Artiklar > Kebnekaise 2004

Kebnekaise 2004

Av: kvasse
Camp 1 O-1621576 N-7531373 Elev 543
Vid parkeringen i Nikkaluokta stod det många bilar, alla fjällvandrare förmodade jag. Solen sken och dagen var onödigt varm. Säcken kändes blytung, en kommission skulle behöva tillsättas som kritiskt granskade min packlista. Vi följde en väl upptrampad stig som ledde in i björkskogen. Vi höll god fart trots den upptrampade stigen. Fötterna tar fort stryk när man ständigt trampar på skarpa stenar.

Vid bryggan där båtarna går stannade vi och tog en längre rast. Förvånad fann jag att det fanns ett fik där mitt i skogen. Mycket folk satt och väntade på båten, andra fortsatte till fots. Vi valde det senare och kämpade vidare. En irriterande helikopter knattrade över oss med jämna mellanrum. Efter bryggan kom rasterna tätare och tätare. Jag kände att jag skavt hål på skinnet vid bägge ljumskarna. 4 km från bryggan mötte vi en familj med dalripor. Vi satt på en planka vid sidan av stigen när dom på 2 m håll flanerade förbi oss. Några km innan fjällstationen stannade vi och gick ner till älven där vi slog läger för natten. Lite mat och ett bad i det kalla vattnet gjorde kroppen gott.

Camp 2 O-1615086 N-7532502 Elev 707
Vid frukost planerades dagens etapp. En havsörn seglade över fjällstationen och stjärten lyste vit i solen. Vi vadade över Ladtjojåhka och gick utmed bergssidan. Efter 1,5 km insåg vi hur korkat det var att slita på en bergssida när man kan gå på plan mark vid bäcken. Vi vadade över igen och följde en upptrampad stig. I snåren hoppade blåhakar och lövsångare. En östlig vind gjorde vandringen behaglig. Det såg ut som om sydtoppen låg i dimma mest hela dagen vilket säkert gjorde många toppbestigare besvikna. Mot kvällningen fylldes bergssidan vid västra leden med tält och förväntansfulla toppbestigare. Michael och jag hittade oss en liten oas vid foten av Tuolpagorni, där vi lika förväntansfulla inväntade morgondagen.

Dagen var varm och kvav. Vi packade lite saker i småryggsäckarna och gav oss av utmed sidan av Tuolpagorni. Då vi inte ville vada mer än nödvändigt höll vi oss på södra sidan av Kittelbäcken. Vi gick på västra leden vid Kittelsjön. På vägen till sjön hittade vi kantljung, det var första gången jag såg den, tyvärr överblommad men kul i alla fall.

kantljungKantljung

När vi satt på bergssidan såg vi dagens tappra toppbestigare komma vandrande i ett utdraget led på stigen. Vi drack lite vatten när vi gick på leden. Det var en riktigt dryg uppförsbacke innan man kom upp till Vierramvare, en backe jag hoppas jag slipper uppleva igen, en backe folk har mardrömmar om.

michaelmotkebMichael på väg upp för Kebnekaise

Här uppe hade folk byggt en skog av rösen, det såg ut som monument över tappra fjällvandrare, jag hade tagit ett foto om jag inte varit så slut. Att gå ner till kaffedalen tog hårt på knäna och det var lätt att snubbla. På håll hördes åska och jag såg att regn var på väg. Jag insåg nu att vi gjort tre stora misstag när vi packade.
1. Vi hade underskattat längd och höjdskillnader på leden.
2. Vi hade inte tagit med oss vattenflaskor utan bara muggar vilket gjorde att vi bara kunde dricka där vatten rann, och det fanns inte på så många ställen.
3. Värst och viktigast var att vi inte hade tagit med oss någon mat, en varsin energikaka hade vi. Alla stannade i kaffedalen och åt och hämtade nya krafter för den sista etappen till toppen, vi kunde bara dricka och fortsätta trötta och utsvultna. När jag till sist kom upp till toppstugan var jag så totalt slut att jag började fundera om jag skulle kunna ta mig tillbaka till tältet igen. Regnet vräkte nu ned och fortsatte så ett tag. 300m ovanför toppstugan sa benen stopp, dom vägrade gå en meter till uppför, Michael tog sig så nära toppen som det gick att komma utan stegjärn. Jag fick dessvärre aldrig se toppen pga att jag underskattat vandringen och överskattat mig själv. Efter en lång vila tog vi oss ned till kaffedalen igen och där vek vi av leden. Vi gick västerut och in mellan Singivagge och Vierramvare. Några fjällripor tittade på oss där vi snubblade fram, ett otroligt vackert vattenfall fanns där också. Vi fortsatte mot slättlandet på södra sidan av Tuolpagorni. En dalgång som skär genom berget med silverfallet som stor höjdpunkt.

regnbågesilverfalletRegnbåge vid dalgången mot Silverfallet

När jag sent om sider kom till tältet (en otrolig mänsklig bedrift) åt jag två middagar och somnade strax efteråt. Jag vaknade sent på förmiddagen och låg mest i tältet och helade min sargade kropp. Det regnade några gånger under dagen men annars var vädret hyfsat för en slappar dag. Med kameran var jag ute och fotade lite på eftermiddagen. En dag som denna har jag alltid tyckt att en god bok är en god vän. Några korpar flyger över tältet samtidigt som mörka moln drar in över bergen och jag stänger absiden för kvällen.

Camp 3 O-1606751 N-7531939 Elev 905
Natten hade varit blåsig och fortsatte så hela dagen. Det var dags att bryta upp och se nya vyer. Så fort jag tagit några steg kände jag att träningsvärken inte gått ur låren sedan mitt tappra toppförsök. Solen var i moln och en behaglig bris blåste från väster. Vi gick in i dalen mellan Singicohkka och Liddunjunnji, tyvärr finns inte namnet på dalen i fjällkartan så jag kan inte namnge den.

regnutannamnRegn över dalgången utan namn

Vi följde stigen som går mot Singistugorna, vek sedan av mot nordväst på en annan stig och stannade vid en liten sjö. Vi möttes av en vy som fullständigt tog andan ur en. Vid det här laget var min steglängd i genomsnitt en decimeter på gruind av träningsvärk och onda fötter. Blåsorna jag fick (jag måste säga det igen) under mitt tappra toppförsök hade nu blivit blodfyllda och värkte som om jag gick på glödande kol. I morgon åker skoskavs plåstren på.

Det var dåligt med tältplatser vid sjön och andra vandrare hade redan hittat de få platser som fanns att tillgå. På något sätt fick jag fart på benen igen, dom tycks alltid fungera lite längre än man tror. Vi gick i alla fall över krönet vid sjön och möttes av en än vackrare vy än den över Singistugorna. Ceakcavaggi.

ceakcavaggiCeakcavaggi

Dalen därifrån vi stod var 16 km lång med berg uppradade efter varandra på bägge sidor och med Ceakcajohka slingrande i mitten. Här stannade vi vid en liten bäck och slog upp tälten. Från absiden har jag en utsikt få platser på jorden kan slå. Tidigt om morgonen var jag som hastigast och gjorde toalett, molnen hängde mörka och tunga på himlen, det verkar som vi skulle få regn igen tänkte jag och gick tillbaka in i tältet. När jag vaknade igen var himlen blå och det blåste kallt från väster. Michael gick ner i dalen och tittade på floran. Jag låg kvar i tältet och läste min bok till middag. Efter middagen var jag runt och fotade växter och andra vackra ting. När jag med kameran låg hängd över ett bestånd kantljung gick några renar förbi, det såg ut som om dom tänkte, ja se människor. Skriet av en pilgrimsfalk från skyn men jag såg aldrig till den.

När jag tvättat mig i bäcken och skulle ta på mig rena kläder såg jag att det blivit dags för en tvättdag då rena kläder börjat tryta i min ryggsäck. Två tornfalkar har med jämna mellanrum under dagen seglat runt våra tält. Kungsledsvandrare på väg till fjällstationen hade mot kvällningen slagit upp sina tält vid bergets vattenhål, vilket händer varje kväll, lugn sprider sig över sluttningen där folk sitter och äter för att sedan knyta sig. På morgonen åt vi frukost som vanligt och packade våra småsäckar med mat, floror, kamera och gps. Vi skulle ta en liten tripp till en blomsterdal som heter Neasketvaggi och ligger 6-7 km vnv.

blaklockorvidfotenBlåklockor vid foten av ett berg

Nedanför Madir ligger en bro över Ceakcajohka där vi kunde ta oss torrskodda till andra sidan. Vi botaniserade lite under tiden vi gick och när vi fann något ställe som såg intressant ut stannade vi en stund. Längst in i dalen åt vi lunch i blåst och regn. Vi fortsatte med blomsterstudierna ännu en stund tills jag tröttnade på regnet och vände åter till tälten. Michael stannade ännu någon timme och trotsade regnet. Tre fjällvråkar hade mig under ständig uppsikt genom dalen. Vid tälten tvättade jag mig och kröp ner i sovsäcken frusen in till märgen. Vaknade på morgonen av kraftig blåst och kunde inte somna om, ute var det isande kallt, i tältet var det 2 grader, det var nästan så man fick plocka fram åkarbrasan. Låg i tältet och läste ut min Agatha Christie deckare och som vanligt var inte mördaren den jag trodde. På eftermiddagen gick vi en liten tur till Singivaggi och tittade. Resten av dagen kopplade vi av i och omkring tälten.

Camp 4 O-1616963 N-7532112 Elev 628
Vinden slet och drog i tältet hela natten, jag fattar inte att sömmarna håller för denna påfrestning. Idag var det dags att vända stegen hemåt. Vi har bara mat för tre dagar kvar, med mina fötter tar det säkert tre dagar att ta sig till bilen. Michael var inte lika sugen på att gå hemåt, han ville ner till deltat vid Singistugorna och titta på floran. Vi knappade in en tältplats på våra gps:er där vi skulle träffas på kvällen. Våra vägar skildes, han gick till deltat och jag knotade i lugn takt mot tältplatsen. Jag åt och drack på vägen, träffade trevliga människor på väg in till fjällstationen eller ut från den. Vid femtiden på eftermiddagen fann jag en duglig tältplats just vid våra utsatta koordinater.

bäcktuolpagorniBäcken vid sista tältplatsen

Michael dök upp när jag redan krupit ned i säcken, han hade med god fart och bra steglängd tagit vandringen på tre timmar, nu var han trött, hungrig och svettig. Det sista jag hörde innan jag gick in i drömmarnas värld var när han slog upp tältet. Efter frukost fortsatte vi vår vandring utmed Ladtjojåhka, att gå upp till Tarfalabron och över där verkade onödigt tyckte vi och vadade över deltats alla bäckar istället. Vi åt lunch där vi tältat första natten och gick upp till stigen på samma plats. Utan att ens ha blivit trötta kom vi fram till båtbryggan en kvart i fem, båten gick fem. Med några medresenärer åkte vi båten de fyra eller fem kilometrarna till andra båtplatsen där Michael och jag tog oss en välförtjänt renburgare och en kopp kaffe. Vi gick de sista 5 km i rask takt och mötte några förväntansfulla människor på vägen, jag önskade att jag också var på väg åt samma håll och var lika förväntansfull.

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2005-02-26 13:37  
Betyg: 3
Thommy, om Du hör av Dig ska Du få veta hur man bestiger Kebnekaise utan att anstränga sig.
sten.palgard@telia.com
 
2005-03-01 07:23   Dixi
Betyg: 3
Med tanke på alla beskrivningar som finns av Keb med omnejd känns det märkligt att du ska behöva bli överraskad av att det finns ett "fik" vid båtplatsen, att det inte finns rinnande vatten under toppturen, eller att det kan vara jobbigt att ta sig över Vierramvare. Jag kan nog tycka att du borde förberett dig bättre.
 
2005-03-01 12:30   nidob49
Betyg: 3
Trevlig läsning, med många tillfällen till eftertanke.

Nu gör du nog inte om de där misstagen igen. Mat och dryck - viktigt! Skoskav - plåstra i förebyggande syfte.

Gillar ditt motto "jag är en drömmare och sökare av bättre och djupare narurupplevelser". Låt drömmarna leva, men koppla dem till det du lärde dig.

Din nästa vandring blir säkert toppklass.

Mvh Bert
 
2005-03-13 21:33   andreasolsson
Betyg: 3
Det verkade vara en skön liten tur ni fick. Den varekade ju både kul och framförallt lärorik! Hoppas att du kan få göra om upplevelsen någon gång.
 
2008-06-09 16:24   Leech
Betygsätt gärna: 3
Riktigt snygga bilder; synd att ni inte tog er hela vägen upp. Bättre lycka nästa gång.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in

Friluftsguiden


SARInfo Sweden
Kurser, Böcker & Nödsändare (PLB), SPOT
Gästrike Outdoor - hundspannsäventyr
För dig, familj eller företaget.
Lukeadventures
Erbjuder teambuilding och vandringar
Bison Outdoor
Webbutik för friluftsprodukter.