Långpaddlingen till Karlshamn ser ut att behöva revideras, erbjudande om att åka och tjäna lite pengar har dykt upp och för dagen så åker jag troligtvis över till USA och jobbar tre veckor i mitten av september.

Igår blev det i alla fall 10 km paddling genom ett platt och blankt vatten i skärgården. En tur runt Sladö Ask och hem igen.

Nu hinnerj ag inte skriva mer, dags för avgång från Västervik kl. 10:00.

Ha det!

Skärgårdstrafiken går bra, och vår nya båt M/S Tjust kör så det ryker, bokstavligt talat. I allt detta stress så tänker jag att snart kommer ju ändå slutet av augusti, och min möjlighet till att slappna av. I år blir det en långpaddling från Hasselö och hem till Karlshamn är det tänkt, ca. 300 km. Då blir det att stänga av mobilen, packa ner några böcker och bara slappna av. Jag måste bara köpa ett nytt liggunderlag, tänkte mig ett sådant där som är fyllt med dun, så man sover gott också. Hoppas de är bra!

Samtliga terrängkartor är inköpta, rutten planerat i Garmins kartprogram och kajaken ligger och väntar. Nu ska bara högsommaren passera innan det är dags. Hoppas det går fort!

Ha det så bra!

Johan

Klockan 11:00 svensk tid befann vi oss på latitud N/S 00 00,0 och Longitud W/E 000 00,0.

Här ser vi skärmen för GPS'en, den visar N00 00,0010 E000 00,0021

Tro det eller ej, men det fanns faktiskt en boj på den här positionen, vi kallar det postboj, men i verkligheten så är det en väderboj som samlar in väderdata som sedan används av de som färdas på vatten.

Som ni kan se på bilden ovan så var vi några stycken som hade samlats för denna högtid.

Vi var väl förberedda för den här stunden, kocken hade bakat särskilda "noll"-bullar som intogs tillsammans med äkta svenskt kaffe, om det nu finns något sådant. Min sambo har berättat för mig att kaffet ursprungligen komer från Etiopien, och min sambo brukar sällan ha fel faktiskt.

Men det är väl kanske likadant som den där diskussionen om svenska ålar som fyllgubben i sketchen Arne Anka gafflade om....

Jaja, nog om kaffe och ålar..

För oss här ombord så betydde den är stunden kanske lika mycket som för en man/kvinna som bestiger Mount Everest, och ett tag var vi inne på om det faktiskt inte skulle klassas som en större bedrift. Till slut enades vi om att det nog inte var så, utan den kanske kan klassas som en bekvämare bedrift, och där kom ju kaffet och bullarna in i bilden igen.

Som en liten prick bakom mig och PC'n Dean skymtar man postbojen vid jordens nollpunkt..

Ja, vi får väl se vad morgondagen har att bjuda på, men jag tvivlar på att det kan bli något av den här dimensionen. Möjligtvis skulle vi rycka lite på ögonbrynen om vi såg en sjöjungfru eller något... :o)

Ha det!

Detta hände aldrig igår, heller!!!

Vi tar nya tag och hoppas att idag är dagen då det kommer att hända. Det börjar bli lite småtråkigt att ligga här och vänta. Vi går ut ca. 50 nm från land på natten för att klara oss från mygg och priater, men sedan går vi tillbaka mot landa på morgonen för att vara på plats om det skulle vara så att det är idag det ska ske.

Under tiden roar vi oss med att lasta ombord lite gods som har varit i Luanda en längre stund, men ska följa med oss över Atanten till USA. Igår lastade vi ombord en 6,25 ton tung wiretrumma och jag tillsammans med Tudor Moss som är ROV Supervisor fick äran att sitta tre timmar i FRC'n och skvalpa fram och tillbaka....

Så här var det tänkt att vi skulle utföra operatioen från början, men strömmen ville inte riktigt vara på vår sida. Men det är ju tanken som räknas...

"Castor", vår lilla chasebåt som vi haft i angola och hjälpt oss med en massa transporter, har i och för sig varit objekt för ganska mycket frustration också.. Hon ska inte med oss över pölen till Gulfen.

Det gick bättre så här!

Nu ska bara den lilla wirerullen ombord...

Då var äntligen allt ombord!

Nu är det snart frukost, och det får väl bli samma som de sista fyra veckorna, äggröra, tre bitar bacon och ett glas juice...

Ha det bra!

Hur som helst, under alla mina år till sjöss så har jag inte kunnat låta bli att irritera mig på de som spelar musik på VHF radion på nätterna, eller skriker "filipino monkey" och "Banana Radio". Nu verkar det i alla falla som jag har fått en liten förklaring till varför de gör så här över hela världen. De har varit i demokatiska republiken Kongo och i Kongoflodens mynning. Här ligger Banana Creak och Banana Pilot!!

Det känns skönt att fått gå till botten med detta nu, men jag är ändå fashinerad över att så många har just varit i Banana Creak som egentligen bara är ett raffinaderi.

Det ska bli skönt att få  komma hem och lyssna på Rix FM istället!

Det är är sista törnen som jag gör i SeaBird Exploration och när jag kommer hem andra veckan i maj så byter jag sydatlanten mot Tjust Skärgård för 4-5 månader. Det blir kajakpaddling, taxibåtsköra och framförallt körning av våra passagerarbåtar under hela sommaren. Det ska bli kul men samtidigt fruktansvärt jobbigt tror jag, men det kan ju också bero på att vi bygger hus samtidigt.

Jaja, vi får väl se om det blir sydatlanten, Nordsjön eller kanske lite längre väster ut i höst när det är dags att ge sig ut på havet igen. Den som lever får se!

Vi jobbar inte enbart när vi är ombord, vi hinner med att fira kollegor som fyller år också. Sist i raden var överstyrman Marting (til höger i bild) som fyllde år häromdagen och hade varit ner i byssan och fjäskat för kocken så han fick faktiskt en morotskaka och lite vispad grädde som han tog med sig upp på bryggan under vaktavlösningen. Gott!!

Til vänster i bild har vi andrestyrman Sergiy och sedan är det jag och bakom kameran står Olle.

Smaklig!

Ha det!

(Den egentliga anledningen till ovanstående bild var att brandlarmen testades ombord och klockorna ringde i ca. 5 minuter, vilket inte alls är behagligt för öronen.) 

Här kommer en bild på de berömda och effektiva TRC's (Turtle Rescue Crocs).

Ha det! 

Den här säsongen hemma blir spännande. Vi har utökat med fler kajaker, en skärgårdsbåt, säkerhetssortiment för kajaker och gas till stormkök.

Sedan är det en pryl till som jag har höga förhoppningar till, och det är den nya kajakguideboken (Paddla kajak: S:t Anna – Misterhul) som täcker en bit at ostkusten och framförallt Tjust Skärgård. Det är kul att vår skärgård äntligen får komma med och inte bara St. Anna och Misterhult, det finns faktiskt välidgt mycket fint däremellan också, som Tjust Skärgård till exempel.

Ha det bra!

Jag är lite besviken på mina kollegor som slänger så mycket bråte i sjön!! Det är i alla fall första tanken som kommer över mig.

Men man får inte glömma att längre söder ut mot Antarktis kan det vara väldigt blåsigt så både utrustning och andra saker kan blåsa sönder och hamna på utsidan, så det behöver ju faktiskt inte vara en medveten handling från besättningen ombord.

Hursomhelst så fick vi klippa loss ytterligare en havssköldpadda idag.

Nu är vakten slut och jag ska motionera lite ute på däck hade jag tänkt mig.

Ha det!

http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=4556323

Dessutom har det blivit klart att jag kommer att ha en anställd hos mig i sommar som ska ta hand om gäster som vill hyra kajak. Detta är ett stort steg inte bara för mig utan för hela ön och all verksamhet.

Det ska bli riktigt kul att komma hem och planera säsongen 2009.

Ha det bra!