Sarekförberedelser i Norska Sölen

Så blev det snabbt sommar, och årets fjällvandring kom allt närmare! Långt tidigare på våren så var jag och min ständige färdkamrat och vapendragare Micke inställda på ett nytt besök i Sarek, där vi lite hastigt hamnade på en fantastisk 7 dagars tur förra året. Då hade vi i, relativt oerfarna av området forcerat från Saltoloukta, via Rapadalen i spöregn, vidare mot Skarja, fått en fin topptur på Svarta spetsen, och senare klivit genom Rouhtesvagge och ner till Ännonjalme på endast knappa 7 dagar! Det var alldeles för kort tid för Sarek kändes det som, och nu ville vi ta oss mer tid att utforska området i lugn och ro.

Våren gick som vanligt snabbt, jag var mycket på resande fot med mycket fin skidåkning i fjällen medan Micke var hemma och förvärvsarbetade. Semestern var inplanerad till sista veckan i juli och en bra bit fram i augusti månad. Som vanligt var vi ute på en del skogsturer under försommaren hemikring, mycket för att testa en del nya grejor som införskaffats sen den senaste resan i sommarfjällen. Bland annat har vi haft mycket glädje av mitt Hilleberg Tarra som jag kom över i våras, och att få pensionera det gamla ryggåstältet”Malmbergs-1978” kändes befriande och högtidligt på någe vis. Framförallt tältpåsen till denna eländighet till tält var inte Mickes bästa vän på något vis, utan skulle ha bränts upp på torget i Jokkmokk i fjol var det lovat. (Var påsen är nu vet jag inte)

Nåja, en hel del finfina grejor var införskaffade, dels för fjällen och även senare äventyr. Sen gick allt för fort, och vår sälsynt dåliga förmåga på att planera och brist på beslutsamhet gjorde att vi en julikväll kom på att det tänkte avresedatumet inte var långt borta, och att vi var tvungna att fixa resekäk,( läs frystorkat) samt att vi ville utveckla våra alpina kunskaper lite, och då behövdes både isyxa och stegjärn minsann!

Sagt och gjort, vettiga alpinprylar hittades efter mycket forskning på Northstar.se, bara att beställa, fort skulle det gå. Mat kunde man ju knalla ner på den lokala friluftsbutiken och inhandla för en mindre förmögenhet, men det kändes inte lockande, då vi hade en plan att allt som allt tillbringa 15 dagar i fjällmiljö. Istället så hade GetOut ett sjysst erbjudande om att beställa 5, betala för 4. Det sparade man ju några spänn på i alla fall, och så fick det bli.

Bilen börjades så smått packas, och avresan var tänkt till morgonen den 24:e Juli. Torsdagen kom, likaså fredagen, och det var oroväckande mycket eko i postlådan.. ”Dom som brukar vara så snabba” tänkte vi, jaja vi har ju 4 veckor till godo innan det var dags för vardag igen.

Inget på måndagen, inget på tisdagen..nähä?? Jag väntade även på ett par extra sulor till mina Lundhags, men dessa behagade inte att dyka upp för ett par dagar senare visade det sig. Men så på onsdag morgon så föll pusselbitarna på plats och den sen några dagar packade bilen kunde börja rulla norrut. Maten hade inte kommit i önskad kvantitet, men det gick ju att köpa på vägen! Kanske så även sulor.

Vår tanke med resan var som vanligt att ta den ett steg längre, det gällde att få vara ute på tur så länge det gick! Micke hade mumlat om att inte sova hemma en natt på semestern, så det var väll lika bra då.

Planen var att ta bilen från Falun och rulla upp via Idre och in på den Norska sidan och till Rendalssölen, detta mäktiga lite ensamma massiv som ståtar upp 1755 m.ö.h syns vida ikring, speciellt kännetecknat från Idre fjäll. Där skulle vi knalla upp till en sjö på 1200m höjd och där tillbringa 2 nätter. En topptur var inplanerad, likaså känna på all utrustning lite, utvärdera, lägga till och dra ifrån. Vi hoppas även på att finna lite branta snöfält för att öva på selfarrest och vandra med stegjärn, något inte Micke prövat tidigare. Därefter skulle vi rulla vidare upp genom Härjedalen, och tillslut nå Gällivare där bilen skulle dumpas.

Sen var tanken buss till Ritsem, ta båten över Ahkkamagasinet och därefter in i Sarek, för att efter ca 13 dagar nå Kvikkjokk på andra sidan och buss tillbaka till bilen. Sen var planen lite luddig, men i mån av tid skulle vi köra över Norge hem och turista lite, kanske hitta nå fjälltopp att klättra upp på. Men prioriteten låg i Sarek!

Dag 1

Solen stod som spön i backen, som brukligt denna sommar, och vi var glada och nöjda över att undertecknad äntligen skaffat en bil som AC.:n inte varit paj på!

Norra Dalarna passerades snabbt, många gånger man åkt den vägen. Skönt nog så verkade även vägarbetarna tagit semester här, nått som inte verkar skett på flera år. En sista rejäl måltid intogs på världens bästa pizzeria i Idre och resan fortsatte in i vårt västra grannland.

Vi hade bara en tämligen bristfällig karta över Sölenmassivet, utprintad i all hast från internet, men det fick gå. Uppskattade avståndet från vettig körbar grusväg till Sjön 1204 till ca 11km, stig skulle det visst vara med? Nemas problemas på en kväll.

Dålig Norgeatlas gav oss tveksamma besked, och det blev en del flackande efter vägen innan vi hittade vart den enda bron över älven verkade infinna sig. Tillslut fann vi den, en lång, stilig hängbro som ledd oss vidare upp mot fjället. Packade om ryggsäckarna en aning medan kvällssolen la ett vackert ljus över Sölentopparna, nu var det äntligen dags! Vi hade var sin 75L ryggsäck, och vi visste redan innan att det blev tajt. Vi skulle ju ha samma utrustning med oss nu som i Sarek, för att se att allt funkade. Säcken sväljer mycket, men nu var det mycket ommöblerande och tandagnissel innan den blev komfortabel.

Iväg kom vi, och vädret var fortfarande bästa tänkbara. Vägen upp är ganska okomplicerad, tallhedar som övergår i lättvandrade fjällhedar, stundtals en del sten. Sen kom dom. Myggen. Har egentligen inga problem med dessa små otrevligheter, men nu var det mer än på 4 fjällsemestrar tillsammans! Mygghatten på och Wilmas tjärlösning på kroppen!

Lite ovant med säcken i början, trots att man släpat den lite överallt den sista tiden. Startvikten på resan verkade ha landat runt 23kg.

Sölens ståtliga toppar tycktes aldrig komma närmare, och mörkret föll på.. 11km, tjena.. I början hade vi sett en skylt som det stod ”fjället 25km” på, men det verkade overkill, vi hade ju mätt hemma ju! Skylten stämde nog. Skitlångt första kvällen ju. Lagom till mörkret blivit så kompakt att det var svårt att låta bli att snubbla på stenar och annat otyg och pannlampan inte gav tillfredställande orientering så hittade vi en liten tjärn som låg bra till, och var man inte kräsen så fanns här även en tältplats. Här fick det bli nattläger, vi fick hoppas på bra väder morgonen därpå så vi kunde fortsätta de uppskattningsvis 5km till tjärnen efter frukost dagen därpå.

Dag 2

Tydligen så hade det regnat en del på natten, men nu var vädret helt okay, det blåste dock en hel del, men på det viset så var myggen ett minne blott!

Lite envisa molnslöjor skymde Topparna på Södra och huvudtoppen på Sölen, men barometern pekade stadigt uppåt. Packade ihop ganska så snabbt, Gröt och hårdbröd till frukost. Blåsten var ihärdig i det öppna landskapet, några små bräjk för navigering som ganska snart följdes av en ganska tapper stigning på kanten av en bäckravin upp till 1200m nivån. Ett otroligt vackert och mäktigt landskap öppnades för oss, tillika så försvann de sista orosmolnen över topparna. En stenig dal med mycket små block kantade en ganska stor tjärn med klarblått vatten, och på båda sidor reste sig enorma sluttningar direkt ur vattnet, uppåt 500m i ett svep. Närmare sjökanten var det mer grönt, och det fanns förvånansvärt många fina tältplatser här, trots höjden över havet. Vinden tilltog ytterligare här uppe, och det var inte helt lätt att gå mot vinden eller höra vad den andre sa. Trots detta var vi glad i hågen och hittade en plats på en kulle ovanför sjön, vindutsatt javisst, men tältet ska då stå emot all världens väder så..

Det hade börjat bli lunchtid, och planen var att äta en lätt lunch, och sen göra ett försök upp på toppen. Soppa kokades i ena absiden, choklad och vatten packades i toppryggsäckarna och runt 13 tiden var vi iväg. Ganska snart så byttes gräset mot sten, ganska små block i beskedlig lutning. Sluttningen vek av in i en stor sänka (som såg otroligt inbjudande ut till vinterns skidåkning!)

Vi gick på skrå upp i passet mellan topp 1682 och huvudtoppen. Lite brantare på slutet och vi fick ta en del handstöd genom den nu storblockiga terrängen. Så, var vi där. Ca 1 timme och 20 min från tältet var vi uppe på Huvudtoppen, 1755möh. Det blåste, men inte alls så fruktansvärt som vi trodde. Från den svenska sidan ser Sölen ut som ett snällt, avrundat fjäll, i alla fall med tanke på höjden. De flesta sluttningarna är beskedliga och berget liknar en stor grushög. Dock så är karaktären en helt annan västerut, där flera hundra meters avgrundsstup avlöser varandra i norrgående riktning från toppen. Så toppröset har en riktigt hisnande känsla åt det hållet, där det står och balanserar ute på kanten. Det gällde att inte blåsa ner. Utsikten var otrolig åt alla håll, framförallt västerut då de högre bergen i Rondane skymtade. Lite mer begränsad sikt österut, då sämre väder var på väg in.

Obligatoriska underskrifter i toppbocken följdes av en filmsnutt med Mickes kamera innan det var dags för nedfärd. Vi tog vägen via södra förtoppen 1682, bara för att det var kul. Sluttningen ner blev dock brantare då, och sämre väder drog snabbt in. Mulet, men dock inget regn, och blåsten tilltog ytterligare när vi närmade oss tältet. Mötte en Norsk gutt på väg upp, men han fick senare vända konstaterade vi. Kröp in i tältet lagom till att himlen öppnade sig helt. Regnet fullkomligt öste ner, och matbestyren fick skötas inomtälts.

Någorlunda mätta, men framförallt belåtna så låg vi länge i tältet och lyssnade på stormen som slet hårt där ute. På andra sidan sjön hade en annan grupp sitt läger, kikade med jämna mellanrum ut och såg hur deras tunneltält kämpade hårt mot vinden, men det verkade stå kvar trots allt. Skönt.

Kvällen slogs ihjäl med div. ordlekar och döprat. Runt 20:30 tiden verkade i alla fall den värsta vinden ge upp, och så också regnet. Vi hade mycket energi till övers, och beslutade oss för att gå in i dalen en bit och leta snöfält. Det var väldigt ont om dessa på Sölen, men från toppen hade vi sett ut ett bra en bit in i dalen. Traskade iväg i skalkläder, med oss hade vi isyxa och järn. All världens sten verkade finnas här, men efter lite slit så kom vi upp till ett litet snöfält som låg inklämt i en ränna med ganska brant lutning. Inte tillräckligt brant för renarna tydligen, som bajsat ner all snö totalt. Lite lätt duggregn, men vi fick en fin repetition av self arrest, bra snö att träna på. Eftersom underlaget var osnyggat av renar så blev skalkläderna likaså, nöjda, blöta och nedskitade gick vi tillbaka till lägret i mörkret, jag halkade en gång och slog isyxan i egna huvudet. Orutinerat.

Dag 3

Nästa morgon var en sån där tråkig morgon. Vaknade vid 8 tiden och kikade ut. Regnet öste ner igen, och sikten runt tältet var begränsad till typ 2m. Spännande det här skulle bli då! Vi gjorde långsamt frukost, åt långsamt och lade oss sen för att se om vädret blev bättre. Det blev det inte alls det, möjligen sämre. Väntade till klockan 13 ungefär, innan sunt förnuft tog vid, och det var bara att bita ihop. Slet ihop lägret och började tillbakamarschen mot bilen. Sikten var noll, så även humöret. Några få stopp för chokladintag gjordes, annars pannben neröver i regnet. Det var en överväldigande syn då bilden dök upp, 5 timmar senare. Inget var torrt, inget alls. Bytte snabbt om till civila kläder och la ut allt blött så gott det gick i volvokombin. Nöjda satte vi oss i bilen och rullade mot Sverige och Grövelsjön, där familjen äger en stuga, och vi tänkte gå in och torka lite kläder framför en härlig öppenspis innan resan skulle gå vidare.

Vår utvärdering av denna lilla förtripp då?Sölen verkar vara ett riktigt blåshål med väldigt skiftande vädder, iofs inte så konstigt med tanke på dess utsatthet då det höjer sig högt över ett annars ganska flackt område. Området är dock lättvandrat och inte direkt så stenbundet som man är van med i fjällvärlden. Toppen har en magnifik utsikt och är inte krånglig att nå med lite flås.

I övrigt, allt fungerade ganska bra. De 4 paket hårdbröd vi släpat med oss diskvalificerades omgående, och byttes ut mot energibars.  Alldeles för stor volym i förhållande till kalorier med hårdbröd konstaterade vi. Bars är gott också! Skönt att ha fått känna lite på de nya stegjärnen och yxorna, och att ha fått några mil i benen innan Sarek. Jag svor lite över att jag inte hade med mig extra sulor, men det fick gå. Hade under trippen klurat på vettig lösning till att ha en systemkamera bärandes runt halsen hela tiden utan att nacken skulle gå av. Hade sytt på två öglor av resårband på höftbältet på ryggsäcken, dit jag kunde peta in objektivet.

Använde på resan en Nikon D80, men anordningen var anpassad för min något större Canon Eos 50D, som innan avfärd pajjat och fått åka in på lagning. Så, helt optimalt blev det inte, men efter lite pill så var det riktigt bekvämt.

Så, på kvällen den 28 juli rullade vi iväg norrut in i Sverige mot nya utmaningar.

Fortsättning på Sarekturen följer.