan flyger om man vill). Även vingpaddeln rör sig (nog) bakåt men bara några centimetrar. Det är dock inte helt enkelt att mäta/definiera eftersom vinkeln på paddeln ändras genom paddeldraget, från positiv till negativ. Skedformen är nog största anledningen till att vingpaddeln greppar bättre, vattnet strömmar inte förbi lika enkelt, "vingeffekten" är nog en mindre del. Jag har inte testat men jag skulle bli förvånad om en vingpaddel inte har bättre grepp än en platt paddel med samma bladyta även om man drar den rakt bakåt. Jag tror således att det vanligt förekommande snacket om att vingpaddel kräver väldigt god teknik för att ge effekt är kraftigt överdrivet.

Att just 60 cykler (120 paddeltag) per minut skulle vara effektivast för människokroppen är nytt för mig, det har jag inte hört förr, men om det verkligen är så kastar ju det ett nytt ljus på det hela (inom löpning och cykel är det cirka 90). Då skulle det ju kunna finnas ett fönster där man tjänar mer på att ligga närmare 60 cykler än man förlorar på en slirande paddel.

60 cykler är dock väldigt snabbt i kanotsammanhang. Världseliten på 1000 meter slätvatten närmar sig den takten men når den typiskt inte, utan ligger omkring 52 - 57. Det gör mig tveksam till att 60 cykler verkligen är nåt slags ideal, man skulle behöva slira oerhört mycket för att komma upp i den frekvensen i mer mänskliga farter. Själv ligger jag nog nånstans runt 35 när jag kör halvsnabbt. Vet du var den där siffran 60 kommer ifrån? Jag har trott att paddling saknat idealfrekvens, utan fokus är på att energin man lägger ner ska leda till att kanot åker framåt inte vatten bakåt, och att resten är kompromisser - dvs man kan kompromissa med verkningsgraden för att göra det skonsammare för kroppen om det krävs.

Att vingpaddeln tillåter högre maxeffekt - man kan trycka på hårdare utan att slira lika mycket som en platt paddel med samma bladyta håller jag med om. Verkningsgrad skulle jag definiera som hur mycket av kraften på paddeln som leder till att kanoten åker framåt. Har man dålig verkningsgrad åker massa vatten bakåt - paddeln slirar. Alla paddlar börjar slira (får dålig verkningsgrad) när tillräckligt mycket kraft sätts på dem, men vingpaddeln klarar mer kraft än en platt paddel.

När det är väldigt stökig sjö och jag börjar känna mig osäker kan jag känna igen det där att det är kanske inte helt idealiskt att ha en paddel som greppar så bra att man inte kan dra upp frekvensen. Men det finns ett knep som funkar ganska bra i de situationerna - att inte doppa hela paddelbladet. Jag ser hursomhelst flera anledningar att på individuell basis välja en mindre effektiv paddel beroende på användningsområde, man vill ha bättre möjligheter till stöd, gillar känslan bättre, vill hålla en högre frekvens, vara skonsammare etc, men jag är ännu inte övertygad att man kan göra det utan att just kompromissa med effektiviteten. Det skulle vara nåt med den där idealfrekvensen då...

Själv har jag valt att kompromissa med stöd etc för att få behålla vingpaddelns effektivitet och känsla i vattnet som jag gillar.
 
Åh, glömde en parameter som kan vara viktig angående frekvens, om man har en riktigt trööög kajak (typ tungt lastad bred kajak) så kan man ju förlora en massa på acceleration/retardation mellan paddeltagen och då kan det tänkas att en högre frekvens är önskvärd, eller åtminstone kort mikropaus mellan dragen.

Problemet när man diskuterar såna här faktorer är att de är svåra att kvantifiera... om man tjänar på egenskap X kanske man förlorar på egenskap Y, och det är svårt att veta vad som är större vinst/förlust, som dessutom antagligen är olika beroende på fart. Allt är ju inte fäste i vattnet, men förlorar ju energi på skvätt virvelbildning mm, men hur mycket... och så är det ju stor skillnad på karaktären av olika paddlar av samma typ, särskilt vingpaddlar. Ett populärt sätt att förespråka exempelvis grönlandspaddeln framför vingpaddeln är att jämföra med aggressiva tidiga 80-talsvingpaddlar. (Aggressiva småbladiga vingpaddlar tycker jag för övrigt är ett riktigt bra instrument för att skola in god teknik).

Läste också på Björn T:s sajt att eskimåer paddlar med 60 tag, dvs 30 cykler per minut, kanske därifrån siffran 60 kommer, det råkade bara bli en dubblering?

Hursomhelst satsar man på vingpaddel bör man nog ha en roderförsedd kajak (slösa inte energi / rytm på styrtag) som är någorlunda optimerad för bra glid. Och så ska man antagligen vara lite misstänksam mot de som blåser väl mycket solsken över en viss paddeltyp :)
 
Senast ändrad:
paddelteknik vs teknisk paddling - erkännd definition?

Vilken intressant disskussion med riktigt bra inlägg!
För att komma tillbaka till den ursprungliga rubriken: "paddelteknik vs teknisk paddling":
Jag som inte har svenska som modersmål blev uppmärksam när jag läste Eriks ordförklaring.
Det var faktist första gången att jag fick en förklaring vad begreppet "paddelteknik" betyder. Är det verklingen en allmänt erkänd definition? Jag har använt begreppet paddelteknik hittills i sammanhang med sväng-, stöd-, räddnings- och rolltekniker samt oliker former av framåtpaddling med olika typer av paddlar. Till och med i samband med kanadensare och gummiflotte har jag (antagligen) missbrukat ordet "paddelteknik". Tydligen har jag missat att paddelteknik benämna just och bara effektiv framåtpaddling med en viss typ av kajak.
Jag har läst en hel del svensk, britisk, amerikansk och tysk paddelliteratur den senaste tiden. Aldrig stött på just den definitionen. Varken i svenska eller utländska böcker eller artikler på nätet.
Lär man sig ett nytt (fack-)språk vill man stöda sig nog helst på pålitliga källor. Oftast tappar man finheter när man översätter begrepp från andra språk. Därför har jag frågan: Finns det ett bra glossarium/en framstående ordförklaring för just svenska paddelbegrepp? (I bokform eller på nätet) Google gav 10000-tals träff på engelska och tyska men bara ett fåtal engelsk-svengelsk-svensk blandade inte riktig djup gående listor på svenska sidor.
Tack på förhand!
/Hannes
 
Liknande trådar
Trådstartare Titel Forum Svar Datum
Niftigolebb Paddelteknik Vingpaddel Paddling allmänt 6
liedberg paddelteknik - roddteknik Paddling allmänt 1
liedberg Paddelteknik Paddling allmänt 12
Strmbrg Paddelteknik... Paddling allmänt 0
hassex Paddelteknik Paddling allmänt 0
tango Välja rätt torrdräkt för paddling? Paddling allmänt 15
-Ruff- Säkerhetstänk vid kraftverk/dammar? Paddling allmänt 6
Sven S Paddling i Vännäs? Paddling allmänt 2
Snödrivan Poncho för cykling och fika vid paddling Paddling allmänt 2
krilars Paddling från Åland till finland Paddling allmänt 15
aldrigsur Paddling med vildmarkskänsla Paddling allmänt 24
TazzRat Parkering Kloten (Långvattnet) för paddling Paddling allmänt 14
cheeredy Nekad paddling, hävdar att förenings regler går över allemansrätten Paddling allmänt 89
Rasmus_B Paddla i Nord-Norge (Lofoten, Vesterålen) Paddling allmänt 9
Wibrån Preben Mortensen, en inspiratör inom paddling, är död Paddling allmänt 4
WästyKajaky Expedition/ Långfärdspaddling Norge-Sverige.... Paddling allmänt 2
Urban packrafter Prisberömt packrafting film Earning a River Paddling allmänt 2
Wibrån Paddling genom Ålands å Åbolands skärgård Paddling allmänt 12
EricL Paddling ger bättre längd baksida lår? Paddling allmänt 16
Skafto_nordstrommarna Val av havskajak för paddling vid västkusten Paddling allmänt 17
LY90 Finns denna typ av paddling i Sverige/Norden? Paddling allmänt 2
avslutmedlemskap0904 Paddling i Finland större sjöar Paddling allmänt 3
GertF Paddling och åska. Paddling allmänt 13
Rinte Förbudsområden Paddling allmänt 3
Musiktoken Paddling Stekenjokk - Ransarån - Marsån - Malgomaj - Vilhelmina Paddling allmänt 7
Urban packrafter Ny film Paddling i Tresticklans National Park Paddling allmänt 1
Hylje Paddling Backe/Rossön/Fjällsjö Paddling allmänt 0
Hanna76 Paddling med barn i Rogen naturreservat Paddling allmänt 8
G.Kraft Å paddling kring Stockholm? Paddling allmänt 4
Zlagge Nikkaluokta - Kalix paddling längs Kalixälven Paddling allmänt 2
igs Paddling i Polen Paddling allmänt 0
hirro Avdomnad hand efter 30 minuters paddling Paddling allmänt 12
Peter_Östberg Paddling Helsingfors-Prangli-Pedassaar-Helsingfors, samt SKEG Paddling allmänt 0
fiskpropeller Ny inom paddling. Söker tips på kajaker. Paddling allmänt 18
ekaterina paddling med barn Paddling allmänt 9
Willetjåkkå Paddling Norr om Stockholm Paddling allmänt 3
igs Paddling runt Siljan Paddling allmänt 3
ackepacke Kajakfilm om paddling Marstrand - Fjällbacka Paddling allmänt 0
avslutmedlemskap0904 Kläder för paddling Paddling allmänt 14
calmelon Paddling med fiske norrut Paddling allmänt 2
Kal-P-Dal Paddling och prylar Paddling allmänt 10
Elin75 Söker snabbt svar om paddling vid Ingarö/Björnö Paddling allmänt 0
calypso63 Fira Nationaldagen med paddling Paddling allmänt 0
YvonneJson Paddling på Nya Zeeland? Paddling allmänt 2
parber Paddling med möjlighet att klättra Paddling allmänt 9
Sam Andersson Längre paddling i sommar helt novice... Än så länge Paddling allmänt 3
fingret Tips på paddling för 2 nybörjare (1 vecka) Paddling allmänt 6
davst Paddling i Misterhults skärgård - trailer :-) Paddling allmänt 7
rois Paddling i Ivösjön Paddling allmänt 0
Kangos123 Paddling från Kanogs till Luleå sommaren 2015 Paddling allmänt 0

Liknande trådar


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...