Två stora kajakister har lämnat oss i förtid

Victoria Jason
Victoria Jason från Winnipeg fick vid endast 44 års ålder två hjärnblödningar. När hon återhämtat sig från dessa, beslutade hon att överge sitt arbete och göra verklighet av en dröm; att paddla kajak längs Canadas nordkust.

I sin gula "Windsong" gjorde Victoria flera längre turer, ibland ensam, ibland med sällskap av andra. Hon gjorde sig känd som den som återförde kajaken till inuiterna och startade bl.a. kajakskola och så småningom en eko-turism firma med guidade kajakturer i byn Kugaaruk.

I våras fick hon vid 55 års ålder ge upp kampen mot en elakartad hjärntumör och fotografen/kajakisten Phil Hossack skriver i sitt avsked i den canadensiska tidningen "Kanawa"; "Victoria Jason departed on a new journey. She died from a brain tumor, the only challange she could not overcome."

Om sina kajakfärder i Arktis har Victoria skrivit boken "Kabloona in the yellow kayak". (Kabloona är inuiternas ord för främling) Hennes nästa bok; "Kabloona: Return to the Arctic" blev tyvärr aldrig färdig.

Roy Willy Johansen
Norrmannen Roy Willy Johansen 37 år gammal, maratonpaddlare av världsklass, femfaldig vinnare av Arctic Sea Kayak Race samt vinnare av flera andra havstävlingar, gav sig i mitten av juli iväg från Sisimiut på västra Grönland, för att paddla i Leiv Eirikson´s spår till Vinland. Du kan läsa om expeditionen på www.vinland2000.com jag tror att sidan fortfarande är i funktion. Roy räknade med att nå L´Anse-aux-Meadows på Labrador´s nordspets, i tid för firandet av Leiv Eirikson dagen, 1000 år efter att han först landade där.

Roy korsade med stort besvär Davie´s Strait. Han möttes av mycket hårt väder med stor och svår sjö. Redan sex timmar efter att han lämnat Sisimiut blev han sjuk. Kräktes och hade feber i 1½ dygn. Efter tre dygns oavbruten paddling över öppet hav, utan möjlighet att gå iland, var han så utmattad att han somnade i kajaken. Han vaknade en stund senare liggandes i det iskalla vattnet med 6-7 meter höga vågor - kajaken hade kapsejsat. Han lyckades ta sig till ett isflak för lite sömn, men vaknade strax av att isflaket höll på att spricka och fick så brått att komma i kajaken, att reservpaddeln, nästan allt dricksvatten samt en del mat blev kvar på isflaket. Han hittade ett stabilare isflak och somnade gott. 10 timmar senare vaknade han av att en isbjörn höll på att undersöka hans kajak.

Slutligen nådde Roy Baffin Island´s kust och kunde få mat, vatten och bränsle utkört av helikopter. En läkare undersökte hans inflammerade armar och frusna händer och ben, varpå han blev sänd till sjukhus där han behandlades på för frostskador grad 2 i benen.

Roy repade sig snart och for tillbaka till sin kajak för att fortsätta färden. Nu kom han strax in i skyddade vatten och färdades genom lugna flod- och insjösystem. Rena E4-an för en paddlare som Roy, och alla trodde mycket riktigt att nu hade han klarat färden, det var bara transportsträcka kvar.

Söndagen den 24 september hittades Roy död i sin kajak, som satt fastkilad mellan några stenar vid strandkanten av insjön Melville. Han hade drabbats av en hjärtinfarkt.

Roy Willy var med sin glada, varma och optimistiska personlighet, en mycket omtyckt och respekterad kille överallt där han dök upp. Liksom så många andra norrmän, var han en stor älskare av natur och friluftsliv och han ledde otaliga turer både i hav, sjö och över fjäll. Jag tror att alla ni som någon gång träffade Roy, känner som jag, att hans död är mycket svårt att acceptera. Han var så i högsta grad levande! Jag hoppas att de har ett stort hav med långa vackra kuster där i Paradiset!

Karin Mentzing