För idag har jag gjort det!

Det började egentligen igår 4 öl in på afterworken... Anders messade mig och frågade om vi inte skulle cykla idag. Det kunde kvitta för honom om det blev racer eller mtb... Både och tyckte jag!

Afterworken avslutades snabbare än tänkt, det blev bara en öl till, och jag blev kallad tråkmåns ;-)

Seg i morse... upp och äta frulle och sen iväg till Kina slott på Lovön. Startade med racerturen ut mot Ekerö och Färingsö, en av de bästa rundorna i Sthlm finns här.

Vi hade länge en grupp med tre cyklister i blickfånget och vi knappade in lite på dem för varje kilometer, tanken var att vi skulle ta rygg på dem. Men det var tufft idag, det blåste mycket mot och sidvind på utvägen, så det var svårt att jaga ikapp, gruppen var jämna med oss. Vi bestämde oss för att inte forcera fram... det är det inte värt så här tidigt på säsongen.

Efter ett tag så märker Anders att kedjelåset har släppt lite, och tar i när kedjan ligger för diagonalt... surt, så det blir till att stanna och mecka lite, och det går att lösa temporärt.

Gruppen vi "jagat" försvinner utom räckhåll... och det blir några "kedjekorrigeringsstopp" till på vägen tillbaka så vi nöjer oss med att köra lugnt, för att inte förvärra problemet.

Stannar för lunch vid en pizza/pasta restaurang strax innan Ekerö och äter varsin lasagne, för att orka nästa runda.

Tillbaka till Kina slott och ut på Fornstigen på Mtb!  

Det kändes minst sagt skumt att byta till mtb efter 56km på racer, iofs inte någon jättedistans, men så här tidigt på säsongen så känns det ändå. Vi var minst sagt stumma i benen och det underlättade ju inte att vi skulle inleda mtb turen med att forcera rejäla uppförsbackar i stökig terräng ;-) ... vi bannade oss själva för att vi inte valt att åka andra hållet, eftersom det är lite snällare åt det hållet...

Det kändes lättare och lättare att cykla mtb, det är ju trots allt lite skillnad på hur man använder benmusklerna vid de olika cykelgrenarna.

När vi kom tillbaka till Kina slott så hade vi varit ute i 4:08 (exkl lunch) och cyklat 56,6km racer, och 17,06km mtb.

Det kändes bra!

Så här cyklade vi :  http://connect.garmin.com/player/30327443

Ett sådant strukturerat inläggande blir mer som en boja än nåt kul.

Men detta blir någon sorts sammanfattning ändå...

En sammanfattning av den senaste veckans jakt på våren och min, något desperata, jakt efter barmark att lufta mtb:n på.

Förra helgen så åkte jag och Malin till Gömmaren för att gå 5 km slingan där... vi gav upp efter ett tag eftersom man sjönk ner till knäna var och varannat steg... kändes sådär kul att göra i 5 km. Vi genade tillbaka till vägen och gick mot sjön istället. Såg på avstånd att det var betydligt mindre snö på norra sidan av sjön, eftersom solen värmt mer där än på södra sidan.

Dubbelfoto

Var är våren?

Här?

Väl där så började det suga lite i mtb tarmen... jag såg massvis av möjligheter för lite cykling!

På söndagen bar det av mot Gömmaren! Det var betydligt svårare än jag tänkt mig att cykla på de upptrampade stigarna... Det fungerade någorlunda så länge jag höll mig mitt på stigarna, men så fort jag kom bredvid så sjönk jag ner i den djupa snön...

Det blev korta trixiga avsnitt utan snö men det var mer släpa hoj än cykla :-(.

Vinter

... och vår under samma dag.

Ibland känns rötter helt ok!

Så i dag var det så dags för en revansch! Nu måste väl ändå snön ha försvunnit lite mer?

Det såg genast mycket bättre ut! delar av den packade snön hade blivit cykelbar skrovlig is... och snön bredvid var mjukare så det gick hyfsat bra att ta sig fram genom snön på några ställen, men det var segt för benen... så fort jag nådde barmark så kändes det som jag fick en turbo booost...

Det fanns några riktigt trevliga avsnitt...

Barmark!

Mellan de snöfria uddarna så var det en hel del snö att ta sig förbi och dessutom på dolda spänger, där det gällde att pricka rätt... jag sjönk rätt så djupt ner de gånger jag missade  :-/

På den största snöfria udden cyklade jag runt en stund... fick till en liten slinga där som jag körde ett tag... sen så bar det av vidare.

Snöfri udde!

Lite knivigt att se spången...

Det gäller att hålla sig PÅ spången :-)

Det blev nästan en komplett tur runt sjön där sista biten på södra sidan innan asfalten bjöd på riktigt jobbig snöpulsning...

På vägen hem så cyklade jag en annan väg... jag ville ha lite mer barmarksåkning så jag skottade undan lite snö ;-)

Lite buskar i vägen bara... men snöfritt!

Här var det brett och fint... och fort gick det!

Sen bar det av hem... blöt, kall och ganska nöjd!

Thomas

I kväll kl 20:30 är det Earth Hour!

http://www.earthhour.org/Homepage.aspx

http://www.wwf.se/

Knallade förbi Stadium på lunchen för att kolla in deras rea… hoppsan, där fanns det skidpaket och pjäxor till halva priset, blev man medlem i kundklubben så var det dessutom ytterligare 10% rabatt. Hittade en skida jag läst lite om när jag googlat runt tidigare… provade några pjäxor och hittade tillslut ett par som satt som dom skulle. Med lite hjälp så hittade jag även ett par lämpliga skidor till Malin… bara att slå till!  Ringde Malin och bad henne att gå in på Stadium, i Eskilstuna, och prova ut ett par pjäxor. Som tur var så hade butiken i Sthlm samma sortiment och samma storlek hemma.

Snabba ryck hem med utrustningen, tung och ganska otymplig att släpa på i rusningstid på ett pendeltåg ;-).

Nästa anhalt var Flottsbro där dom har 3 liftar och 4 nerfarter, men 1 backe var avstängd eftersom skidklubben hade slalomträning där.

Utrustningen funkade kanonbra för Malin, allt var perfekt! För mig var det inte 100% men helt ok, förmodligen inte pg a utrustningen… utan för att jag, efter ett antal stukningar, har en något instabil högerfot. Att svänga kändes jättebra, men att åka lite fortare rakt ner kändes lite fladdrigt och då bara på högerskidan. :-(

Men nu verkar det vara ändring på det!

Ur SvD: " Var fjärde stockholmare är rädd för att möta en varg, trots att vargarna i länet har varit få de senaste decennierna. Men nu kan rovdjursfrågan ställas på sin spets eftersom ett vargpar är på gång att bilda en flock några mil från Sergels torg"

Läs mer: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vargen-flyttar-narmare-stockholm_4257427.svd

Rädd?... nja... spännande?...  helt klart!

Dessutom så har det för några dagar sen siktats varg i "min" skog bara 500 meter från mitt hem...

Kollar man på vargobservationerna den senaste tiden så ser man ett tydligt mönster i Sthlm:  http://www.vargobs.se/karta/?center_lat=59.2521362&center_lng=17.8881454&open_post_id=6481

De har ju varit flertalet incidenter med vargar genom åren... t ex:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20325.ab

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/evafranchell/article4039868.ab

Nu undrar jag ju mer och mer om det verkligen inte var varg jag såg för nåt år sen när jag var ute och sprang, det gick fort, den svepte genom skogen 50-70 meter framför mig, helt ljudlöst... jag har grubblat på det länge nu... och kan bara inte släppa det, bilderna som numera ändå bara är fragment... vill inte försvinna, och ju mer jag "ser" dem, så tror jag att det verkligen var en varg som jag såg... eller så är det bara så att jag vill ha sett varg ;-)

På vildmarksmässan nästa helg så kommer länsstyrelsen att hålla ett föredrag om just vargens intåg i Stockholm. Jag kommer definitivt att gå och höra vad dom har att säga.

http://www.vildmarksmassan.se/common/Article.aspx?id=7469

Enligt jaktjournalen så är 23% av stockholmarna rädda för att möta varg i skogen, mot övriga landets 25%. Det kan komma att ändras när den kommer närmre.  "Under de närmaste åren kommer också stockholmarnas åsikter om vargen att verkligen ställas på sin spets. För bara fem mil från stadskärnan är nu ett vargpar på väg att få ungar"

http://www.jaktjournalen.se/index.php?id=5717&avd1=0

Det tror jag också, det finns ju en hel del fårhagar runtom hela Stockholm och de har och kommer sannolikt att attackeras fler gånger. Och sen så har vi alla hundägare, som släpper sina hundar lösa i skogarna. Det kan säkert bli konfrontationer. Nu är ju jag absolut ingen vargexpert, tvärtom.

Nåja, det skulle vara kul att se en varg någon gång!

Möjligheterna verkar inte bli sämre ialla fall...

Har inte kunna springa sen i höstas p g a yrsel, fick ett kraftigt anfall förra gången jag var ute i oktober.

Nu de senaste veckorna så har yrseln varit mycket mildare och jag har i någon vecka nu tänkt att jag måste pröva igen, för att se vad som händer.

Trots snöovädret i kväll så stack jag och Malin ut på en försökstur. Otippat trevligt att kliva ut genom dörren och mötas av ett snöslaskvindpinat skitväder. Men vi var väl påpälsade och med dubbskor... så det kändes helt ok att dra iväg ut på något som liknade löpning... i snömodden.

Det märktes verkligen att löpmusklerna vilat ett tag nu. En skön känsla att känna att dom fanns där iaf ;-).

Det blev såklart ett mycket lugnt tempo och inte speciellt långt, 4 km på 25 minuter... men ändå...

... jag springer igen!

Jag har nu varit förkyld i tre veckor, med ett kortare uppehåll... eftersom jag för 10 dagar kände mig friskare och sen drog ut på skidtur lite för tidigt och fick mig en förkylningssläng till :-/... klantigt minst sagt.

Men nu har jag fått vara förkylningsfri i ett par dagar och det var dags för en tur i Lidaskogarna. Tokinspirerad av gårdagkvällens bragd av Hellner, Olsson och Södergren.

Inför förrförra gången jag var ute, snart en månad sen när jag fortfarande var i hyfsad form, så köpte jag nya stavar... gick från 155cm till 160cm , och det kanske är ett lite väl stort kliv. Inledningsvis så kände jag då att de var något klumpiga på 1:an och 2:ans växel, men å andra sidan helt fantastisk bra på 3:an och 4:an... Fördelen med längre stavar vid de högre växlarna väger tyngre då jag i normala fall är ganska stark på 4:an.

Men... efter några veckors frånvaro, några kilo tyngre och skittaskig form så märktes det otroligt mycket att stavarna krävde bättre flås och teknik. Jag orkade helt enkelt inte lyfta, och trycka ifrån stavarna så mycket som krävs för att det skall bli effektivare med längre stavar.

Jag tror nog att jag i dag blev omåkt av fler åkare än under alla mina turer i Lidaskogarna tillsammans... en skum känsla att få hålla höger för alla som skulle förbi, dv s de med tre veckors vasaloppsträning mer än mig i kroppen. Det blev med andra ord en hel del sicksackande och ögonkast bakåt, jag vill ju inte vara i vägen. Kände mig som ett riktigt "blåbär" hehe... en bra lärdom, för det är ganska jobbigt att hålla koll bakåt hela tiden, och samtidigt hela tiden köra om de som är ännu långsammare, det tär på krafterna.

Dagens behållning är av den skadeglada sorten.

Strax efter Lida så kommer jag i en lång utförslöpa... ser framför mig ett par turåkare med pulka, det går sakta för dem och jag förbereder mig i god tid att köra om då jag höll en betydligt högre hastighet än dem. Snabbt kast med blicken bakåt, ser inget, byter till vänsterspår och tar några stakningar... 4 meter kvar... då kommer en kille på höger sida snett bakom och "BU!"... han skrämmer skiten ur mig!...  och glider förbi. Han tycker nog att jag var en idiot som ligger i fel spår... men jag såg honom inte, han var nog skymd bakom kurvan innan... nu hinner han precis emellan mig och turåkaren med pulka. Jag hinner utbrista "idiot"... och "lär dig lite hyfs för helvete" ... jag  är alltså skitsur, och fortfarande ur balans efter hans dryga sätt att köra om mig och medvetet skrämma mig.

Ser att han försvinner runt nästa kurva, dv s där nästa turskidåkare är... När jag kommer i kurvan några sekunder senare, fortfarande i vänsterspår, så ser jag honom ligga någon meter utanför spåret sprattlandes i djup nysnö, han har gjort en tokvurpa och man ser nästan bara hans röda toppluva, jag hör honom svära och mumla något... Han tittar på mig och jag ger honom mitt bredaste, största och finaste leende :-)... Jag hinner höra hur han blir utskälld av turåkarna, och susar vidare. Revansch!

Jag blir senare i en backe omåkt av honom, han är högröd i ansiktet och tar sig förbi mig med nöd och näppe, bakhal och med stressig osynkad stil... jag åker lungt och sansat för jag vet att jag inte pallar att trycka på, och det är inte min ambition idag. Jag ler fortfarande... det ser så oskönt ut på något sätt.

Når milen på drygt 50min och det är väl c:a 5-6min sämre än ett normalt pass... känns helt ok ändå, trodde det skulle bli värre... För jag känner mig tung och det är inte med lätthet jag tar mig i mål.

Totalt blev det 14,74km på 1:16:21

När det gäller mina andra krämpor så pågår utredningen fortfarande, dock på eget initiativ numera... :-/ Hörseln är fortfarande skrämmande dålig, men hörapparaterna hjälper. Yrseln har blivit lite mildare men långt ifrån bra. Det jobbigaste är att min läkare sagt att jag nog får "gilla läget" och acceptera mitt "handikapp"... NO WAY!

Han tänker i alla fall inte utreda mer... Men hur normalt är det på en skala att helt plötsligt förlora hörseln och samtidgt bli konstant yr? Är det verkligen något man skall leva med och bara kan sluta utreda bara för att man inte hittar något på magnetröntgen eller hjärnstamsaudiometri? Skulle inte tro det, det finns säkert en förklaring och lösning.

Nu har min trevliga och mycket kompetente audionom förmedlat kontakt med andra läkare med olika specialkunskaper, för att få ett 2:nd opinion och för andra betraktningsvinklar.

Thomas

Som jag nämnde lite kort i mitt förra blogginlägg så har jag haft lite hälsoproblem den senaste tiden... fast "lite" det är nog en underdrift.

Min hörsel har blivit kraftigt försämrad, och balanssinnet rubbat... jag måste parera mina steg, och ibland sätta mig ner. Jag har fått tinnitus, och en värkande och stel nacke. De flesta högre ljud har skurit, skorrat och förstärkts till oljud i huvudet.... följdproblem som sömnlöshet och trötthet har tillkommit.

Från att ha varit en glad och positiv person som jobbar snabbt och effektivt, och tränat minst varannan dag... så har jag sedan i oktober alltmer dragit mig för sociala kontakter, blivit tystare och definitivt underpresterat på jobbet. Jag har inte klarat av att träna fullt ut, löpning går fortfarande inte alls... och efter två kraftiga yrselanfall på IKEA och i mataffären, så har jag börjat undvika större lokaler, med mycket folk i.

Jag har inte kunnat kommunicera speciellt bra med människor jag mött i jobbet och i andra sociala sammanhang, vilket resulterat i konstiga blickar, som säger mer än tusen ord... kortfattat så framstår jag nog som ganska ointresserad, disträ och säkert rätt så korkad. Min vilja att förstå gör att jag måste koncentrera mig så mycket på att förstå... att jag inte gör det :-/ Det är oerhört frustrerande.

Första läkarbesöket resulterade i åtgärder direkt, först några hörsel och balansprov, remiss till en audionom och sen, en månad senare, en magnetröntgen av huvudet... för att, som han sa "utesluta olika tumörer". Jahapp, då var det kört tänkte jag...

En av mina barndomsvänner, Robson, gick bort alldeles för tidigt, just av hjärntumörer. Hans fru Pernilla Glaser skrev en mycket gripande bok om hans dödskamp. Nu så funderade jag på allvar om det var min tur.

Läkaren var annars väldigt sparsam med kommentarer, kanske för att lugna mig men sannolikast för att han vill lägga fakta bakom orden. Säkert rätt och så. Min oro blev däremot inte mindre :-/... Jag var tvungen att söka information om mina problem, internet är ju bra då... vilket kanske inte varit jätteklokt, eftersom jag blivit jätteorolig, med sömnlösa nätter och en radda av skräckscenarion som följd. Tumörer på hörselnerven eller ännu värre i lillhjärnan, den som styr balansen. Jag har ju i samband med problemen haft en stel nacke, kanske sitter tumören där? Hypokondri på hög nivå alltså.

Magnetröntgen var en obehaglig upplevelse, trångt, bullrigt och ganska omysigt att få kontrastvätska injicerat i huvudet via armvecket, speciellt när vätskan nådde halsen, då jag kände smaken var jag nära att spy kan jag säga... att sen ligga still i 50 minuter var inte helt lätt.

Vid jul så vände det, balansrubbningarna är nu vissa dagar lite vagare, de kraftiga yrselanfallen har uteblivit. Hörseln är något bättre, och den extrema ljudkänsligheten likaså. Vinden har vänt.

I går kom det mycket goda nyheter... Man kunde inte se någon tumör på magnetröntgen! Puh! Läkaren avslöjade då att han haft tumör på hörselnerven som sannolikaste problemet. Så nu få vi söka efter annat.... hoppas att vi kan lösa problemet så fort som möjligt, och att det inte dyker upp några fler skräckscenarion. Vid nästa läkarbesök så kommer jag att ha en lång lista med frågor... internet skapar dessvärre mer frågor än svar.

Kanske hänger det ihop med nackstelheten? Stress? Den berömda "väggen"? Det kan även vara en variant av menieres http://www.hrf-gavle.org/meni/index.htm symptomen stämmer ganska bra... Jag vill veta vad jag har att deala med.

I dag har jag varit hos audionomen och fått hörapparat till båda öronen :-/. Funkar bättre än jag trodde. Dom syns inte direkt och känns inte obehagliga :-) Nice! Nu skall jag bara vänja mig... Ljud som jag inte hört tidigare blir helt plötsligt närvarande... skumt. Det blir spännande att testa på jobbet i morgon.

En av låtarna på skivan som jag lyssnat på i bilen till och från jobbet har fastnat. Texten har fått mig att tänka lite mer positivt, för det har jag ju också gjort, även om det kanske inte verkar så. Det har gått i omgångar... svart/vitt/svart/vit/svart/vitt.... vitt!

"Bump in the road" av Erik Hassle

"We all must go through it sometime / You are not the first, you know... / You, stick your head in the sunshine / Don´t expect the worst.

If a bird can sing with a broken wing / You´ll learn to bend when the wind blows / The leaves may fall but the threes stay tall...

It´s just a bump in the road / Don´t give up... You will make it. /  It´s just a bump in the road / Don´t give up... You will make it.

Out of the dark / Into the light / Over the edge / On with your life... "

Smått patetiskt och snyftigt och ... ja, ni förstår... kan man ju tycka nu när man läser... men att, just när det känts som värst, försöka att intala sig själv att detta är " a bump in the road" har hjälpt mig att tänka lite ljusare på tillvaron när det varit beckmörkt. Malin har givetvis stöttat och försökt se positiva saker hela tiden, hon är min privata nackmassör, och det hjälper :-).

Jag har som ni säkert förstår ömkat mig en del... men faktum är att det inte är ett dugg synd om mig, det finns de som lider hela livet... och klarar det med ett leende.

Detta är förövrigt andra gången i mitt 37-åriga liv som jag har kontakt med sjukvården, första gången var en akut blindtarmsoperation när jag var 10, hann knappt märka att jag varit på sjukhuset då... nästa gång kanske blir lättare :-), fast vänja mig helt hoppas jag att jag aldrig gör.

Ropa inte hej förrän du kommit över bäcken, and all that..... men, kära vänner, om ni blir sjuka... gör inte som jag, tro inte det värsta, utan se det som A bump in the road... det tänker jag göra nu.

I kväll blir det skidåkning med pannlampa!

Thomas

I söndags med Malin inledningsvis i lugnt och fint tempo, dvs mer avkoppling än svettofasoner... men som sagt bara inledningsvis, för strax innan Brantbrink så släppte Malin iväg mig, med tanken att jag skulle köra extrasvängen ända fram till Brantbrink. Hon skulle gena strax innan kohagarna... sen så skulle jag ju komma ikapp henne, men det satt hårt åt det där med att komma ikapp.

Full fart framåt och jag kände mig stark, tekniken satt som en smäck, och vallningen var perfekt. Kom t om ikapp ett gäng skidåkande orienterare som susat förbi oss tidigare, dom agerade som hare en bra stund, men strax innan Brantbrink så var jag ikapp... lite nöjd blev jag... svettofasoner var det ju ;-) .

Det skulle dröja ända fram till sista skylten vid Lidas 2,3km elljusspår innan jag kom ikapp henne, och då hade hon dessutom stannat och fotat lite grann. Hm... Malin hade nog bra drag i skidorna.

14,71km på 1timme och 34 minuter.

Söndagens tur: http://connect.garmin.com/player/21806877

Avslutade söndagen vid Lida med en sen lunch i värdshuset, lammgryta blev det, och den smakade alldeles utmärkt.

I dag hängde Jonas och Lina med och tanken var att vi skulle åka 18km slingan. Malin ville åka lugnare, så hon tog en egen sväng idag. Jag har undvikit att köra etappen vid Harbro då jag av erfarenhet vet att det brukar vara något sämre spårat där, men idag skulle vi testa. Spåren var fina ända ner till Himmelsbodavägen som spåren korsar, där var det för det första sandat, så det blev tvärstopp, av med skidor och knalla över, sen på andra sidan vägen var det urusla spår, isigt och skitigt. När vi sen korsar Himmelsbodavägen igen så ser vi att på andra sidan vägen är det pistat och perfekta dubbelspår. Det går uppenbarligen någon sorts ansvarsgräns för spårområdet vid den vägen :-(.  

Nåja, sen blev det superfin åkning hela vägen till Brantbrink och tillbaka till Lida. Avslutade med sen lunch idag med, renskavsgrytan var god.

17,17 km på 1 timme och 43 minuter.

Dagens tur:  http://connect.garmin.com/player/21806869

I morgon skall jag magnetröntga huvudet, för att få reda på vad mitt ensidiga hörselbortfall och tidvis kraftiga yrsel den senaste tiden beror på. Syftet är att utesluta tumörer och sånt skit som kan vara knepigt att bota :-( ... så nu är det bara att hålla tummarna för att det ser ok ut eller att problemen är av lindrigare och botbar art.

Skulle kännas skönt att kunna springa lite igen :-/

Thomas

Att ha ett riktigt bra friluftsområde nära är nog inte en självklarhet. Fast om man bor söder om Stockholm så finns det ett riktigt bra utbud. För att nämna några så finns det Hellas, Rudan, Flottsbro och Paradiset... men bäst av alla är i mitt tycke Lida. Jag kan till och med, sticka ut hakan och ta i lite med att utse Lida till Stockholms... och kanske mälardalens bästa friluftsområde!

Var någonstans i mälardalen kan man hitta:

• Miltals med preparerade löpspår
• Två elljusspår
• Ett myller av stigar, perfekta för terränglöpning.
• Välpreparerade dubbla skidspår 2,3 till 17,9km
• Konstsnö vid behov
• Två mycket fina mountainbike spår
• Vandringsleder
• Skridskoåkning på plogad bana, när det går
• Fritt fiske
• Badsjö med lite sandstrand och lång brygga
• Hundbadplats
• Skidbacke med lift
• Pulka backe med utlåning av "stjärtlappar"
• Äta middag eller fika framför brasa i anrikt timmerhus
• Vattenskidklubb
• Flertalet vindskydd, där det alltid finns ved
• Mulleverksamhet
• Flera olika äventyrsstigar för barnen
• Fågeltorn och fågelskådningsstuga i våtmarkerna
• Värd för det roligaste mtb loppet: Lida loop
• Rehabcenter med pool, gym och massage
• Spela minigolf, tycker iofs inte att den aktiviteten hör hemma på Lida...
• Mycket stor parkering :-)

... Ja, listan kan säkert göras längre...  rätta mig gärna om jag har glömt något. Eller om det finns något annat område i krokarna som jag missat.

En sak jag gillar alldeles speciellt med Lida är faktumet att jag aldrig stött på otrevliga eller dryga människor där. Jag har aldrig mött lösa pitbullls, eller speciellt många andra lösa hundar. Nedskräpning finns inte i någon större utsträckning. Sunt förnuft och hyfs dominerar.

Det jag kan sakna är festivalerna som var på Lida i slutet av 90 talet... ganska coolt att sitta i gräset och kolla på Bowie, Paul Weller och till exempel Jamiroquai... eller, de på den tiden extremt hypade Chemical Brothers... fast å andra sidan så förstår jag varför de la ner den typen av arrangemang. Det slet tydligen mycket hårt på området och saneringen efteråt var nog inte lätt. Men det var kul för oss som fick vara med.

Man pratar om att förbättra vägen till Lida, och att bygga en skidtunnel... Jag är inte helt säker på att det är det bästa för Lida, och vi som är där regelbundet. Med en större och framförallt bättre väg dit så tror jag dessvärre att man riskerar att överexploatera området så pass att man kan hålla den höga trivselnivån så pass hög. Fast en skidtunnel vore ju toppen, men inte där. Lägg den på gamla F18 istället.

I dag så var jag som sagt där igen och åkte lite skidor. Som vanligt mycket folk, trots att det är nyårsafton. men för den delen inte trångt i spåren. Spåren var lite isiga så det gick snabbt på flacken och utför... uppför blev det lite jobbigare, det var lite bakhalt... men jag orkade inte valla om. Tog det lite lugnare istället och stannade lite då och då för att ta bilder.

Det blev 17,12km, och jag var ute i nästan 1½ timme.

Karta och info:

http://connect.garmin.com/player/21351179

Lite bilder jag tog idag:

Lidas spårcentral för MTB.

Sagolikt fint i skogen...

Det behövdes skydd mot den iskalla vindkylan.

Spårcentralen

Pulkabacken, i samma backe har jag suttit och kollat på Bowie... skumt.

I morgon skall jag och Malin ut och åka skidor igen ... ni kan ju gissa var...

Gott nytt år alla "Utsidare"!

Thomas