Sommarcykling

Att semestra i Sverige har blivit ett av våra största nöjen. Det ligger något i tjusningen att utforska sitt närområde och hitta smultronställen inom landets gränser, och med outtröttlig entusiasm har vi under sommaren tittat lite närmare på Sveriges nedre östra hörn. Vi startade hemifrån med våra cyklar och trampade oss längs östkusten norrut.  Sverigeleden letar sig fram genom ett varierat landskap och vi har trampat  på alla typer av vägar. Allt ifrån mindre stigar till 110 vägar. Det första är dock att föredra, då ett visst obehag och en känsla att vara lite ivägen ofta uppkommer när trafiken och hastigheterna ökar.  Vi slås ständigt av vilka varierande landskap vi passerar. Kuststräckan bjuder på allt från lummiga skogar till vindpinande slätter och det är ett rent nöje att som cyklist susa fram och suga i sig alla intryck.  Tidigare har vi valt att promenera men med cyklarna upplever vi en annan typ av frihet då vi tar oss längre, kan ha med oss mer packning och framförallt gör cyklarna att det är värt en omväg eller två för att få tillgång till mat och vatten.
Våra BOB IBEX- trailar följer cyklarna perfekt både i skog och längs landsväg och de tillåter oss att ha med lite extra lyx som tex lite extra kläder för de dagar vi vilar eller strosar runt i kuststäderna.

Vi har bokstavligen fikat oss igenom den här sommaren och det har varit underbart.  Vi har fikat i diken, på kyrkogårdar, i busskurer, på enkla vägfik och på ”innefiken” och varje fika har givit oss den där lilla extra energin vi behövt för att trampa ytterligare några mil. Lokala delikatesser är superspännande att prova och man upphör aldrig att förvånas över hur vår mat och fikakultur varierar i olika delar av landet.  Att dessutom kunna fika med ”gott samvete” eftersom allt fika förbrukas och inte placerar sig på kroppen är ett gigantiskt plus då vi gärna unnat oss det lilla extra. En stor del av vår ekonomiska budget har vi lagt på mat och café och det var värt var endakrona. Det finns inget tristare att fastna i konserv och frystorkat träsket när man är på tur och har möjlighet att äta gott och varierat. Vi lever en relativt hälsosam livsstil och prioriterar kvalitet framför kvantitet för att ge våra kroppar det de behöver.

I packningen har vi vårt tremanna tält. Detta har varit med oss på cykelturer förr bla på Island. Det är ett trevligt och framförallt rymligt tält och vill vi får vi plats med cyklar och trailers inne i tältet. Sverige är fantastiskt med sin allemansrätt vilket gör att alla potentiella tältplatser undersöks. Dock har vi valt att sova i stort sätt varje natt på camping. Vi är ju faktiskt på glidar semester! Möjligheten till rinnande vatten, toaletter och dusch bidrar givetvis till att vi föredrar campingar mot att fricampa.  Det är värt pengarna ibland.

Vi har under denna 120 mil långa cykling hittat många riktiga guldkorn i campingsverige, en av våra favoriter är helt klart Timmernabbens camping utanför Oskarshamn. Gränna Camping är också ett kanonställe även om vi just på denna plats fick vår trailer flagga kidnappad. Den kom dock tillrätta efter några veckor tack vare vår vän Regina. Campingplatserna är ett perfekt ställe att knyta nya kontakter och träffa spännande människor, vilket vi givetvis också gjort. Det finns nog ingenting som är så inspirerade som att göra alla dessa möten. Oftast är det en ganska varierande samling människor som samlas på campingar. Allt ifrån husvagns semestrande familjer till partande ungdomar och givetvis är vi cyklister en del av campingpopulationen. På vår tripp träffade vi alltifrån helg/vecko cyklister till riktiga långcyklare. Regina Krinke cyklar mellan Tyskland och Nordkap tillsammans med sin hund. Regina är oerhört inspirerande och det som är så fantastiskt med henne är inte att hon cyklar sträckan i sig, utan att hon faktiskt tillhör gruppen 60+  och att hon gör det på helt egen hand. Modigt och starkt!!  Vi upphör aldrig av att imponeras av dem som trots ålder eller sjukdom ger sig ut, njuter, utmanar sinne och fysik för att genomföra och uppfylla sina drömmar. Det ger en lite jäklaranamma, det känns lönlöst att sitta hemma på soffan och klaga på träningsvärk och annat när det finns dem med sämre förutsättningar som utför riktiga bravader. Ibland slår vi följe med andra cyklister. Tomas och Ackie blev våra vägvisare under några av dagarna på Gotland. Det blev några riktigt roliga dagar med betydligt högre hastighet och många intressanta samtal. Tomas och Ackie körde landsvägscyklar så vi med våra mountainbikes fick trampa på för att hålla uppe tempo, däremot klarade vi av grusvägar betydligt bättre. Tillsammans med detta lättsamma par fricampade vi nere vid havet vid en fiskebod, knaprade morötter och blåbärsbullar på Fårö och njöt av hav och köttbullemackor nedanför Slite.

Till Gotland tog vi oss givetvis med färja. Det var vårt första möte med ön och givetvis blev det kärlek. Vi stannade i en vecka ungefär och vi passade på att utforska så mycket vi bara kunde. Det är tacksamt att cykla här, bra vägar, lite trafik, härligt väder, fantastiskt fika och bra och många campingplatser. Ett riktigt cykelparadis alltså. Vi hade inte planerat att åka ut till Gotland utan det blev en spontan tripp vi inte ångrar. Dock tog det ju en vecka från vår orginalrutt men det var det värt, det gick ju att planera om. Någonstans är det ändå det det handlar om, att ta chanserna när dom kommer och inte leva så inrutat och planerat. Livet går inte att planera i detalj och tillslut landade vi i ett lunk där helt enkelt vi lät oss bli förda från plats till plats. Detta resulterade i spännande möten, och nya platser som vi antagligen inte hade kommit till om vi satt oss ner och ritat upp rutten i detalj.

Ju närmare mälardalen vi trampade desto mer dramatisk blev naturen. Grusvägarna smalare och uppförsbackarna brantare. Vi fick bättre närkontakt med viltet iform av grävling, rovfågel och ormar och snart landade vi i ett riktigt djurmecka. Emelie hade aldrig besökt Kolmårdens djurpark så ett besök där med övernattning blev en bra vilopaus. Vilodagar handlar givetvis om att låta kroppen återhämta sig men även om att bryta mönster, att helt enkelt göra något utöver det vanliga för att få omväxling. Ingenting kan väl vara bättre för återhämtningen än att spendera en dag bland apor och giraffer, björnar och lejon.  Här fick vårat fotointresse sitt lystmäte mättat och nog märktes det på djuren att de var vana vid galna fotografer. Daniel passade på att ta några mästerbilder på både tigrarna och björnarna med riktig vildmarkskänsla. De kan lura vem som helst!

Veckorna rasar i väg och snart insåg vi att det var dags att styra kosan hemmåt. Vi hade dock ungefär en vecka kvar av vår härliga semester så vi trampade västerut mot Vättern och sedan återupplivade vi lite gamla minnen genom att cykla samma sträcka som vi vandrade under vintern 2004. Helt plötsligt upplevde både Daniel och jag att vi fick en helt annan respekt för den prestation som vi genomförde under de månaderna. Julivädret visade sig från sin bästa sida och fler och fler cyklister och semesterfirare visade sig längs vägarna. Industrisemestern blommade och vi närmade oss åter Kristianstad med lite mer färg på benen, händerna och öronsnibbarna, utvilade och stärkta av att få upplevt sydöstra Sverige med hjälp av egen kraft, redo för nya utmaningar men framförallt laddade av minnen och möten från nya favoritplatser och med härliga människor.