Artiklar > Klippklättring i Silvrettaområdet

Klippklättring i Silvrettaområdet

Erik och hans kompis Maarten gjorde en klippklättringsvecka i Silvrettaområdet i Österrike, Schweiz nyligen. Området är vackert och ger mängder av alternativ för trekking, klättring, glaciärvandring och alpinism mellan fina hyttor.

14/8       

Efter 20 minuter på väg upp mot Saarenbrucke hytte (2500m) kom Maarten på att han glömt reservbatterierna till kameran så det blev till att vända ner till parkeringen igen. Väl framme vid bilen vid Bielerhöhe (2030m) passade vi på att ta med 4 st wallnuts vi prioriterat bort tidigare. Dessa säkringar använde vi naturligtvis aldrig senare under turen.

För att kompensera tappad tid tog vi en så kallad genväg men som så ofta visade sig bli en senväg. Nåja, några timmar och 400 höjdmeter senare kom vi i alla fall fram till hyttan som visade sig vara lika mysig som de flesta alphyttor brukar vara. På kvällen åt vi och packade om inför morgondagens dubbeltopptur.

 Saarenbrucke hytte

15/8

Vid 07.00 efter frukost började vi i solsken gå till glaciären som gör insteget av leden upp mot Gross Litzner (3109m). Stegjärn tog vi på när vi gick över isen, och väl framme vid klippan satte vi på oss selar och diverse metallskrot. Ju högre upp vi kom desto brantare blev det. Vi var inte själva på berget denna dag utan hade sällskap av ett par bergsgetter som obehindrat hoppade från klippa till klippa.

 Bergsget

Bergsget nummer två.

När det började kännas obehagligt luftigt började vi säkra oss löpande med friends och ca 12 m avknutet rep mellan oss tills vi kom fram till en bultad standplats. Härifrån var det ihållande klättring till toppen sport/trad lite om vartannat.

Några meter nedanför toppen hittade vi ett ankare och därifrån gjorde vi fyra kortare firningar ner till sadeln som förbinder Litzner med nästa berg. Vi klättrade uppåt igen och efter 2,5 timme (från topp till topp) kom vi upp på Gross Seehorn (3121m). Härifrån blev det ytterligare åtta firningar ner till ett snöfält. Sedan vandrade vi över ett pass och vidare ner till hyttan där vi var framme lagom till sen middag.

 Maarten på väg uppåt

 Rutt för insteg respektive nedfirning på Gross Seehorn

 Firning ner till sadeln mellan topparna.

 Gross Seehorn

Maarten Arnolli som grovplanerat turen är holländare, vi träffades på Grönland efter att vi båda, i olika sällskap, skidat över isen våren 2013. Maarten har med sin härligt positiva inställning gjort många häftiga turer på de mest udda ställen världen över och har alltid uppslag på nya roliga projekt. 

16/8

Vårt nästa mål var att förflytta oss via ett par mindre glaciärer över Klosterpasset (2751m) in i Schweiz, tillbaka över gränsen till Österrike igen och uppför den stora Silvrettaglaciären där vi planerade bivackera på dess högsta punkt. Då vi kom fram tidigare än beräknat fortsatte vi över nästa pass. Väl framme överraskades vi av en schweizisk armehelikopter som mötte oss från andra sidan. Den stod och hovrade precis ovanför oss och det var bara att hålla i sig innan den lyfte för att landa på en klipphylla 10 m ovanför oss!

  Silvrettaglaciären

Helikoptern.

Erik på glaciär.

Det skulle visa sig att detta inte var de sista vindpustar vi skulle få uppleva denna dag. Vädret blev sämre med en del regn och åskan mullrade från nästa dal och vi fortsatte tills det började mörkna. Vi slog läger vid foten av Piz Fliana (3281m). Åt frystorkad mat och byggde en stenmur inför nattens bivack då vinden tilltagit och för att hålla värmen. Natten under bar himmel kändes inget vidare i en för liten bivacksäck som inte var tät när regnet drog in runt kl 03.00... 

 Bivacken, Maarten i snoozläge.

17/8

Ny dag, ny utmaning. Maartens något övermodiga idé var att isklättra första delen på Piz Fliana för att sedan fortsätta till toppen. Med endast en uppsättning tekniska yxor och stegjärn kände jag att det var läge att dra i handbromsen. I stället blev det reträtt i delvis spöregn ned mot Weissbadener hytte (2443m).

Då vi hamnade på fel sida av nedersta delen av glaciären fick vi ändå vår beskärda del av action. För att inte fastna på glaciärtungan fick vi göra en otäck traversering med både stegjärn och yxor. Vill inte ens tänka tanken på ett fall i detta läge. Det var inte så brant men tillräckligt för att vid slutet av ett fall, landa i en glaciärflod som rann någonstans långt nedanför oss. Av bara ljudet från vattnet förstod vi att det skulle bli en lång åkfärd i vitvatten utan flotte... Åtminstone jag var rejält darrig när vi väl var på rätt sida om glaciärtungan igen.

Äntligen framme i hyttan genomvåta gjorde vi allt i fel ordning, sov några timmar direkt, åt sedan och duschade sist. Men mycket nöjda med att kommit in i stugvärmen efter en lång dag. 

 Glaciärerna smälter tyvärr sakta tillbaka.

18/8

Vädret vandrar runt lite som det vill här bland bergen och vill inte alls följa prognoserna på anslagstavlan som alla trängs runt på morgonen. I natt har det svängt igen och det ser bra ut. Vi äter frukost och hänger på oss de lätta ryggsäckarna då det bara blir en dagstur. Vid transportsträckorna bär vi ganska tungt då vi valt att vara oberoende och alltså måste bära kök, mat, sovsäckar med mera. Trots att klätterutrustningen är bantad blir det ett antal kilo extra där också.

Vi vandrar någon timme, vidare upp över en glaciär och upp mot toppen av Dreiländerspitze (3197m). Ca 50 höjdmeter under toppen lämnar vi ryggsäckarna och fortsätter då det känns relativt "säkert". När vi ser toppen ångrar vi oss genast. Inte läge för ett snedsteg här. Jag går tillbaka och hämtar selar och rep medan Maarten sitter i någorlunda lä bakom en klippa. Sista biten är härligt luftig och vi går med löpande säkringar. På toppen stannar vi och fotar och verkligen njuter av utsikten som är enastående. På den högsta punkten står ett kors som det så ofta gör på bergen i dessa katolska trakter.

Då jag bara tog med 3 st quickdraws använder vi oss av "linbanemetoden" på nervägen. När försteman får slut på QD, skickar andreman ner dom glidandes efter repet. Snabbt och effektivt. På nervägen möter vi tre tyska killar på väg upp som tittar lite undrande över vårt tillvägagångssätt.

Glaciärvandring.

Toppen Drieländerspitze

19/8

Maarten gör idag sällskap med de tre tyskarna vi mötte igår, de gör en lyckad bestigning av Piz Buin (3312m). Jag tar det lugnare och lämnar ryggsäcken i hyttan och går upp på Hohes Red (2934m). På kvällen är det som vanligt avslappnad stämning i hyttan, allt har gått bra för alla och vi återställer vätskebalansen i kroppen. Horst, en av tyskarna som är rejält förkyld är övertygad om att ju fler schnaps han dricker under kvällen desto piggare kommer han att vara i morgon bitti. Tror faktiskt vår vän gjorde en felbedömning i den stunden…

 Alla nöjda med dagen.

 

20/8

I strålande väder vandrar vi ner i dalen och fortsätter leden till bilen i Bierhöhe och slutet av dessa händelserika dagar.

 Sista etappen i skön nerförsbacke.

Turen var väldigt lyckad, vi hade mestadels tur med vädret. Avstånden är korta men det är ansträngande vandring med många höjdmeter upp och ner.

Silvrettaområdet är otroligt vackert och ger mängder av alternativ för trekking, klättring, glaciärvandring och alpinism mellan fina hyttor.

Gross Litzner och Gross Seehorn.

 

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
» Visa även betygsättningar utan kommentar