Från början av augusti till slutet av november har jag en gång per vecka under min föräldraledighet vandrat en etapp av Upplandsleden, med min lille son i en barnbärstol. I denna artikel delar jag med mig av mina reflektioner och erfarenheter från vandringarna. Jag hoppas att andra kan inspireras att göra något liknande.

Jag har tidigare gått någon etapp här och där på Upplandsleden, men känt ett alltmer växande intresse av att ha gått hela leden. När min föräldraledighet närmade sig började jag leka med tanken på att gå leden min lille son på ryggen. Han var 10 månader i början på augusti när vi påbörjade projektet. Boken "Vandra Upplandsleden" kom passande nog några månader innan min föräldraledighet skulle påbörjas. Jag blev mycket inspirerad av att sätta igång med vandringarna efter att ha köpt boken. Jag kan även nämna att det finns en app för Upplandsleden med i stort sätt samma information som i boken.

Nu i december när årets vandringar på leden för oss har tagit slut kan jag se tillbaka på att jag och min son har fått uppleva fin natur tillsammans. Vi har kommit ut skog och mark och lekt vid vattendrag och på hällmarker som vi annars inte hade lekt på. För mig har de veckovisa vandringarna även blivit en lite äventyrlig detalj i min föräldraledighet. Jag har inför varje vecka med nyfikenhet planerat för veckans vandring.

När jag summerar vilka etapper jag har gjort fram till nu så har jag gått nästan alla etapper. Två lyckades vi inte få till logistiskt nu i höst (23 och delar av 28). 18 och 12-13 i sin helhet sparas som helgutflykter med övernattning till kommande år med hela familjen. Etapp 1:2 sparar jag till anslutningen från Forsbyån till Sigtuna är klar.

Vandringsupplägg

När jag började planera vandringsprojektet gjorde jag först en lista på de etapper eller deletapper av Upplandsleden som jag inte hade gått tidigare. Det visade sig vara de flesta etapperna. Jag räknade även med den delen av Upplandsleden som går i Stockholms län, men den delen ingår inte i ovan nämnda bok. Information om de delarna fann jag istället på kommun-hemsidor och på kartor.

Med hjälp av Upplands lokaltrafiks internetbaserade trafikplanerare kunde jag se hur jag kunde komma till vandringarnas start och från slutet. Det visade sig att nästan alla etapper har kollektivtrafik både nära start och slut. Ibland har vi enbart åkt kollektivtrafik till och från en etapp. Ibland har vi även åkt bil till slutet på etappen. I de fall har jag först kört bilen till det för oss planerade slutet på etappen; tagit buss till där vi skulle börja vandra; och vandrat tillbaka till bilen längs leden. Genom att ha bussförbindelsen i början av dagen har vi inte behövt ha en tid att passa i slutet av dagen och därmed kunnat vandra mindre stressat under dagen.

Jag har nästan enbart vandrat dagar med bra väder. Som heltidsföräldraledig har jag oftast haft möjligheten att välja fritt bland veckans alla dagar.

Barnbärstolen

Barnbärstolen har varit grundbulten för mig för att kunna vandra själv långa sträckor med min lille son. Jag vill poängtera att man inte bör köpa första bästa barnbärstol. Vi var nog ovanligt petiga i vårt val men vi kände att den behöver vara riktigt bra. Vi beställde hem nio olika barnbärstolar från internetbaserade friluftsbutiker - med fri retur och öppet köp. Utifrån våra behov och krav så valde vi ut den vi tyckte var bäst. Resten returnerades. Ett passande regnskydd införskaffades också. Vårt val föll på barnbärstolen Thule Sapling Elite. Den barnbärstolen känns bra på våra ryggar; sonen sitter och sover bra i den; och den har de detaljer vi efterfrågar. Med facit i hand och efter många mil med den på ryggen så känner vi att vi valde rätt.

Jag tycker inte man ska behöva vara orolig över att gå med sitt lilla barn i barnbärstol en heldag. Så länge man har gott om pauser och tar ur barnet ur ryggsäcken då så verkar det gå bra. Man kan även ha i åtanke att vi människor under största delen av tiden vi funnits på jorden har varit jägare och samlare, och då förmodligen har blivit buren en hel del. Så det är nog helt naturligt för ett litet barn att bli buren på ryggen av en vuxen. Det känns naturligt för mig att bära omkring honom och han verkar trivas i barnbärstolen. Han sover i bärstolen när han vill och vi är samtidigt nära varandra när han är vaken och kan småprata med varandra.

För det mesta hade jag på soltaket på bärryggsäcken. Detta för att han inte skulle bli solbränd men också för att han inte skulle bli bländad av sol när han sov.

Då jag nästan aldrig har vandrat dagar med regn så har regnskyddet till barnbärstolen knappt använts.

Utrustning

När det gäller kläder för sonen så har jag tagit med hellre för varma än för kalla kläder till honom. Ombyte har varit bra att ha med, speciellt byxor då han kunde bli blöt när han upptäckte närområdet eller om det skedde en olycka med blöjan.

Mössor och vantar behövde vara av en sådan modell att han inte kunde slänga ifrån sig dem. Så jag har använt vantar som sitter fast i jackan eller overallen och mössa som kunde knytas under hakan.

Jag har haft med en liten skötväska i tyg, med ombyte, blöjor, våtservetter, handsprit och plastpåsar till använda blöjor. Använda blöjor la jag i en plastpåse, som jag antingen la inne i ryggsäcken eller hängde bak på ryggsäcken (det syns på bilden nedan).

Jag har inte haft med mig så mycket kläder för mig annat än de jag har haft på mig när jag vandrat. En tjockare mössa, några tunna vantar och en varm tröja har ibland fått följa med. Badbyxor har jag haft med när det har varit badväder. Jag har för det mesta gått i låga vandringsskor. När det blev blötare i terrängen i november valde jag ett par högre vandringsskor.

Under myggsäsong hade jag med ett myggnät och kunde trä det över hela ryggsäcken inklusive sonen.

Jag gick alltid med vandringsstavar för avlastning och balans.

Ett litet första hjälpen-kit är även bra att ha med. Min största oro har varit att min son skulle skada sig under vår vandring och att jag då skulle vara långt ifrån hjälp. Men det har som tur var inte hänt. Om det skulle ha hänt så gäller det att vara förberedd och kunna ta om olyckor till man få annan hjälp.

Totalt bedömer jag att packningen jag bar på, inklusive tio kilos bebis, låg strax under tjugo kilo. Det var en helt ok vikt tyckte jag om man har en bra ryggsäck.

Mat

För sonen så har jag haft med följande mat: en burk färdig barnmat (han tyckte om att äta den ouppvärmd), frukt färdigskuren i bitar, en klämmis/fruktsmoothie och liten vattenflaska med pip. Som extramat till honom har jag ibland tagit med en extra smörgås. Jag brukade äta smörgåsar, makrill i tomatsås och frukt. Till mig hade jag med en liter vatten.

Sittunderlag till oss har jag haft med. Varsin sked har jag även haft med.

Innan han fick äta frukt med händer så brukade jag tvätta hans händer med en våtservett.

En typisk vandringsdag

Det har oftast tagit en timme från det att vi åkt hemifrån till att vi kan börja vandra. Ibland sov min son i bilen när vi körde. När vi har åkt kollektivtrafik har han varit vaken och varit nyfiken på alla människor. Tåg, där han kunde röra sig mer fritt, var roligare än buss att åka tyckte han.

Jag har nästan alltid gått som enda vuxen. Vid ett par tillfällen har min fru följt med och en gång följde en kompis med.

Tempot för vandringen har varit, inklusive raster, mer än tre km per timme.

Ofta har min son somnat när vi har gått i en timme eller så. Efter en eller en och en halv timme har jag tagit en paus och satt mig ner. Om han har varit vaken när det är dags för paus har jag valt en rastplats där han ska kunna gå eller krypa omkring och upptäcka omgivningarna. Vid alla pauser har jag passat på att vila mina ben och sitta ner en stund.

Jag har försökt ta en paus och ta av mig ryggsäcken en gång i timmen. Vid minst ett tillfälle på dagen har vi haft en längre paus och då han har fått röra på sig mycket.  

Minst en gång per vandringsdag har jag bytt blöja på honom. Jag gjorde det när vi ändå hade rast.

Om han har varit lite gnällig så har vi sjungit sånger som vi även sjunger hemma. Skaka på ryggsäcken samtidigt som man gör ljud har också varit populärt. Han har även tyckt om att dra mig i min solhatt eller mössa och det är en lek vi ofta lekt.

När vi har passerat hallon, smultron och blåbär så har vi ofta stannat och ätit dem.

Det som han har tyckt vara absolut roligast under vandringarna är när vi passerat hagar med kor och hästar. Om han har varit vaken då så har vi alltid stannar till och gått fram till staketet och pekat och pratat om djuren. Även traktorer och andra större fordon har han uppskattat.

Oftast har vandringstiden, inklusive raster, blivit på runt sex timmar. Det har funkat för honom. När det blev mer än 20 km på en dag blev det jobbigt för mig och han började bli otålig.

Han har oftast sovit en stund på förmiddagen och en stund på eftermiddagen i ryggsäcken. Då har jag passat på att gå på.

Själva leden

Du som läsare av denna artikel är förmodligen nyfiken på att veta vilka delar av leden som jag tyckte bäst om. Smaken är ju olika för oss alla. Upplandsleden passerar en stor mängd olika naturtyper.

Som den naturromantiker jag är så är jag svag för äldre skogsmiljöer och andra naturmiljöer med vildmarkskänsla. Tyvärr har jag inte stött på så många sådana områden, men några stycken. Ibland har jag blivit besviken då jag hade sett fram emot en dags vandring i skog men sedan upptäckte att leden mest gick på hyggen. Så skogsmiljöerna har för mig tyvärr varit lite nervösa. Om jag har gått i fin skog så har jag varit orolig över att den fina känslan skulle försvinna när som helst. Jag kunde ju strax komma ut på ett nytt hygge. Om jag ska välja ut några etapper med skogsmiljöer som föll mig i smaken så väljer jag ut: 1, 4, 7, 8, 15 och 17.

Florarnas naturreservat (etapperna 12 och 13) vill jag även lyfta fram med sina fina myrmarker. Även etapp 20 passerar fina myrmarker vid Dalälven.

Säkra kort på Upplandsleden tycker jag har varit de etapper som går i områden med småskaligt jordbrukslandskap blandat med skog. Där har det oftast funnits hästar och kor att titta på och små trevliga byar att gå igenom. Det har även känts som att hyggen inte har varit så vanliga i de miljöerna.

Oväntat fin tycker jag var etapp 29. Den går på en ås med fin skog och närhet till vatten.

Etapperna som går längs med stora sjöar är fina de med. Här vill jag lyfta fram etapperna 9, 13, 16, 20, 28, 30. Även sträckan från Kairo vid Upplands väsby till Gåseborg vid Järfälla är väldigt vacker, då den går längs Mälaren. 

Det var för det mesta lätt att vandra på leden. Delar av etapp 9 var svår att gå på med tung ryggsäck, pga stora block, men det var samtidigt en av de finaste etapperna. Den svåraste delen av leden tycker jag var när leden följde en kraftledningsgata i ca 1,5 km mellan väg 263 och Dumbasjön i Sigtuna kommun - det var endast ledmarkeringar på de sällan förekommande elstolparna, det fanns ofta ingen tydlig stig att följa och det gick inte att gå rakt under ledningen pga kuperad terräng, vårmarker och sly.

En av etapperna hade ibland en ganska otydlig stig och den kändes inte så vältrampad. Det vara etapp 14.

Endast vid ett fåtal tillfällen var det svårt att hitta med hjälp av ledmarkeringarna. Men med hjälp av karta och boken Vandra Upplandsleden gick det att hitta överallt.

Mina rekommendationer

Du som tycker om att vandra, ska vara föräldraledig och bor i Uppland. Passa på att vandra på Upplandsleden! Jag upplever det som att det funkar bra att göra det som ensam vuxen med ett litet barn.