Rapport fran Nepal
Med en kall öl i handen pa Railay beach i Krabiprovinsen, södra Thailand känns Nepal ganska avlägset, men det var mindre an två veckor sedan vi flög ut från Lukla Airport i Nepal, trötta men otroligt glada över att var trek var över och att vi nått våra två mål: att se Everest och att klättra en 6000+ topp.
Resans forsta highlight var definitivt landningen pa Lukla Airstrip. Det ar precis sa harresande som alla beskriver det. Efter visst dividerande och forhandlande, dar det visade sig att var Sirdar (Ang Dawa Sherpa) inte alls var lika lightweight som vi och att han hade tankt att varan barare skulle bara aven hans saker, slutade det med att vi hade tva barare under hela var trek. En hel lite expedition med andra ord. Val ivag fran Lukla tog vi sikte mot Namche Bazaar, centralorten i Khumbuomradet och faktiskt en riktigt mysig liten by som t o m har EL! Lodgen har var helt godkand och vi kande oss oerhort starka, sahar langt var ju Nepal helt ok! Men snart skulle den bilden andras ...
Fran Namche tog vi fart mot Gokyo, eller fart och fart, pa grund av acklimatiseringen forvantas man inte ga fler an 300 hojdmetrar per dag och aven om vi gick pa hardare an sa blev et anda en hel del ”dotid” pa lodgerna och vi fick verkligen lara oss vad det KAN innebara att bo pa lodge i Nepal. Vi stannade i Machermo och Dole pa vagen upp och at lunch pa ett par till. Vi hade inte forvantat oss lyxhotell, skinande rent, vattentoalett och god mat men vi hade i alla fall vantat oss att lodgeagarna skulle bry sig lite om sin egen hygien och sina gaster! I guidebocker med mera pastas lodgerna vara hyfsat hygieniska och de flesta agare utbildade i ”renlighet och matlagning”. Det stammer inte riktgt overens med vara upplevelser, att det sedan inte existerar nan Nepalesisk matkultur, det ar en helt annan historia.
I Gokyo gjorde vi var forsta riktiga acklimatiseringstur och klattrade/vandrade upp pa Gokyo Ri (5300m). Med halvdaligt vader fick vi anda en bra skymt av Everest och de andra bergen i omradet. Anna fick vart forsta (och faktiskt enda) fall av matforgiftning pa grund av daligt frukostbrod men slapade sig anda till toppen, med beundrande tillrop fran fler an mig.
Efter en san stark dag tyckte vi att Cho La (5330 m) dagen efter borde ha varit en enkel match men pa cirka 5000 m blev Anna akut hojdsjuk och vi beslutade oss for att vanda och sova en natt i Dragnag, precis fore passet, innan vi forsokte igen. Pa andra forsoket gick det lattare, mycket lattare, och vi tog oss efter en lang dag till Dzongla dar vi spenderade natten i syfte att na Lobuche highcamp dagen efter. Lodgerna i Dzongla var ett riktigt bottenmarke, allting var riktigt riktigt skitgt, personalen var marginellt aldre an tio ar och hade definitivt inte gatt nan kurs i lodgehygien. Vi at sa lite som mojligt och toaletterna undersokte vi inte ens, som tur var fanns det mycket och bra terrang runtomkring.
Det var med forvantan vi vaknade dagen efter, ANTLIGEN skulle vi fa borja klattra! Det var detta vi kommit hit for! En blick ut genom dorren (fonster ar inte nan lyx som finns pa alla lodger) konstaterar dock faktum: snostorm. Missmodiga och trotta hade vi dock en sak klar for oss, inte en natt till i Dzongla! Vi siktade pa den basta lodgen i Lobuche, Himalayan Chain Resort, trots att den kostade $15 per natt. Nu gallde det att aterhamta och hitta motivation for att overhuvudtaget kunna fortsatta var trek. Med sittoalett och dusch inomhus, riktiga vaggar, rena bord, trevlig personal och annat som vi numera betraktade som yttersta lyx gjorde de skal f๖r sitt pris och det var ett par mycket piggare trekkare som satte kurs mot Lobuche highcamp dagen efter.
Tva dagars mer eller mindre intensivt snofall omintetgjorde dock vara planer pa nagot toppforsok och istallet bestamde vi oss for att ga mot Chukkung och Island Peak. Har var vadret gynnsammare och efter tva dagar i highcamp pa 5500m nadde vi 1 juni toppen pa Island Peak (6189m). Klattringen var faktiskt mer utmanande an vantat och vi var ytterst glada over att mer eller mindre satta punkt for var langa resa med packa en sextusenmetare i baggaget hem.
Vi valde att ga Dingboche-Namche i en lang dag direkt efter toppdagen, ivriga att komma ut ur Nepal. Det straffade sig dock bara med att vi fick ta en extra vilodag i Namche innan vi kunde ga vidare mot Lukla, aven det en valdigt lang dag ut. Efter 21 dagar i bergen var vi glada att kunna tidigarelagga var flight till Kathmandu, dar var fantastiska byra (www.annapurnatreks.com) redan hade ordnat sa vi kunde flyga ut sa fort som mojligt. Det var riktigt riktigt skont att landa i Thailand igen, ett land som vi numera uppfattar som otroligt utvecklat, hygieniskt och industrialiserat!
Resans forsta highlight var definitivt landningen pa Lukla Airstrip. Det ar precis sa harresande som alla beskriver det. Efter visst dividerande och forhandlande, dar det visade sig att var Sirdar (Ang Dawa Sherpa) inte alls var lika lightweight som vi och att han hade tankt att varan barare skulle bara aven hans saker, slutade det med att vi hade tva barare under hela var trek. En hel lite expedition med andra ord. Val ivag fran Lukla tog vi sikte mot Namche Bazaar, centralorten i Khumbuomradet och faktiskt en riktigt mysig liten by som t o m har EL! Lodgen har var helt godkand och vi kande oss oerhort starka, sahar langt var ju Nepal helt ok! Men snart skulle den bilden andras ...
Fran Namche tog vi fart mot Gokyo, eller fart och fart, pa grund av acklimatiseringen forvantas man inte ga fler an 300 hojdmetrar per dag och aven om vi gick pa hardare an sa blev et anda en hel del ”dotid” pa lodgerna och vi fick verkligen lara oss vad det KAN innebara att bo pa lodge i Nepal. Vi stannade i Machermo och Dole pa vagen upp och at lunch pa ett par till. Vi hade inte forvantat oss lyxhotell, skinande rent, vattentoalett och god mat men vi hade i alla fall vantat oss att lodgeagarna skulle bry sig lite om sin egen hygien och sina gaster! I guidebocker med mera pastas lodgerna vara hyfsat hygieniska och de flesta agare utbildade i ”renlighet och matlagning”. Det stammer inte riktgt overens med vara upplevelser, att det sedan inte existerar nan Nepalesisk matkultur, det ar en helt annan historia.I Gokyo gjorde vi var forsta riktiga acklimatiseringstur och klattrade/vandrade upp pa Gokyo Ri (5300m). Med halvdaligt vader fick vi anda en bra skymt av Everest och de andra bergen i omradet. Anna fick vart forsta (och faktiskt enda) fall av matforgiftning pa grund av daligt frukostbrod men slapade sig anda till toppen, med beundrande tillrop fran fler an mig.
Efter en san stark dag tyckte vi att Cho La (5330 m) dagen efter borde ha varit en enkel match men pa cirka 5000 m blev Anna akut hojdsjuk och vi beslutade oss for att vanda och sova en natt i Dragnag, precis fore passet, innan vi forsokte igen. Pa andra forsoket gick det lattare, mycket lattare, och vi tog oss efter en lang dag till Dzongla dar vi spenderade natten i syfte att na Lobuche highcamp dagen efter. Lodgerna i Dzongla var ett riktigt bottenmarke, allting var riktigt riktigt skitgt, personalen var marginellt aldre an tio ar och hade definitivt inte gatt nan kurs i lodgehygien. Vi at sa lite som mojligt och toaletterna undersokte vi inte ens, som tur var fanns det mycket och bra terrang runtomkring.Det var med forvantan vi vaknade dagen efter, ANTLIGEN skulle vi fa borja klattra! Det var detta vi kommit hit for! En blick ut genom dorren (fonster ar inte nan lyx som finns pa alla lodger) konstaterar dock faktum: snostorm. Missmodiga och trotta hade vi dock en sak klar for oss, inte en natt till i Dzongla! Vi siktade pa den basta lodgen i Lobuche, Himalayan Chain Resort, trots att den kostade $15 per natt. Nu gallde det att aterhamta och hitta motivation for att overhuvudtaget kunna fortsatta var trek. Med sittoalett och dusch inomhus, riktiga vaggar, rena bord, trevlig personal och annat som vi numera betraktade som yttersta lyx gjorde de skal f๖r sitt pris och det var ett par mycket piggare trekkare som satte kurs mot Lobuche highcamp dagen efter. Tva dagars mer eller mindre intensivt snofall omintetgjorde dock vara planer pa nagot toppforsok och istallet bestamde vi oss for att ga mot Chukkung och Island Peak. Har var vadret gynnsammare och efter tva dagar i highcamp pa 5500m nadde vi 1 juni toppen pa Island Peak (6189m). Klattringen var faktiskt mer utmanande an vantat och vi var ytterst glada over att mer eller mindre satta punkt for var langa resa med packa en sextusenmetare i baggaget hem.
Vi valde att ga Dingboche-Namche i en lang dag direkt efter toppdagen, ivriga att komma ut ur Nepal. Det straffade sig dock bara med att vi fick ta en extra vilodag i Namche innan vi kunde ga vidare mot Lukla, aven det en valdigt lang dag ut. Efter 21 dagar i bergen var vi glada att kunna tidigarelagga var flight till Kathmandu, dar var fantastiska byra (www.annapurnatreks.com) redan hade ordnat sa vi kunde flyga ut sa fort som mojligt. Det var riktigt riktigt skont att landa i Thailand igen, ett land som vi numera uppfattar som otroligt utvecklat, hygieniskt och industrialiserat!
