Artiklar > Vandring Kvikkjokk - Suorva i september ...

Vandring Kvikkjokk - Suorva i september 1975.

Av: Örnsätrarn

Mörka moln och snö gav extra dramatik åt fjällen under den här 11 dagar långa vandringen. Det låga vattenståndet gjorde att vi kunde ta vägar som normalt är helt omöjliga.

I början av juni detta år paddlade min kompis Anders Wahlberg och jag hela Sjaunjaälven från källsjöarna ned till Ritsemvägen. Därför blev det inte tid till någon fjällvandring under sommaren. När vi möttes i Uppsala inför höstens studier saknade vi att vi inte gjort någon fjällvandring. Vi bestämde oss hastigt för att dra upp till Kvikkjokk för en tur i Sarek. Det hade blivit september och på 70-talet stängde stugor och turiststationer i slutet av augusti. Likaså hade alla båtturer slutat gå. De enda möjligheterna att då ta sig in i Sarek var från Kvikkjokk eller Suorva. Turen måste alltså bli en rundtur utgående från Kvikkjokk eller Suorva eller en tur mellan de två ställena. Vi valde att försöka det senare alternativet, men väder och vattenstånd skulle få avgöra hur vi skulle gå. Ett mål var att komma ner till Rapadalens södra sida väster om Gådokjåhkå för att spana på djurlivet.

Första dagen. Vi kom med bussen upp till Kvikkjokk på eftermiddagen och vandrade 6 km upp till den lilla sjön i Njáhkájåhkå nära Kungsleden. Där övernattade vi. Vädret var mulet men inget regn.

Andra dagen gick vi upp till Pårek, där vi tältade i sluttningarna ovanför Boarekjávrre. Vädret var molnigt med en och annan solglimt. Inne över Pårte och Sarek låg molnen mörka och tjocka. Efter middagen tog vi en liten promenad upp mot samevistet.

 

Vad av Boarekjåhkå vid utloppet i Boarekjávrre. Vattenståndet var mycket lågt.Vad av Boarekjåhkå vid utloppet i Boarekjávrre. Vattenståndet var mycket lågt.

 

Stigen upp till samevistet i Pårek passerar en liten kulle.  Molnen låg tjocka och mörka över Boarektjåhkkå.Stigen upp till samevistet i Pårek passerar en liten kulle.  Molnen låg tjocka och mörka över Boarektjåhkkå.

 

Vy mot Sähkoknuohkke och Njoatsosvágge från Pårek. Höstfärgerna hade börjat komma men björkarna var helt gröna.

Vy mot Sähkoknuohkke och Njoatsosvágge från Pårek. Höstfärgerna hade börjat komma men björkarna var helt gröna.

 

Ripbärsriset hade blivit rött.Ripbärsriset hade blivit rött.

 

Tredje dagen var problemet hur vi skulle ta oss över Gådokjåhkå för att komma ner till Rapadalens södra sida nordost om Gådoktjåhkkå. Vi visste att bron över jokken hade rasat och byggts upp igen flera gånger. Hur det var för tillfället visste vi inte. De gånger jag passerat området tidigare hade bron alltid varit bortspolad och vi hade fått gå omvägen över Bårddejiegnas glaciärtunga. För oss skulle det nu innebära en omväg på över 15 km och en dags extra vandring. Bron var även denna gång obefintlig, men vattenståndet var mycket lågt och vi fann ett lämpligt vadställe en bit ovanför den tidigare brons plats.

 

Rast vid jokken från Boarektjåhkkå på väg upp till passet mellan Stuor Jierttá och Boarektjåhkkå.Rast vid jokken från Boarektjåhkkå på väg upp till passet mellan Stuor Jierttá och Boarektjåhkkå.

 

Jag vadade Gådokjåhkå först. Skájdetjåhkkå i bakgrunden. Foto Anders Wahlberg.Jag vadade Gådokjåhkå först. Skájdetjåhkkå i bakgrunden. Foto Anders Wahlberg.

 

Anders vadade efter mig. Bårddejiegna och Bálgattjåhkkå i bakgrunden.Anders vadade efter mig. Bårddejiegna och Bálgattjåhkkå i bakgrunden.

 

Bara en liten bit nedanför vårt vadställe bildar jokken en kanjon där bron tidigare byggts.Bara en liten bit nedanför vårt vadställe bildar jokken en kanjon där bron tidigare byggts.

 

Av bron återstod endast några wireslamsor. Att vattenflödet tidvis kan vara mycket stort visas av kanjonens renspolade bergssidor. Foto Anders Wahlberg.Av bron återstod endast några wireslamsor. Att vattenflödet tidvis kan vara mycket stort visas av kanjonens renspolade bergssidor. Foto Anders Wahlberg.

 

Vår lägerplats vid Alep Gådokjågåsj 600 m västsydväst om Gådokvárásj.Vår lägerplats vid Alep Gådokjågåsj 600 m västsydväst om Gådokvárásj.

 

Vy från lägerplatsen. I vänsterkanten Gådokvárásj. Övriga berg från vänster till höger: Ridok, Nammásj, Tjahkelij, Bågevárásj och Vájggántjåhkkå.Vy från lägerplatsen. I vänsterkanten Gådokvárásj. Övriga berg från vänster till höger: Ridok, Nammásj, Tjahkelij, Bågevárásj och Vájggántjåhkkå.

 

Fjärde dagen tillbringade vi mest med spaning från Gådokvárasj. Utsikten var fantastisk och i det molniga vädret var naturens färger mustiga. Men vi fick inte syn på några älgar eller andra djur trots att vi tyckte att vi kunde se alla detaljer i skogen nedanför. Vi strövade också runt en del i området. Vi spanade också efter ett eventuellt vadställe över Rapaälven eftersom vattenståndet var så lågt.

 

På spaning från Gådokvárásj över Ráhpaädnos nedersta del. Berget på andra sidan älven är Lulep Spádnek. I fonden syns Skierffe, Ridok, Nammásj, Tjahkelij , Bågevárásj och Vájggántjåhkkå.På spaning från Gådokvárásj över Ráhpaädnos nedersta del. Berget på andra sidan älven är Lulep Spádnek. I fonden syns Skierffe, Ridok, Nammásj, Tjahkelij , Bågevárásj och Vájggántjåhkkå.

 

Vy uppåt Rapadalen från Gådokvárásj. Bielloriehppe östkam till vänster, Låddebákte, Snávvávágge, Stuor Skoarkki, Svirjjajiegna och Svirjjatjåhkkå. Lávnnem mitt i bilden. Genom Snávvávágge skymtar Gavelberget drygt 3 mil bort.Vy uppåt Rapadalen från Gådokvárásj. Bielloriehppe östkam till vänster, Låddebákte, Snávvávágge, Stuor Skoarkki, Svirjjajiegna och Svirjjatjåhkkå. Lávnnem mitt i bilden. Genom Snávvávágge skymtar Gavelberget drygt 3 mil bort.

 

Vy från Gådokvárásj mot Ráhpavuobme sydost om selet. Några dagar senare vadade vi älven vid det breda stället en bit ovanför bildens mitt.Vy från Gådokvárásj mot Ráhpavuobme sydost om selet. Några dagar senare vadade vi älven vid det breda stället en bit ovanför bildens mitt.

 

Svirjjajiegna och Ráhpavuobme sedda från Gådokvárásj.Svirjjajiegna och Ráhpavuobme sedda från Gådokvárásj.

 

Utsikt över Ráhpaädnos nedre del från Gådokvárásj.Utsikt över Ráhpaädnos nedre del från Gådokvárásj.

 

Det är 200 höjdmeter ner till skogen nedanför Gådokvárásj.Det är 200 höjdmeter ner till skogen nedanför Gådokvárásj.

 

Femte dagen flyttade vi lägret ca 4 km bort till en liten sjö vid Lávnnem där vi fann en utomordentligt fin lägerplats. Resten av dagen strosade vi runt i området.

 

På morgonen låg dimman tät över Rapaselet. Vy tvärsöver dalen mot Stuor Skoarkki och Svirjjatjåhkkå från Lávnnem.På morgonen låg dimman tät över Rapaselet. Vy tvärsöver dalen mot Stuor Skoarkki och Svirjjatjåhkkå från Lávnnem.

 

Lite senare hade dimmorna stigit och det gick att se bergen på andra sidan dalen. Vássjá och Alep Vássjájågåsj´s ravin sedda från Lávnnem.Lite senare hade dimmorna stigit och det gick att se bergen på andra sidan dalen. Vássjá och Alep Vássjájågåsj´s ravin sedda från Lávnnem.

 

Regn över Rapaselet. Vy mot Svirjjajiegna och Svirjjajågåsj från Lávnnem.Regn över Rapaselet. Vy mot Svirjjajiegna och Svirjjajågåsj från Lávnnem.

 

Lägerplatsen vid den lilla sjön på Lávnnem. Bielloriehppe östkam i bakgrunden. Den gick vi upp på nästa dag.Lägerplatsen vid den lilla sjön på Lávnnem. Bielloriehppe östkam i bakgrunden. Den gick vi upp på nästa dag.

 

Sjätte dagen gick vi upp på Bielloriehppe östra kam med topparna 1570 och 1659. Södra sidan består av en mycket brant blocksluttning där vi möttes av nysnö. Norra sidan stupar mer än 1000 m rakt ner mot Rapaselet. Topparna 1828, 1830 och Oalgásj 1918 var insvepta i snöfall så vi nöjde oss med kammen 1570 - 1659.

 

På väg upp till Bielloriehppe östkam passerade vi Bielloriehpjågåsj. Anders strax till vänster om bildens mitt.På väg upp till Bielloriehppe östkam passerade vi Bielloriehpjågåsj. Anders strax till vänster om bildens mitt.

 

Vy in i dalen mellan Oalgásj och Bielloriehppe östkam.Vy in i dalen mellan Oalgásj och Bielloriehppe östkam.

 

Vy mot Oalgásj från Bielloriehppe östkam. Uppe till vänster syns kammen upp mot Gådokgaskatjåhkkå.Vy mot Oalgásj från Bielloriehppe östkam. Uppe till vänster syns kammen upp mot Gådokgaskatjåhkkå.

 

Utsikt mot Rapaselet och Låddebákte från Bielloriehppe östkam.Utsikt mot Rapaselet och Låddebákte från Bielloriehppe östkam.

   

Rapadalens sväng runt Låddebákte sedd från Bielloriehppe östkam.Rapadalens sväng runt Låddebákte sedd från Bielloriehppe östkam.

  

Del av Rapaselet sedd från Bielloriehppe östkam.Del av Rapaselet sedd från Bielloriehppe östkam.

  

Rapaselet nedanför Stuor Skoarkki sett från Bielloriehppe östkam.Rapaselet nedanför Stuor Skoarkki sett från Bielloriehppe östkam.

  

Vy mot Rapaselet och Stuor Skoarkki från Bielloriehppe östkam.Vy mot Rapaselet och Stuor Skoarkki från Bielloriehppe östkam.

  

Vy mot sydost från Bielloriehppe östkam.Vy mot sydost från Bielloriehppe östkam.

  

Rapadalens nedersta del med Skierffe, Ridok, Nammásj, Spádnek, Tjahkelij, Gådokvárásj och Bågevárásj sedda från Bielloriehppe östkam.Rapadalens nedersta del med Skierffe, Ridok, Nammásj, Spádnek, Tjahkelij, Gådokvárásj och Bågevárásj sedda från Bielloriehppe östkam.

  

På vägen tillbaka till tältplatsen tog vi en omväg via Rapaselets södra strand norr om östkammen.

 

Bielloriehpjågåsj bildar fina vattenfall och små laguner som skulle ha varit jättefina att bada i om inte vattnet varit så kallt.Bielloriehpjågåsj bildar fina vattenfall och små laguner som skulle ha varit jättefina att bada i om inte vattnet varit så kallt.

 

Sjunde dagen tog vi oss ner till det ställe vid Rapaälven som vi sett ut som eventuellt lämpligt för vad. Vi bestämde oss för att göra ett försök. Vi skulle behöva gå snett över och det skulle därmed bli ett ca 200 m långt vad. Siktdjupet var bättre än normalt, 2 - 3 dm, vilket tydde på att det inte var lika mycket glaciärvatten som under sommaren. Men det var rejält kallt, inte många plusgrader. Båda bytte vi om till våra lägerskor och regnbyxor som vi drog åt kring anklarna. Sovsäckarna, som vanligen satt längst ner på ryggsäcksramen, flyttade vi upp så att vi skulle klara ett djup på ca 1 m utan att blöta ner utrustningen. Anders gick över först. Genom att studera honom kunde jag se var det var djupast. Han gick upp och ner på stora stenar och däremellan var det lårdjupt. Ganska precis i mitten var det en djupare fåra med hålor och mera strömt. Djup 8 - 9 dm. Där gick det långsammare för honom, men väl förbi det gick det fortare. Hela vadet tog ca 15 minuter. Sen var det min tur. Jag tappade snart känseln i fötterna och benen och försökte värma dem lite genom att stå på en sten ett tag med bara 1 dm djup vatten. Men jag insåg snabbt att jag bara blev ännu kallare. Det var bara att fortsätta. Vid det djupaste stället hade jag stora problem och var riktigt rädd. Efter några trevande försök kom jag i alla fall förbi det och resten gick bra. Vi stannade en bra stund och värmde oss innan vi fick tillbaka känseln i fötter och ben. Bredden på vadet gjorde att det var för långt för att vi skulle kunna kommunicera med varandra genom att ropa. Under vadningen var man helt utlämnad till sig själv. Det här vadet var det dummaste jag gjort på någon vandring och jag skulle absolut inte göra om det. Det hade kunnat sluta illa.

 

Vadstället över Rapaälven.Vadstället över Rapaälven.

 

 

Anders har nästan kommit till djupaste stället. Högt upp i vitt syns Vássjá.Anders har nästan kommit till djupaste stället. Högt upp i vitt syns Vássjá.

 

 

Bielloriehppe östkam sedd från stigen längs Rapaselet. Däruppe var vi dagen innan.Bielloriehppe östkam sedd från stigen längs Rapaselet. Däruppe var vi dagen innan.

 

Att följa stigen på älvens sandbank upp till Skårkisstugan var sedan rena promenadvägen. Tältet reste vi på en gräsäng en bit bortom stugan.

 

Lägerplatsen i närheten av Skårkisstugan. Bielloriehppe i bakgrunden.Lägerplatsen i närheten av Skårkisstugan. Bielloriehppe i bakgrunden.

 

Åttonde dagen gjorde vi en dagstur upp till Telmavadet. Där gick det att gå över de många älvfårorna lite hur som helst i stövlarna och vi vandrade runt i området. Snöbyar kom och gick utan att det var särskilt blåsigt.

 

Stuor Skoarkki från Tielmavadet.Stuor Skoarkki från Tielmavadet.

  

 

Jilávágge sett från en plats väster om Telmavadet.Jilávágge från Tielmavadet.

  

 

Bielloriehppe Stuollo sett från en plats nära punkt 610.Bielloriehppe Stuollo sett från en plats nära punkt 610.

  

 

Del av Bielloriehppe Stuollo. Östkammen skymtar där bakom. Bilden tagen i närheten av punkt 610.Del av Bielloriehppe Stuollo. Östkammen skymtar där bakom. Bilden tagen i närheten av punkt 610.

  

 

Bielloriehppe Stuollo. Bilden tagen i närheten av punkt 610.Bielloriehppe Stuollo. Bilden tagen i närheten av punkt 610.

 

 

Vy uppför Rapaälven med Sarvatjåhkkå i bakgrunden. Bilden tagen i närheten av punkt 610.Vy uppför Rapaälven med Sarvatjåhkkå i bakgrunden. Bilden tagen i närheten av punkt 610.

 

 

Bielloriehppe Stuollo sett från en grusbank väster om Tielmavadet. Det går över ön som sträcker sig åt vänster från mitten av bilden.Bielloriehppe Stuollo sett från en grusbank väster om Tielmavadet. Det går över ön som sträcker sig åt vänster från mitten av bilden.

 

 

Snöbyar kom och gick så ibland syntes inte bergen. Vy mot rapaselet taget strax nedanför Tielmavadet.Snöbyar kom och gick så ibland syntes inte bergen. Vy mot rapaselet taget strax nedanför Tielmavadet.

 

 

Tecken på tidigare högre vattenflöde.Tecken på tidigare högre vattenflöde.

 

Lulep Stuollo från Tielmavadet.Lulep Stuollo från Tielmavadet.

 

Jilávágge med Soabbetjåhkkå.Jilávágge med Soabbetjåhkkå.

 

 

Nionde dagen var det knäpp tyst när vi vaknade. Ingenting hördes utifrån. När vi skulle gå ut ur tältet rasslade det till. Först förstod vi inget, men efter några sekunder insåg vi att det hade snöat ordentligt under natten och att rasslet kom från snön som åkt av tältduken. En dryg dm blöt snö hade fallit.

 

Vår tältplats efter snöfallet.Vår tältplats efter snöfallet.

Den här dagen skulle det bära av upp genom Snávvávágge till Bierikjávrre. Vandringen började med en brant stigning på 400 höjdmeter, men det var helt ogörligt att gå så brant uppför i  dm-djup blöt nysnö. Det var alldeles för halt. Som tur var hade vi broddar med oss. De hade vi egentligen tänkt använda för eventuell glaciärvandring. Nu kom de väl till pass på ett sätt som vi inte förutsett. Upp kom vi i alla fall efter hårt slit och helt genomsvettiga. Innan vi fortsatte genom Snávvávágge gick vi fram till kanten av bergsplatån 500 m söder om triangelpunkten 1066, vilade och tog en del bilder. Utsikten därifrån är magnifik och bör inte missas om man är i närheten.

 

Jilávágge och Stuor Skoarkki.Jilávágge och Stuor Skoarkki.

 

 

Stuor Skoarkki och Rapaselet.Stuor Skoarkki och Rapaselet.

 

 

Rapaselet.Rapaselet.

 

 

Rapaselet och Bielloriehppe.Rapaselet och Bielloriehppe.

 

Rapaselet och Bielloriehppe östra del.Rapaselet och Bielloriehppe östra del. 

 

Rapaselet och Bielloriehppe.Rapaselet och Bielloriehppe.

 

 

Vy in mot Lulep Stuollo.Vy in mot Lulep Stuollo.

 

 

Vy mot Bielloriehppe Stuollo och Lulep Stuollo.Vy mot Bielloriehppe Stuollo och Lulep Stuollo.

 

Jilávágge, Stuor Skoarkki och Rapaselet från Snávvávágges östra ände.Jilávágge, Stuor Skoarkki och Rapaselet från Snávvávágges östra ände.

 

Det var flera plusgrader och när vi kom fram till Snávvávágges västra ände hade snön sjunkit ihop ganska mycket. Vi tog även där en fotopaus.

 

Vy mot Dielmmá och Jågåsjgaskatjåhkkå från Snávvávágges västra ände.Vy mot Dielmmá och Jågåsjgaskatjåhkkå från Snávvávágges västra ände.

 

 

Övre Rapadalen.Övre Rapadalen.

 

 

För att ta oss från Snávvávágges västra ände över till Bielavallda valde vi att gå den något ovanliga vägen över en avsats på Bielatjåhkkå istället för att klättra på de stora stenblocken och gå i videt längre ner. Passagen är en av de besvärligare i Sarek.

 

Övre Rapadalen. Vi valde att gå på en avsats i Bielatjåhkkås västra brant istället för att gå ner under branten.

Övre Rapadalen. Vi valde att gå på en avsats i Bielatjåhkkås västra brant istället för att gå ner under branten. 

 

På Bielavallda mötte vi de enda andra vandrarna vi såg till under den här turen. De var från Fliesbergs Sport och var ute och testade utrustning. Inte dumt att kunna vara ute så där på arbetstid. Nattens läger förlades till Bierikjávrres västra sida.

 

Vår tältplats vid Bierikjavrres sydvästra hörn. Bierikbákte i bakgrunden. Foto Anders Wahlberg.Vår tältplats vid Bierikjavrres sydvästra hörn. Bierikbákte i bakgrunden. Foto Anders Wahlberg.

 

 

Tionde och elfte dagen vandrade vi upp till Suorva där vi inväntade postbussen för transport till tåget och hemresan. Natten tillbringade nedanför Njavvebuollda med utsikt mot Sluggá. På 1970-talet fanns ingen bro över Guhkesvákkjåhkå men med det låga vattenståndet var det inga problem att komma över.

Bilderna har jag skannat in från dia.

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2016-11-29 11:19   Calexico
Kul att läsa och fina bilder.
 
2016-11-29 13:25   OBD
Trevlig läsning. Som du själv skriver var det ett riktigt vanskligt vad över Rapaälven. Ni visste ju när ni startade att vattenståndet generellt var lågt, men hade ni någon reservplan om vadet varit omöjligt?
Fantastiskt fina bilder!
Tack för att du delar med dig!
 
Svar 2016-11-29 14:37   Örnsätrarn
Naturligtvis hade vi en reservplan. I Sarek kan man aldrig vara säker på att det går att gå som man tänkt i förväg. Ett alternativ var att fortsätta upp till Sarvesvágge på selets södra sida. Besvärlig terräng. Ett andra alternativ var att vända tillbaka en bit för att ta Lullihavágge, Gaskasvágge eller Jiegnavágge/Gaskasvágge ner till Sarvesvágge. Tillbaka till Kvikkjokk antingen över Luohttoláhko eller genom Njoatsosvágge. De här alternativen hade vi gått tidigare så vi ville hellre gå upp till Suorva som vi inte gjort förut.
 
2016-11-29 14:15   Håkan Friberg
Det var sannerligen en fantastisk tur i helt makalöst foto-väder. Så vackra bilder du tagit. Dumdristiga vad över Rapaälven har vi tydligen gemensamt. :-)
Jag undrar hur många vandrare du stött på om du genomfört turen idag?
Tack för att du delar med dig.
/Håkan
 
2016-11-29 17:15   thegedd
Härlig tur och trevlig läsning. Nu längtar jag verkligen upp till fjällen igen:-) Riktigt lockande och fina bilder...
 
2016-11-29 17:15   Håkan Friberg
Blev speciellt förtjust i två bilder. Dels den som är tagen över lägerplatsen vid den lilla sjön på Lávnnem och dels fotot därefter, på väg upp till Bielloriehppe östkam, där ni passerade Bielloriehpjågåsj. Härliga perspektiv!
 
2016-11-29 17:41   thureb
Tack! Grymma bilder och bra beskrivet.
 
2016-11-29 20:01   annakari
Kallt att vandra i snö men vilka fantastiska snöbilder! Så vackert! Tack för dem,Bengt.
 
2016-11-29 20:29   ludvig_svensk
Väldigt trevlig berättelse och väldigt fina bilder!
Jag har själv vadat rapaälven vid Dielma. Det är det dummaste jag gjort (än så länge), det var fruktansvärt strömt!! Det var min första fjällvandring och halva gruppen var nära på att bli bortspolad. Sedan dess har jag mycket stor respekt för vad.
 
Svar 2016-11-29 23:28   Örnsätrarn
När vi vadade där så gick det ju bra att gå över i högskaftade stövlar utan att bli blöt. Vattenståndet varierar mycket med säsong. Majjen ovan beskriver i en av sina berättelser om ett vådligt vad vid Tielma.
 
2016-11-29 23:34   fowwe
Vilken vandring! Vilka foton! Och analoga till på köpet, jag tycker alltid det blir en annan, mer naturlig, färgskala med den gamla tekniken. Att ge sig upp på Bielloriehppe östkam var imponerande. Jag och tre kompisar stod hösten 2010 och tittade upp på den och diskuterade om vi skulle ge oss upp där. Det såg nervpirrande ut. Men vi hade redan tidigare bestämt oss för ett annat val. Nu så här efteråt, och när jag ser dina foton, ångrar jag mig.
Och så Tielmavadet. Vi tycks vara en hel del folk här som har gjort dumdristiga vad över det (även jag, alltså, på min första sarekvandring). Är det kanske dags för en klubb? ;-)
 
Svar 2016-11-30 22:15   Örnsätrarn
Färgerna på Agfa CT18 och CT21 var mycket bra och de är lika bra idag som för 40 år sedan. Ibland använde jag Kodak-filmer men gillade inte riktigt färgerna. Jag tog också bilder med Anscro-filmer men de höll inte färgerna mer än några år. Precis som olika filmer har olika bra färgåtergivning så har digitalkamerorna olika bra färgåtergivning. Skillnaden är väl mest att nu kan man i många fall välja färgåtergivning efter motiv och önskemål. Det går ju också att ta många fler bilder med olika exponeringar så möjligheterna att få bra bilder är bättre nu.

När jag gör en toppbestigning vill jag helst ha bra sikt så att jag kan njuta av utsikten. När molnen omger topparna blir det oftast ingen bestigning. Den här gången gjorde vi en topptur trots att molnen hängde över de högsta topparna. Men vi hade tur och vi fick bara lite lätt snöfall när vi kom upp och sikten var bra.

Du får väl återkomma till Bielloriehppe östkam och göra en bestigning. Du har ju gått på södra sidan selet nedanför kammen vilket inte jag gjort. Men jag hoppas att kunna göra det.
 
2016-11-30 06:47   hansnydahl
Fantastiskt stämningsfulla bilder med den rätta nostalgiska patinan - i alla fall för fotograferande vandrare i mogen ålder. Gissar att ni inte längre vandrar i blåjeans :-)
Var det ett Hilleberg Keb ni hade?

Jag har en liknande upplevelse från min första längre ensamvandring. Började i Änonjalme den 6:e september 1979 (Båten från Ritsem gick ett par dagar till tror jag) och kom fram vid Suorva den 13:e. Även jag fick blötsnö en natt och vaknade när snön gled av tältet, Trodde först att det var en björn. Den dagen bjöd på solsken och det var smått surrealistiskt att gå i ett bländvitt landskap där blodröda ripbärsblad stack upp på flera ställen.
Som sagt var det ingen bro över Guhkesvákkjåhkå. Jag hade läst att det skulle finnas kvicksand nära mynningen, men märkte inget av det.

Tack för en fin berättelse, och för att du tog dig tid att scanna in alla bilder.
 
Svar 2016-11-30 11:46   Örnsätrarn
Nej, vi vandrar inte i blåjeans längre :-).
Vi använde ett Tarfalatält som jag fortfarande har kvar.
Dagen efter snöfallet när vi gick genom Snávvávágge var mycket mörk trots snön. Vi kände oss liksom nedtryckta av de mörka molnen strax ovanför. Färgerna försvann och allt i naturen blev nästan bara svart eller vitt.
 
Svar 2016-11-30 15:15   hansnydahl
Jag gick också genom Snávvávágge från tältplatsen på Bielavárásj, för att titta ner i Rapadalen. Var lågt till tak även den dagen. Jag minns att rentjurarna i Snávvávágge hade börjat bli lite störiga. De stod och blängde på en när man gick mot dem, och flyttade sig högst motvilligt i sakta mak när man bara var några meter ifrån dem. Hormonnivåerna (renarnas) hade redan börjat stiga inför brunsten i oktober.
Tyvärr så slängde jag mitt Hilleberg Keb för många år sedan.
 
2016-11-30 12:25   Tobbe C
Instämmer i hyllningskören, mycket fina bilder och trevligt berättat med många detaljer (trots att det ju var ett tag sedan turen genomfördes)! Blev nyfiken på avsatsen på Bielatjåhkkå, klättrade ni kanske upp på 1200m-nivån? Förutsatt att du även någon gång har gått stigen nedanför klippan, tycker du att avsatsen var lättare eller besvärligare än stigen? Passagen ner från Snávvávágge tyckte jag var ganska otäck med tung packning och trötta ben den gången jag gick där för drygt sju år sedan...
 
Svar 2016-11-30 21:50   Örnsätrarn
Jag har passerat Snávvávágge - övre Rapadalen två gånger. 1969 gick vi uppifrån och ner och gick då den vanliga vägen som Svante Lundgren ritat in på ett foto i sin bok "Vandra i Sarek". Jag minns att vi tyckte att det var mycket besvärligt med de stora stenarna och videt på väg upp till Snávvávágge. Ibland fick vi ta händerna till hjälp. Andra gången var 1975 och då åt andra hållet. När vi kom fram till passagen den här gången var det en del snö på stenarna och dessutom skulle vi gå utför vilket är svårare. Vi tyckte oss se en lättare väg genom att gå på en smalare hylla/rasbrant utan att behöva gå nedför. Berget svänger runt åt höger och vi kunde därför inte se så långt. Med risk för att få gå tillbaka valde vi att försöka hyllan. Och det gick bra. Mycket lättare än att gå längre ner. Jag tror att höjden var 950-970 m bla efter att ha studerat bilder i Google Earth. Jag minns iaf att vi varken gick särskilt mycket upp eller ned. Det skulle ha kunna varit hyllan vid 1100 m men jag tror inte det. Vi gick helt säkert inte upp till 1200m. Där låg det rätt mycket snö kvar. Efter 1975 har jag inte passerat här så jag skulle gärna göra det igen, eventuellt blir det till sommaren. Kanske finns det några andra här på Utsidan som passerat sträckan och kan berätta om en högre väg. Jag har använt sökfunktionen men inte hittat någon som berättat om en sådan.
 
2016-11-30 20:12   dHANScan
Jag fick inte bara läsä och titta på tabletten, utan att de fina foton fick betraktas även på datorn. Det är bra gått att de gamla dias har så bra färgar ännu, och tack för att du har skannat dom.
Vi hade nästan samma typ grejor i 1977.
 
2016-12-01 21:24   Emanuel
Fantastisk vandring och vilka fina bilder!
 
2016-12-18 21:44   viktorpettersson
Riktigt härlig berättelse. Fina bilder bidrog helt klart! Speciellt panoraman över Jilávágge, Stuor Skoarkki och Rapaselet. Snyggt!
 
2016-12-19 10:23   Desdichado
Fantastisk kul läsning! Så underbara bilder! Wow!! :-)
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar