Artiklar > Kvikkjokk-Njoatsosvagge tur och retur 2016

Kvikkjokk-Njoatsosvagge tur och retur 2016

Av: OBD

Så blev det en vandring tillsammans med min vän M även i år. Vi gjorde en vandring Kvikkjokk - Njoatsosvagge t.o.r.  Vädret var väl inte det allra bästa, och att vi skulle vandra t.o.r. var inte planerat. Men så blev det. Vi fick en riktigt fin upplevelse den sista dagen på fjället. 

Resan upp gick bra trots att tåget var c:a 1 tim försenat när vi kom till Murjek. En extra buss till Jokkmokk var insatt som avgick c.a 10.30, 1 timme senare än ordinarie buss. Jag räknade med att komma sent till Kvikkjokk, men i Jokkmokk bytte vi till ordinarie buss till Kvikkjokk. Det var 1tim 15 min mellan ordinarie bussarnas ankomst resp avgång i Jokkmokk. Kan inte minnas att det brukar vara så lång tid, men det var ju bra för oss. Nu kom vi till Kvikkjokk i "normal" tid och kunde efter båtfärden börja vandra ungefär 14.40. 

Det var litet jobbigt för en gammal gubbe att gå upp till Prinskullen. Det kom en och annan regnskur och regnjackan åkte av och på med ojämna mellanrum. Det hade nog regnat en del tidigare också, för bitvis var stigen nästan som en liten bäck. Vi gick upp till renstängslet och sedan vidare över Vallevarre och slog upp tältet straxt väster om .863. Min vän M satte genast igång med matlagningen. I år hade hon sin Bushbuddy, som är en riktigt effektiv liten "vedspis". 

Gamajåhkås utlopp

Vår lägerplats i västra Vallevarre.

Nästa dag såg ut att bjuda på fint vandringsväder. Morgondimma steg upp från Vallevagge men dagen skulle nog bli fin. Det blev några korta regnskurar på förmiddagen men sedan blev det bättre och bättre. Till lunchen fick jag testa mitt vindskydd till gasköket. Det fungerade alldeles utmärkt. Väl värt 44 gram extra i packningen. :-)  (Det visade sig senare att det även fungerade bra till M:s Bushbuddy). Jag vet inte om vi åt för mycket till lunch eller om det hade andra orsaker, men efter några timmar blev vi båda väldigt trötta. En lång paus med intag av några muggar te gjorde susen.

Vi vandrade vidare mot dagens planerade mål, den lilla sjön vid Habres. På vägen ner mot sjön såg vi en byggd mur som skydd för vind och snö. Såg för övrigt ytterligare en sådan mur följande morgon, straxt öster om sjön. När vi kom fram till sjön började jag leta efter en tältplats medan M letade torra kvistar/pinnar till "vedköket". Jag hittade en skaplig plats för tältet och M hittade bra bränsle. Det blev en rejäl måltid med spagetti, grönsaker, svamp och lök. 

Kvällen blev mycket fin. Litet kylig, men med en vacker solnedgång.

Mitt vindskydd, som fungerade alldeles utmärkt.

Vallevagge mot SO

Vallevagge mot NV

Utsikt från Vallevagge mot Tjuoldavagge.

På väg ner mot sjön vid Habres.

En uppbyggd mur till skydd för väder och vind.

Vår tältplats vid sjön vid Habres.

Morgonen nästa dag var helt fantastisk. Inte ett moln på himlen. Utsikten mot Ruonas var underbar. Jag gick runt och fotograferade litet men kunde inte motstå frestelsen att tvätta mig från topp till tå i en jokk i närheten. När jag stod där helt "försvarslös" fick jag besök av några renar. De var så nära men jag måste ju röra mig litet försiktigt och ta kameran. De flesta sprang då iväg, men en av dem stannade kvar och verkade inte alls förvånad att se en naken gammal gubbe i jokken. 

Sjön vid Habres.  Ruonas i bakgrunden.

En ren som ignorerade den "nakne fotografen".

Efter frukosten vandrade vi vidare mot Ruonasvagge. Vädret var fint. Ganska varmt men det blev mer och mer molnigt. Vi stannade i alla fall för ett "bad" i en liten jokk. Det var verkligen skönt. Man torkar förvånansvärt snabbt efter ett dopp. Att torka sig med handduk är absolut inte nödvändigt. Utsikten utmed Ruonasgårsså ner mot Tjuoldavagge var mycket fin. Jag har gått här ett antal gånger tidigare, men för M var det första gången. Hon var hänförd. Vi gick upp en liten bit i Ruonasvagge, vadade jokken och följde sedan den lilla jokken upp mellan Ruonas och .1138.

Vårt mål för dagen var sjön Buojdes. Men det är inte alltid man når fram till utsatt mål. I dag gjorde vi inte det. Vädret blev sämre. Det började regna och blåsten ökade riktigt ordentligt. Regnet övergick i hagel. Sikten blev sämre och sämre. Grått, grått och åter grått. Vi började se oss om efter en tältplats. Det är inget överskott av tältplatser i östra delen av Slihtavagge. Men vi hittade faktiskt en som fick duga.

När vi satt i tältet frågade M :"Vet du var vi är?". "Ja, på ett ungefär." svarade jag. Jag pekade ut på kartan var jag menade att vi var. M tog då fram sin inReach SE och kollade våra koordinater. Och se, det stämde. MEN, det var ändå något som inte stämde. När vi snurrat runt och letat tältplats hade tydligen vår "inre kompass" blivit störd. Vi var båda övertygade åt vilket håll vi skulle gå nästa dag. Jag tog för säkerhets skull fram min kompass. Något var fel. Kompassen kan väl inte visa 180 grader fel? Jag sade inget utan kröp ner i säcken och somnade.

Ruonas, Tjuoldavagge och Tjuollda.

Ruonasvagge. Ruonas  t.h. och .1138 t.v.

Nästa morgon var grå, grå, grå. Vi stannade kvar i tältet till efter lunchen. Men nu syntes det litet ljusning i det gråa. Man kunde ana solen som konfirmerade att min kompass var riktig och att våra "inre kompasser" blev lurade av allt snurrande efter tältplats i går. Vi beslöt ändå att ta en vilodag. Det regnade tidvis ganska mycket. När det blev en stunds uppehåll tog vi en promenad mot den lilla sjön SO om Buojdes. Nu blev vädret mycket bättre och trots att klockan var c:a 16.00 beslöt vi att packa och vandra vidare mot Buojdes. Det blev en kort etapp. Vi slog läger alldeles efter vadet vid Buojdes utlopp. Luften var nu kylig och vinden frisk. Mörka moln över Buojdes, men det såg betydligt trevligare ut ner mot Tjuollda.

Vår tältplats i östra Slihtavagge.

Buojdes

Vår tältplats vid Buojdes.

Från vår tältplats vid Buojdes ner mot Tjuollda.

Morgonen därpå var vädret grått och vinden sval. Men det blev snart bättre. Vi gick österut, mot Tjuoldagårsså. Ganska lätt vandring, även om det bitvis var en del videsnår. Såg en Fjällripa.(ändrat efter experthjälp). Fantastiskt vad de har bra kamouflagedräkt. Vi följde Tjuoldagårsså upp till Låpptåvagge. Innan vi vadade Tjuoldajåhkå tog vi en lunchpaus i lä bakom ett stort stenblock. Det blåste ganska kyligt.

Efter vadet vandrade vi vidare med siktet inställt på sjön Goabrekjavrasj. Första biten är stenig men sedan är det lättvandrat. Vi såg en Större strandpipare. Fina vyer över sjön mot fjällen runt Luohttolahko. Sedan vi vadat vid utloppet av sjön slog vi läger på NO-sidan. Det blåste riktigt kyligt och det var skönt att sitta i lä bakom ett stort stenblock och beundra Bushbuddyns effektivitet. 

Utsikt ner mot Tjuoldavagge.

Utsikt mot Buojdes.

Fjällripa (ändrat efter experthjälp)

Från vår lunchplats i Låpptåvagge. Tsahtsa i bakgrunden.

Större strandpipare.

Goabrakvarasj. Ryggåsberget och Luohttotjåhkkå i bakgr.

Guobrekjavrasj. Loametjåhkkå t.h. i bakgr.

Tror att det är Tvillingryggen och Lullihatjåhkkå  i mitten?

Vår lägerplats vid Goabrekjavrasj.

"Vedköket" Bushbuddy. (Något modifierat)

Loametjåhkkå i kvällssol.

Följande morgon var vädret grått, grått, grått. Alltså ganska normalt. :-) Det hade regnat och blåst i stort sett hela natten. Det mesta kändes nu vått eller fuktigt. Vi lät dagen gå. Utebehoven försökte vi avklara de korta stunder det var uppehåll. Men man visste ju inte hur länge uppehållet skulle vara, så det fick ske snabbt. Men vädret blev litet bättre. Vi tog en promenad i omgivningarna och beslöt sedan att packa och vandra vidare. Precis när vi tog ner tältet kom det en regnskur.

Vi kom iväg vid halv tre-tiden på eftermiddagen. Till en början gick det bra, men en bit nere i Njoatsosvagge kom dimma och regn. Där var också en del videsnår som inte gjorde vandringen lättare precis. Vi kände inte för att fortsätta upp utmed sjöarna utan beslöt att sätta upp tältet på ett lämpligt ställe. Kändes skönt att få upp tältet. Det blåste nu ganska friskt och regnade oavbrutet. Trots allt kändes det ganska trevligt att ligga och lyssna på regnets smattrande mot tältduken.

Dimmig morgon vid Goabrekjavrasj.

När vi närmade oss Njoatsosvagge låg dimman tät. Men det fanns en del gluggar. :-)

En stund med fint väder bortsett från riktigt kylig vind.

Natten bjöd på regn, regn och åter regn. Vi tog det lugnt och åt inte frukost förrän mellan 11 och 12. M förberedde middagen med att låta maten precis koka upp och sedan placera grytan i en grytvärmare. Där fick den stå medan vi tog en promenad upp till utloppet från Alep Njoatsosjavrre. Det var blåsigt där vi låg och vi räknade med att det skulle bli minst lika blåsigt uppe vid sjön. Konstigt nog upplevde vi inte vinden lika stark uppe vid sjön. Men det kanske berodde på att vi gått oss varma. Vi konstaterade att det skulle vara möjligt att vada vid sjöns utlopp. Nu hoppades vi att vädret skulle vara litet bättre nästa dag. Vi gick tillbaka till tältet. Maten fick ett nytt uppkok och så tillbaka till grytvärmaren. Jag minns inte vad det var M bjöd på, men det var gott och rikligt.

Vädret neråt i Njoatsosvagge såg nu riktigt skapligt ut. Men vi skulle ju åt andra hållet, och åt det hållet såg det inte lika fint åt. Nåja, kanske det ser annorlunda ut i morgon tänkte vi.

Vår tältplats i Njoatsosvagge.

Utloppet från LulepNjoatsosjavrre.

Vattenfallet nedanför Lulep Njoatsosvagge.

Från vår tältplats upp mot Lulep Njoatsosjavrre.

Åter en kylig och blåsig natt. Men när jag tittade ut vid halv åtta-tiden på morgonen blev jag positivt överraskad. Visst blåste det och luften var kylig, nysnö på topparna, men man såg blå himmel.

Vacker morgon vid vår tältplats i Njoatsosvagge.

C:a 20 minuter senare såg det ut så här:

Kall vind och dimma svepte in från övre delen av Njoatsosvagge.

Nu beslöt vi oss för att vända om. Det verkade som det ena ovädret efter det andra drog in från Padjelanta. Kändes inte bra att fortsätta mot väster genom dalen och sedan vända av mot söder och tillbaka till Kvikkjokk. Jag skulle väldigt gärna ha visat M den fantastiskt fina övre delen av Njoatsosvagge men vi föredrog att vända om och gå tillbaka till Kvikkjokk samma väg vi kommit. Då fick vi i alla fall den kyliga vinden i ryggen och härliga vyer över Njoatsosvagge mot massiven öster om Luohttolahko.

Vi packade och började alltså vandra tillbaka till Kvikkjokk samma väg vi kommit. Efter en stunds vandring såg vädret vackert ut även mot NV och vyerna bakåt, upp mot den övre delen av Njoatsosvagge, var också mycket fina. Hade vi tagit ett felaktigt beslut? Nej, jag tror inte det. Det blev en fin vandringsdag med mycket solsken. Vinden, som var ganska kylig, kom mestadels bakifrån. Vyn över Goabrekjavrasj mot Pårtemasivet var fantastiskt fin.

Vadet över Tjuoldajåhkå i Låptåvagge gick inte så bra för mig. Jag kände hur vatten forsade in i mina vadarpåsar. Trodde först att det berodde på att jag kommit ut på litet för djupt vatten. När jag kom upp rann vattnet ut ur två stora hål i sömmarna i främre delen av vadarpåsarna. (De har varit med om en hel del). Det blev litet svårt att gå i strömmande vatten med flera liter vatten i vadarpåsarna. Jag var nära att tappa balansen men M pekade på en bra sten att kliva på så det hela ordnade upp sig. Men kängorna var naturligtvis helt genomvåta.

Vi slog upp tältet straxt efter vadet. Det var kanske litet tidigt på dagen men vi ville inte gå så mycket längre. Vi häktade av främre delen av innertältet för att skapa en liten "veranda" med bättre utrymme att sitta i innan det var dags att krypa ner i säckarna. Det gjorde vi varje kväll, och ibland även på mornarna. En mycket bra lösning på "trångboheten". Men i kväll blev det kallt i "verandan". Ovädersmoln tornade upp sig i väster. Det kom snöblandat regn. Eller var det regnblandad snö? Vi häktade tillbaka innertältet och kröp ner i säckarna ganska tidigt. 

Njoatsosvagge. Sluttningen upp mot Luohttolahko, Balgtjåhkås ravin, "gräddhyllan" och Loametjåhkka.

Njoatsosvagge. Lulep Njoatsosjavrre. Tjågnaristjåhkkå, Bulkas och Tsähkkok.

Goabrekjavrasj med Pårtemassivet i bakgrunden. Lullihatjåhkkå, Tvillingryggen, Loametjåhkkå och Bårddetjåhkkå.

Goabrekjavrasj mot "gräddhyllan" nedanför Loametjåhkkå. Tvillingryggen och Lullihatjåhkka i bakgrunden.

Vår tältplats i Låptåvagge. Utsikt mot söder. Ruonas och längst bak Tarrekaisemassivet.

Vår tältplats i Låptåvagge. Utsikt mot norr. Tsahtsa i bakgr.

Det blev en kall natt med mycket regn och regnblandad snö. vi tillbringade c:a 12 timmar i sovsäckarna. Efter frukosten funderade vi på att stanna här ytterligare en natt om inte vädret blev bättre. Vi hade ju gott om tid. Mina kängor och strumpor var naturligtvis fortfarande våta och torkvädret var inte det bästa. M sade med ett leende att hennes skor och strumpor var torrare än normalt. Hon vandrar i låga träningsskor som torkar relativt snabbt. Men hon är ju ändå oftast mer eller mindre våt om fötterna. Hon vadar i samma skor.

M kollade väderprognosen på sin inReach. 11m/s, windchill 0, temp +3. Regnandet skulle upphöra på eftermiddagen, vinden ligga kvar på 11m/s, windchill +7 och temp +8. Vi planerade att vandra vidare mot Buojdes efter lunchen.

Vi kom iväg omkring c:a 12.30 men gick inte ända fram till Buojdes. M hittade en fin tältplats c:a 1,5 km öster om Buojdes. Först fick jag det till c:a 3 km men det såg inte så långt ut. Då upptäckte jag att jag tittat på min nya Sarekkarta som har skalan 1:50000. :-) 

Vi tog det ganska lugnt. Vi hade nu 5 dagar på oss att komma tillbaka till Kvikkjokk och behövde absolut inte jäkta. Vi noterade att väderprognoserna som man får via InReach är riktigt bra. M hade en termometer som visade +2 när vi startade och nu visade den +8. Vindstyrkan kunde vi inte mäta men uppskattade den till att vara samma när vi satte upp tältet som när vi startade. 

Tsahtsa med nysnö.

Övre delen av Tjuoldavagge. Ruonas t.h. och Habres t.v. Tarrekaisemassivet i bakgrunden.

Tjuoldavagge upp mot Buojdes.

Utsikt ner över Tjuoldavagge. Från vår tältplats c:a 1,5 km öster om Buojdes. Vallespiken ungefär mitt i bilden.       Ruonas t.h.

Nästa dags vandring började med ett par vad. Först jokken som kommer från Buojdesbuollda och sedan Buojdes utlopp i Buojdesjåhkå. Det var lätta vad. En liten fin regnbåge vid Buojdes men sedan blev det en ganska händelsefattig vandring. Vädret var ganska typiskt fjällväder, litet klar himmel, kyliga vindar och en del regnskurar. Stoppen för vatten- och energiintag blev korta. Vid tre-tiden satte vi upp tältet i Ruonasvagge med en mycket fin utsikt ner mot Tjuoldavagge. Vi tillbringade större delen av tiden med att dricka te i "verandan". Konstigt nog hade mina kängor och strumpor nästan torkat efter vadet två dagar tidigare. M kollade väderprognosen för morgondagen. Lät inte så bra. Kall natt och i morgon mycket regn. Blir det så, då stannar vi nog en natt till här. Vallevagge i regnväder är ingen höjdare, och även i år har vi gott om tid. :-) 

Regnbåge vid Buojdes.

Den lilla sjön SO om Buojdes.

Slihtavagge. Taget från höjden på södra sidan av den lilla sjön SO om Buojdes. Ruonas t.v. i bakgrunden. 

Sluttningen ner mot Ruonasvagge.

Utsikt från vår tältplats ner mot Tjuoldavagge.

Vindskyddet gjorde nytta när vi hade dörren till "verandan" öppen.

Nästa dag blev en lååååång dag. Det hade regnat i stort sett hela natten och vädret var riktigt grått. Vissa stunder ljusnade det något, men någon blå himmel såg vi aldrig. Regnade nästan oavbrutet i 24 timmar. Uppehållen var mycket korta. Jag försökte ringa till Kvikkjokks Fjällstation men det var ju naturligtvis omöjligt. Ingen täckning alls. Då skickade M med sin inReach ett SMS till min hustru och bad henne kolla med Fjällstationen om det fanns något rum ledigt om tre dagar. Det var fullbokat fick vi till svar med ett retur-SMS. Mycket praktiskt med inReach när man inte har mobiltäckning. M har sin inReach kopplad till en iPod touch för att göra det litet lättare att skriva textmeddelande eller e-post.

"Utsikt" från tältet ner mot Tjuoldavagge.

"Utsikt" mot Habres.

Här möts gammalt och nytt. :-) Nåja, den gamla kartan är trots allt i Tyvek.

När jag nästa morgon tittade ut genom tältöppningen var utsikten ner mot Tjuoldavagge betydligt trevligare än den var dagen innan. Vackert med nysnö på Pårtemassivet. Vi hade en, för oss, relativt lång vandring framför oss. Fram till och genom Vallevagge till en lägerplats i västra delen av Vallevarre. Alltså ungefär där vi sov första natten.

Efter den sedvanliga morgongröten packade vi och gav oss iväg. Nu gick vi inte ner mot Habres utan höll litet höjd på vägen till Vallevagge. Jag såg en sten med kartlav som jag tyckte var vacker och där namnet på laven passade in så bra. Kanske mest beroende på att stenen var vit. Vi passerade ett litet vattenfall där M bara måste bada/duscha. Jag hade kanske gjort det också om inte botten varit så stenig. Jag ville inte riskera att halka och/eller skada fötterna. Jag ville inte heller väta ner mina kängor som nu var nästan helt torra. M kliver ju utan att tveka i vattnet med sina skor.

Straxt efter ingången i Vallevagge passerade vi en hel del vackra stenar. Jag är ingen geolog men nog tycker jag stenarna vittnade om att våra fjäll är riktigt gamla.  Vädret var fint hela dagen. Inte en droppe regn och vinden i ryggen. Vi blev litet trötta och det kändes skönt när vi kom över sista krönet och såg ner över Vallevarre och den djupa ravinen Vallegårsså. Några renar sprang förbi och förhöjde stämningen.

Kvällen blev riktigt fin och utsikten mot Pårtemassivet var mycket vacker. Jag ringde Fjällstationen och blev informerad att min hustru, efter vår SMS-kontakt, hade bokat det enda som fanns ledigt, nämligen 2 bäddar i ett 4-bäddsrum. Jag avbokade och bokade i stället en stuga hos Kvikkjokks Turistservice. Men här på Vallevarre skulle vi nu bo två nätter. Vi somnade ganska tidigt.

Betydligt trevligare utsikt mot Tjuoldavagge än gårdagens.

Nysnö på Pårtemassivet.

Sten med kartlav.

Fint litet vattenfall mellan Ruonasvagge och Habres.

        

Gamla och vackra stenar i Vallevagge.

Vallevarre med den djupa ravinen Vallegårsså.

Vallevagge. Renar på väg ner mot Vallevarre.

Kvällsutsikt mot Pårtemassivet från vår lägerplats på Vallevarre.

Efter frukosten nästa dag tog vi en promenad. Vi gick ner till renvaktarstugan och fortsatte sedan mot SO tills vi såg renstängslet. Där gick vi upp litet och återvände sedan till vår lägerplats. En liten tallplanta såg ut att ha "fått ordentligt med stryk" men en annan såg "ganska stolt ut". Vi såg några Ljungpipare och naturligtvis renar. En liten flock renar såg väldigt målmedvetna ut. Kanske var de på väg till ett "tjurmöte". :-) Utsikten mot Pårte var hänförande. Jag tyckte mig kunna se Axel Hambergs gamla observatoriebyggnad. Vi passade även på att bada i en liten jokk. Riktigt skönt, även om vinden var kylig. Vi gick till tältet och drack te i "verandan".

På eftermiddagen blev vädret riktigt fint. Solen sken och värmde skönt. Vi riggade upp en torkställning och torkade/vädrade litet kläder. Litet senare tog vi ytterligare en promenad upp mot Vallevagge. Såg då ett tält på den plats där vi tältat första natten. Två personer och en hund såvitt vi kunde se. Vi fortsatte mot Vallevagge så långt att vi såg ner till Vallebäcken. Ravinen är verkligen djup. Där vände vi tillbaka till tältet och intog middagen i "verandan".

       

Tallplantor som kämpar för att överleva. Hur ser Vallavarre ut om 100 år?

Ljungpipare

"Tjuriga" renar.

Pårtemassivet. Förstorar man bilden kan man ana Axel Hambergs observatorium.

Vår badplats.

Fin tältplats, fin utsikt och fint torkväder. Av stenarna att döma har platsen använts tidigare.

Vaknade nästa morgon till en fantastiskt fin dag. Vi tog det lugnt och i den svaga vinden åt vi en tidig frukost utanför tältet och väntade på att solen skulle torka det dagg- och kondensvåta tältet.

Sista dagen på fjället. Det var som vanligt med litet blandade känslor vi började packa för att bege oss tillbaka till den s.k. civilisationen. Jag kunde inte se mig mätt på utsikten mot Pårte. M satt tyst länge och bara tittade mot fjällen. Efter en stund ropade hon:"Bertil, vad är det för djur? Det är två djur alldeles hitom renflocken därborta. De är mindre än renkalvarna." Djuren kom något närmare och jag tittade genom kameran. Så sade vi som med en mun:"Järv!" Det var första gången vi såg järv i vilt tillstånd. Vi blev naturligtvis upprymda av glädje. Vilken fantastisk avslutning på vår fjällvandring. Vi kunde se dem under flera minuter. En av dem hade halsband och var förmodligen försedd med GPS. De var väl som närmast c:a 100 meter från oss och sprang sedan längre bort uppför sluttningen mot Vallespiken. Renarna i flocken som de kom ifrån verkade så vitt vi kunde se helt oberörda. I den riktningen de sprang var en annan, ganska utspridd renflock. Den flocken drog sig samman markant till en riktigt kompakt flock när järvarna närmade sig. Men järvarna sprang förbi och renflocken spred ut sig igen.

Utsikt från vår tältplats på Vallevarre, mot Pårte.

"Är vår vandring verkligen slut? Måste vi lämna det här fantastiska?"

"Järv! 2st."

Här ser man tydligt att en av järvarna var försedd med halsband.

Här börjar järvarna avlägsna sig.

Det finns kanske en del att berätta om både resten av dagen och hemresedagen med intressanta möten med trevliga människor, men det känns relativt trivialt, så  jag  slutar här.

Men läs gärna FOWWES BLOGG :

www.utsidan.se/blogs/fowwe/en-del-av-mig.htm

 

 

 

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2016-09-26 14:42   ulindh
Ni fick en omväxlande tur både planerings- och vädermässigt. Men utan de omständigheterna hade ni sannolikt missat järvmötet. Fina bilder på de skygga djuren!
 
Svar 2016-09-26 15:16   OBD
Tack för din kommentar.
Ja, jag tror du har alldeles rätt. Vi hade med stor sannolikhet missat järvmötet.I alla fall på Vallevarre eftersom vi inte tänkt gå där på tillbakavägen. Och ja, turen blev ju faktiskt omväxlande trots att vi gick t.o.r.
 
2016-09-26 14:51   thegedd
Härlig läsning med fina bilder och ni fick ju en varierande tur med väder och vind. Och att se järv i vilt tillstånd måste ha varit fantastiskt.
 
Svar 2016-09-26 15:20   OBD
Tack för din kommentar. Kul att du uppskattade text och bilder.
Du har helt rätt. Järvmötet var fantastiskt.
 
2016-09-26 19:03   Håkan Friberg
Oaktat stor del busväder har du verkligen lyckats med fotograferandet. Jag blir lite imponerad av dina fågelbilder. Vad har du för kamera/objektiv?
Ett järvmöte sätter verkligen knorr på en fjällvandring. Grattis! Både till själva mötet och den fina dokumentationen.
 
Svar 2016-09-26 22:07   OBD
Tack ska du ha för kommentaren. Mina fågelbilder är generellt inget att imponeras över, men just de här lyckades jag väl skapligt med. Jag har en Olympus Stylus 1. Fast objektiv 28-300 mm, f=2,8. Ja, järvmötet var verkligen vandringens höjdpunkt. Och så inträffade det på sista dagen. Mycket lyckat.
 
2016-09-26 19:10   annakari
Fantastiskt fina bilder och trevlig läsning. Gratulerar till järvmötet, och två stycken till och med. Vilka fina bilder du fick på dem.En ljus och en mörk. Konstigt att renarna var så lugna. Tror du att de inte såg dem?
 
Svar 2016-09-26 22:13   OBD
Tack så mycket! Som jag skrev så drog den senare renflocken ihop sig till en ganska kompakt flock när järvarna närmade sig. Jag tror det var ett tecken på viss oro. När järvarna sedan sprang förbi spred renflocken ut sig igen. Det är min tolkning av beteendet. Någon som vet bättre kan kanske konfirmera eller dementera/tillrättalägga.
 
2016-09-26 23:16   Örnsätrarn
Riktigt ruskväder ni fick vara med om. Ordentligt med nysnö på topparna mitt i sommaren. Vi startade en vandring från Ritsem in i norra Sarek alldeles efter ovädret passerat. Efter några dagar fick vi soligt och fint i en veckas tid men aningen kyligt. Nysnön på topparna låg kvar hela tiden. Dina foton är jättefina och det var roligt att se bilder från området där jag vandrade i en veckas tid i september förra året. Och att få se två järvar! Det är inte många förunnat. Tack för din berättelse.
 
Svar 2016-09-27 10:29   OBD
Tack för din kommentar. Jag har läst dina blogginlägg om "Fyra gubbar i Sarek" och noterade att ni vandrade senare än vi och därmed fick något bättre väder. Men jag klagar inte. Nysnö på topparna tycker jag är vackert. Och litet busväder vägs upp med råge av järvmötet.
Jag väntar på del 4 av dina blogginlägg om "Fyra gubbar i Sarek".
 
2016-09-27 10:25   Christofer Bruhn
Betygsätt gärna: 5
Spännande läsning och bra bilder.Gott och erfarne vandrare ! Vindskyddet till köket verkar mer praktiskt än vanlig aluminium skydd..
 
Svar 2016-09-27 10:37   OBD
Tack så mycket! Kul att du uppskattar både text och bilder.
Vindskyddet fungerade bra. Det går lätt att justera höjden genom att skjuta det upp eller ner på stickorna som stagar upp folien. Under transport förvarade jag det rullat runt en 5dl plastflaska.
 
Svar 2016-09-27 10:57   Christofer Bruhn
Fyndigt konstruktion! Jag har Vindskydd- och värmereflektor primus duger bra bara vika och greja till när det gäller..
 
2016-09-27 19:13   hansnydahl
En mycket informativ och väl-illustrerad berättelse. Fantastiskt att få se och fota järv! Lyckan står den järve bi, brukar det ju heta. Har själv bara sett spår efter djuren. Jag har heller aldrig gått den beskrivna vägen från Kvikkjokk. En fördel är ju att man snabbt kommer upp på fjället. Jag inspireras även av din vitalitet och hoppas kunna vandra i fjällen många år till. Tack!
 
Svar 2016-09-27 20:37   OBD
Tack så mycket för din kommentar. "Lyckan står den järve bi..." , där fick du till det bra. :-) Fördelen med att gå via Vallevarre från Kvikkjokk är ju precis som du skriver, man kommer snabbt upp på fjället. Vitaliteten kan nog avta en del med åren, men jag tror att man kan vandra i fjällen även när man kommit upp i ålder. Men det gäller att så att säga "rätta munnen efter matsäcken". Det har jag ibland svårt att inse.
 
Svar 2016-09-27 21:21   Christofer Bruhn
För längesen såg jag med liten dotter & hustru djärv då vi tältade vid stora Sjöfallet; skuttande. Minnen som finns kvar.
Frilufts liv då får man försöka tänka efter före.
Ska man vara med när honungen rinner så får man även vara med när bina sticks". ?..
 
2016-09-28 07:30   garling
Hej Bertil. Tack för en trevlig återgivning av er tur i det tämligen karga landskapet. Dessutom grattis och välkommen i Järvklubben! Att återvända samma väg blev denna gång till en oförglömlig upplevelse. Ripan du plåtat är nog en fjällripa.
Som nybliven pensionär och gramjägare undrar jag hur mycket packning du kånkade på?
Med vänlig hälsning, Mats Gärling Stjärnhov
 
Svar 2016-09-28 10:58   OBD
Tack så mycket för din kommentar. Måste erkänna att jag var och är osäker på dalripa/fjällripa. Tyckte att fjällripan borde vara litet mer gråaktig. Dessutom var det ganska långt nedanför kalfjället. Men på sommaren rör sig ju fjällripan ner från kalfjället så det är säkert möjligt att du har rätt. De mörka fläckarna talar väl också för att det skulle vara en fjällripa.
Till skillnad från min vän M är jag väl inte någon gramjägare precis. Min packning vägde drygt 16 kg.
 
2016-09-28 10:45   fowwe
Tack för en innehållsrik vandringsberättelse med suveräna bilder. Det var ju medgångar och motgångar, men strongt gjort. Och så har ni ju följt Präststigen, drygt hälften av den! Antar att ni såg fler rösen här och var, fler än vad som kommit med på fotona här.
Slihtávágge är lurigt, att det kan vara svårorienterat och förvirrande i östra delen har jag också lagt märke till.
Ert järvmöte var ju outstanding, det är sådant jag hoppats på i åratal och fortfarande väntar på. Det är märkligt att renarna var orädda, men det kan bero på att de såg att järvarna inte var ute efter att jaga. Djur ser sådant, jag har märkt det på havsörnarna i Skåne. När de kommer in för jakt flyr alla änder och sothöns i panik. När de inte jagar accepterar änderna örnen på bara några tiotal meters håll.
Ripor är ibland svåridentifierade. Om den har jag samma fundering som Mats. ;-)
 
Svar 2016-09-28 11:15   OBD
Tack ska du ha för din kommentar. Ja, vid dåligt väder är det litet svårt att orientera rätt i Slihtavagge. Järvmötet ser vi naturligtvis som vandringens höjdpunkt. Beträffande renarna, så tolkar jag den senare flockens beteende som att de blev litet oroliga. Den flocken var ju ganska utspridd men när järvarna närmade sig drog den ihop sig till en riktigt kompakt flock. När sedan järvarna sprungit förbi spred flocken ut sig igen.
Din "fundering" ang ripan är nog mer än bara en fundering. ;-) Jag svarade på Mats kommentar innan jag läste din kommentar. Ska försöka ändra.
 
2016-09-28 20:38   ludvig_svensk
Jag blev lite intresserad av bushbuddy, det är något som jag aldrig stött på innan. Vad använde ni för bränsle i den? Ljungris, vide eller något annat?
Lämnade ni gas hemma till förmån för bushbuddy?
 
Svar 2016-09-28 22:35   OBD
Man använder torra kvistar och pinnar. Du kan "googla" bushbuddy och läsa mer. Det finns även liknande "vedspisar" av annat fabrikat. det är inte något nytt. Finns dessutom en del att läsa här på utsidan.se. Här t.ex. http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=71418
Nej, vi lämnade inte gas hemma. Det framgår tydligt på några av bilderna.
 
2016-10-23 19:58   fowwe
Jag blev inspirerad av ditt hemmagjorda(?) vindskydd. Har tillverkat ett liknande av en billig pajform och några metallpinnar, till mitt lilla spindelkök. Lite hemmapyssel är alltid trevligt.Mitt skydd väger 34 gram, hoppas det står emot vinden lika bra som ditt.
 
Svar 2016-10-23 21:37   OBD
Visst är det kul med litet hemmapyssel. Jag gjorde mitt av ett billigt engångs uppläggningsfat, köpt på Ö&B. Pinnarna är strumpstickor som jag kapat av en aning. Är marken mjuk går det ju att låsa fast vindskyddet genom att sticka ner stickorna/pinnarna en bit i marken. Men för att göra det enklare att använda på stenig mark har jag limmat fast plastslangar på "fotstödet" som jag använder. Det fungerar väldigt bra. Vid behov går det då lätt att flytta hela köket med vindskydd. Men mitt väger ju mer, 44g. :-(
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar