Artiklar > Stolleprovet

Stolleprovet

Av: Kal-P-Dal

Skrivet före

Kajaken inköptes för att användas främst vid långfärd. Detta har jag provat under en 5-dagars färd från Oxelösund till Byrum, Öland. Kajaken är en Sit-On-Top med pedaldrift. Den har tillräckliga packutrymmen och den fungerade bra på denna långfärd.

Men kajaken har också blivit ett motionsredskap och jag tar ut den regelbundet (nåja…) på Edsviken och kör lite olika distanser på tid. Jag har börjat jogga också. Man kan säga att 5km tar ungefär samma tid i kajaken som i springskorna. Jag vill gärna se att min kondition förbättras så jag måste mäta något. Eftersom min ansträngning inte verkar minska så mäter jag tiden. Trenden är tydlig, tiden minskar. Tiden för 4,8km jogging har minskat från 39min (april) till 28min (sept). Det känns ju positivt. Eftersom kajaken trampas fram kan man tro att det skulle bli ungefär samma träning, men det blir det inte. I kajaken tränas benmusklerna och när jag joggar handlar det nästan bara om flåset. Svettig blir jag på båda sätten.

Med jogging/löpning är det ju kul och motiverande att ställa upp i något motionslopp då och då. Det trodde jag man kunde göra med kajaken också. Det var inte riktigt lika enkelt. Tävlingar med kajaker utförs oftast av ganska seriösa och väldigt duktiga paddlare. Med kajaker avsedda att gå fort. Jag skulle komma så långt efter att det skulle vara väldigt svårt för någon att uppfatta att jag ens deltog i loppet. Finns det inget rent motionslopp då? Nja det visade sig också att man inte riktigt var tillåten att delta i alla tävlingar om man paddlade med fötterna. Nu har jag följt några debatter (ganska livliga) om olika paddeltyper och förstår att relativt lika paddlar (för mig) har himmelsvida skillnader och varje typ har sina trogna (understatement) förespråkare. Att i det läget komma dragande med pedaldrift/fotpaddel är bara för mycket, jag är helt utanför spelplan. Det uppfattas lite som att ställa upp med hoppstylta på en springtävling. Det förstår jag nu. Men alla tävlingar/motionslopp är inte stängda för mig. Bl.a får jag delta i Orust Runt (utom tävlan - OK för mig!), vilket jag ser fram emot att göra för första gången sommaren 2011.

Jag har även tillåtelse att delta i Nätrejset, numera ombildat till DailyPaddle.com. Gå gärna in på denna sida och se hur ett gäng motionärer rapporterar sina prestationer. Nu är vi 50 personer från olika länder som "tävlar" mot varandra eller bara mot oss själva. Helt efter egen uppfattning. Man paddlar när man vill och rapporterar in resultatet. Man kan välja bland korta distanser, långa distanser och medvindsdistanser. Och givetvis finns en totalplacering också. Men ska man ha någon chans att komma en bit upp på totallistan måste man ju köra alla distanser. Jättekul tävlingsform!

Min kajak är bred, tung och kort i jämförelse med de flesta andra kajaker på DailyPaddle.com och det är än så länge bara jag som har pedaldrift. Det är alltså viss skillnad på hårdvaran. Jag har mycket svårt att hävda mig på korta distanser och har inte riktigt med ork för att få ens ett halvbra resultat på tex 25km. Detta beroende på att farten fortfarande är hög på denna distans. Men jag har en idé om att på lite längre distanser kanske kunna kompensera en lägre toppfart med att utnyttja benstyrka till uthållighet.

Nästa längd på distans efter 25km är inte 50km, utan 100km! Det är inte så många som ger sig på den distansen av förklarliga skäl. Jag har en väldig respekt för dom som klarat den och kan inte annat än kalla det för STOLLEPROV när det är jag som ska ge mig på detta. Det är jag som är stollen och jag anar att jag aldrig kommer upprepa det här. Nej, jag lovar mig själv detta!

Sen finns ju 24timmars också. Det betyder (i bästa fall) hur mycket längre jag kommer på 24 timmar. Alternativt hur många av de 100km har jag hunnit på 24 timmar.

Jag ska alltså försöka göra båda dessa flugor på smällen.

Jag har satt som mål (man bör ju ha mål här i livet) att klara 100km på 16tim och klara 122km på 24tim. Målen är satta lite efter hur det ser ut i resultatlistorna för dessa lopp. Jag har nämligen ingen aning vad jag annars ska gå på. Jag har inte speciellt utvecklad tävlingsinstinkt när det gäller fysiska aktiviteter men gillar inte att komma sist. Iaf inte långt efter alla andra. Jag har delat de första 16tim i 4 pass som inkluderar pauser. På dessa 4 pass ska jag klara 100km. Sen har jag 8tim kvar på dygnet med inledande vila/sömn och avslutande 22km. Så är det alltså tänkt. Jag tänker börja kl 19:00 och på det viset ta det värsta först, natt och mörker. Jag har gjort en exceltabell med mina 4 pass och avslutning för att kunna se vilka snittider jag behöver hålla. Det gäller nog att inte köra fortare heller, för då bränner man sig garanterat. Taktik och strategi blir viktigare på långlopp. Tror jag nu iaf.

Väderutsikterna pekar idag (2010-09-22) på regn och 8-13 grC, vind 5-6 meter/sekund, gynnsamma riktningar för den planerade dagen (2010-09-24).

Jag har vissa farhågor vad gäller detta stolleprov. Jag har ingen aning vad som krävs mentalt och inte heller vad jag har att möta med, förutom en viss envishet. En 57årig kropp som inte är helt att lita på, framförallt ryggen kan spöka. Hur sömnig blir jag? Hur utmattad? Håller all teknik på kajaken? Hur är det att ta sig fram i mörkret, kommer jag se tillräckligt?

Jag tänker använda 2 GPS:er (jag tar med kompassen också) för att mäta distans, tid och se aktuell snittid, den ena i reserv men påslagen. Jag kommer att ha en Navisafe 360 graders lanterna på en teleskoppinne bakom mig. För att synas kommer jag också ha en flagg på pinne och lysgul väst. Jag har även ett signalhorn om jag behöver påkalla uppmärksamhet. En pannlampa för att se när det behövs och en MP3-spelare som underhållning, det var väl allt. Jo, extrabatterier ska med. Och en vattentät, nyladdad mobiltelefon förstås!

Jag kör nog i torrdräkt och flytväst hela tiden.

Jag följer min personlige rådgivares råd (han skulle egentligen delta men har en trasig axel) om kolhydratbantning några dagar innan och maxat kolhydratintag från 1,5 dagar innan start. Ingen riktig mat under loppet, bara energibars, torkad frukt, nötter och sportdryck. Hoppas jag inte behöver göra nr 2 de första 16tim, då spricker nog tidsplanen.

Plats blir Edsviken norr om Stockholm.

Eftersom jag kör detta stolleprov själv (ensam) så har jag kontrakterat människor i min närhet att ha jour på telefon, om jag behöver hjälp, verktyg, skjuts till närmaste toalett eller bara lite kläder. Sova/vila gör jag hemma (1 km från Edsviken) och då får jouren passa kajaken. Så långt det hela i teorin, nu är det bara att köra och se vad utfallet blir. Man brukar alltid lära sig något...

Skrivet efter

Start kl 19 fredag 2010-09-24 enligt plan. Utsövd och tarmtömd. En aning nervös. Vädret är så varmt att jag skippar torrdräkten och kör i neoprenshorts och jollesmock istället. Vantar behövs ej. Väderprognosen för natten har blivit bättre. 4-5 sekundmeter fram till midnatt och sen avtagande. Perfekt!

Pass 1,  kl 19-23

Jag känner ganska snart att detta kommer att bli svårt. Jag känner av min kropps begränsningar och vissa leder och muskler gör sig påminda. Hur långt kommer jag? Hur länge måste man hålla på för att det ska kännas som ett seriöst försök? Jag börjar direkt misstänka att jag planerat snittfart och pauser felaktigt. Det mörknar snabbt. Några grupper ungdomar utnyttjar det relativt varma vädret till en kväll på stranden. De hälsar till mig och undrar vad det är för konstig kanot jag trampar. De kan se mig (jag har min lanterna) men jag kan bara höra dom. Andra jag hör (och ser) är förbannade svanar som absolut inte kan räkna ut vart jag är på väg. De lyfter ilsket och landar 25 m längre fram rakt i min väg. Gräsänderna är lite smartare men har ett mycket grövre språk, förolämpningarna haglar över mig som borde vara hemma och ha fredagsmys.

Pass 2,  kl 23-03

Varvet går utefter sydvästsidan ner till Stocksundsbroarna, där jag passerar första bron och vänder strax innan vägtrafikbron, sedan uppåt på nordöstsidan om Edsviken ända upp till Edsbergs Slott. Varje varv tar jag en pisspaus på iläggningsplatsen (nordöstsidan). Jag vet nu att snitthastigheten sjunker markant vid minsta stopp. Det räcker med att ta fram en energibar och dricka lite vatten. Alltså bestämmer jag mig för att försöka hålla lite högre marschfart, ca 7,0 till 7,5 km/h och minimera paustiden. Jag håller koll på total snittfart kontinuerligt. Jag har satt på mig pannlampan och försöker hålla koll på alla bojar. Det finns väldigt många bojar på vissa sträckor och de ligger förvånansvärt långt ut från stranden. Någon boj har för kort kätting och bara pinnen sticker upp. Mörkerseendet störs av att det är ganska upplyst på vissa delar av sträckan och av min lanterna som visserligen sitter bakom mig men ändå ger störande spegelblänk i mina glasögon. Pannlampan är faktiskt värst. Det räcker med att rikta den lite fel så har fördäcket på kajaken "bländat" mig.

Det går utmärkt att navigera med GPS. Men saker kan hända ändå. Jag blir nästan dekapiterad då någon faktiskt använder bojen till att knyta fast sin båt. Sen kör jag rakt in i en boj efter att ha trasslat med pannlampan. Därefter använder jag pannlampan mer sparsamt och försiktigare. Det börjar kännas lite bättre i kroppen, iaf inte värre. Men ryggen & röven protesterar och jag tar en voltaren.

Pass 3,  kl 03-07

Det är nu jag börjar förstå att jag nog gjort ett misstag. Sportdryck och Energidryck är inte samma sak. Jag hade ett vagt minne av att Pripps Sportdryck såldes i pulverpåsar som man blandade ut med vatten. Jag hittade inte ens något motsvarande på ICA. Jaha, då får man väl ta den dyra lösningen då, tänkte jag. Och köpte 8 st (3 olika sorter) energidryck i burkar. Av en händelse läser jag på en burk att den innehåller en massa koffein. Jag förstår nu varför det känns som jag har druckit tokmycket kaffe. Jag kommer inte kunna vila efter pass 4. Jag känner mig speedad och lite darrhänt, ingen mer "sportdryck", bara vatten nu.

Jag börjar tröttna på mörkret nu och det är väl den enda mentala påkänningen jag får. Däremot är det nu jag på allvar funderar över varför jag gör detta. Jag har ju sett distanserna på DailyPaddle.com och givetvis lekt med tanken. Jag har räknat och planerat hur jag skulle lägga upp ett långlopp. Men när och varför blev det allvar? Jag blev 57 år i augusti och jag firar inte direkt alla födelsedagar längre, jag har inte tid. Men jag kommer ihåg att jag faktiskt gjorde en relflektion. Det slog mig att om 13 år fyller jag 70! Där någonstans tror jag att det blev allvar. Mer än så tänker jag inte utveckla det.

En mycket efterlängtad och underbart vacker gryning kommer. Edsviken ligger stundtals som en spegel och jag ser alla bojar tydligt. Hittar också en död svan som jag tidigare trodde var en sten (ej utmärkt). Jag tar en voltaren till.

Pass 4,  kl 07-11

En härlig och varm morgon. Jag börjar tro att jag kommer att klara 100km under 16tim. Men då måste kroppen hålla och inget får gå sönder på kajaken. Och jag får inte tappa färdtempot heller. Min fru ringer och säger hon är vaken vilket för mig innebär att normal support nu finns att tillgå. Nödsupport har jag haft tillgång till hela tiden. Men vilken normalt funtad person väcker sin hälft för skitsaker? I båthamnen längst in i Edsviken börjar lördagsaktiviteterna att öka. Många verkar ta ut båten en sista gång för att köra slut på soppan. Inte vet jag, men nu måste jag börja se upp för båtar som inte färdas på normalt sätt. Min lanterna hjälper inte längre, det är för ljust. Jag når mitt mål med marginal och klarar mina 100km på 15 timmar och 23 minuter. Jag är mycket stolt över min prestation och vet att detta kommer jag aldrig att göra om.

Omstart

Min supportpersonal passar min kajak och jag tar bilen hem för en dusch & ombyte. Försöker med ett toalettbesök också men det blir mest gas. Förmodligen från mina energidrycker. Kolsyrade drycker stryks nu för alltid som färdkost i kajak. Någon vila/sömn är inte aktuell, jag har druckit alldeles för mycket "sportdryck". Så jag återvänder till kajaken och Edsviken. Dags för det sista målet. Hur många kilometer kan man komma på 24tim? Jag vet att topplaceringen på DailyPaddle.com har klarat 165,5km dvs 65,5km till. Han är ohotad. Sen är det 3 personer som har klarat 120,7 km. Alltså skulle det sitta fint om jag kunde klara typ 22km till. Det känner jag mig motiverad till. Jag tar en voltaren och ger mig iväg för sista rycket. Klockan är ca 11:30 och jag kan hålla på till 19:00, så tiden är inget problem (fast 65,5km räcker tiden inte till). Det visar sig mycket snart att problemet är att jag är slut. Fastän jag drar ner tempot så vill kroppen inte längre. Det blåser upp till ca 7 sekundmeter och som vindrikningen är finns det ingen läsida att gå på. Dessa 22km är inte roliga alls men motivationen finns och rester av min envishet. Så jag fixar 22,2km och sen stänger jag av.

Efterbörd

Idag är det "dagen efter" och jag är öm i stora delar av kroppen. En hälsena är svullen och känns mycket konstig när man rör på foten. Bör nog besöka en vårdcentral men vet inte riktigt vad jag ska säga. Man kanske får remiss till en stolledoktor. Jag har rapporterat in mitt resultat till DailyPaddle.com efter att ha granskat mina GPS-filer. Det kändes mycket bra. Jag får hoppas att min kropp förlåter mig att mitt huvud tar obekväma beslut för egen vinning.

Thomas Freye

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2010-10-04 12:57   actionbent
Betygsätt gärna: 4
Det bor nog en stolle i oss alla, bara frågan om vi vågar släppa fram han, vilket jag tycker man ska göra lite då och då.
Bara att lyfta på hatten för din bedrifft, grattis till en bra tur.
Mina funderingar på en Hobie i12t blir inte mindre av dina berättelser....
 
2010-10-04 13:14   Vattendjur59
Betygsätt gärna: 5
Bra jobbat!!!
Rätt inställning och go.
 
2010-10-04 14:31   Anders V
Betygsätt gärna: 4
Man skall göra lite stolleprov ibland då och då. Cyklade en gång 30 mil med MTB o cykelvagn på ett dygn inkl några timmars sömn. Sista 10 milen gick på ren vilja. Eftersom man ändå bara tävlar mot sig själv behöver man ju inte göra det i organiserad form. Bara att köra på. Grattis!
 
2010-10-04 15:32   Håkan Friberg
Ja, det var definitivt rätt titel på den artikeln!
Bra gjort!
 
2010-10-04 22:07   seobserver
Du har rejält pannben.
 
2010-10-05 09:21   äventyrssugen
Betygsätt gärna: 5
Helt klart en sån grej man skulle ha gjort 20-30 år tidigare i livet. Men jag känner starkt för din bedrift. Ger lite känsla av uppblommande barnasinne. Man behöver sådant någongång.
 
2010-10-05 13:48   kajhaj
åh vad jag älskar människor som gör sådan här stolliga saker....tack för inspirationen!!
 
2010-10-05 13:53   Kal-P-Dal
Tack för all positiv feedback! Jag har nu träffat läkaren på vårdcentralen och min sjukgymnast (bokad innan pga ryggtrassel). Läkaren (äldre kvinnlig) och sjukgymnasten (yngre kvinnlig) reagerade väl ungefär likadant. En del muntration och fniss men inget direkt förkastande ställningstagande. Lite blablabla om "åldersrelaterat, överansträngning och knappast oväntat". Det fick jag väl stå ut med. Hälsenan kommer läka. 30 mil på cykel m kärra på 24tim, det tar jag av hatten för, en klar stolle! Förklara gärna detta med "pannben" för ovetande. Är det bra? Eller menas att det är så tjockt att det ryms mindre bakom? I vilket fall som helst kan jag rekomendera liknande övningar, det kändes bra att ha gjort det. Jag är inte död än...
 
2010-10-06 12:06   jamo
Betygsätt gärna: 5
Starkt! Blev sugen att sätta upp nåt stolligt mål själv nu å ge mig ut å slita..
 
Svar 2010-10-07 18:05   Kal-P-Dal
TACK! Jag rekomenderar som sagt sådana här tilltag. Go for it jamo!
 
2010-10-07 15:36   Paddla.se
Betygsätt gärna: 5
Haha, det var grymt inspirerande att läsa Thomas. Kan garantera att vi var lika slitna efter vårt 24H på kanalen i Malmö. Även om du lovat dig själv att aldrig göra om det så tror jag inte det kommer ta lång tid innan du blir sugen på att testa igen. Bra kämpat och tack för en bra beskrivning!
 
Svar 2010-10-07 18:09   Kal-P-Dal
Särskilt kul med en kommentar från dig! Du har ju faktiskt gjort samma sak och var en förebild för mig. Ursäkta att jag "klarade" några meter till, men det var som sagt mycket hårt på slutet.
 
2010-10-30 17:31   mandus tjällskog
Tjockt pannben innebär att man är en seg och uthållig person rent mentalt. Det är ju inte bara den fysiska delen som räknas i ett långlopp av något slag utan mycket den mentala biten:) Som andra sagt så är det underbart med "stolliga" personer och det behövs här i världen!
 
Svar 2010-11-01 08:54   Kal-P-Dal
Aha! En sorts komplimang alltså. Jag kände inte riktigt några mentala påfrestningar måste jag erkänna. Så pannbenets tjocklek är nog oprovad. Men de sista 22,2 km var sega och en viss envishet krävdes för att fullfölja något som inte var kul längre.
 
2011-02-18 21:16   Erik Barkefors
Betygsätt gärna: 5
Du kanske skulle flytta över pedalerna till ex vis en Nelo Viper 55 eller en Zedtech TT55 till nästa sommar och se vad som händer ;-)
Grattis till en enastående prestation!
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar