Sverigecykling 2017

Här följer en berättelse från ett cykeläventyr sommaren 2017. En cykeltur genom Sverige, från Smygehuk till Treriksröset.

Av: fredrik elb

Efter att för 7 år sedan fått avbryta min cykling genom Sverige alldeles för tidigt så var det i somras dags igen. Då jag var tvungen att avbryta redan efter 35 mil för 7 år sedan så har det gnagt lite och jag har varit fast besluten om att jag skulle ge det ett nytt försök. 

Den 11 juli i somras var det så dags och jag blev på morgonen skjutsad från Trelleborg till Smygehuk där starten skulle ske. En härlig känsla att får ge sig iväg samtidigt som det kändes konstigt med vetskapen att det skulle dröja 2 veckor innan jag skulle träffa familjen igen. Det gjorde det dock inte då vi sammanstrålade redan dag 2 då de var på väg hem från deras Ullaredsbesök. 

Med lärdom från förra gången så skulle det inte bli en fullt så lång första dagsetapp så siktet ställdes in på Markaryd 14-15 mil bort. En annan väsentlig skillnad från för 7 år sedan var att jag denna gång skulle tälta och låta känslan styra lite mer var jag skulle bo. Förra gången hade jag förbokat boende för de första nätterna redan innan avfärd. Jag valde att köra på en racer med pakethållare på sadelstolpen där jag hade en packpåse med framförallt tält o lite annan packning också. I och med att jag inte monterade någon ordentlig pakethållare och valde bort packväskor så körde jag med ryggsäck vilket med tiden ledde till både skav och lite extra stelhet.

Till att börja med så visade sommaren sig från sin bästa sida med härligt soliga dagar. Att cykla genom Skåne är inte fullt så platt som man kan tänka sig, det går ganska mycket upp och ner och som vanligt vid cykling så blåser det motvind. Den första dagens cykling är också den mest svårnavigerade då är mycket småvägar och småorter som ska passeras. Det tog ungefär 1 mil från Smygehuk så kom jag till en grusväg men det var i det läget inte så mycket att gör åt utan bara cykla på och hoppas på det bästa, jag hade ju extraslangar med. Den grusvägen skulle dock visa sig vara väldigt snäll mot racercykelns däck jämfört med de sträckor av vägbyggen som komma skulle....

Första natten tillbringades i Markaryd på en naturskön camping med lite regn på kvällen och natten. Sedan bar det vidare upp till Habo via gamla E4:an. Jag valde att cykla rakt igenom Jönköping och insåg att den staden är betydligt mer kuperad än vad jag tänkt på. Rättare sagt en enda stor nerförsbacke som aldrig tog slut, sådana skulle det ju dock komma fler av om några dagar, dock inte i bebyggda områden. Det största irritationsmomentet på denna cykeltur var nog just att ta sig igenom städerna då det inte alltid är lämpligt att följa skyltning så man då lätt hamnar på 1+2 vägar. Något jag fick erfara efter Jönköping innan jag kom fram till campingen i Habo. Det visade sig ju såklart att det fanns andra vägar som jag inte lyckades hitta. 

Den här turen gjordes med mycket minimal packning och jag valde bort köket med förhoppningen att kunna använda kök på campingplatser. Jag lärde mig dock på denna resa att det finns kök på campingplatser men det finns i regel inte någon köksutrustning. Det gjorde att ofta maten såg ut så här(vänstra bilden) om jag inte käkade snabbmat utmed vägen. Jag blev väldigt uppfinningsrik och värmde bl.a. broccolisoppa i en kaffebryggare utan något strålande resultat. Den tredje dagen så stannade jag till i Hjo hamn efter cykling på välkända vägar frän mina rundor runt Vättern. Lyckades hitta en mysig glassrestaurang som serverade denna läckerhet. Jag kände mig dock lite felplacerad bland övriga gäster iklädd en väl insvettad cykelmundering.

Den tredje cykeldagen slutade i Degerfors efter cykling på guppiga småvägar genom Tiveden och via orter som Laxå och Svartå. Väl framme i Degerfors så letade jag upp campingen Degernäs där jag hittade ett avkopplande allrum med goda laddningsmöjligheter och lite Tv. Morgonen därpå så bar det av mot Vansbro på blandade vägar. Valde småvägar över Hällefors och Gåsborn. Det innebar ingen trafik men blåsiga kalhyggen på dålig asfalt. Det är så mentalt påfrestande när det går långsamt i motvinden. I Hällefors var det handling och det medförde ett par förlorade glasögon som jag lade ifrån mig någonstans. Handling var ju väldigt omständigt då jag låste fast cyklen varje gång och tog med den mesta packningen in i varje affär. Det var frustrerande många gånger att det tog sådan tid att ta sig igenom städer och införskaffa lite mat. Mardrömmen skulle ju varit att komma ut från affären och packningen skulle vara stulen men det slapp jag uppleva som tur var. När motvinden tärt på mig länge så kom detta lilla fik i Tyfors som en skänk från ovan och serverade kaffe och våffla solskenet.

Väl i Vansbro så uppdaterade jag reservdelsutrustningen lite med ett däck och bromsklossar då jag såg att dessa delar slets fort och mycket bromsande skulle det bli framöver i alla neförsbackar i blött väglag. 

En mil innan Sveg på cykeldag 5 så kom den första och enda stora matriella motgången under denna tur. Efter den hittills mest kuperade sträckan så sa det pang och en eker gick av eller rättare sagt den nippel som håller ekern på plats. Jag hade dock skaffat reservekrar och nipplar som jag hade med på turen. Efter lite mek i ett dike så tog jag mig rullandes in till Sveg. Kvällen som följde i innebar i korthet ett letande efter ortens cykelmek. Det var lördagkväll men jag lyckades mot alla odds få tag på honom men han erbjöd hjälp först på måndag morgon, vilket var fullt rimligt. Jag hade dock inte lust att vänta till måndagmorgon och vände upp och ner på cykeln och använde bromsklossarna som riktställ och började spänna ekrar. Såsmåningom tyckte jag det var rätt bra, iallafall att dömma av det som gick att skåda med blotta ögat. Det är kul med pratglada campinggrannar särskilt när man får prata cykling och detta äventyr men just denna kväll var det lite stressande även om det ju innebar att jag kunde få någon annans utlåtande om cykelhjulet. Med mycket stor tveksamhet till hur det skulle sluta med detta hjul så begav jag mig mot nya mål.

Nu kom en dag med riktigt skitväder och det blev en kortdag med övernattning i Åsarna. Regnet började lagom när jag packat cykeln i Sveg och så regnade det hela dagen. Jag valde bort tältet och tog in på vandrarhemmet. Hemma innan avresan tog jag beslutet att inte skaffa några nya regnbyxor utan köra på de beprövade. Det var dock ett tag sedan de satts på prov. Det tog ca 15 min i ösregn så var jag genomsur om benen. De hade dock gjort sitt efter den dagen och jag hittade ett par nya i Åsarna. Resan gick nu vidare mot Östersund och vidare på E45 med övernattning i Strömsund, Storuman, Arvidsjaur och Jokkmokk de närmaste nätterna. Nu är jag uppe i den natur jag längtat efter och som är ett mål med denna resa. Jag tycker naturen här uppe är fascinerande och jag njuter verkligen här dessa cykeldagar med bl.a. färsk fisk och renmöten på vägarna.

Framme i Jokkmokk så har jag avverkat 9 cykeldagar och endast ca 40 mil kvar till Kilpisjärvi på finska sidan. Efter att ha cyklat i mycket avskildhet och bott på små mysiga campingplatser så bodde jag nu i Jokkmokk på en exploaterad camping med husvagnar och folk överalllt. Ville nu bara komma vidare härifrån och körde dagen efter vidare mot ett litet ställe som heter Lappesuando vid Kalix älv som bjöd på en fantastisk kväll och åter det norrländska lugnet. En oro hade nu tillstött efter samtal med en fransman i Storuman tidigare som påtalade att mina däck aldrig skulle klara vägbyggena framöver. Lyckades i Arvidsjaur få en ganska klar bild av vad som komma skulle efter att pratat med en träskoförsäljare från Motala som kom norrifrån och var nu mentalt beredd på det värsta. Efter Jokkmokk var det så dags för dessa vägbyggen där de hade fullständigt gjort slarvsylta av vägarna. Det var bara byta skor och börja gå. Det blev dock inte alls så farligt som jag befarat och fick sammanlagt promenera ca: 3-4 km vilket dock var fullt tillräckligt på dessa grusvägar ledandes på en cykel.

Efter att ha varit i en hel del kuperad terräng och ändå passerat en hel del orter utrustade med små affärer så väntade nu en cykeldag med lite osäkerhet kring vad som skulle finnas för att införskaffa mat. I och med min mycket begränsande packvolym så var jag resan igenom beroende av att kunna köpa mat varje dag. Det blev en dag med mycket raksträckor, och mygg vilket tyvärr inte bjöd in till några längre och njutbara stopp. Det var en fascinerande ödslighet på denna sträcka med endast mycket små orter som Vittangi, övre och nedre Sopporo. När denna dag var till ända så hade jag gjort Sverige då jag nu skulle över i Finland för att sista dagen cykla de sista 11 milen till Kilpisjärvi. Övertalades här i Karesuando att hyra en liten campingstuga istället för att tälta, det var för mycket mygg för att tälta enligt campingvärden... Jag fick dock rabatt för att jag var cyklist. Prisskillnaden mellan tält och stuga tror jag slutade på hela 50kr.

Känslan var nu att det var nära slutet och jag hade framför mig turens sista dag som skulle visa sig bli en fantastisk dag på alla plan. Hittills har det ju inte varit någon fjällmiljö att tala om men nu började ju fjällen torna upp sig på den svenska sidan. Denna sträcka var nästan en enda lång böljande raksträcka med fantastiska vyer. Det var här en häftig cykelupplevelse. 

Jag avslutar denna berättelse med att lägga in mitt sista blogginlägg för denna resa som skrevs i tältet på kvällen när målet var nått.

För 12 dagar sedan så startade jag min cykelresa nere i Smygehuk. Då var målet att cykla genom hela Sverige så långt som möjligt och sedan gå/springa sista biten in till Treriksröset. Idag så kom jag slutligen fram. Jag har väl haft tur o inte haft så mycket regn på mig genom Sverige men det har varit kyliga dagar o inte så himla mycket sol. Den här sista dagen däremot har varit helt fantastiskt väder. Startade 06.30 i morse från Karesuando och åkte över på finska sidan. Vägen följer nästan älven Muonio hela tiden som skiljer Sverige o Finland. Den är väldigt platt så det är förhållandevis lättcyklat inledningsvis. Det är nog den häftigaste 11 mils tur jag cyklat. Vilka raksträckor och vilka vyer. Det blev mer o mer fjällvärld ju längre norrut jag kom. Jag mätte en raksträcka till ca 5 km(så långt som jag såg). Ända bakslaget på cykelturen var när det plötsligt stod vägbygge o efter några hundra meter så var det grus. Det var ju bara börja gå igen utan att veta hur långt det var.  Som tur var så var den bara 300-400 meter lång. Det kom dock 5 till sådana partier, de var dock ännu kortare så det tog inte så lång tid.
Väl framme i Kilpisjärvi så var det upp med tält o se vad som skulle med på nästa del av dagens etapp. Startplatsen låg ett par  kilometer längre bort så jag tog cykeln och ställde den vid parkeringen.
Inte helt lätt att tyda skyltningen på finska. Vad heter Treriksröset på finska? Hade jag ingen aning om. Frågade en lite äldre dam o hon pekade åt vilket håll och vilket av alla ord som betydde Treriksröset. Hon såg mycket tveksam ut och påtalade flera gånger på engelska hur långt det var och pekade på skylten 12 km. Hon tyckte nog inte jag hade den sedvanliga klädseln (cykelklädsel) eller tillräckligt med packning för att vandra in dit. Hon önskade mig lycka till i alla fall. Jag började springa direkt o det bar i väg upp o upp. Varvade mellan promenad o löpning. Väl uppe på vandringens högsta punkt så var det sagolika vyer och de kombinerades med en snickers.

Så bar det av utför o det blev svårt att springa så mycket, det var mycket lösa stenar och trixiga stigar. Här började också mitt knä värka i utförslöporna.
Efter 2 timmar ungefär så var jag framme, njöt av vyerna en stund och att faktiskt nått resans mål.

Valde att ta båten tillbaka, man fick dock gå 2-3 kilometer då också. Väl tillbaka i Kilpisjärvi så var jag ju tvungen att hämta cykeln, så 10 minuter löpning innan jag kunde sätta riktning mot tältet och en dusch.  Känner mig nu ganska nöjd med den här dagen o hela resan, tyvärr så resulterade den i ett ömmande knä efter löpningen. Som tur är så visade det sig att det går bussar härifrån till Karesuaando (den finska sidan)
Jag hade dock redan bestämt mig för att ta bussen tillbaka även om cykelvägen var fantastisk så sänktes motivationen något när målet var nått. Nu återstår dock några bussresor och en lång tågresa innan jag är hemma hos min fantastiska familj som har stöttat mig i denna resa. Det ska också bli spännande o se om det finns nån cykelkartong på Intersport i Kiruna som jag beställt. Cykeln ska nämligen få åka buss medan jag åker tåg😀

Det här var en fantastisk cykeltur och även de sista momenten med bussresor och cykeltransport fungerade som de skulle. Jag har känt mig ganska trygg i trafiken hela resan trots smala vägrenar och hänsynslösa bilister. Bussturen från Kilpisjärvi tillbaka till Karesuando var dock en näradödenupplevelse. Jag tror busschauffören hade kört den sträckan lite för många gånger.

Denna tur gav mig blodad tand är nu i full färd att planera för att i sommar ta vid där denna tur slutade och vandra/springa det gröna bandet ner till Grövelsjön.

/Fredrik Elb

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2018-01-16 22:07   Sören
Betygsätt gärna: 5
Trevlig läsning.
 
2018-01-21 12:37   coupas
Betygsätt gärna: 5
Intressant!
 
2018-01-21 12:37   coupas
Betygsätt gärna: 5
Intressant!
 
2021-07-03 12:04   8456
Betygsätt gärna: 5
bra gjort
 

Läs mer

En damgrupps färd med kajak från Pielavesi i mellersta Finland ner till Lahtis, det blev en långtur på 17 dagar och 398 km. 1 kommentar
En skildring av öden och äventyr i sydvästra Afrika under nådens år 2017. Om en 3000 km lång irrfärd i främst Namibia och Angola. De efterlämnade ... 5 kommentarer
Visst är det smidigt med färdiga frystorkade rätter på turerna men att torka och göra sina egna rätter är inte särskilt svårt. Planera lite och prova ...
Andra delen av Lasses cykeltur genom östra Afrika. Den här gången får ni läsa om vägen till Karamoja i Uganda samt jakten på Sir Wilfreds Thesigers ... 4 kommentarer

En cykeltur till Turkana

Den femte cykelturen i Afrika tog Lars till avlägsna områden i norra Kenya. 6 kommentarer

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...