Jag påbörjade min vandring uppe i Kloten och tog mig hela vägen ner till Sixtorp. Bilden visar Åbostugan som är en backstuga på etapp 1. Denna sträcka var ljuvlig. Vilken storslagen natur. Vildmark! Jag återkommer med nån reseberättelse.

Mats

Ett inre tvivel uppstod om verkligen jag är rätt person för detta. Vi hade ju trots allt bara varit ute en gång. Fast å andra sidan har jag varit med i scouterna och lagat mat över öppen eld ett otal gånger. Dessutom har jag på ett scoutläger slussat igenom 100 vilda ungar att laga äppelpaj i polynesiska kokgropar. Jag sa nja att det måste jag nog först förankra i familjen. Men jag insåg att Ann-Louise skulle vara bortrest när detta skulle bli aktuellt. Så jag bestämde mig ganska omgående för att vara med i radioprogrammet.

För att göra det smidigt för reportern med hans utrustning så valde jag att vara vid grillplatsen vid karlslundsspåret i Örebro. Det ligger bara ett par hundra meter från motionscentralen. Dagen innan hade jag förberett alla ingredienser samt skaffat ett fång med ved.

Väl ute vid motionscentralen så väntade vi på Mattias som reportern heter. Vi såg när han kom i sin bil, men så försvann han ur sikte. Vi väntade en stund, men ingen reporter. Jag trodde då att Mattias tagit någon annan väg så vi gick mot platsen där vi skulle vara. Men ingen reporter. Det blev lite fel där, men det löste sig på bästa sätt. Sedan blev det rivstart på matlagningen, och allt flöt på hur bra som helst, och maten blev färdig i tid. Tyvärr räckte inte batteriarena i Mattias sändarbil så slutet på sändningen kom aldrig med och själva intagandet av friluftslunchen blev bara lite radioknaster. 

Så här blev programmet: Hela sändningen

Länk till Boulevard där man kommer att publicera lite bilder.

Mats

Jag har inte köpt någon färdig turmat utan tillverkat all mat själv. Det ska ju vara frukost, lunch, middag och kvällsmat i sex dagar. Dessutom har jag med extra frukost och lunch. Frukost och kvällsmat är enkelt med havregrynsgröt med russin, knäckebröd, glödkakor och kräm. Lunch och middag varierar jag mellan grönsakssoppa med bulgur, köttfärssås med spaghetti och kycklinggryta med nudlar. Dessutom har jag plussat med dextrosol, sportdryck och en blandning av jordnötter och russin. Allt har packats i praktiska matpaket.

Nu vet jag vad som tar sådan plats i ryggan. Maten! Mina matpaket är ca 3 liter per styck, och jag har 7 matpaket. Det sjunde paketet är extra mat, frystorkad kaffe samt mjukost. Sedan tillkommer 3 liter vatten. Det blir 24 liter vilket nästan fyller huvudfacket på ryggan som bara är på 50 liter. Lite oroväckande, men efter att ha provpackat med extrakläder, hygienartiklar, bränsle, trangiakök, tält, sovsäck, liggunderlag och rubbet så tycks det vara tillräckligt. Men då har jag lagt trangiaköket under locket. Vad väger då detta? Maten väger 4,8 kg, vattnet 3 kg och grundpackningen ca 8 kg. Totalvikt 15,8 kg.

Mats

Jag köpte ett Pacific Outdoor Ether Thermo 6 Long som enligt tillverkaren är ett 3 säsongsunderlag med en vikt om 675 gram. Det medföljer en sats lagningsmaterial om olyckan skulle vara framme.

Väl hemma rullade jag ut liggunderlaget och blåste upp det. Provlåg det och kunde konstatera att det kändes hur bra som helst. Med detta kommer jag att sova som en kung där ute i skogen. Det var mycket enkelt att trycka ut all luft, och rulla ihop det så det passade i den medföljande påsen. Mitt liggunderlag mäter 15×28 cm med bruttovikt 615 gram lagningssatsen inkluderad. Användare som recenserat liggunderlaget på utsidan.se tycks alla vara mycket nöjda med sitt köp.

Mats

Efter att ha parkerat uppe vid bommen gick vi ner mot havet. Man har ordnat fina gångstigar, och på bergen runt omkring växer snår av diverse växter. Just nu blommar vildkaprifol så dess dofter blandas med havsluft. En ljuvlig kombination.

Vissa områden är helt täckta av marktäckande buskar som omgärdar vildkaprifol och andra blommande buskar. Detta i kombination med välformade klippor ger en fin miljö. Lite här och där ser man spår efter övergivna befästningar. Alla hål är igenmurade, och håligheter i bergen är sprängda och fyllda med betong. Men det syns vart militären hållits med sitt för där ligger vassa skärvor av berg medan det annars är rundade klippor och stenar.

Lite här och där finner man blommor i bergskrevorna. Evert Taube som är uppväxt på Vinga alldeles i närheten lär ha skaldat något i stil med att Skärgårdens klippor är som 1000-tals välformade bröst. Och om man som honom är uppväxt utan datorer och Internet, kan man efter att ha hoppat runt bland klipporna kanske förstå hur han tänkte.

Även här hittade vi en liten fin badvik där barnen kunde plaska runt i vattnet medan vi vuxna turades om att njuta av skärgården. Efter mycket grävande av Elsa, och rivande av Edvin så lyckades vi uppföra ett sagoslott dekorerat med snäckskal. Prinsessan bor i musselrummet på toppen.

Mats

Dagens rätt skulle vara kycklinggryta med ris som går snabbt och enkelt att tillaga. Alla förberedelser med att strimla kyckling och grönsaker gjordes hemma för att allt skulle gå så smidigt som möjligt. Till efterrätt skulle serveras smarriga jordgubbar från Östergötland med socker och grädde. Allt var förberett in i minsta detalj, och när Ann-Louise kom hem från jobbet var det bara att hoppa in i bilen och åka till Tomasboda.

Väl på plats höll vi på att bli uppätna av 1 miljard knott. Men så snart vi fick upp elden så försvann de. Med lite pyssel låg snart alla ingredienser i grytorna. Det kändes riktigt lyxigt att ha allt förberett. Det var lite svårt att hitta på aktiviteter till ungarna.

Hunger och knott gjorde tillvaron smått kaotisk, men så snart maten började serveras så infann sig lugnet. Elsa som börjat bli något petig i maten åt med glupande aptit, och tog om en rågad portion. Edvin tömde sin skål för att därefter gå runt och provsmaka ur allas portioner.

Till efterrätt åt vi jordgubbar, och Elsa tömde både en och två portioner på nolltid. Efter det var det dags för hemfärd. Vi grovdiskade kastrullerna, släckte elden och raffsade ihop våra prylar. När elden var släck kom knotten, och de var hungrigare än någonsin. För att vara första gången vi hade friluftsmiddag så gick det väldigt bra. Till nästa gång ska jag tänka på att ha aktiviteter för ungarna. Man har ju klippt fina gångar i gräset uppe vid Tomasboda så någon tipspromenad eller så kan ju vara trevligt. Kanske geocaching med skatter utplacerade lite här och där.

Mats

Kilsbergsfrämjandet skriver i en information till media att området är ett av Kilsbergens värdefullaste natur-, kultur- och friluftsområde. Sjön Trollkarlen är en säreget belägen källsjö med ett alldeles klart vatten. Sjöns egenart och särskilda skönhet har gett upphov till sagor och sägner. Förutom ett högt naturvärde har sjön också ett betydande kulturhistoriskt värde. Borgarsjö skans och Tjuvbergsskansen är två av Kilsbergsförkastningens fornborgar som ger området högt skyddsvärde. Från Pers kulle fås en säregen utsikt över hela närkeslätten. Detta anses vara den främsta utsikten i södra Kilsbergen vilket ger platsen ett mycket högt frilufts- och rekreationsvärde. Genom det aktuella området löper dessutom etapp 12 av Bergslagsleden.

Detta är en Davids kamp mot Goliat. Medborgare med små ekonomiska resurser ska mäta sig mot ett stort företag som vill omvandla ovärderlig natur till ett 1200 hektar (12 km2), stort industriområde. Stena Renewable ägnar sig åt lobbying och bjuder politiker på resor till en redan byggd vindkraftspark på Saxberget i Ludvika. Dessa resor syftar till att lyfta fram det ”goda” med vindkraftsparkerna. Man menar att folk kan röra sig fritt bland vindkraftverken. Detta trots att maskindirektivet säger att säkerhetsavståndet till ett vindkraftverk är 5x rotordiametern, vilket skulle innebära 1 kilometers säkerhetsavstånd med inhägnad. Betta innebär en inskränkning av allemansrätten. Man erbjuder lokala föreningar aktivitetsstöd för att vända opinionen till sin fördel. Nätverket i sin tur försöker lyfta fram värdet av att vårda den orörda naturen, och att kommunen istället bör satsa på turism för att på så sätt skapa tillväxt i bygden. Men är saken redan avgjord?

Jag har följt nätverket Rädda Lekebergs arbete, och varit med på ett informationsmöte. Jag menar att detta är en fråga som rör hela Örebro län. Detta är av riksintresse! Läs mera på nätverket Rädda Lekeberg

Mats

Men hur känns det att vandra med full packning? Jag beslutade att testa, och fyllde ryggsäcken med allt utom mat. För att få rätt vikt använde jag en 5-liters dunk fylld med vatten. Nu vägde ryggsäcken 14 kilo, ett kilo mer än vad jag ska vandra med, och det är skapligt mycket att hiva upp på ryggen. Första tanken var att gå en slinga uppe vid karlslundsspåret, fast vid närmare eftertanke så var provvandring i autentisk miljö att föredra. Jag bytte om till friluftskläder, snörade på mig kängorna och åkte upp till Blankhult.

Det utgår många stigar från Blankhult, och jag valde att gå mot Skrikarboda via Kalltjärn. Sedan vidare mot Rusakulan. Efter det skulle jag ta Bergslagsleden tillbaka mot Blankhult. Upp till Kalltjärn är det vandring på stigar och mindre skogsvägar. Strax efter Kalltjärn upp mot Skrikarboda är det mycket kuperad terräng och en hel del sankmark. Det frestar på att ta sig uppför alla småbackar, och svetten lackar i pannan, men det är det värt. Ibland stannar jag till och lyssnar in skogens ljud. Solen skiner och det är härligt. Därefter följer några kilometer grusväg. Lite tråkigt, fast även där finns saker att se. Strax innan Rusakulan fick jag syn på ett område med orkidéer. Det var någon form av nycklar, och jag tror att det var Jungfru Marie nycklar. Ängsnycklar är ganska lika, fast de har inga prickar på bladen som dessa ljuvliga blomster hade.

Väl uppe vid Rusakulan möts jag av ett gäng glada pensionärer. De var på sommarutflykt för att njuta av naturen. Vid mitt besök hade jag förutom att ta del av utsikten, även tänkt logga en geocache som ligger där uppe. Men nu fick jag vänta tills folket gett sig av. Det var en välbehövlig vila. Jag hade gått 5 kilometer på en timma, med 14 kilo på ryggen.

Efter att ha loggat geocachen gav jag mig ner på bergslagsleden. Det blev en rask vandring fram till Trollporten. Där jag loggade nästa geocache. Sedan var frågan om jag skulle fortsätta bergslagsleden, eller ta sista delen av rundslingan. Jag tog rundslingan, och kämpade mig uppför kalhygget som ligger strax innan Blankhult. Kalhyggen är aldrig kul, men någon gång måste skogen slutavverkas. Jag var snart tillbaka vid bilen. Hela turen blev 8 km, och jag höll genomsnittlig hastighet 4 km/h. Detta var en nyttig provtur med full packning. Det var stundtals rejält jobbigt, och att vandra bergslagsleden kommer att bli en trevlig utmaning. Fast nu när jag lagt in de flesta etapper i Google Earth så börjar inse vad långt det är… 28 mil. Fast jag går så långt jag orkar.

Mats

Jag har några blogginlägg om detta på min blogg:

Inköp av tält

Test av Terra Nova Laser Competition

Mats

Efter att ha beundrat utsikten så spanade jag ner mot slänten där ormarna sägs finnas. Det är inga problem att ta sig ner, men man får akta sig för stupet. Försiktigt tassade jag ner bland bergknallarna, och idag var verkligen min dag. Utan att leta lade jag ögonen på ett praktexemplar av hasselsnok. En skapligt stor snok som bör ha varit över 70 cm. Jag har aldrig tidigare sett en livs levande hasselsnok så glädjen kände inga gränser. Helt fantastiskt! Läs om hasselsnok på Wikipedia. Hasselsnok heter smooth snake på engelska, och slettsnok på norska.

Mats