Snow Leopard Expedition i Kirgizistan - Part 1

Två veckors snöleopardexpedition i sagolika Kirgizistan, roadtrip kring Issyk-Kul Lake samt visit hos Wild Animal Rehabilitation Center.

Av: sportychic

Omsider, efter en “provianteringsdag” i Bishkek kunde vi äntligen sätta kursen upp mot Tien Shan bergen och lägga den stekheta, dammiga staden bak oss. I konvoj med 5 off-road bilar tog det gott och väl 7 skumpiga timmar att ta oss till base camp på ca 3140 meters höjd – genom ett alldeles fantastisk landskap förstås (och till tider en något helgalen trafik i början).

 

 

Och jädrans vilken awesome base camp! Här bjöds det på mäktig panoramavy åt alla håll med de gröna, böljande bergssluttningarna omramad av snötäckta fjälltoppar oavsätt vart man än vände sig, bara avbruten av den iskalla floden som slingrade sig förbi.  

Ja, som någon så träffande kommenterade “this is just mental” :) Med stjärnor i ögonen kunde vi efter supergoa kocken Emma’s maffiga måltid krypa till kojs i våra tält – till ljudet av de besökande herdarnas hästar som grässade precis utanför tältdörren – absolut  ljuvligt!

Herdar & hästar drar förbi vår base camp

 

Tycker verkligen också om att expeditionen så gott det går källsorterar även långt där uppe i berget samt forsöker göra tälttoarna så ekologiska som möjligt genom användning av jord/torv och uppeldning av toapapperet (som märkligt nog är lätt parfymerad). So no smelly asses around here folks ..ha..ha..  ;)

 

Morgonvy i base camp innan solen glider över bergstoppen och värmer upp oss rejält eftger en kall natt

Första dagen var bokat av som träningsdag där vår expeditionsledare samt zoologen gav oss en massa information att tugga på samt lärde oss arbetsmetoderna vi skulle använda för att täcka cell efter cell på kartan. Det innebar även kontroll av bilarna, användning av karta & kompass, kamerafällor, GPS, radio, scat-kits och annan diverse utrustning under våra “fältexkursioner” var nödvendigt för att göra ett så bra, säkert och noggrant feltarbete som möjligt.

 

3 av dessa killar skulle så att seja bli mitt fasta team framöver – vi tog oftast an de svårare fältuppdragen och gjorde flera övernattningar borta från base camp – återkommer  förstås inom kort med mer om detta

 

Första “fältexkursionen” (vad brukar man egentligen kalla det?) tillsammans med ett glatt gäng var ment att vara en “lätt mjukstart” så att vi skulle vänja oss till att använda utrustningen ute i fältet – och förstås acclimatisera oss till höjden då vi oftast verkade  på mellan 3000 och 4000 meters höjd.  Men lätt blev det då inte! Vanligtvis fanns det ju inga spår att följa heller, så man fick ta sig fram så gott det gick i ett brant och varierat terräng, och skulle man nu då ha turen att hitta en djurstig så känndes det som rena rama lyxen att få gå på detta.

 

En “selfie” väl uppe på bergskammen under första dagen ute i fältet  – och nog en gång tycker jag mig hantera min höjdrädsla ganska bra när den slog till  där uppe i höjden

 

Någon “sate” fick öga på något som kunde vara en djurstig högt där uppe i bergssidan som såg intressant ut, och vår grupp på 7 pers började klättringen upp. Besynnerligt vad detta vackra landskap kan framträda så inbjudande på distans, men på nära håll vara så helsikkes obarmhärtigt. En efter en vände gruppmedlemmarna om och gick ner igen tills bara jag och zoologen stog kvar mitt i stenscreet.

Vi kämpade oss uppåt i det branta bergsslutningen som var täckt med “platta stenras" – jag forsökte hålla fast i stora stenar som ibland stack ut medan vinden rev och slet i en ju högre upp vi kom. Kännde mig extra skrajsen när jag fick besked om att ta fram kamera och fotografera de “ibex-scats & tracks” som vi hittade någonstans i stenrasområdet. Men vi kom oss då till slut upp och kunde ta en paus på bergsryggen och njuta de sagolika vyerna över dalgångarna på båda sidor. Wow vilken introdag!  

 

Vår robusta och uthållna zoolog från Kiev med sin fina hemmagjorda vandringskäpp – han var alltid lika trevlig och intressant att prata med och man lärde sig mycket. Den första tanken som slog mig när jag träffade honom var den där mysiga ägaren/forskaren i Jurassic Park-filmerna - if you know what I mean. 

 

En god del petroglyfer/hällristningar blev funna av våra grupper och kan vara upp till 2000 år gamla – ofta med ibex och andra djur som huvudmotiv, fast ett par visade faktiskt något som inte efterlot någon tvekan om att det handlade om ren fruktbarhet – vad ser du?

 

Hästarnas land – de finns överallt här och kan plötsligen poppa upp utan förvarning, gärna galopperande på stranden (Issyk Kul), kring baslägret, uppe i fjällsidorna eller under trekking där de ibland dundrandes förbi oss på båda sidor - absolutely awesome!  

 

 

Återkommer snart med fortsättningen och möjligens även lite reseinfo & tips etc.

 

Min blogg: www.lissfit.com 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2014-09-01 23:29   fowwe
Tack för din berättelse! Detta med djur i avlägsna trakter är ju väldigt intressant. Och snöleoparden måste väl vara ett av de verkligt svåra djuren att spåra? Men hur var det med denna expedition, var det en rent vetenskaplig tur eller var det som kombinerad turistresa? Hade varit kul att veta.
 
Svar 2014-09-04 23:06   sportychic
Hej hej Hans! Ja detta var ett riktigt intressant projekt att få vara en del av där man lär sick mycket. Jag tänkte skriva lite mer om just det du undrar på i sista inlägget, för det är riktigt bra frågor som kanske flera där ute också undrar på :)
 

Läs mer

Efter långa diskussioner kring ämnet avgifter och allemansrätt kommer här en sammanfattning av tråden och även en omröstning. Vad tycker du i frågan?

Att bygga broar

Common Values United jobbar för att öppna upp den svenska naturen för "barn från tredje kulturen". 7 kommentarer
Tävla om ett exemplar av ”Barnens fjällbok – En handbok för unga fjällvandrare”.
Glaciärvandring, klättring och balansgång längs en smal kam. Att ta sig till Sveriges två högsta toppar är inget för den höjdrädda. 4 kommentarer
Föreningen Hej främling och STF arrangerade förra helgen en fjällvandring för att ge fler möjlighet att må bra och hitta nya vänner.

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.